Kvinnors livssituation
Motion 1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c)
Hälften var
För att kunna påverka utvecklingen måste kvinnor finnas med där besluten fattas. En viktig uppgift är att se till att kvinnor blir representerade och får ett reellt inflytande, i förhållande till sin numerär. Kvinnors förutsättningar att påverka skulle avsevärt förbättras om den lokala demokratin stärktes. Den erfarenhet och helhetssyn kvinnor har av hur det dagliga livet fungerar i närmiljön måste tas tillvara.
Det är oacceptabelt att kvinnorepresentationen sjunker och att löneklyftorna ökar. Kvinnors förvärvsfrekvens är idag nästan lika hög som männens, men vi arbetar fortfarande under olika förhållanden och med dålig ekonomi för oss kvinnor som resultat. Lika oacceptabelt är det våld som riktas mot kvinnor. Dessvärre är detta en del av många kvinnors vardag.
Agenda 21, handlingsprogram från RIO-konferensen, kräver kvinnors medverkan för att kunna förverkligas. Det handlar om att förändra livsmönster, om rena överlevnadsfrågor, hälsofrågor, om att skapa det resurssnåla samhället. Miljöskulden måste betalas.
Det kvinnliga är det mänskliga
Vår uppgift är att beskriva kvinnors visioner om samhället, så att de framträder som bättre och realistiska alternativ till den nuvarande samhällsutvecklingen. En utveckling mot ett mänskligare samhälle som både män och kvinnor kan bejaka.
Kvinnor har ofta andra erfarenheter och referensramar än män. Om kvinnor hade mer inflytande skulle samhället planeras annorlunda. Det gäller inte bara i Sverige utan i hela världen.
Det finns fortfarande kommunala nämnder och styrelser där det inte finns en enda kvinna. Bland chefstjänstemän inom den offentliga sektorn dominerar männen stort. I näringslivets toppskikt är det ännu värre. Där den ekonomiska och politiska makten finns, där samlas männen.
Orsakerna till detta kan diskuteras i oändlighet, men nu måste vi formulera vad vi tänker göra åt detta.
Vi Centerkvinnor har visioner som handlar om ett samhälle där vi tar hänsyn till både människor och miljö. Resurshushållning är självklart, både inom ekonomi och politik. Det gamla husmodersidealet, som innehåller både en framsynt planering av hur kommande behov ska klaras och en filosofi om att allting ska tas tillvara på bästa sätt, är en betydligt tryggare princip än den spekulations- och tillväxtfilosofi som dominerat de senaste årtiondena.
Vår vision utgår ifrån vardagslivet och de grundläggande mänskliga behoven. Vi utgår ifrån att ett samhälle där kvinnorna är med och påverkar samhällsplaneringen blir ett stabilt och konkurrenskraftigt samhälle.
Kretslopp och ekologiskt boende
Boende och bostadsmiljö har en central roll i människors liv. I framtiden är inriktningen mot ett ekologiskt boende en självklarhet för oss. Både nybyggda och befintliga bostäder behöver anpassas till kretsloppen, så att det blir möjligt för människor att leva miljövänligt.
Ökad uppmärksamhet måste också inriktas på den sociala funktionen i bostadsområden. Gamla tiders mötesplatser som t. ex. tvättstugan och brunnen har försvunnit. Portarna är låsta i hyreshusen. Stora trafikstråk skapar barriärer. Nya naturliga och trivsamma mötesplatser måste tillåtas att växa fram såsom kompostrummet, kvartersfaxen, kvartersfiket eller parkleken. Enkla åtgärder och omtanke i planeringen skulle kunna betyda mycket för den mänskliga samvaron och livskvalitén.
Tillgängligheten för alla är viktig. Idag planeras samhället utifrån friska, rörliga personer med tillgång till egen bil. Vi måste inse att många människor har olika former av funktionshinder, många saknar körkort och bil och alla människor förstår inte andra språk. Alla politiker och planerare borde tänka på sin gamla mormor eller någon vän som sitter i rullstol och hur samhället fungerar för dessa. Barnvagnsperspektivet är också användbart, vilket många föräldralediga pappor insett. Ett samhälle med bättre tillgänglighet blir bättre för alla.
Demokrati och inflytande
Vi har också visioner om de demokratiska processerna. Delaktighet och engagemang ger ett bättre samhälle. Förhandlingsplanering där näringsliv och politiker gör upp om planeringen utan möjlighet till insyn och påverkan måste motverkas. Diskussionen måste föras ut till de berörda innan alla beslut är fattade.
Decentralisering av makt är ett viktigt krav för att ge kvinnor mer inflytande i samhället. Ge mer makt till vårdlag, föräldraföreningar, daghemsföreståndare etc. så kommer kvinnors inflytande att öka och beslut bli bättre. Det är lättare för medborgarna att påverka ett beslut som fattas lokalt än ett beslut som tas i riksdagen.
För att kunna förverkliga våra visioner behöver vi kunskap om planeringsprocesserna. Genom studiecirklar, nätverk och kurser kan vi lära oss mer hur vi ska agera, och hur vi kommer in i ett tidigt skede av planeringsprocesserna. Vi kvinnor behöver formulera våra idéer i handfasta termer så att även ''grabbarna'' förstår. Som politiker kan vi kvinnor vara föregångare genom att lyssna och vara lyhörda för människors vilja att påverka.
En skuldfri framtid
Den politiska debatten handlar idag mycket om ekonomi och statsskuld. Detta är naturligtvis mycket viktigt och alla ansträngningar måste göras så att denna skuld kan minskas. Men det som debatten måste handla mycket mer om är den stora miljöskulden. Miljöskulden är det samlade belopp som det kostar att återställa miljön som hittills har skadats genom att vi levt på ett felaktigt sätt.
Vi måste komma fram till ett nytt värderingssystem där ''de mjuka tillgångarna'' som ren natur, friskt vatten, gröna skogar och böljande åkrar är tillgångarna. Människor med kreativitet och förmåga till lösningar är tillgångar. Utsläppen från trafiken, industrin, jordbruket och hushållen är skulder.
Kvinnor har sedan urminnes tider haft kunskaper i att leva resurssnålt och ta tillvara vad naturen kan ge. Den kunskapen måste nu komma till heders igen. Vi måste föra denna kunskap vidare till barn och barnbarn och vetskapen om att naturens resurser inte är oändliga. Vi vill leva på jorden i harmoni med det naturliga kretsloppet.
Miljömedvetandet i vårt land är idag stort och det ökar. Störst är det bland barn och ungdomar. Det gäller att ta vara på detta intresse och denna vilja och sätta press på näringsliv, beslutsfattare och andra som på olika sätt agerar bromsklossar. Vi måste ändra våra livsmönster och fatta nödvändiga beslut så att vi kan lämna efter oss en skuldfri framtid. Fri från statsskuld och miljöskuld. Det är hög tid att beräkna miljöskulden och att upprätta en plan för hur den skall betalas.
Kärnkraften
Det är hög tid att starta kärnkraftsavvecklingen. Idag finns ett energiöverskott. Energi från biobränslen har nu ökat så att vi får mer energi därifrån än från kärnkraften. Det är naturligt för oss kvinnor att leva resurssnålt och att säga nej till kärnkraften, med dess oöverskådliga konsekvenser.
Livslängden för ett kärnkraftverk är 25 år. Därför måste aggregaten successivt avvecklas. Oskarshamn 1 som är den äldsta reaktorn har stora driftsproblem. Även andra aggregat har stått stilla långa tider. Istället för att slösa mer pengar på reparationer måste avvecklingen starta nu. Minst två reaktorer kan omedelbart tas ur drift.
Internationellt arbete
Världens kvinnor angår oss
Kvinnor i utvecklingsländer bär ett stort ansvar för hem, barn och familjens försörjning. Kvinnor i världens fattigaste länder har en väsentligt mer utsatt situation än männen. Arbetsdagarna för de allra fattigaste är långa. De innebär ofta tungt arbete med transport av vatten och ved långa sträckor, jordbruksarbete och ansvar för barn och matlagning.
Miljöproblemen är ett av de svåraste hindren för ekonomisk utveckling i u-länderna. Kvinnor har en mycket viktig roll i det lokala miljöarbetet. Kvinnor står för en stor del av jordbruksproduktionen i t ex Afrika. De försörjer sina familjer med inkomster från jordbruket. Kvinnor har en avgörande betydelse för att en ekonomisk uthållig utveckling ska komma till stånd i tredje världens länder.
Det är av central betydelse att kvinnors roll som jordbrukare uppmärksammas i de satsningar som aviseras inom jordbruksområdet. Tidigare misstag där man utgått från att u-landsbonden är en man får inte upprepas. I detta sammanhang bör kvinnans begränsade rätt att äga egendom och jord uppmärksammas. I många u-länder har kvinnan inte rätt att äga egendom inklusive jordbruksmark. Vid privatisering av mark kommer därför kvinnor på undantag och ett viktigt bidrag till familjens försörjning försvinner. Målsättningen att integrera kvinnor inom allt bistånd är därför av största betydelse också inom jordbruksområdet.
Befolkningsökningen
Ständiga graviditeter tär hårt på kvinnors hälsa. Det är en myt att kvinnor i tredje världen vill ha stora barnaskaror. Orsakerna till att man skaffar många barn beror på brist på kunskap i t ex hälso- och mödravård och på utbildning. Begränsad ekonomisk utveckling och bristande tillgång till mödra- och barnavård är andra orsaker till det alltför stora barnafödandet. Sociala satsningar, förbättrad utbildning, förbättrade inkomstmöjligheter är långt viktigare insatser i det traditionella u-landssamhället än direkta familjeplaneringsåtgärder. Gamla kulturer och traditioner spelar fortfarande en mycket viktig roll i dessa samhällen. Den viktigaste befolkningsåtgärden är att stärka kvinnans ställning. Om kvinnan får ökad status och själv kan styra över sin ekonomi, föder hon inte fler barn än hon kan ta hand om.
Vi anser det därför av betydelse, att den svenska förberedelsekommittén inför befolkningskonferensen beaktar denna helhetsyn på kvinnans situation och dess betydelse för att dämpa takten i befolkningstillväxten. Aviserade insatser inom området befolkning och utveckling bör naturligtvis också präglas av en sådan helhetssyn.
Kvinnors möjligheter i samhällsutvecklingen
Insikten att både kvinnors och mäns kompetens och möjligheter måste tas till vara för att bistånd ska vara framgångsrikt och bidra till en uthållig utveckling framgår tydligt av budgetpropositionen.
Kvinnor och mäns lika möjligheter att delta i samhällsutvecklingen bör också uppmärksammas som ett av de framväxande demokratiernas kännetecken. Om hälften av befolkningen åsidosätts i de viktiga ekonomiska, politiska och sociala besluten i ett samhälle är detta en stor brist i demokratin.
Demokrati i sig kan vara svårt att definiera. Budgetpropositionen tar upp yttrandefrihet, rättsstatens roll och politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna val i definitionen. Vi anser att kvinnors och mäns lika rättigheter att medverka till utvecklingen bör läggas till.
För att stärka kvinnans roll i den demokratiska processen bör biståndsmedel i högre utsträckning kunna anslås ur demokratianslaget för att stärka framväxande och befintliga gräsrotsorganisationer som organiserar kvinnor. Även politiska sådana, som t ex kvinnoförbund i tredje världens länder, bör ha möjlighet att få del av demokratistöd. Demokrati kan aldrig bli något som tillförs ett land utifrån, det måste komma underifrån, ifrån människor själva. Den pågående utredningen om politiska partier bör särskilt uppmärksamma stöd till politiska kvinnorörelser i tredje världen med bred folklig förankring.
Kvinnorepresentation i biståndsarbetet
FNs kvinnofond, UNIFEM, spelar en viktig roll som katalysator för bistånd till kvinnor. Inför den internationella kvinnokonferensen i Peking 1995 kommer den att ha en stor uppgift. Det är därför positivt att ytterligare medel anslagits för detta arbete.
Kravet på ökat bistånd till kvinnor i utvecklingsprocessen och förbättrad integration av kvinnor i densamma samt krav på fler kvinnor representerade i biståndsorganisationernas alla beslutsnivåer bör omfatta samtliga svenska biståndsmyndigheter såväl som FN- organen, Världsbanken och andra utvecklingsbanker. På samma sätt som Sverige i Världsbanken arbetar för att miljö ska utgöra en integrerad del av utvecklingen bör man verka för att integrera kvinnor.
Som vi tidigare motionerat om måste kvinnor i betydligt högre utsträckning vara representerade inom samhällets alla nivåer inklusive internationella fora. Förutom att Sverige aktivt bör verka för att kvinnorepresentation inom FN-systemet ökar, bör man också arbeta för detta inom Världsbanken och IMF, den internationella valutafonden. Målet bör vara att 50 % av alla ledande befattningar innehas av kvinnor senast år 2000.
På så kallade icke traditionella kvinnoområden måste kvinnors situation och roll uppmärksammas internationellt. Även inom t ex infrastruktur och näringslivsutveckling kan kvinnor ha en viktig funktion att fylla, som vi i vårt samhälle inte är vana vid. Inom t ex jordbruk och näringslivsutveckling, småföretagsamhet är det angeläget att kvinnor får tillgång till kapital och utbildning.
Hjälp och stöd till världens flyktingar
Majoriteten av världens flyktingar utgörs av kvinnor och barn. Det är därför av största betydelse att insatser i katastrofsituationer tar hänsyn till detta faktum. Hjälpsändningar bör innehålla produkter som underlättar hygienen. Flyktingläger bör upprättas med hänsyn tagen till att kvinnor och barn är i majoritet. Inte minst viktigt är att den verksamhet som bedrivs i flyktingläger tar fasta på att ge flyktingar kunskap som är av värde den dag de kan återvända hem. Det kan vara lika viktigt att utbilda kvinnor i hur man t ex gör byggnadsmaterial och bygger hus som hur man gör tvål och syr.
Rasism och främlingsfientlighet
Rasism och främlingsfientlighet är ett växande problem i Sverige liksom i hela Europa. Även om renodlad rasism är sällsynt visar 1900-talets historia hur lätt det är att locka in människor i människofientliga rörelser. Antisemitismen har en lång historia och visar en förmåga att ständigt återuppstå i nya former. Den fortsätter ofta som hets även mot andra grupper. Om hatet mot en viss grupp accepteras går till sist ingen grupp säker.
Det finns starka krafter som spelar på främlingsfientligheten för att så split och splittring. Samtidigt växer omfattande motaktioner fram. Fem i tolv- rörelsens manifestation i december förra året fick stor uppslutning i Sverige. Europarådet förbereder nu en omfattande kampanj mot främlingsfientlighet med samtidiga kampanjer i de 32 medlemsländerna. Nordiska rådet har också fattat beslut om en motsvarande kampanj. Kampanjer är bra men de måste följas av mänskliga kontakter för att få effekt. Undersökningar visar att det är svårt att informera bort främlingsfientlighet. Det är genom de personliga mötena som förändringar sker.
Vi har alla vuxna ett ansvar att värna demokratin, människors lika rätt och värde, religionsfriheten och andra grundläggande värden som vi alltför länge tagit för givna. Vi har en stor uppgift att prägla våra barns värderingar. Vi har ett ansvar för vad vi gör men också för vad vi inte gör.
Trots att Sverige tagit emot en stor mängd flyktingar är det en liten rännil av världens flyktingströmmar som når hit. Antalet flyktingar i världen ökar ständigt och uppgår till mer än 18 miljoner enligt UNHCR, FN:s flyktingkommissarie. De allra flesta finns i fattiga länder i Afrika och Asien.
Sverige bör ha en fortsatt öppen och generös flyktingpolitik. Däremot bör den reformering av flyktingmottagandet som påbörjats fortsätta i riktning mot kortare handläggningstider och att låta den enskilde flyktingen ta mer ansvar för sin situation.
Kvinnor och barn är särskilt utsatta i krig och konflikter. Det visar inte minst alla rapporter från det forna Jugoslavien om hur våldtäkter används systematiskt som ett vapen i den etniska rensningen eller för att tvinga fram information. Många av de kvinnor som kommit till vårt land har utsatts för sådana övergrepp. Det faktum att våldtäkt är förbjuden i landet håller inte som argument för att avvisa dessa offer. Inte kommer någon polis att skydda den som är våldtagen av andra poliser. Vi anser att våldtäkter som utförts av företrädare för statsmakten ska anses som tortyr och därmed utgöra skäl för asyl.
De våldtagna kvinnor, främst från f d Jugoslavien, som kommer till vårt land befinner sig i en utsatt situation. De har svårt att tala om sina upplevelser och de behöver hjälp för att bearbeta sin situation. Det är oerhört viktigt att de människor som möter dem har kunskaper om hur kvinnor som utsatts för sådana övergrepp reagerar och hur de ska mötas.
EU -- Kvinnorna kommer att avgöra
En av de största och svåraste frågorna under detta århundrade är om Sverige ska bli medlem i EU eller ej. De politiska partierna har bestämt att svenska folket ska avgöra frågan om medlemskap i en folkomröstning. Riksdagens partier har förbundit sig att följa folkomröstningsresultatet. Flera olika opinionsundersökningar visar att kvinnornas stöd för ett EU-medlemskap är lågt. Osäkerhet och skepsis om hur kvinnornas situation kommer att bli gör att det är svårt att bestämma sig.
Alla måste få kunskap om innebörden och konsekvenserna av ett svenskt EU-medlemskap. Hur kommer ett svenskt medlemskap att påverka situationen för kvinnorna? Sverige har idag den högsta förvärvsfrekvensen bland kvinnor i Europa, ca 80 procent. Danmark kommer på andra plats med 78 procent. Farhågorna att kvinnorna skulle tvingas tillbaka till hemmen är felaktiga. Detta stämmer inte t. ex. för de danska kvinnnorna. Där ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnorna med 11 procent efter EU-anslutningen.
Den europeiska unionen bestämmer inte över socialpolitiken i respektive medlemsland. Oavsett medlemskap eller ej bestämmer svenska folket självt hur många dagisplatser det ska finnas. Den svenska riksdagen fattar själv beslut om på vilken nivå föräldraförsäkringen ska vara. Detta är exempel på nationella beslut som enbart styrs av den ekonomiska utvecklingen och de prioriteringar som Sverige själv gör.
Att Sverige inte ska sänka målsättningen för jämställdhetsfrågor efter ett ev. EU-medlemskap är viktigt att lägga fast. Redan nu bör man börja med ett göra en strategi för hur Sverige ska driva jämställdhetsfrågorna om vi blir medlemmar.
Det känns mycket angeläget att kvinnor får mer information och kunskap inför det avgörande beslutet. Kvinnor måste kunna följa de pågående medlemsförhandlingarna. Svar måste kunna ges på hur ett EU-medlemskap påverkar god miljö, regional utveckling och livsmedelsproduktion, social trygghet och full sysselsättning, respekt för alliansfrihet, demokrati och öppenhet.
Medlemskapet får inte avgöras av att kvinnor är osäkra. Kvinnor måste kunna ta ställning utifrån sin egen övertygelse som är grundad på insikt och kunskap. Det måste vara samhället som ansvarar för att varje svensk medborgare får information.
EU:s regler inom jämställdhetsområdet är vassare än de svenska. Både i Romfördraget och i ett flertal EU-direktiv talas det om lika lön, likabehandling och om ickediskriminering i arbetslivet. Dessa regler gäller även för Sverige efter att EES-avtalet har godkänts. Därför finns det nu anledning att analysera i vilken mån de faktiska direktivens och även jämställdhetsprogrammets krav uppfylls på den svenska arbetsmarknaden.
Kvinnor i försvaret
Kvinnor behövs i det svenska totalförsvaret. Även om inget omedelbart militärt hot föreligger mot Sverige de närmaste åren så finns det en beydande osäkerhet både i vårt östra närområde och i omvärlden i övrigt. Det finns därför grundad anledning att behålla den livförsäkring som ett väl utrustat och övat försvar kan ge om än i den bantade utformning som nu gäller.
För intresserade kvinnor finns ett stort antal möjligheter att delta i totalförsvarets verksamhet. Det kan ske genom att mönstra och göra värnplikt och därefter välja officersyrket eller genom att engagera sig i någon av de många frivilligorganisationerna såsom bilkåristerna, lottorna eller Blå stjärnan. Utbildning inom civilförsvaret och sedan tjänstgöring som hemskyddsombud eller en resurs inom sjukvård, försörjningsberedskap och flyktingmottagning är andra alternativ vid kriser i fredstid. För många kvinnor känns det angeläget och viktigt att veta var de skall vara och vilken funktion de har om något händer.
Sveriges åtagande i FN:s fredsbevarande och fredsskapande insatser i olika oroshärdar ger möjligheter för kvinnor att också delta i detta viktiga uppdrag i fredens tjänst. Kvinnors värderingar och erfarenheter behövs för att förändra och utveckla verksamheten inom totalförsvaret.
Antalet anställda kvinnor inom försvaret ökar. Det är därför viktigt att också uppmärksamma att samma jämtälldhetsmål och lagar som gäller för övrig arbetsmarknad också gäller försvaret. Jämställdhetsplaner skall upprättas på samtliga arbetsplatser med över 10 anställda.
Kvinnors arbete
Utan tvekan har kvinnorna förlorat mycket på lågkonjunkturen. De blir på flera sätt behandlade som en arbetskraftsreserv att ta till vid högkonjunktur. Det syns nu när förvärvsfrekvenstalen för första gången sjunker. Social trygghet, ekonomiskt oberoende och personlig självkänsla är kopplat till anställning. Kvinnors rätt till eget arbete får aldrig ifrågasättas.
Det finns stora skillnader i kvinnors och mäns möjligheter på arbetsmarknaden. Kvinnor har lägre löner, arbetar på lägre nivåer och är ofta deltidsarbetslösa. Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. De avskedanden som skett under de senaste åren har till stor del skett i industrin och eftersom där finns flest män har också arbetslösheten drabbat männen hårdast. Men det finns många exempel på att personalminskningar på mer blandade arbetsplatser drabbat kvinnor hårdare. I offentlig sektor är det till större del kvinnor som förlorar sina jobb.
Jämställdhetslagen och arbetsmarknadspolitiken är instrument att använda för att förbättra situationen men det räcker inte. Det som krävs är utbildning, vägledning, information och om att ändra attityder. Arbetsmarknadens parter har här ett stort ansvar. Forskning om kvinnors arbetsliv är oerhört angelägen. Det finns nu ett stort intresse för detta, t ex är kvinnoforskning ett av forskningsinstitutet Arbetslivscentrums prioriterade områden.
Tjänstesektorn
En stor del av framtidens arbeten kommer att finnas i tjänstesektorn, både inom offentlig och privat sektor. En rad möjligheter till eget företagande växer fram som alternativ till den offentliga tjänstesektorn. I takt med förändringar och rationaliseringar inom både offentlig och privat sektor försvinner många av de traditionella kvinnojobben. Ofta är det äldre kvinnor som arbetat länge med arbetsuppgifter som nu blir omoderna. Det är angeläget att dessa kvinnor ges utbildning för att kunna vara med och slåss om de nya jobben. För det krävs utbildningsinsatser. Utbildningsvikariat är ett sätt att höja kompetensen.
Sverige ligger långt framme när det gäller många kommunala tjänster och inom sjukvården. EES-avtalet öppnar nya möjligheter till export av den typen av tjänster, där kvinnor har hög kompetens. Det är viktigt att kvinnor uppmuntras att ta del av dessa möjligheter.
När det gäller den nya informations- och datatekniken har kvinnor minst lika hög kompetens som män. En kompetens som måste tas tillvara på ett bättre sätt än hittills.
Arbetsorganisation
Även om stora förändringar sker i dagens arbetsliv är arbetsorganisationen oftast alltför hierarkisk och omodern för att möta de allt högre kraven på effektivitet och prduktivitet. Yrkesrollerna är för låsta, vilket kan hindra nödvändig utveckling och förändring. Enligt vår uppfattning är det först när de enskilda människornas egen kreativitet och förmåga får utvecklas som man kan uppnå verklig effektivitet. Därför bör arbetslivet decentraliseras ytterligare och inte stanna på mellanchefsnivå. Alltför många kvinnor saknar idag verkligt inflytande över sin arbetssituation. Det är slöseri med mänskliga resurser och en ekonomisk förlust för samhälle och företag. De förändringsprojekt som finns på flera håll måste uppmuntras samtidigt som forskningen omkring arbetsorganisationsfrågor prioriteras.
6-timmars arbetsdag
De konjunktursvängningar vi har idag på arbetsmarknaden har lett till en stor obalans i arbetsfördelningen. Medan många människor går arbetslösa arbetar andra mycket övertid. Med en annan fördelning av arbetstiden skulle flera nya arbetstillfällen skapas. Den fördelning vi har av arbetet som finns idag är mycket skev. Om all den tid som idag utförs ute på företagen som övertid istället gjordes om till nya tjänster skulle detta motsvara ca 50 000 nya anställda. Om vi dessutom skulle omfördela arbetstiderna skulle detta skapa ännu fler nya arbeten.
Flexiblare och mer individanpassade arbetstider blir allt vanligare, även i kombination med olika arbeten. Alla lokala försök som gjorts där arbetstiderna utformats flexibelt i enlighet med de anställdas önskemål pekar på att trivsel och produktivitet ökat och att arbetsskadorna minskat. Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar på sådana system. En mer flexibel arbetstid kan införas inom ramen för nuvarande lagstiftning. Men detta kräver flexibla system och lösningar från kommunerna att anpassa barnomsorgen.
Kvinnoarbetstiden är redan idag, generellt sett, sex timmar per dag. Det är kvinnorna som har valt att frivilligt förkorta sin betalda arbetstid för att familjens vardag skall kunna fungera. Resultatet av detta blir att kvinnor tjänar mindre. Andra konsekvenser blir även låg sjukpenning och pension.
Samhället har allt att vinna på införandet av en sextimmarsdag. Livskvalitén ökar både för dem som arbetar för mycket och för dem som inte har något arbete alls. Den enskilde kommer att ha mer tid att engagera sig i det offentliga livet, familjen och fritiden. Med en förkortad arbetsdag för alla får också männen en verklig möjlighet att engagera sig i familjens vardag utan att behöva ge upp en yrkeskarriär.
Målet är att alla skall få en normalarbetstid på 30 timmar per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på sex timmar. En daglig förkortning av arbetstiden skulle ge alla rättvisa möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden. Kvinnor och män skulle då jämställas.
Nya undersökningar visar att både män och kvinnor är beredda att gå ner till 6 timmars arbetsdag och samtidigt acceptera en lönesänkning om detta ger jobb till flera. Lösningen måste vara att den enskilde arbetstagaren i ett längre perspektiv successivt trappar upp lönen samtidigt som arbetstiden ligger kvar på sex timmar.
Vi efterlyser nu en ny utredning som analyserar de totala konsekvenserna för samhället som en arbetstidsförkortning skulle få. Sedan den förra arbetstidsutredningen gjordes har mycket hänt. Utgångspunkten i den var att det var brist på arbetskraft och arbetstidens längd diskuterades utifrån detta faktum. Vi anser därför att en ny statlig arbetstidsutredning bör göras i syfte att sänka normalarbetstiden.
Samma lön
Lika lön för likvärdigt arbete är en av 90-talets viktigaste frågor. Jämställdheten mellan kvinnor och män, mellan kvinno- och mansdominerade yrken måste prioriteras. En väl fungerande arbetsmarknad är inte könsuppdelad. Det är den enskilda människans kompetens och intresse som måste vara avgörande. När alla människors kompetens och utvecklingsmöjligheter tas tillvara, oavsett kön, främjas också tillväxten i ekonomin.
Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem. Ett sådant skall omfatta både prestationer och krav och då utformas tillsammans med de anställda. Men metoden bör även användas till jämförelser mellan olika företag och branscher. Först med en öppen redovisning av lönerna i företagen och med en lönestatistik som visar skillnaden mellan mans- och kvinnolöner kan problemet angripas med kraft och kvinnorna på ett sakligt sätt driva sina lönekrav. Det ger också kunskap till löneförhandlingarna. Vi måste få fler kvinnliga löneförhandlare. Arbetsmarknadens parter har det största ansvaret för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Kvinnors företagande
Framtidens jobb kommer att finnas i småföretagen. Kvinnligt företagande är en viktig del av framtidens framgångsrika företagande i hela landet. Andelen kvinnliga företagare bör öka från idag ca 15 % till 30 % inom en femårsperiod. För att uppnå den målsättningen krävs rätt förutsättningar, rådgivning, stimulans, utbildning och tillgång till riskkapital.
Det finns idag en oerhörd kvinnokraft runt om i landet med mängder av idéer; nätverk och olika typer av utvecklingsprojekt växer fram överallt i landet. Det visade inte minst de länskonferenser som Arbetsmarknadsdepartementets och Glesbygdsmyndighetens projekt Kvinnokraft på landet höll under förra året. Därefter fortsätter arbetet med att utveckla kvinnors företagande runt om i landet. Helt klart är att kvinnor har lättare att förstå och värdera kvinnors företagsidéer. Därför är det angeläget att samordna och förstärka alla de resurser, helst kvinnliga, som finns för att stödja kvinnors företagande och arbete på regional och lokal nivå, t ex hos Utvecklingsfonden, Länsstyrelsen, landsting och kommuner och banker till regionala resurscentra för kvinnor. Regeringen har klart uttalat att kvinnors företagande är angeläget, utvecklingsfonderna har fått klara direktiv att stödja kvinnors företagande, NUTEK har ett projekt för kvinnors företagande o s v. Regionala resurscentra för kvinnor vore en naturlig konsekvens av detta.
Kvinnors företagande ser annorlunda ut än mäns. Kvinnor startar i mindre skala. De har ofta mindre tillväxtambitioner utan att för den skull ha sämre förutsättningar eller möjligheter. I stället har kvinnor en mer realistisk syn på sitt företagande. Kapitalmarknaden är inte sällan avvisande till att ge lån till kvinnors företag. Enligt vår uppfattning bör de nya utvecklingsbolagen och riskkapitalbolagen utöka sin verksamhet med garantier för lån till kvinnors företagande. Det innebär ett försumbart risktagande men skulle ge många nya arbetstillfällen.
Turism
Turismen är en expanderande näringsgren som ger arbetstillfällen främst till kvinnor. Turismens stora betydelse såväl för livskvalitet som för ekonomi och sysselsättning är allmänt vedertagen. Kulturupplevelser i samband med semester lockar. Ren luft, friskt vatten, orörd natur och intresse för den kulturella identiteten på en ort lockar alltfler. Därför måste också satsningar på turismen erhålla stöd och rådgivning på samma sätt som verksamhet inom andra näringar får.
Obetalda arbetet
I vårt samhälle utförs lika mycket betalt som obetalt arbete. Det obetalda arbetets osynlighet gör att vi underskattar dess betydelse. En jämn fördelning av detta arbete mellan kvinnor och män är nödvändigt för ökad jämställdhet.
Vi har i samhället en obetald stödtrupp som tar hand om barnen, ungdomar och de gamla, en kvinnogrupp som fixar och trixar och vänder ut och in på sig själva för att allas vardag skall fungera. När neddragningar sker inom hemsjukvård och hemtjänst ökar behovet av hjälp från anhöriga. Även ideella organisationer gör stora insatser för människor i behov av stöd och hjälp. Utan dessa insatser skulle samhällets kostnader för vård och omsorg vara betydligt större.
För att få kunskap om människors hela arbetssituation måste det obetalda arbetet mätas och värderas.Enligt slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Nairobi är en av de viktigaste strategierna inför 2000-talet att man börjar mäta och värdera det obetalda arbetet i ekonomisk statistik. BNP-måttet måste kompletteras. Tidsanvändningsstudier är därför nödvändiga för att vi ska kunna mäta detta obetalda arbete. För det krävs lika modeller i hela Europa. Det är viktigt att SCB fullföljer sitt uppdrag med att ta fram ett nytt BNP-mått där de obetalda arbetet ingår.
Arbetsmiljö
Arbetsmiljön har stor betydelse för en persons totala livssituation. En dålig arbetsmiljö kan leda till arbetsskador, minskad arbetslust och minskade möjligheter till att utvecklas och gå vidare i yrkeslivet. Arbetsmiljön för kvinnor och män skiljer sig väsentligt. Kvinnors arbeten är ofta enklare och mer repetitiva, ger mindre möjlighet till inflytande och leder ofta till olika typer av belastningsskador. Därför är det viktigt att man satsar på en förbättrad arbetsmiljö även i tider med hög arbetslöshet.
Skillnaden gäller även om man jämför kvinnor och män inom samma yrke. Skillnaderna är större inom tjänstemannayrken än inom arbetaryrken. En av de mest utsatta grupperna är de anställda inom äldreomsorgen, där majoriteten är kvinnor. En viktig arbetsmiljöfaktor är den enskildes ansvar och inflytande över sin arbetsorganisation. Kvinnor måste kräva större inflytande över arbetet så att arbetsgivarna inser att de har outnyttjade resurser som kan tillvaratas på ett bättre sätt.
Ett allvarligt problem är de psykosociala arbetsskadorna. Rapporter om mobbning på arbetsplatserna visar att detta är ett allvarligt problem som av naturliga skäl är svårare att tackla än de rent fysiska problemen. Inte minst vid nedskärningar och osäkerhet om framtiden blir dessa problem stora. Det är viktigt att de psykosociala problemen på arbetsplatserna uppmärksammas mer. En resurs kan vara Företagshälsovården. Det är angeläget att den kunskap som finns där inte försvinner, därför är det viktigt att arbetsmarknadens parter tecknar avtal med Företagshälsovården. I annat fall bör den lagregleras.
Tandvårdspersonal utsätts för särskilda arbetsmiljöproblem genom hantering av kvicksilverhaltigt amalgam. Även om användandet minskar kvarstår problemet vid behandlingen av patienter med amalgamfyllningar. Mätningar visar att höga värden uppstår i samband med amalgamarbeten. Många tandsköterskor och annan tandvårdspersonal har skador och sjukdomstillstånd som pekar på kvicksilverförgiftning. Detta måste bli erkänt som arbetsskada vilket hittills varit nästan omöjligt.
Utbildning och forskning
Flickor och pojkar måste få utvecklas efter sina specifika förutsättningar och ges möjlighet till lärande utifrån individuella behov. Trots att undersökningar gång på gång visar att skolans undervisning och innehåll bättre tillgodoser pojkar så sker förändringar i alltför liten utsträckning och alltför sakta. Detta visas framför allt genom flickors begränsade intresse av naturvetenskapliga ämnen och teknik.
Flickors rätt till en likvärdig utbildning
För att flickorna skall få en likvärdig utbildning i grundskolan krävs åtgärder. Regeringen har uppmärksammat problemet men ett aktivt åtgärdsprogram behövs. I flera andra länder har särskilda planer utarbetats för att stärka flickornas ställning. En sådan behövs även i Sverige.
De nya läroplanerna som nyligen beslutats av riksdagen ger stora möjligheter för varje enskild skola att organisera undervisning och lägga upp ämnesstrukturer på ett sätt som tillgodoser flickorna. En avgörande faktor är en förändrad lärarutbildning. Lärarna måste i sin utbildning och fortbildning ges utrymme för att få kunskaper om att flickor missgynnas och hur undervisning ska bedrivas samt att arbeta med sina egna attityder för att kunna ge en likvärdig utbildning.
Ett annat område som måste åtgärdas är rektorernas utbildning och fortbildning. Den måste uppmärksamma flickornas underordnade ställning i skolan. Ett pedagogiskt ledarskap kräver kunskap om dagens förhållanden och hur man kan motverka att hälften av eleverna missgynnas.
I såväl rektorernas som lärarnas utbildning måste forskningsresultat tas tillvara. Målet måste vara att få fram metoder och pedagogik som gynnar flickors utbildning.
Högre utbildning och kvinnligt forskningsarbete
Flickor går i dag vidare till högre utbildning i samma utsträckning som pojkar. Flickor väljer dock kortare utbildningar och fortsätter i mycket mindre utsträckning till forskarutbildning. Endast 6 % av landets professurer innehas av kvinnor. Orsakerna till detta är många. En av de tydligaste är den könsuppdelade arbetsmarknaden där flickorna ofta tidigt tagit ställning till ett traditionellt yrkesval. En annan är att traditionellt kvinnliga utbildningar är sådana där forskning inte prioriterats. Syo- funktionärerna i grund- och gymnasieskolan måste ges ökat utrymme för att arbeta med flickors yrkesval.
Universitet och högskolor har nu helt andra förutsättningar att utforma morgondagens högre utbildning. Det måste ankomma på dem att ansvara för att rekryteringen inte missgynnar flickor och att utbildningarna och kursernas innehåll ger kvinnliga studerande likvärdiga förutsättningar. Det är också viktigt att kvinnliga professorer ges utrymme för att handleda kvinnliga forskare.
Närheten till utbildning på eftergymnasial nivå är också avgörande för kvinnors möjlighet att studera. Särskilt gäller detta dem som väljer att studera senare i livet. De små och medelstora högskolorna kan tillgodose en del av denna grupps krav liksom en väl utbyggd möjlighet att studera på distans. För dem som behöver komplettera en högre utbildning eller disputera behövs ett ökat samarbete mellan olika högskolor för att få flexibilitet och ge möjlighet till kvalificerad handledning.
Krav måste ställas på universitet och högskolor att komma tillrätta med sexuella trakasserier och mobbning. Krav på åtgärdsprogram vid varje högskola/universitet måste ställas. Dessa måste omfatta både personal och studerande. Jämställdhetslagen måste ändras så att den även omfattar sexuella trakasserier i skola/högre utbildning.
Ett nytt studiemedelssystem måste utformas så att flickor inte avskräcks från högre utbildning. Det är också viktigt att kvinnliga doktorander och forskarstuderande ges förutsättningar att fullgöra sina studier även om avbrott för barnafödande görs.
Mannen är norm i statistiken, men även inom forskning satsas betydligt mera pengar på ämnen som berör manliga områden. Forskningen inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa och roll i samhället är ofta svåra att hänföra till specifika sektorer. Det är därför viktigt att sektorsövergripande forskning får tillräckliga resurser. Speciella centra för kvinno- och jämställdhetsforskningen måste ges fortsatt stöd.
Till forskningsrådsnämndens arbetsuppgifter hör att stödja kvinno- och jämställdhetsforskning. Stödet till denna har ökat under innevarande år men ökningen har skett från en oacceptabelt låg nivå. En ordentlig ökning av anslaget till denna forskning måste ske, antingen genom omfördelning eller genom att medel anslås från de kvarvarande löntagarfondsmedlen. Universitet och högskolor har också ett stort ansvar för att fördela medel även till sektorsövergripande forskning. En uppföljning av hur detta sker bör snarast genomföras.
Utbildning som arbetsmarknadsåtgärd
Att satsa på utbildning, när arbetslöshetssiffrorna är höga, är ett kostnadseffektivt sätt att använda både utbildningsresurser och arbetsmarknadsmedel. Det är bättre att höja sin utbildnings- och kompetensnivå istället för att gå arbetslös.
Många av de kvinnor som idag blir utan arbete har korta teoretiska utbildningar. Genom fort- och vidareutbildningar där arbets- och livserfarenheter kompletteras med teoretiska kunskaper går inte deras yrkeskunskaper förlorade.
Regional utveckling
Hembygd
Naturen, det folkliga kulturarvet och människorna utgör hembygden. Denna helhet skapar trygghet. Därav följer att det ligger ett värde i att bevara ett sammanhang i hembygden mellan det förgångna, nuet och framtiden. Idag byter människor hembygd oftare än förr och alltfler väljer att bosätta sig i städer och tätorter och den nya bostadsorten blir en hembygd att värna om. Exempelvis vill inte stockholmaren se sin hembygd genomskuren av stora motorvägsslingor i oersättliga nturområden. Storstaden måste få utveckla sin charm och ta vara på sina unika fördelar.
De naturresurser, miljövärden och kulturvärden som den svenska landsbygden rymmer är av avgörande betydelse för hela folket. Underlaget för en levande bygd och ett öppet landskap bärs upp av de areella näringarna, jord, skog, trädgård och fiske samt de människor som är verksamma i dessa näringar. Den svenska landsbygden står mitt uppe i en omvandlingsprocess. Åt vilket håll utvecklingen går beror på möjligheterna till arbete, utbildning, boende och service.
Målet måste vara att anpassa framtidens samhälle till kretsloppen. Jordbruket är en viktig resurs för att nå detta mål. All åkermark ska vara tillgänglig för livsmedelsproduktion i första hand, i andra hand till andra nyttigheter. Det innebär odling av livsmedel både till hemmamarknaden och till en växande världsbefolkning, biobränslen till energimarknaden, fiberväxter för industrin, oljeväxter för oljeindustrin osv.
Jämfört med flertalet andra länder har Sverige en sträng livsmedelslagstiftning innefattande minimering av bekämpningsmedelsanvändning, fortsatt förbud att använda antibiotika i förebyggande syfte och tillväxthormoner i produktionen. Staten måste ha kvar sitt inflytande över veterinärorganisationen. Kontroll av djur och livsmedel från andra länder måste tryggas även vid ett EU-inträde för att eliminera att smittosamma sjukdomar införs till Sverige. Svenskt jordbruk producerar idag i allt väsentligt ''rena'' livsmedel. Därför är det nödvändigt att Sverige även framdeles har kvar sin lagstiftning.
Konsumenterna ska inte behöva känna oro för livsmedlens kvalitet. Det behövs tydliga signaler till alla led i livsmedelskedjan. Vi har tidigare krävt att varans innehåll, ursprungsland och beredningsland klart ska framgå. Nu har EES-avtalet trätt i kraft och ett ev. beslut om EU- medlemskap innebär att kraven får drivas där. Ett system där kvalitetsprodukter utifrån framställningen premieras bör tas fram.
Konsumenterna har på senare tid blivit alltmer medvetna och vill gärna veta varifrån en produkt kommer och hur den är framställd. Närheten mellan producent och konsument bör stärkas. Ett sätt är att stimulera småskalig lokal produktion/ ekologisk produktion, med ett investeringsbidrag, vilket regeringen nu tar upp i budgetpropositionen. Likaså behöver livsmedelslagstiftningen ses över för att bättre passa in på den småskaliga livsmedelsproduktionen. Målet för den ekologiska produktionen bör sättas till 10 procent av livsmedelsproduktionen år 2000.
Social trygghet
Dagens socialförsäkringssystem bygger i stor utsträckning på inkomstbortfallsprincipen. Det innebär att kvinnor som utför arbete i hemmet och ofta arbetar på deltidstjänster drabbas negativt när det gäller socialförsäkringsförmåner. När nu sjukpenningförmånerna minskar är behovet av ett grundskydd än mera påtagligt. Summan av de nu genomförda avgiftsökningarna inom hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen innebär stora ekonomiska påfrestningar för grupper av kvinnor. För alltför många återstår endast att söka socialhjälp, vilket upplevs mycket svårt. Vi förutsätter att regeringen noggrant följer denna uteckling och vidtar åtgärder som ger en grundtrygghet för alla medborgare.
Ensamstående med barn, oftast kvinnor, utgör en stor grupp i vårt samhälle. Enligt vår uppfattning är deras situation alltför lite uppmärksammad. Stödet till ensamföräldrar måste ges en sådan utformning att det kan ge en ekonomisk trygghet. Men fler faktorer har en avgörande betydelse för den ensamma mammans situation. Den undersökning som gjordes av SCB i slutet av 80-talet visade att obekväma och oregelbundna tider är vanligt bland kvinnor med små barn. Även i andra avseenden har småbarnsföräldrar de mest ''barnovänliga'' jobben.
För att situationen för den ensamstående mamman och hennes barn skall kunna förbättras krävs framförallt att en större delaktighet och ett större ansvar tas av papporna. Även om man som vuxna har separerat måste man ta ett fortsatt gemensamt ansvar för barnen.
Pensioner
En självständig ekonomi är grunden för jämställdhet. Ett rättvist pensionssystem förutsätter en grundpension. Det nya reformförslaget bygger på att hela livsinkomsten utgör pensionsunderlag. Vi är rädda för att pensionsklyftorna ökar på detta sätt. Vi kräver en rejäl grundpension. Att vård av barn liksom studier ska bli pensionsgrundande välkomnar vi. Vi anser att pensionsrätten ska kunna delas mellan makar och sambor.
Hemlösa
Antalet hemlösa var 9 903 i hela landet, vid en mätning under en speciell vecka 1993. Av dessa var 17 % kvinnor. Genomsnittsåldern var lägre hos kvinnorna (34,5 år) jämfört med männen (39 år). Omkring 5 % av de hemlösa hade vårdnaden om egna minderåriga barn. Merparten av dessa var kvinnor. Socialbidrag och sjukbidrag eller förtidspension är de helt dominerande försörjningskällorna för de hemlösa.
Antalet hemlösa stiger och orsakerna till denna utveckling är naturligtvis komplexa. Men detta förhållande är oacceptabelt. Åtgärder måste vidtas som skyddar medborgare från att hamna utanför det sociala skyddsnätet. Många frivilliga organisationer utför ett beundransvärt arbete bland dessa människor. Det krävs ett samarbete mellan olika instanser för att lösa de problem som orsakat hemlösheten. Samhället har ett ansvar att se till att alla har tak över huvudet och en säng att sova i. Staten måste ge alla kommuner i uppdrag att upprätta en plan för att uppfylla detta.
Barnomsorg
Kvinnors vardag är ofta pressad. Detta gäller särskilt heltidsarbetande kvinnor med små barn. Det är fortfarande så att kvinnan har det övergripande ansvaret för barn och familj. Mannens timmar i hemarbetet påverkas mycket litet av hur många timmar kvinnan arbetar. Det måste vara en självklarhet att när män och kvinnor förvärvsarbetar skall båda ta lika ansvar för hem och barn och dela på föräldraledigheter.
Till barnomsorgen i vid bemärkelse räknar vi givetvis den omsorg som ges av föräldrarna. Särskilt för den ensamstående är det svårt att hinna och orka vara en god och trygg förälder som barn behöver, att klara de dubbla uppgifter som ensamskapet ofta innebär.
För de flesta handlar det om en reell möjlighet att kunna förkorta sin arbetstid. Föräldraförsäkringen är långt ifrån tillräcklig. Enda möjligheten att använda denna i det här sammanhanget är att inte fullt ut utnyttja sin rätt att på heltid vara hemma med barnet under det första levnadsåret och att således ''spara'' dagar. Det är ingen bra lösning.
Det aviserade vårdnadsbidraget, om vilket principbeslut redan är fattat i riksdagen, ser vi som en ny möjlighet att förbättra situationen inte minst för ensamstående föräldrar. Avgörande för att det syftet skall kunna uppnås är förstås den utformning som bidraget får.
Föräldrarna måste själva få välja vilken barnomsorgsform som passar dem bäst. Deras önskemål och behov skall styra utbudet. Därför måste de resurser som finns fördelas rättvist. Samhällets uppgift är att sträva efter att nå största möjliga valfrihet och rättvisa. Ett vårdnadsbidrag ger föräldrarna en ekonomisk möjlighet att förkorta sin arbetsdag.
Vårdnadsbidraget bör vara beskattat eftersom det ersätter förvärvsinkomst. Det skall vara pensionsgrundande. Avdrag måste få göras för styrkta barnomsorgskostnader. Det behövs också ett varierat utbud av barnomsorg som inrymmer mer flexibla lösningar.
Kvinnors hälsa
Det är kvinnorna som står för de ökade sjuktalen. Deras ohälsotal har ökat med 13 dagar på tio år medan männens ökat med knappt två. I detta ohälsotal ingår sjukfrånvaro, frånvaro på grund av arbetsskador och förtidspensionering. Under perioden med små barn är inte kvinnor mera sjuka än jämförbara grupper utan barn. Den stora frånvaron under dessa år beror till största delen på vård av barn. En stor del av sjukskrivningarna beror också på att många gravida sjukskrivs under den senare delen av graviditeten.
Resurser och forskning måste i högre grad inriktas på sjukdomar som drabbar kvinnor mest. Idag utgår nästan alla normalvärden inom medicinsk forskning från män. Kvinnor och män är biologiskt olika, kvinnor måste bli norm i forskning om kvinnors hälsa. I läkarutbildningen bör kvinnors sjukdomsbild och bakgrund tas med i ökad utsträckning. Samtidigt måste arbetslivets och samhällets inställning till kvinnor i och utanför arbetslivet förändras.
Kvinnors problem tas för närvarande inte tillräckligt på allvar inom sjukvården. Sveda och värk, svettningar och oro ger inte en diagnos som tilltalar en vetenskapligt utbildad läkare med mycket kort tid till sitt förfogande för denna patientgrupp. Det ligger då nära till hands att i den situationen förskriva lugnande läkemedel med bensodiazepiner: Valium, Rohypnol och liknande preparat. Utan rätt uppföljning och efter en snabbt ställd diagnos dämpas ångest och sömnlöshet. Problemen finns dock kvar och kan i många fall förvärras när läkemedlen ger ett beroende. Dessa diagnosgrupper omfattas inte av några vårdgarantier vilket många andra sjukdomar gör.
Kvinnor förstår sambanden mellan dagens livsstil och den miljö vi lever i och lämnar efter oss till kommande generationer. Trots detta tenderar rökning att bli vanligare bland kvinnor än bland män. Rökning är idag mest utbredd bland grupper med kort utbildning och låg inkomst. Allergier och övre luftvägsinfektioner är vanligare i familjer där någon av föräldrarna är rökare. En klar överdödlighet har också visats hos passiva rökare. Rökning under graviditeten ökar risken för överdödlighet hos fostret och att barnet föds lågviktigt. Insatser för att minska tobaksrökning behöver göras, inte minst bland skolelever. Huvudansvaret för en ökad medvetenhet måste tas av Folkhälsoinstitutet. Kvinnoförbunden bör ges resurser för att delta i information i syfte att minska rökning bland kvinnor.
Kvinnors missbruk
Kvinnornas förbättrade ekonomi och inträde i arbetslivet med alla de påfrestningar det innebär har givit som resultat ett ökande antal kvinnor med alkoholproblem. Ofta döljs detta under så lång tid att adekvata åtgärder kan sättas in alldeles för sent. Kvinnor tål alkohol sämre än män, beroende på kroppens fett och vattensammansättning. Således drabbas en kvinna snabbare än en man av levercirros vid måttlig alkoholkonsumtion.
Att förebygga drogmissbruk måste påbörjas redan i ungdomsåren. Genom ökade informationsinsatser till unga flickor och med ett arbete för att öka deras självförtroende skapas möjligheter till ett drogfritt ungdomsliv.
Graviditetstiden och den tid som barnen ammas måste vara alkoholfria. Mödravårdscentralens förebyggande arbete får därför inte försämras i den förändrade sjukvårdsorganisationen med primärvårdens inriktning på husläkarsystem. Tvärtom behöver just mödravårdens resurser för att förebygga och spåra missbruk förstärkas.
Den traditionella alkoholistvården har ofta misslyckats när det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård ges i vårdenheter med bara kvinnor. Det behövs fler platser där de kan få ett adekvat omhändertagande. Vi kräver att detta följs upp med ökad forskning. Ofta finns det även flera familjemedlemmar som behöver vara med i det behandlingsarbetet. Det är främst barnen, som far illa i hem med missbrukande föräldrar. Vi hälsar med glädje att centerns tidigare krav på en särskild belysning av dessa barns situation skall genomföras. Antalet barn i missbrukarhem uppskattas till ca 100 000. Av dessa barn erhåller knappt 200 någon vårdinsats från samhällets sida.
Det arbete som Alkoholkommissionen genomför och de förslag som läggs måste genomföras inte minst för att förhindra och förebygga ökade skador på grund av alkohol. Även i detta sammanhang är kvinnoorganisationerna naturliga organ för att ge information till kvinnor om de forskningsresultat som uppnåtts. Vi föreslår därför att en viss del av de särskilda informationspengar som aviserats kanaliseras via Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) till alla där anslutna kvinnoorganisationer.
Idrott
Idrotten ges ett mycket omfattande offentligt stöd. I årets budget anslås 55 miljarder till idrotten. Till det kommer insatser från landsting och kommuner. Det är viktigt med ett fortsatt starkt samhällstöd eftersom det gynnar den allmänna folkhälsan. Stödet måste dock fördelas rättvist. Flickors idrottsutövande ska ske på lika villkor och med likvärdigt stöd. Trots påpekanden om att rättvisa måste komma till stånd sker förändringarna långsamt. Det är nu hög tid för en ordentlig översyn av hur offentliga medel används inom idrotten och fördelningen mellan kvinnors och mäns idrottsutövande.
Flickor deltar i idrott i organiserad form i mindre utsträckning än pojkar. Skälen till detta kan vara flera, men ett är att flickors idrottsutövande sätts på undantag vad gäller tillgång till träningstider och lokalanvändning. Ett annat kan vara att flickors idrottande skiljer sig från pojkarnas. Tävlingsmomentet är inte lika viktigt, möjligheten till lek och spel är viktigare. Här har många klubbar misslyckats med att tillgodose flickors behov.
För närvarande noteras en nedgång av antalet tonåringar som idrottar och bl a redovisas att kraven på framgång blivit för höga och att även unga idrottsutövare köps och säljs. De har blivit en ekonomisk ''vara'' för klubbarna. Den utvecklingen är naturligtvis inte önskvärd. Varje ung människa ska kunna få utöva idrott utan krav på att nå elitnivå. Klubbarna måste bli bättre på att ta tillvara bredden. Ett förändrat synsätt skulle också gynna flickorna.
En fråga som fått stor uppmärksamhet är missbruket inom idrotten. I vid bemärkelse inrymmer detta missbruk såväl anabola steroider och andra förbjudna medel som utvecklingen av anorexia. Inga sådana avarter har med idrott att göra, de måste bort. Enbart vetskapen om att sådant förekommer kan avskräcka många från att delta i idrottsutövning. Kunskaperna om orsaker och sammanhang är fortfarande dåliga. Därför måste sådana missförhållanden och missbruk utredas och åtgärder vidtas. Forskningsinsatser behövs på detta område.
Våld riktat mot kvinnor
Var tjugonde minut blir en kvinna slagen. I genomsnitt misshandlas en kvinna till döds varje vecka i Sverige. Om femtio personer om året skulle avlida och tusentals bli skadade på grund av en viss arbetsskada eller något miljöproblem, skulle detta betraktas som ett svårt miljö- och folkhälsoproblem. Då skulle stora resurser sättas in för att rätta till dessa missförhållande. Facket skulle agera och forskningresurser skulle omprioriteras för att försöka lösa problemet. Alla skulle instämma i att så många skadade och dödade vore ett helt oacceptabelt missförhållande.
Det är mot den bakgrunden anmärkningsvärt att kvinnomisshandel inte betraktas som ett stort folkhälsoproblem. Det betraktas inte ens av alla som ett samhällsproblem, utan istället som ett privat problem mellan två makar eller före detta makar. Det hänförs ofta till alkohol- och missbruksproblematiken med en antydan om, att de inblandade personerna på något sätt har sig själva att skylla.
För att klarlägga bakomliggande orsaker till kvinnovåld och sexualiserat våld krävs, att den kvinnovetenskapliga forskningen utökas. Även forskning om samband mellan pornografi och kvinnovåld behövs. Vid Uppsala universitet finns vid sociologiska institutionen en professur i forskning med inriktning på makt och kön samt våld riktat mot kvinnor. En ny institution behöver byggas upp omkring denna professur och forskningsmedel bör tillkomma för att ytterligare förstärka forskningen kring det sexualiserade våldet.
Det pågår utbildning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet i syfte att ge kunskap om våldets effekter mot kvinnor. Dessa utbildningsinsatser är nödvändiga. Det är av stor vikt att de som utreder och handhar brott mot kvinnor, som utsatts för sexuellt våld, har en djup och bred kunskap om hur dessa brott påverkar kvinnan. Till dessa personalkategorier hör bl.a. nämndemän, domstolsjurister, åklagare, socialsekreterare och poliser. Det är av vikt att denna utbildning och kunskap kommer dessa till del redan under grundutbildningen. Vidare måste en hög kompetens bibehållas med utbildningsinsatser och kontinuerlig kompetensutveckling inom detta område.
Våldsskildringar
Det är viktigt att angripa grunden till kvinnovåld. Män som begår brott mot kvinnor har oftast en snedvriden kvinnosyn. En vanlig orsak till denna syn på kvinnan är ofta erfarenheter i gärningsmannens egen barndom och intryck från våldsskildringar i text och på film. Justitiekanslern har utrett behovet av åtgärder rörande bestämmelserna om olaga våldsskildring.
Brottsbalkens paragraf om olaga våldsskildring 16 kap. 10 b § förbjuder vålds- eller tvångsskildring i stillbild, film, videogram eller TV med uppsåt att sprida bilden om det inte varit försvarligt. Detta innebär, att kraftigt förnedrande bilder som inte innehåller våld eller tvång ej faller inom det straffbara området. Detta har inneburit att illustrationer som varit mycket kränkande eller funnits i gränslandet mellan det lagliga och olagliga frikänts. Hit hör bl.a. illustration av ''fist-fucking''. Här rör det sig om kränkande och nedvärderande bilder som i och för sig inte innehåller vålds- eller tvångsskildring.
JK övervägde i rapporten bl.a. om formuleringen i 16 kap. 10 b § BrB borde jämkas något, så att de fall den är avsedd att belägga med straff med större säkerhet kan beivras med åtal. Vidare framfördes att tillräcklig erfarenhet av utvecklingen av rättspraxis inte var omfattande nog för att bedöma om ifrågavarande bestämmelse var tillräcklig.
När justitieutskottet behandlade denna fråga, refererades till att det inom Justitiedepartementet pågick en beredning av densamma, varför man avstyrkte våra tidigare motionsyrkanden. Utskottet poängterade vikten vid och allvaret av omfattningen av det sexuella våldet i videofilmer. Man bedömde även detta som inte obetydligt i omfattning.
Mot bakgrund av den översyn som gjorts anser vi att det är viktigt att ändra BrB 16 kap. 10 b §, så att den täcker de gärningar som ovan beskrivits.
Innehav av barnpornografi
Barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn är något som de flesta människor anser vara oacceptabelt. Barnen måste på alla sätt skyddas för den förnedring som barnpornografi innebär. Det gäller då inte bara lidandet och förnedringen som själva framställningen innebär utan också förnedringen i själva spridandet. Därför måste även innehav av barnpornografi kriminaliseras. Om en grundlagsändring är nödvändig så är vi inte främmande för det. I likhet med FN:s barnkonvention måste vi jämställa barnpornografi med sexuella övergrepp, inte som nu med tryckfrihetsbrott. I en annan centermotion väcks kravet på kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Hot och övergrepp mot kvinnor
Brottsstatistiken visar på en markant ökning av våldsbrotten för åren 1992 och 1993. Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Dessa brott domineras nästan helt av män, som misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör. Det är mycket oroande, att brott mot kvinnor ökar. Framförallt är ökningen av antalet anmälda våldtäktsbrott allvarligt. Här behövs ökade insatser vad gäller hjälp och stöd till de drabbade och ett förbättrat skydd för utsatta kvinnor.
Kvinnor måste ha rätt att leva sitt liv utan fruktan för våld och övergrepp. Att förhindra våld mot kvinnor och skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp, är en viktig jämställdhetsfråga. Regeringen har lagt flera förslag i syfte att stärka skyddet av kvinnor, men fortsatta insatser krävs.
Våldtäkter
För att undvika att kvinnor och unga flickor behöver ta beslut om sen abort vid våldtäkt, är det viktigt att en ev. graviditet alltid följs upp vid anmälan och utredning om våldtäkt. Dock är det alltid den våldtagna själv, som måste fatta beslut om abort. Bättre rutiner för handläggning av våldtäktsfall och kortare handläggningstider mellan anmälan och förhör och mellan åtal och domstolsprocess kan bl.a. minska risken för sena och svåra aborter.
Ofta är det lång tid mellan anmälan och dom. Under den tiden utsätts inte sällan kvinnan för nya och upprepade hot. I Kanada tillämpas en modell där häktning, rättegång och straff sker i direkt följd. För att den utsatta kvinnan så snabbt som möjligt skall kunna återgå till ett normalt liv, är det av vikt med skyndsam hantering av våldtäktsmål.
Mottagningar för våldtäktsoffer, terapi- och rehabiliteringsinsatser
Övergreppen på barn får ofta förödande konsekvenser för barnens utveckling och kan bidra till att de själva blir socialt störda och ofta i sin tur blir misshandlare och misshandlade. Terapiinsatser bör sättas in så fort som möjligt. Självklart skall incestoffren få sina terapikostnader betalda. Även för gärningsmännen krävs rehabiliteringsinsatser för att förhindra återfall efter avtjänad strafftid.
Kvinnor som utsatts för våldsövergrepp har olika hjälpbehov. Det kan gälla såväl medicinsk vård som socialt och psykologiskt stöd. Vi har tidigare lagt förslag om inrättande av mottagning för våldtäktsoffer. Sådana finns redan i många länder bl.a. i Norge och USA. Behovet av våldtäktskliniker i Sverige bedöms som stort och igångsättandet av sådana skulle utgöra ett viktigt komplement till övriga insatser inom hälso- och sjukvården. Denna fråga måste prövas av sjukvårdshuvudmännen, som ofta har begränsade resurser. Bidrag bör därför kunna fås för de insatser som påtalats från den centrala brottsofferfond, som nu föreslås bli inrättad.
Trygghetspaket, livvaktsskydd och bevakning av gärningsmännen
Åtgärder för att skydda särskilt hotade kvinnor är en viktig angelägenhet som måste utvecklas och förstärkas. Försöksverksamhet med livvakt åt särskilt hotade kvinnor pågår, samtidigt som Rikspolisstyrelsen har utvärderat försöksverksamheten. Utvärderingen visar, att livvaktsskyddet hittills endast använts i två fall. Däremot har specialutrustade väskor, de s k trygghetspaketen, som centern tidigare motionerat om och som tagits fram för akut skydd mot olika former av våldsbrott, använts i ganska stor omfattning. Det är viktigt att nödvändiga resurser ställs till förfogande så att dessa verksamheter kan fortsätta.
Vi måste mer än tidigare fokusera förövaren, varför vi anser det viktigt att komplettera skyddet så, att polisen speciellt bevakar och kontrollerar männen som förföljer kvinnorna. I detta avseende bör det vara naturligt att pröva om elektronisk övervakning kan vara ett hjälpmedel i detta sammanhang.
Kvinnojourer, brottsofferjourer och jourlägenheter
Kvinnojourerna och brottsofferjourerna är en mycket stor tillgång för de drabbade kvinnorna och brottsoffren. Tyvärr har jourerna länge haft små resurser till sitt förfogande. Därför är det viktigt med statliga anslag till jourverksamheten. Det är även nödvändigt att kommuner och landsting ger jourerna stöd och hjälp med exempelvis lokaler och utbildning. Samhället har ett gemensamt ansvar att sörja för att tillräckliga resurser tillförs kvinno- och brottsofferjourerna. Målet bör vara minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt och en kvinnojour i varje kommun.
Det kan vara nödvändigt, att misshandlade kvinnor söker sin tillflykt till kvinnojourer utanför den egna kommunen, för att försvåra för förövaren att spåra kvinnan. Detta leder ofta till komplikationer, när kvinnan ska söka socialhjälp. Kommunen, i vilken kvinnojouren finns, motsätter sig många gånger att betala för de kvinnor som inte är skrivna i kommunen, eller har sin stadigvarande bostad i kommunen. Ett sätt att lösa detta är att jämställa vistelse i jourlägenhet med vistelse på sjukhus. Det är synnerligen angeläget att dessa problem löses snabbt, varför regeringen skyndsamt bör utreda detta och återkomma med förslag till riksdagen.
Prostitution
Flertalet av de kvinnor som idag prostituerar sig har blivit utsatta för sexuella övergrepp antingen i barndomen eller senare. Många prostituerade lider av självförakt, har allvarliga drogproblem eller lever i social misär. Några är dessutom HIV-smittade.
För ca tio år sedan gjordes en större utredning om prostitution. Denna ledde inte fram till krav på kriminalisering. I första hand skulle sociala insatser sättas in för att komma till rätta med prostitutionen. En kriminalisering skulle motverka detta menade utredarna.
Eftersom problemen med prostitution fortfarande är omfattande har förnyade krav ställts på kriminalisering. Nya prostituerade har tillkommit. Det har bl.a. att göra med att kvinnor från andra länder, t.ex från forna Sovjetunionen, väljer att prostituera sig i vårt land framför allt av ekonomiska skäl. Det är viktigt att försöka stävja denna nya tendens.
Vi har tidigare krävt kriminalisering av könsköparna vid prostitution. Kriminalisering av båda parter är ett annat krav som ställts. Dessa olika krav har lett fram till en ny prostitutionsutredning inom Socialdepartementets ram. Vi menar att man i utredningen bör uppmärksamma det faktum, att kvinnor i utökad utsträckning kommer till vårt land för att prostituera sig.
Rättshjälp
Reglerna för allmän rättshjälp vid bodelning ändrades senast i proposition 87/88:73. Reglerna blev därefter mer restriktiva, vilket gjort att rättshjälp i bodelningsärenden i praktiken avskaffats. Det är och kan inte ha varit lagstiftarens mening att rättshjälp inte skall beviljas när det förekommer övergrepp, misshandel, då maken/makan undanhåller gemensamma tillgångar eller vägrar medverka vid bodelning. Det är vår uppfattning att reglerna om rättshjälp vid bodelningsärenden är alltför snäva och behöver ses över. Denna fråga bör belysas av den kommitté som regeringen tillsatt med uppgift att göra en översyn av rättshjälpslagen.
Svenska kyrkan
En nära kontakt mellan kyrka och samhälle behövs för att de kristna värderingarna skall ha möjlighet att göra sig gällande i vårt land också i framtiden. Vårt kyrkosystem har en mycket lång tradition och är djupt förankrat hos svenska folket. Detta talar för ett fortsatt samband mellan kyrkan och staten. Det ger också garantier för demokrati och folkligt inflytande i kyrkan och gör att kyrkan kan vara en folkkyrka öppen för alla.
De svenska frikyrkosamfunden spelar en viktig roll i vårt samhälle och skall självklart få samhällets stöd på olika sätt.
Det finns ett gammalt och väletablerat kvinnoarbete inom kyrkan. Det är kvinnor, som ivrigast och mest handfast stöttar missionen. Det är kvinnor, som oftast finns med i kyrkans barn- och ungdomsarbete och i arbete inom kyrkans diakonala engagemang. Det är i praktiken kvinnor som bär upp kyrkans faktiska funktioner och verksamhetsformer på lokalplanet. I kyrkoråd och kyrkofullmäktige finns numera ofta en majoritet av kvinnor, men ju högre upp i beslutshierarkin man kommer, desto färre kvinnor finns det med. Det innebär risk för att kvinnoperspektivet och kvinnors speciella kompetens inte beaktas.
Det dröjde ända till 1958 innan det blev tillåtet för kvinnor att prästvigas och för många av de kvinnor som numera finns som präster i alla stift har det inneburit kamp och förödmjukelse. Få kvinnor har utnämnts till kontraktsprostar och ännu finns ingen kvinna som biskop. Det är viktgt att stödja och främja kvinnors engagemang i kyrkans mångskiftande sammanhang.
I prop. 1993/94:115 föreslås att mandatperioden förlängs till fyra år med början från och med 1994 års ordinarie val. Sålunda skall de första ordinarie valen därefter hållas 1998. Förslaget föranleder ändringar i regeringsformen och i kommunallagen. Däremot har kyrkliga församlingar och samfälligheter lämnats utanför. Enligt vår mening bör även de kyrkliga mandatperioderna förlängas till fyra år. Något skäl till att bibehålla treåriga mandatperioder finns inte, bl.a. mot bakgrund av att några förslag till förändrade relationer mellan kyrka och stat inte kan genomföras före 1998 års ordinarie riksdagsval.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande församlingar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av miljöskulden,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av en plan för hur miljöskulden betalas,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av kärnkraften,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors betydelse för en ekonomiskt uthållig utveckling i utvecklingsländerna,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors integrering på jordbruksområdet inom biståndet,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att Förberedelsekommittén inför befolkningskonferensen beaktar en helhetssyn på kvinnans situation inom befolknings- och utvecklingsområdet,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors och mäns lika rättigheter att medverka i utvecklingsarbetet för att uppnå demokrati,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till politiska kvinnorörelser,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnor som flyktingar,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av flyktingpolitiken,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mottagande och asyl till våldtagna kvinnor,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet med en strategi för jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av EES-reglerna på den svenska arbetsmarknaden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i totalförsvaret,5
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av kvinnors del i tjänsteexport,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringsprojekt angående arbetsorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring arbetets organisation,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel arbetstid,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet till en arbetstid om 30 timmar i veckan, vilket ger utrymme för 6 timmars arbetsdag,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetstidsutredning i syfte att sänka normalarbetstiden,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett könsneutralt arbetsvärderingssystem,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala resurscentra för kvinnor,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskvilligt kapital för kvinnors företagande,2
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd och rådgivning för turistnäringen,2
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tandvårdspersonal med kvicksilverförgiftningssymptom skall få sin sjukdom erkänd som arbetsskada,4
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta ett åtgärdsprogram för likvärdig utbildning för flickor,6
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lärar- och rektorsutbildningarna i syfte att öka utrymmet för kunskaper om flickors behov,6
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka kunskaperna om forskningsresultat om metoder och pedagogik för flickors inlärning,6
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser för kvinno- och jämställdhets- forskning,6
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förstärka de små och medelstora högskolornas möjligheter att tillgodose kvinnors behov av utbildning, kompetenshöjning och distansutbildning,6
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagstiftningen så att sexuella trakasserier i skola/högre utbildning inryms i denna,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt studiemedelssystem måste utformas så att det tar hänsyn till kvinnors förutsättningar,4
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera högskolornas sektorsövergripande forskning,6
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter rationaliseras bort,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kretsloppsanpassat jordbruk,1
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett system där kvalitetsprodukter premieras,1
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av livsmedelslagen till småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion,7
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundpension,4
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för de hemlösa,8
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vårdnadsbidraget bör utformas så att det reellt ökar småbarnsföräldrarnas möjlighet till förkortad arbetstid,8
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avdrag för barnomsorgskostnad bör få göras för alla former av barnomsorg,8
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnors hälsa,8
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsmedel till kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger och tobak,8
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utvärdera statens stöd till idrotten och vidta åtgärder för likvärdigt stöd till kvinnoidrott,9
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att öka forskning om missbruk, dopingmedel och anorexia inom idrotten och befria idrotten från dessa avarter,9
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning, grund- och vidareutbildning om kvinnomisshandelns orsaker och verkningar,10
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av 16 kap. 10 b § brottsbalken,10
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handläggning vid våldtäktsfall,10
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trygghetspaket och livvaktsskydd,10
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om våldtäktskliniker, terapi- och rehabiliterings- insatser,8
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att jämföra vistelse i jourlägenhet med vistelse på sjukhus,8
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prostituerade från andra länder,8
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för rättshjälp vid bodelning,10
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka och stat,11
56. att riksdagen beslutar att ändra kyrkolagens bestämmelser om valperioder för kyrkliga val till fyra år.11
Stockholm den 25 januari 1994 Karin Starrin (c) Ingbritt Irhammar (c) Christina Linderholm (c) Rosa Östh (c) Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c) Gunhild Bolander (c) Ulla Tillander (c) Marianne Andersson (c) Birgitta Carlsson (c) Stina Eliasson (c) Karin Israelsson (c) Birgitta Hambraeus (c) Ingrid Skeppstedt (c)
1 Yrkandena 2, 3, 36 och 37 hänvisade till JoU 2 Yrkandena 4, 16, 24 och 25 hänvisade till NU 3 Yrkandena 5--10 hänvisade till UU 4 Yrkandena 11, 12, 26, 33 och 39 hänvisade till SfU 5 Yrkande 15 hänvisat till FöU 6 Yrkandena 27--31 och 34 hänvisade till UbU 7 Yrkande 38 hänvisat till LU 8 Yrkandena 40--44 och 51--53 hänvisade till SoU 9 Yrkandena 45 och 46 hänvisade till KrU 10 Yrkandena 47--50 och 54 hänvisade till JuU 11 Yrkandena 55 och 56 hänvisade till KU