Kvinnors arbetsmiljö

Motion 1990/91:A205 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v)

Misshandlad på arbetstid -- om kvinnors arbetsmiljö

Tänk dig att du blir misshandlad, långsamt men
metodiskt tills du till sist inte orkar lyfta armarna. Du blir
sjukskriven, får vård och blir beordrad att vila.
Misshandlaren blir inte ens kallad till förhör. När skadan
läkts hyggligt får du order att gå tillbaks till samme
misshandlare. Så börjar allt om igen.

Så kan, lite drastiskt, ett av de stora
arbetsmiljöproblemen beskrivas -- belastningsskadorna.
(Citat ur LOs rapport Klass och kön.)

Kvinnors sjukfrånvaro har utvecklats på ett annat sätt än
sjukfrånvaron för män under de senaste tio åren. Medan
männens sjukpenningdagar minskade med i genomsnitt 2,8
ökade kvinnornas med 3,6. För 1989 är sjuktalet för kvinnor
28,1 dagar och för män 21,2. (Sjuktal = antalet
sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad).

Betyder då detta att kvinnor är sjukare än män?

Nej, den slutsatsen kan man inte dra. För att förstå
olikheten i siffrorna måste man både studera statistiken
noggrannare och se kvinnornas speciella situation i
arbetslivet.

Så har t ex
närmare 60 %
av kvinnorna högst 6 sjukdagar under ett år, dvs de
flesta kvinnor är inte mycket sjuka.

Men under de senaste tio åren har kvinnorna ökat sitt
förvärvsarbete. Idag förvärvsarbetar 84 %
av alla kvinnor mellan 20 och 64 år. Totalt finns 2 088 000
kvinnor på arbetsmarknaden 1989.

Det är kvinnor i 30-årsåldern och kvinnor över 50 som
har den största ökningen av sjuktalet.

Vilka sjukdomar drabbar kvinnor?

Om man ser till sjukdomsorsaker finner man att
sjukdomar i muskler och skelett dvs det som vi kallar
belastningsskador står för mer än en fjärdedel av samtliga
sjukpenningdagar. Hos LOs kvinnor svarar
belastningsskadorna för 78 %
av arbetssjukdomarna. Tunga lyft, ensidiga och
monotona rörelser leder förr eller senare till
belastningsskador. Sjukvårdsbiträden, städerskor och
maskinmontörer är de största riskgrupperna. Av unga
kvinnor som tillhör Kommunalarbetarförbundet har hela 61 %
dagligen tunga lyft.

Var finns kvinnornas arbetsmiljöer?

Den offentliga sektorn är kvinnornas största
arbetsgivare. Åtta av tio anställda i kommuner och
landsting är kvinnor. Inom äldreomsorg, barnomsorg,
sjukvård och lokalvård dominerar kvinnorna. Det är de som
bär upp den offentliga sektorn.

Men kvinnorna finns också inom industrin -- där
de har de monotonaste och ensidigaste arbetsuppgifterna --
och på restauranger, kontor och inom handeln.
Kännetecknande för dessa arbetsplatser är -- förutom
kvinnodominansen -- att de har låg status, låga löner och
ofta dålig arbetsmiljö.

Det är kvinnorna som står längst ner på klasstrappan och
som utgör huvudparten av arbetarklassen idag.

Inom industrin har 50 %
av de privatanställda kvinnorna ensidiga arbeten. Ett
monteringsarbete som 1940 tog sex timmar har idag en
arbetscykel på 2 minuter. Det säger en del om dagens
arbetsintensitet.

Det har också visat sig att det inom industrin ofta sker en
''anpassning'' av industrijobben när det gäller kvinnor, som
innebär att traditionellt ''manliga'' delar av arbetet som t ex
underhåll och reparation har plockats bort från
kvinnorna. Därmed har också naturliga förutsättningar till
omväxling försvunnit.

När kvinnor börjar arbeta inom traditionellt manliga
arbetsområden hävdas ofta att arbetet är för tungt och att
kvinnorna är svagare än män. Men det är en fördom som
har sin grund i att samhällets normer har formats av män.

Varför anses man t ex
starkare om man lyfter 60 kg en gång, än om man
lyfter 10 kg sex gånger?

Senare undersökningar har visat att det är kvinnor som
arbetar i vården som har de allra tyngsta jobben både när
det gäller fysisk och psykisk belastning.

Dessutom är det så, att medan de traditionellt manliga
tunga jobben har rationaliserats och underlättats med ny
teknologi, så är kvinnors tunga jobb fortfarande till största
delen manuella.

De uppenbart skadliga arbetsuppgifter som fortfarande
finns inom industrin och till stor del utförs av kvinnor måste
förändras eller avvecklas. I den mån tunga lyft och
riskfyllda arbetsuppgifter ändå måste utföras måste de
kombineras med arbetsuppgifter som inte är fysiskt och
psykiskt belastande.

Kunskapen om arbetsskador är också bristfällig. Vad
man vet är att kvinnor inte anmäler arbetsskador i samma
utsträckning som män och när man anmäler, blir de inte
godkända i samma utsträckning som männens.

Tid är en arbetsmiljöfråga

Idag löser många kvinnor problemen med dålig
arbetsmiljö genom att jobba deltid. De tar själva ansvaret
för något som borde vara samhällets uppgift.

Det är uppenbart att ackordsarbete ökar risken för
förslitningar och arbetsskador. Men även inom den
offentliga sektorn skapar bristen på tid ökad risk för
belastningsskador.

Med mer tid kan vårdbiträdet stötta patienten så att han
eller hon kan resa sig själv, äta eller tvätta sig själv. Om inte
den tiden finns måste vårdbiträdet lyfta, mata och tvätta.

Samma situation gäller inom barnomsorgen. Barn
behöver tid. Det går inte att jäkta när barn skall klä sig eller
äta. Finns det inte tillräckligt med personal, finns det inte
tid att vänta på barnen, så tvingas personalen att klä på och
att mata.

Dessa och liknande situationer leder till att arbetet för
personalen blir tyngre, patienterna och de gamla
passiviseras och barnen hindras att utvecklas och lära sig i
sin egen takt.

Den totala arbetstiden är viktig. Vänsterpartiets krav på
sex timmars normalarbetsdag skulle bl.a. vara ett
erkännande av kvinnornas egna val. Många kvinnor arbetar
deltid därför att det inte finns heltidsjobb, men för många
kvinnor är deltidsarbetet också enda sättet att orka med
både förvärvsarbete, barn och hushåll. Statistik från SCB
(Statistiska Centralbyrån) visar att en kvinna med barn
under 7 år förvärvsarbetar i genomsnitt 30 tim/vecka.

En viktig arbetsmiljöåtgärd är att påbörja
genomförandet av sex-timmarsdagen med bibehållen
lön genom att börja med de tyngsta arbetena inom den
offentliga sektorn.

Micropauser, dvs de små korta vilopauserna i arbetet, är
enligt modern forskning livsviktiga för kroppens
återhämtning. Idag är rätten att sätta sig ner och vila ofta
hopkopplad med rätten att ta en rökpaus. Det finns t o m
undersökningar som visar att rökare klarat sig bättre
från belastningsskador för att de kunnat ta pauser. Är
behovet av micropauser en viktig del av förklaringen till att
det är de unga lågutbildade kvinnorna, som har minst
inflytande över sin arbetssituation, som röker mest?

Sjuk för att orka jobba!?

På senare år har forskning om coping-sjukfrånvaro visat
på nya förklaringar till korttidsfrånvaro. Copingbeteende
kan närmast beskrivas som sjukfrånvaro som kan ha en
avlastande och därmed hälsobefrämjande effekt. Man
stannar hemma från jobbet en eller ett par dagar utan att
man är direkt sjuk, för att man skall orka med sitt arbete.

Ett antal studier har visat att teorin om den här sortens
korttidsfrånvaro gäller och att det snarare kan vara en
stressig och psykiskt pressande arbetssituation som orsakar
korttidsfrånvaro än en bristande arbetsmoral som ibland
hörs i debatten. Inte oväntat finner man att
copingbeteendet ökar i högkonjunkturer och att det
förekommer i större utsträckning hos kvinnor.

Den psykiska arbetsmiljön har glömts bort

Den psykiska arbetsmiljön -- hur man mår på jobbet --
är en del av arbetslivet som måste lyftas fram när man ska
förbättra arbetsmiljön. Den psykiska belastningen är störst
för de människor som har litet inflytande över arbetet
samtidigt som den yttre pressen är hård. Detta gäller ofta
för de jobb där kvinnorna finns.

En ständig känsla av att inte räcka till, att ens
arbetsinsats inte värderas, tvingar in många kvinnor i en
arbetslivets negativa spiral, som får effekter på både
självförtroende och hälsa. I undersökningar som
Kommunalarbetareförbundet gjort har man konstaterat att
kvinnorna i kommuner och landsting har en betydligt
hårdare psykisk arbetssituation än männen.

Andra delar av den psykiska arbetsmiljön är mobbning,
sexuella trakasserier och hot om våld. I en undersökning av
JämO (Jämställdhetsombudsmannen) 1987, redovisades att
var fjärde LO-kvinna utsatts för olika former av sexuella
trakasserier. Det finns en oroande tendens i samhället idag,
att det blivit mer accepterat -- inte minst i massmedia -- med
anspelningar på kvinnor, sex och våld.

Många kvinnor arbetar också i arbetssituationer som
innebär risk för hot om våld. Dit hör t ex
personal inom hemtjänsten där riskerna ökar i takt
med att nya grupper omfattas, t ex
psykiskt sjuka och missbrukare, och socialtjänstens
personal. Men problemen finns även inom serviceyrken, på
banker och i affärer. Varje dag sker minst ett rån i Sverige,
och antalet ökar.

Vilket inflytande har kvinnorna över sin arbetsmiljö?

Kvinnor har fortfarande litet inflytande över sin
arbetssituation och arbetsmiljö.

Trots att det är så kvalitativt olika arbetsuppgifter att
arbeta med maskiner och med människor, så har den
industriella arbetsorganisationen använts som modell också
inom den offentliga sektorn.

Inom vården, den typiska kvinnoarbetsplatsen, är det
effektivitetskrav och en hierarkisk (uppifrån och ner)
beslutsordning som sätter ramarna för kvinnors möjligheter
att utföra arbetet på sina egna och vårdtagarnas villkor.

Vi vet att arbetsvillkorens utformning är av stor
betydelse för hur livet utanför arbetsplatsen gestaltar sig.
Därför betyder ofrihet i arbetet också ofrihet i livet som
helhet.

Vad måste göras?

Att förbättra arbetsmiljön är ytterst en fråga om makten
över arbetet. Det är en kamp som måste drivas tillsammans
av både kvinnor och män. Men kvinnorna måste dessutom
föra ytterligare en kamp. En kamp om en förändrad
maktstruktur i samhället, så att de specifikt kvinnliga
värdena jämställs med den idag rådande manliga normen.
Omsorg om människor är viktigare än omsorg om maskiner.

Det krävs en rad åtgärder för att komma tillrätta med
dåliga arbetsmiljöer. I första hand måste de anställdas
inflytande stärkas genom en skärpt lagstiftning, som ger
fackliga organisationer, skyddskommittéer och
skyddsombud, makt och möjlighet att förändra
arbetsorganisationen, arbetstakten, löneformerna mm.

Det behövs en förändrad arbetsorganisationn --
framför allt inom den offentliga sektorn.

På olika områden, bl a
inom hemtjänsten i Kiruna, inom städningen på
Länsarbetsnämnden i Malmö och på Borås sportsömnad,
har man infört en ny arbetsorganisation som utgår från
kvinnors kunskaper och där kvinnorna har fått större makt
över sin arbetssituation. Resultaten är mycket goda och
både de anställda och, när det gäller hemtjänsten,
vårdtagarna har upplevt att de fått en bättre arbetsmiljö
respektive vård.

Kvinnors kunskaper och färdigheter måste
uppvärderas. Flera arbetsplatsstudier som gjorts pekar
på att den största orsaken till kvinnors underordning är att
arbetsplatsen på olika sätt är anpassad till en manlig
arbetare och utifrån manliga normer.

Lågavlönade kvinnor lever under ett dubbelt förtryck,
dels det underläge som betingas av att stå längst ner på
klasstrappan och dels att samhället är uppbyggt utifrån en
manlig maktstruktur som gör att kvinnans underordning
ofta ses som självklar och naturlig -- även av kvinnorna
själva. Kvinnors självtillit och tilltro till sin egen förmåga
stärks när deras kunskaper och erfarenheter värdesätts och
tas tillvara i arbetet.

Det behövs forskning kring specifikt kvinnliga
arbetsmiljöproblem. T ex
om varför det tar så lång tid att införa tekniska
förbättringar och rationella arbetsmetoder inom
kvinnodominerade områden av arbetslivet?

Inom forskningen finns mycket att göra för att belysa
och visa på skillnader i kvinno- och mansvärldens
arbetsmiljöproblem. Forskningen behöver utvecklas om
kvinnliga arbetsmiljöer inom vård och omsorg.
Forskning om skiftarbetets effekter på kvinnor
behövs. Det finns studier som t ex pekar mot att det finns
en ökad risk för missfall hos kvinnor som arbetar skift.

Det behövs mer forskning omkring arbetsmiljöns
effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.
Fortfarande är det kvinnans privata bekymmer om fostret
tar skada av arbetsmiljön. De gränsvärden som idag sätts
för farliga ämnen i arbetslivet gäller nästan uteslutande för
vuxna människor trots att man vet att fostret är mycket
känsligare för gifter än modern.

Vänsterpartiet anser att kvinnor i fertil ålder skall ha rätt
till omplacering om det finns minsta risk att arbetsmiljön
kan vara skadlig för fostret.

När det gäller specifika kvinnoproblem som
menstruationsstörningar med svåra smärtor och blödningar
är det fortfarande ett tabubelagt område, där sambanden
mellan störningar och brister i arbetsmiljö och
arbetsförhållanden inte är klarlagt. De försämringar som
gjorts i sjukförsäkringen drabbar kvinnor med dessa
problem hårdare än andra. Vänsterpartiet kräver i annan
motion att sjukförsäkringen återställs.

Sammanfattning

För att förbättra kvinnors arbetsmiljöer ställer
vänsterpartiet följande kraven förändrad
arbetsorganisation som ger kvinnor makt och inflytande
över sin arbetssituationuppenbart skadliga
arbetsuppgifter måste förändras eller avvecklastunga och
riskfyllda jobb som måste utföras måste kombineras med
psykiskt och fysiskt hälsosammare arbetsuppgifter
uppvärdering av kvinnors kunskaper och färdigheter
införande av sex timmars arbetsdag med full
lönekompensation för de lågavlönadesexuella
trakasserier skall betraktas som ett allvarligt
arbetsmiljöproblemfertila kvinnor skall ha rätt till
omplacering om det finns minsta risk för att arbetsmiljön
kan vara skadlig för fostretmer forskning kring specifikt
kvinnliga arbetsmiljöproblem: arbetsmiljöns effekter på
kvinnan och barnet under graviditeten, skiftarbetets
effekter på kvinnor

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
kvinnors arbetsmiljöer.

Stockholm den 16 januari 1991

Maggi Mikaelsson (v)

Margó Ingvardsson (v)

Viola Claesson (v)

Berith Eriksson (v)

Ylva Johansson (v)

Elisabeth Persson (v)

Gudrun Schyman (v)

Annika Åhnberg (v)