Kvinnors säkerhet

Motion 2007/08:U218 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska behålla och fullfölja Sveriges handlingsplan för implementeringen av FN:s resolution 1325.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även relevanta myndigheter ska upprätta handlingsplaner för en implementering av resolution 1325.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att målsättningen ska vara att minst 40 % av personalen i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser ska vara kvinnor.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla berörda myndigheter ska ha en omfattande utbildning avseende genusperspektiv på säkerhet samt sexualiserat våld för personal i internationell tjänst.1

1 Yrkandena 2–4 hänvisade till FöU.

2Motivering

Säkerhetspolitiken i världen i dag leder till ett antal frågor: vems säkerhet talas det om, vilka hot uppmärksammas och vem definierar begreppen? På den säkerhetspolitiska agendan finns inte mycket utrymme för den säkerhetsproblematik som berör miljontals kvinnors vardag världen över, där mer än var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.

Vänsterpartiet vill uppmärksamma att fred och säkerhet inte har samma innebörd, för sett ur ett genusperspektiv innebär inte fred automatiskt säkerhet för alla medborgare. Hotet mot kvinnors säkerhet handlar inte enbart om krig och terrorism, utan om brist på makt och inflytande i en värld som domineras av män som brukar våld för att upprätthålla sin dominans. Det könsrelaterade våldet och könsdiskriminering ökar i väpnade konflikter, men könsförtrycket upphör inte när krig upphör.

Mäns epidemiska våld mot kvinnor i väpnade konflikter hänger ihop med våldet mot kvinnor i fredstid. Ökade spänningar och hot om våld i samhället i stort får även våldet i hemmet att öka. Bara 45 länder i världen har kriminaliserat kvinnomisshandel i hemmet vilket gör att män ostraffat kan bruka våld mot kvinnor i fredstid. Våldet blir på så sätt en accepterad norm i samhället – en våldsam norm som eskalerar under väpnade konflikter.

I väpnade konflikter ökar våldet mot kvinnor och tar sig mer extrema uttryck. Kvinnors kroppar blir ett slagfält. Patriarkala föreställningar om kvinnor och barn som mäns ägodelar som måste försvaras gör kvinnor sårbara för kränkningar. Systematiska våldtäkter används som ett vapen bl.a. för att visa sina fiender att de inte kan försvara sina kvinnor, och i fredsförhandlingarna om framtiden exkluderas kvinnor. Hoten mot kvinnors mänskliga rättigheter och kroppsliga integritet är att betrakta som ett säkerhetsproblem.

3Sveriges handlingsplan för implementeringen av FN:s resolution 1325

Sverige har undertecknat resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om att öka kvinnors deltagande i allt arbete med att förebygga, hantera och lösa väpnade konflikter. Utan tillräckligt många kvinnors deltagande och kvinnors kunskaper före, under och efter en konflikt blir krishanteringen vare sig trovärdig eller långsiktigt hållbar.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om ökad jämställdhet inom försvarspolitiken men också väckt många motioner om resolution 1325. Utvecklingen har gått åt rätt håll men mycket återstår innan Sverige kan leva upp till åtagandena i resolution 1325, både inom den militära och civila krishanteringen. Sverige betraktas som ett föregångsland i jämställdhetsarbetet vilket medför ett extra ansvar eftersom vårt agerande bildar en internationell standard. År 2006 antog den dåvarande regeringen en nationell handlingsplan för implementeringen av resolution 1325. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att handlingsplanen skall behållas och fullföljas.

4Lokala handlingsplaner för implementering av resolution 1325

I handlingsplanen för implementeringen av resolution 1325 i Sverige anges att man på den nationella nivån skall ställa tydligare krav på myndigheternas implementering av resolution 1325 genom regleringsbrev, anvisningar, dialog, uppdrag och andra styrdokument. Vidare föreskriver handlingsplanen att checklistor, riktlinjer, instruktioner och underlag för dialog skall utvecklas för att på ett handfast och konkret sätt integrera ett 1325-perspektiv i berörda departements och myndigheters reguljära verksamhet i relation till aktuella eller potentiella konfliktländer samt post-konfliktländer.

Det är ett bra sätt att gå vidare för att genomföra en sådan omfattande förändring som resolution 1325 föreskriver. Men det behövs ytterligare åtgärder. Som komplement till dessa styrningsredskap vore det på sin plats att berörda myndigheter, i synnerhet Försvarsmakten och Räddningsverket, själva upprättar handlingsplaner för implementeringen av resolution 1325. Det skulle underlätta ansvarsutkrävande och effektivitet. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att även relevanta myndigheter skall upprätta handlingsplaner för en implementering av resolution 1325.

5Kvinnors representation i fredsfrämjande insatser

Resolution 1325 syftar till att öka kvinnors deltagande i allt arbete med att förebygga, hantera och lösa väpnade konflikter. En ökad andel kvinnor i t.ex. fredsfrämjande insatser är ett mål i sig. Representation är en viktig byggsten i demokratin och bottnar i rättvisekrav. Inte förrän 1989 fick kvinnor tillträde till alla befattningar inom det svenska försvaret. Fortfarande är det en stor underrepresentation av kvinnliga värnpliktiga.

I dag anser alla riksdagspartier att kvinnor behövs inom försvaret, men det är få som har en plan för hur andelen kvinnor skall öka. Vänsterpartiet anser att en könsneutral allmän värnplikt är det mest effektiva sättet att öka andelen kvinnor på alla nivåer inom Försvarsmakten. I handlingsplanen för resolution 1325 föreskrivs att antalet kvinnor på alla nivåer i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser skall öka.

I dag är endast cirka 3 % av personalen i svenska fredsfrämjande insatser kvinnor. För att Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden i resolution 1325 om att öka andelen kvinnor i fredsfrämjande insatser måste handlingsplanen uppställa som mål att minst 40 % av personalen i fredsfrämjande insatser skall vara kvinnor. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att målsättningen skall vara att minst 40 % av personalen i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser skall vara kvinnor.

6Utbildning med genusperspektiv

Att få fler kvinnor att delta i fredsprocesser och i arbetet mot våld och krig är viktigt. Men förutom ökad andel kvinnor i fredsfrämjande insatser måste det också till ett genusperspektiv på de internationella insatserna.

Inom Försvarsmaktens utbildning för internationell tjänstgöring ingår resolution 1325. Utbildningen har för avsikt att klargöra vad resolutionen innebär och vilka konsekvenser den får för fältarbetet. Det är mycket bra att genuskunskap generellt och genusperspektiv på säkerhet specifikt finns med i utbildningen för alla i utlandsstyrkan.

Men Vänsterpartiet anser att utbildningen måste fördjupas och att ett genusperspektiv skall genomsyra hela utbildningen. Detta krav på utbildning bör även gälla samtliga svenska myndigheter som har anställda i internationell tjänst. För att kunna sätta sig in i de förhållanden som gäller i det område de skall till behövs det stora kunskaper i frågor som rör prostitution, människohandel för sexuella ändamål och barnsexturism. Det får t.ex. inte råda några som helst tvivel kring att den svenska sexköpslagen gäller även utomlands.

För att åstadkomma detta måste Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter ha en omfattande utbildning för utlandsplacerad personal avseende genusperspektiv på säkerhet samt sexualiserat våld. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 20 september 2007
Gunilla Wahlén (v)
Marianne Berg (v)	Hans Linde (v)
Lena Olsson (v)	Alice Åström (v)