Kvinnors hälsa

Motion 1988/89:So455 av Daniel Tarschys m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So455

av Daniel Tarschys m. fl. (fp)
Kvinnors hälsa

Inledning

Kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män innebär att vi skall ha
samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Men det innebär inte att
vi påstår att kvinnor och män är varandra lika i allt. Tvärtom har folkpartiet
upprepade gånger i partimotioner om jämställdhet krävt ökad forskning
om de faktiska skillnaderna mellan könen och om vad de skillnader
som kan vetenskapligt beläggas betyder för våra roller.

Ingen torde bestrida att det finns vissa fysiska skillnader mellan könen.
Därav följer också att vi får hälso- och sjukvårdsproblem som är typiskt
kvinnliga såväl som typiskt manliga.

1 denna motion behandlar vi ett antal hälso- och sjukvårdsfrågor som är
särskilt viktiga för kvinnor. Vi hävdar att det inte heller inom hälso- och
sjukvården råder jämställdhet mellan könen eftersom de hälsoproblem
som är typiska för just kvinnor inte alltid väcker samma vetenskapliga
eller politiska inresse som problem som är typiska för män.

Vi vill dock inte förneka att det finns en hel sektor inom sjukvården som
rör enbart kvinnors reproduktion och dess följder men mycket lite forskning
kring andrologi (mäns fertilitet).

Kvinnors hälsa och forskning om den

Kvinnor är oftare sjuka än män. 1986 var kvinnor i genomsnitt frånvarande
från arbetet i 24 dagar. Männen var i genomsnitt sjuka 19 dagar.
Bristande psykiskt välbefinnande (oro och sömnbesvär) är dubbelt så
vanligt bland kvinnor som bland män. Likaså är användning av medicin
mot psykiska rubbningar och nervsjukdomar vanligare. Kvinnor använder
över huvud taget mer läkemedel än män.

Kvinnor dominerar som cancerpatienter i åldrarna under 60 år. Cancerkommittén
har beräknat antalet cancerfall beroende av sexualvanor och
fertilitetsmönster till cirka 3 500 fall per år. Detta drabbar nästan uteslutande
kvinnor. Kvinnor drabbas också i högre grad av sjukdomar som
ledbesvär, infektioner och högt blodtryck medan männen drabbas av
skador från yttre våld, magsår och hjärtinfarkter.

Kvinnors hälsoproblem har varit föremål för studier och forskning i
mycket mindre utsträckning än män. En förklaring kan vara att de flesta
forskare är just män och att det är just dessa manliga forskare som

definierat kvinnornas hälsoproblem. En annan är att manliga forskare har
tenderat att, kanske omedvetet, prioritera problem som drabbar män. Det
finns t. ex. en omfattande forskning om den manliga sjukdomen hjärtinfarkt
men däremot mindre forskning om de kvinnliga ledsjukdomarna.

De grupper som valts för kartläggning av hälsoproblem eller som försökspersoner
har oftast varit män, Detta beror på att män inte företer de
hormonella svängningar som kvinnor gör. Inte heller vill man riskera att
utsätta foster för forskning.

I alla kulturer har kvinnor accepterat smärta och värk i högre utsträckning
än män. Därigenom har vissa kvinnliga fysiologiska processer också
klassificerats som naturliga och lämnats utan större intresse.

Kvinnors hälsoproblem
Preventivmedel

Även om man försökt lägga tyngdpunkten i modern sexualupplysning på
sex- och samlevnadsundervisning har intresset legat mer på preventivmedel
än på nödvändigheten av att mogna känslomässigt i en relation. De
lättillgängliga p-pillren kan leda till en forcerad sexdebut, vilket är olyckligt
eftersom sex för den som inte känner sig mogen ofta är psykologiskt
skadligt.

Sedan 60-talet har p-piller förbättrats avsevärt. I stället för p-piller med
höga hormondoser med stora biverkningar finns nu olika p-piller med låga
hormonmängder och reducerade biverkningar. Läkare och barnmorskor
har också fått en mycket bättre erfarenhetsbas för en klokare förskrivning
av p-piller.

Likväl finns det fortfarande biverkningar, som måste vägas dels mot de
risker som oönskade graviditeter och aborter ger, och dels mot risker med
andra preventivmedel. Vid val av preventivmedel måste alla fakta presenteras
så att kvinnorna själva kan välja vilka risker de är beredda att ta.

Infertilitet

Infertilitet ofrivillig barnlöshet är ett svårt problem för dem som
drabbas. Stora forskningsanslag satsas på provrörsbefruktning. Men det är
väl så viktigt med psykologisk hjälp för dem som är ofrivilligt barnlösa.
Det är svårt att få resurser för att förebygga ofrivillig barnlöshet genom
samlevnadsundervisning och kontaktspårning etc. Forskningen kring orsakerna
till ofrivillig barnlöshet är eftersatt. Det brister också i intresse för
sociala och psykologiska dimensioner när det gäller barnlöshet. Detta är
områden som måste prioriteras.

Sexologi

Sexologi är läran om vår sexualitet. Sexualiteten ingår i vår personlighet
och speglar vårt sätt att reagera på andra människor och vår uppfattning
om oss själva. Den sexuella samvaron är och borde vara en njutbar och
berikande upplevelse.

Mot. 1988/89

So455

16

Ibland kan ängslan, oro, handikapp eller sjukdom göra att samlevnadsproblemen
både i heterosexuella och homosexuella förhållanden blir så
stora att man behöver hjälp. När problem uppstår, t. ex. impotens och
bristande lust, finns det mycket torftiga möjligheter att få hjälp med dessa
känsliga och svåra problem. RFSU har ett fåtal mottagningar och dessa
kan enbart ta emot en liten del av dem som behöver hjälp.

I varje landsting bör det finnas ett ett team, som arbetar med dessa
frågor. Till ett sex- och samlevnadsteam kan knytas gynekolog, urolog,
endokrinolog, psykiatriker, neurolog, barnmorska och psykolog.

En viktig uppgift för teamen är dessutom att ge annan personal inom
vården utbildning och handledning. Kunskaperna sprids då som ringar på
vattnet ut till allmänläkare, skolhälsovården, gynekologer, distriktsköterskor
och barnmorskor. Kunskapsnivån ute på fältet höjs och på detta
sätt kommer hjälpen närmare de människor som är i behov av den.

Menstruationscykeln

I dag vet vi ganska mycket om hur kvinnors menstruationscykel påverkar
henne både fysiskt och psykiskt. Trots det är det ofta svårt för kvinnor som
lider av premenstruella spänningar (PMS) att få adekvat hjälp.

Cirka 10 procent av alla kvinnor har svåra premenstruella symptom. De
vanligaste symptomen är huvudvärk, viktökning och koncentrationssvårigheter.
Tillsammans med spänningar, irritabilitet, ilska, en benägenhet
att börja gråta och en känsla av uppblåsthet utgör de symptomen på det
tillstånd, som går under namnet premenstruell spänning (PMS).

Symptomen skall inte betraktas som en sjukdom. De är en del av den
hormonella cykel som kvinnan lever med under hela sitt fertila liv. Men
även om det är naturligt skall ingen behöva uppleva veckan före mens som
en plåga. Det finns möjligheter att få hjälp.

Vi behöver därför såväl gynekologer som allmänläkare och barnmorskor
som har kunskaper om PMS och är lyhörda inför problemen. De måste
också kunna informera om vilken hjälp som finns att få. Ingen kvinna skall
behöva dra sig för eller skämmas för att söka hjälp. Hon skall inte behöva
mötas av argument, som detta är helt naturligt och något som du måste
acceptera.

Klimakteriet

Många kvinnor har fysiska och psykiska problem av varierande omfattning
under klimakteriet och nedgången i östrogenproduktionen. Men kunskapen
härom är alltjämt otillräcklig. Numera finns en ökande forskning
på området. Denna måste dock ta större hänsyn till sociala och psykologiska
dimensioner. Besvär som kan uppstå är många och varierade. Benskörhet,
s. k. osteoporos, uppträder så småningom på grund av urkalkning
av skelettet. Det senare orsakar det stora antalet benbrott hos äldre kvinnor.

I stort sett saknas en vetenskaplig kartläggning av problemen i dag i
Sverige. Den måste göras, bl. a. för att försöka identifiera riskgrupper för

Mot. 1988/89

So455

17

benskörhet. Dessutom måste ordentlig information om för- och nackdelar
med östrogensubstitution enligt moderna vetenskapliga resultat ges. 1 dag
är det framför allt välutbildade kvinnor som skaffar sig hjälp. Det är en
jämlikhetsfråga att sådan information ställs till alla kvinnors förfogande.

Förlossningsvården

Förlossnings- och BB-vården i Sverige har genomgått stora förändringar.
Rutiner som tar hänsyn till både barn och föräldrar tillämpas på alla
landets förlossningskliniker.

Det finns dock i dag ingen reell valfrihet när det gäller val av förlossningsmetod,
miljö, besökstider på BB-avdelningen m. m. Ett antal kliniker
i landet har emellertid skapat alternativ. Mora lasarett t. ex. erbjuder
hemlik miljö och alternativa förlossningsmetoder och i Ystad kombineras
förlossnings- och BB-avdelning och föräldrarnas behov av helhet och kontinuitet
styr vården. Inom Stockholms läns landsting kan de blivande
mammorna nu i princip välja på vilket sjukhus de vill föda. På Södersjukhuset
startar en s. k. ABC-klinik (Altemative birth center) som gör det
möjligt att i ökad utsträckning välja vårdnivå.

Mångfalden och valfriheten inom förlossningsvården kan stimuleras
genom att sjukhuset tilldelas resurser i förhållande till hur många mammor
som väljer att föda just där. De allra flesta gravida kvinnor går regelbundet
till mödravårdscentralen. Information om vad de olika klinikerna har att
erbjuda kan därför ges där.

Barnmorskor som vill starta mödravård i egen regi bör få möjlighet till
ersättning från den allmänna försäkringen. Blivande mammor ska också
ha möjlighet att välja mellan enskild eller offentlig öppenvård. Tidig
hemgång efter t. ex. poliklinisk förlossning bör vara ett annat alternativ.
Det krävs därtill stöd från den öppna mödra- och barnavården.

Cancer

Livmodercancer är den vanligaste formen av gynekologisk cancer. En
fjärdedel av alla dödsfall i cancer bland kvinnor under 50 år beror på
livmoderhalscancer. Det skulle inte behöva vara så dystert. Denna typ av
cancer kan upptäckas i tid genom ett enkelt cellprov. Vid fall av cellförändringar
på ett tidigt stadium, kan man med en enkel operation ta bort dessa.
Även vid mera utvecklade stadier finns det metoder att hejda förloppet.

Den gynekologiska hälsoundersökningen är till för att upptäcka tidiga
cellförändringar. Den är utbyggd över hela landet och kvinnor mellan 2558
år kallas regelbundet till undersökning.

Den gynekologiska hälsoundersökningen behöver förbättras så att läkare
och barnmorskor, som utför undersökningen, får mer tid för vaije patient.
Då kan han/hon samtidigt informera och diskutera med kvinnan om
preventivmedel, samlevnadsproblem, sexuellt överförbara sjukdomar
m. m. Inom primärvården bör det finnas tillgång till en gynekolog, så att
kvinnor har en verklig valfrihet.

Bröstcancer är en cancerform som kan botas om den upptäcks i tid.

Mot. 1988/89

So455

18

Tidig upptäckt av onormala knölar i brösten är så viktig, att självunder- Mot. 1
sökning av brösten bör läras ut även till mycket unga kvinnor. De bör So455
tidigt lära sig en rutin för hela livet; Lär känna dina bröst som friska.

Undervisning om detta kan ske vid de hälsoundersökningar, som görs
på högstadiet och gymnasieskolan. Skolsköterskan skall då i samband med
hälsoundersökningen lära ut hur kvinnan gör självundersökning av brösten.
Vid denna undersökning bör också information ges om menstruationscykeln,
preventivmedel, sexuellt överförbara sjukdomar m.m. På
detta sätt lär sig unga kvinnor att bli mer medvetna om hur deras kroppar
fungerar.

På vårdcentraler och vid allmänna undersökningar bör alla kvinnor
informeras om vikten att undersöka sina bröst vaije månad och att söka
adekvat hjälp så fort de upptäcker något onormalt.

1985 visade en svensk undersökning att dödligheten i bröstcancer kunde
minskas genom tidig upptäckt av tumörerna med mammografi. Påföljande
år utfärdade socialstyrelsen Allmänna råd om mammografi, screening,
vilket innebär att alla kvinnor i åldersgruppen 40 74 år borde erbjudas
mammografi. På grund av bristen på utbildad personal prioriterade socialstyrelsen
senare åldersgruppen 50 69 år. I dag har knappt hälften av
landstingen infört mammografi eller antagit planer för dess genomförande.

Inom varje landsting bör mammografiundersökning röntgenundersökning
av brösten - vara så utbyggd att den är tillgänglig för alla kvinnor
över 40 år.

Urinvägarna

Urinvägsinfektioner hos kvinnor kan hänföras till östrogenbrist. En avhandling
om kvinnor på långvården visade att urinvägsproblem inte alltid
kan åtgärdas med antibiotika utan är relaterade till klimakteriet och fordrar
behandling med utgångspunkt i sådana diagnos.

1015 procent av alla kvinnor lider av urinläckage. Uttalad övervikt
och genomgången förlossning utgör kända riskfaktorer. För att kunna
avhjälpa dessa problem krävs operation, lokal östrogenbehandling efter
klimakteriet eller gymnastik. Men de som söker vård blir ofta bemötta
med okunnighet av både läkare och sjuksköterskor.

Det är därför viktigt med utbildning för sjukvårdspersonal för att lära ut
lämpliga träningsmetoder som patienten kan klara själv.

Självsvält och hetsätning

Självsvält (anorexia nervösa) och hetsätning (bulimia) är två sjukdomar
som ökar starkt. Båda drabbar i första hand yngre kvinnor. Man räknar
med att mellan tre och fem procent av alla unga kvinnor i Sverige lider av
en eller båda sjukdomarna vilket gör cirka 45000.1 USA räknar man med
att upp till tjugo procent av alla unga kvinnor lider av s. k eating disorders.

Dödligheten i sjukdomarna brukar beräknas till mellan fjorton och

sjutton procent och det finns tecken på att dödligheten ökar. De vanligaste
dödsorsakerna är svält respektive självmord.

Eftersom sjukdomarna är så specifika till sin karaktär och så olika andra
psykiska sjukdomar, bör behandlingen bedrivas vid särskilda enheter. En
bra form kan vara mindre behandlingshem som arbetar i nära samverkan
med psykiatri- och medicinkliniker.

Problemet är stort och växande, det har inte uppmärksammats tillräckligt.
Privata initiativ bör uppmuntras jämsides med att samhällets insatser
ökas.

Missbruk

Bland missbrukare har kvinnorna lägst status. Den intolerans som finns
mot kvinnligt missbruk i samhället, finns i minst lika stor utsträckning
bland missbrukarna själva. Detta leder till att den missbrukande kvinnans
låga självrespekt och dåliga självkänsla försämras ytterligare.

Samtidigt kan kvinnan skapa sig en roll i en grupp missbrukare. Hon blir
vårdare och kurator åt missbrukarsamhällets män och anammar så den
traditionella kvinnorollen. Hon tar på sig skulden vid missförhållanden.
Dessa roller och uppgifter tenderar att hålla kvar kvinnan i missbrukarkretsen
även om hon försöker lämna den.

Unga kvinnor, på väg in i narkotikamissbruk, skapar sig ofta en spännande
identitet genom att vara tillsammans med äldre män, ofta redan
etablerade injektionsmissbrukare. Dessa kvinnor riskerar, förutom att
fastna i en narkomanidentitet, också att bli HIV-smittade.

Många missbrukande kvinnor ingår inte i ett traditionellt missbrukarkollektiv.
Många kvinnors missbruk, ofta av alkohol, sker i hemlighet och
är ännu mer socialt belastande än mäns. Kvinnor konsumerar mera lugnande
läkemedel än män och sannolikt utgörs en inte ringa del av denna
konsumtion av regelrätt missbruk.

Det är angeläget att samhället erbjuder särskild missbruksvård åt kvinnor.
Missbrukande kvinnor måste ges tillfälle att reparera sin självkänsla
och sin kvinnoidentitet tillsammans med andra kvinnor. Många kvinnor
bär med sig upplevelser av övergrepp, incest eller prostitution som måste
bearbetas.

Den speciella situation som många missbrukande kvinnor lever i, med
bl. a. misshandel och familjeproblem, måste uppmärksammas i alla vårdens
sektorer.

Invandrarkvinnor

Kvinnor som kommer från länder med helt annan kultur och annan
uppfattning om sjukdomar och deras orsaker möter speciella problem. Det
är därför viktigt att kvinnorna får tillgång till professionell tolk, helst
kvinnlig. Att som ibland sker använda någon familjemedlem (barnen) som
tolk är oacceptabelt eftersom det kan försvåra relationerna inom familjer.

Vid gynekologisk vård och förlossning bör kvinnorna få kvinnliga läkare
och barnmorskor om de så önskar.

Mot. 1988/89

So455

20

Mot. 1988/89

So455

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag
att utforma ett program för hälso- och sjukvårdsinsatser i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 20 januari 1989

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp) Charlotte Branting (fp)

Karin Ahrland (fp)

Invandrarungdomar som önskar utbilda sig till vårdyrken bör stödjas
t. ex. genom speciella förberedande kurser i svenska.

Kvinnors kapacitet måste tillgodoses inom vård och forskning. Dessa
frågor behandlas i en annan kommittémotion från folkpartiet om jämställdhet
i utbildning och forskning.

21