Kvinnosjukvård och medicin

Motion 2005/06:So372 av Inger Nordlander m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnosjukvård och medicin.

Motivering

På senare år har man mer och mer insett att det finns en variation både i kön och ålder beträffande hälso- och sjukvården. Men fortfarande behandlas mannen, hans kropp och symtom som norm. Och utifrån den normen utformas sjukvården och medicineringen.

Redan på läkarutbildningen påbörjas osynliggörandet av kvinnors sjukdomar. Kvinnor anses som avvikande inför normen. Dessutom påverkas läkarstudenterna av sina föreställningar om manligt och kvinnligt när de bedömer symptom.

Ute i vården finns tydliga indikationer på att kvinnors symptom inte tas på allvar, om de inte överensstämmer med de vanligaste manliga symptomen på samma sjukdomar.

Till exempel en hjärtinfarkt yttrar sig inte lika på kvinnor och män. Typiska symptom för män innan en hjärtattack är domning i arm och starka bröstsmärtor. Och kvinnor har förutsatts ha samma symptom vid hjärtinfarkt. Nu visar en amerikansk studie att kvinnors symptom på en annalkande hjärtattack avvek från männens i de flesta avseenden. Det är först under själva infarkten var fjärde kvinna upplever bröstsmärta. Likväl nonchalerar sjukvården kvinnors yttringar vid framför allt den första hjärtinfarkten, vilket kan få till följd att en eventuellt nästkommande infarkt blir mycket allvarligare.

Brist på grundläggande forskning kring symtom i det kvinnliga reproduktionssystemet får ofta till följd att äggstockar och bröst blir bortopererade i onödan. Det är alltså mycket viktigt att kvinnor som söker hjälp för sina besvär får rätt diagnos från början av läkaren.

Även om forskningen då och då kastar nytt ljus över kvinnors sjukdomar återstår oerhört mycket att forska kring.

På samma sätt ordineras läkemedel till gamla, framför allt kvinnor, som om de vore män i sin bästa ålder.

Vi vet att det finns otillräcklig kunskap kring kvinnors kroppar, symptom och sjukdomar. Därför bör man från samhällets sida ständigt sporra och verka för att man vid all forskning och vid behandling och medicinering beaktar dels könsskillnaden i befolkningen, dels den ålderskillnad som finns. Utgångspunkten är kvinnors rätt till jämlik sjukvård.

Stockholm den 29 september 2005
Inger Nordlander (s)
Eva Arvidsson (s)	Carina Hägg (s)
Anne Ludvigsson (s)