Kvinnors situation på arbetsmarknaden

Motion 1996/97:A252 av Sven-Erik Österberg och Berit Oscarsson (s)

Regeringen har i budgetpropositionen konstaterat bl.a. att
den stora utmaningen i arbetet med den ekonomiska
politiken utgörs av den höga arbetslösheten. "Arbetslösheten
är alltid en olycka för den som drabbas av den.
Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både
vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på
nuvarande nivå hotas fundamentet för välfärden." Riksdagen
har ställt sig bakom målet att den öppna arbetslösheten skall
halveras från 8 %1994 till 4 % år 2000.

Vi ansluter oss helt och fullt till vad regeringen anför i budgetpropositionen
om hur vi skall arbeta för att nå angivna mål. Men inte ens en halvering av
den öppna arbetslösheten är tillräcklig för att en rimlig välfärd skall kunna
anses råda. Ribban bör läggas högre. Ty det är många enskilda och grupper
av människor som står utanför dagens arbetsmarknad och som i praktiken
torde komma att stå kvar utanför arbetsmarknaden även när det vänder till det
bättre.

Ett exempel finns i Hallstahammars kommun, som i flera år har haft den
högsta totala arbetslösheten i sitt län. För närvarande ligger siffran för dem
som saknar arbete ganska stabilt kring 16 %. Listan över allt elände som det
för med sig är lång. Samtidigt görs det stora ansträngningar för att man skall
komma till rätta med problemen. Under året har t.ex. projektet
"Hollyhammar" påbörjats i partnerskap mellan enskilda företag och
kommunen. Projektet innebär uppbyggande av studioresurser m.m. i f.d.
Bultens fabrik för inspelning av TV- och filmprogram. I juni annonserade
man om 38 lediga anställningar av olika slag (både administrativa och
produktionsinriktade arbeten). Omkring 1 700 personer sökte tjänsterna,
givetvis från hela landet, men till övervägande del från Hallstahammar.
Många sökande från Hallstahammar har den här bakgrunden:

kvinna, 40-42 år med två barn

har jobbat inom industrin i 15-20 år, arbetslös sedan 1991-1992

har som arbetslös gått datautbildning, haft beredskapsarbete och/eller
ALU-jobb för att få nya stämplingsperioder.

I den här gruppen kvinnor finns många med
förslitningsskador i nacke, axlar osv. Den psykiska pressen
på dem blir inte mindre genom uppläggningen av AMI-
verksamheten som innebär att de dessutom skall arbetspröva
än här och än där hos olika företagare, inte minst i kiosker
och i restaurangbranschen. Här blir de i många fall helt
enkelt en sorts gratis arbetskraft, för när det blir tal om
anställning är de ändå sällan aktuella; det finns i regel någon
yngre och raskare som kommer i första rummet. Detta
medför att dessa kvinnor lever under en ständig psykisk
press som beror på rädslan att inte klara ekonomin.

Regeringen och riksdagen bör i sin arbetsmarknadspolitik ge särskilt akt på
situationen för den stora gruppen arbetslösa och undersysselsatta kvinnor som
i många fall märkts fysiskt av sina år som industrianställda och som nu lider
psykiskt genom den allt mera överhängande risken för ett permanent
utanförskap på arbetsmarknaden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnornas situation på dagens och morgondagens
arbetsmarknad.

Stockholm den 2 oktober 1996

Sven-Erik Österberg (s)

Berit Oscarsson (s)