Kyrka-stat

Motion 1990/91:K208 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Sammanfattning

I motionen föreslås främst att regeringen efter att
pågående utredning avslutats skall klargöra vilka villkoren
är från statens sida vid en förändring av relationerna mellan
kyrkan och staten.

Folkpartiet liberalerna anser att varje trossamfund skall
stå fritt från staten. Som nation måste vi leva upp till våra
ideal om en praktiskt fungerande religionsfrihet för
samtliga invånare i landet.

Oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs skall
Svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också
fortsättningsvis fungera som en öppen folkkyrka och kunna
bedriva sin verksamhet över hela landet.

Bakgrund

Enligt folkpartiet liberalernas mening bör varje
trossamfund stå fritt från staten. Partiet har därför under
alla år varit pådrivande i religionsfrihetsfrågor. Vi
medverkade aktivt vid tillkomsten av religionsfrihetslagen
1951 och utredningarna 1958 och 1968 angående stat--
kyrka-frågan, likaså vid beslutet om de fortsatta samtalen
mellan staten och kyrkan under mitten av 1970-talet. Dessa
samtal resulterade i ett förslag till nya relationer mellan
staten och svenska kyrkan. Förslaget presenterades för 1979
års allmänna kyrkomöte av den dåvarande
folkpartiregeringen.

Kyrkomötet avvisade emellertid detta för Svenska
kyrkan generösa förslag till uppgörelse. Därmed stod det
klart att det inte under de närmaste åren skulle vara möjligt
att få till stånd det principbeslut om kyrkans frigörande från
staten som alla partier till dess hade sett som en
förutsättning för att riksdagen skulle besluta om de
inomkyrkliga reformer svenska kyrkan så länge strävat
efter. Det fanns en allvarlig risk för att hela frågan om
ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan för
lång tid skulle föras åt sidan. Detta hade varit djupt
beklagligt med hänsyn både till frågans stora principiella
vikt och till svenska kyrkans arbetsmöjligheter.

I det läget valde folkpartiet liberalerna att arbeta för en
frigörelse för svenska kyrkan från den statliga
beslutsapparaten genom successiva reformer.
Utredningarna om samvetsklausulens avskaffande, om
huvudmannaskapet för begravningsväsendet, om
folkbokföringens organisation och om grunderna för den
kyrkliga lagstiftningen tillsattes. Beslut har nu fattats med
anledning av dessa utredningar.

Syftet med dessa beslut och andra som riksdagen sedan
1979 fattat om Svenska kyrkans förhållande till staten har,
som man kan utläsa av propositioner och
utskottsbetänkanden, varit att öka Svenska kyrkans frihet
och allmänt förbättra dess möjligheter att fungera i
samhället. Den uttalade avsikten har också varit att inte
genom de fattade besluten föregripa ett ställningstagande i
principfrågan.

Folkpartiet liberalernas syn på relationsförändringen

Utifrån den principsyn som folkpartiet liberalerna
företräder är det angeläget att både staten och Svenska
kyrkan gör klart vilken avsikt man har med Svenska
kyrkans relationer till staten för framtiden. Det är inte
troligt att ett fortsatt reformarbete för att frigöra kyrkan
från den statliga beslutsapparaten kan ske på samma sätt
som hittills dvs. utan att föregripa ett definitivt
ställningstagande. Från folkpartiet liberalernas sida är det
därför angeläget att precisera vilka reformer som återstår
innan vårt mål är nått och i vilken utsträckning etappmålen
kan uppnås inom ramen för den hittillsvarande breda
uppslutningen kring reformerna. Detta har bl.a. skett i
partimotioner till riksmötena 1985/86 -- 1989/90.

I de delar denna breda enighet ännu inte föreligger är
det angeläget att föra en öppen debatt och ge en omfattande
information kring hur den eftersträvade friheten för kyrkan
från den statliga beslutsapparaten skall kunna nås utan att
Svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka ändras.

Den religiösa situationen i vårt land har under senare år
på ett markant sätt förändrats. Sedan länge tillhör en
betydande del av vårt lands invånare något av de frikyrkliga
samfunden. Genom de senaste årtiondenas invandring har
därutöver kyrkor med fast kyrkostruktur och
folkkyrkotradition, som ställer bestämda krav på respekt
från det nya värdlandets sida, kommit att bli representerade
i Sverige i en tidigare oanad omfattning. Svenska kyrkans
lagfästa ställning innebär i denna situation i ännu högre grad
än vad som hittills varit fallet en orimlighet. Skall vi som
nation leva upp till våra ideal i fråga om praktiskt
fungerande religionsfrihet för samtliga invånare i landet,
ställer också den livsåskådningsmässiga mångfalden krav på
att Svenska kyrkans ställning förändras.

Svenska kyrkan har manifesterats i former som växlat
efter varierande historiska situationer. I dagens pluralistiska
samhälle menar många inom Svenska kyrkan att samfundet
bäst uttrycker vad Kristi kyrka är genom att stå fri gentemot
statsmakten. Det bör enligt vår mening bli tydligare för alla
att Svenska kyrkan är något annat än en samhällsfunktion
eller en offentlig myndighet. Svenska kyrkan måste själv få
finna den form i vilken samfundet bäst anser sig kunna
fullgöra sin uppgift. Många aktiva inom Svenska kyrkan
menar att kyrkan måste bli fri från statligt inflytande för att
bättre kunna hjälpa människor att tolka de stora
livsfrågorna, uttrycka sin tro och gestalta sina liv som
kristna.

Av omtanke om Svenska kyrkans möjlighet att fylla
denna funktion vill vi uttala som vår mening att oavsett hur
det fortsatta reformarbetet genomförs skall Svenska kyrkan
garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin
verksamhet över hela landet. Genomförandet av reformen
bör därför ske i sådan takt och på sådant sätt att Svenska
kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Utöver de förändringar av relationen mellan stat och
kyrka som redan beslutats krävs ytterligare ett antal
delreformer för att slutmålet skall nås:

Svenska kyrkan bör själv få bestämma över sin
organisation. Det betyder att kyrkan själv får avgöra i
vilken utsträckning de statliga författningar som nu styr
kyrkans yttre och inre former skall bli bestående i form av
inomkyrkliga beslut.

Svenska kyrkan bör som trossamfund få fri och
självständig befogenhet att tillsätta även biskopar och
domprostar.

En kyrkomusikerreform, som avskaffar
kyrkomusikernas statliga tjänster, har beslutats med
folkpartiet liberalernas stöd. Reformen har genomförts
under år 1990.

I fråga om begravningsväsendet bör den allmänna
principen vara att detta är en kommunal uppgift. I den
utsträckning som Svenska kyrkan och dess lokala
församlingar så önskar skall staten dock kunna överlåta på
församlingarna att ombesörja denna uppgift mot ersättning.
En ny begravningslag har antagits vid årets riksmöte. Vissa
frågor, exempelvis huvudmannaskap för begravning av icke
kristna trosutövare, behöver dock ses över.

Den kyrkliga egendomen bör förbli Svenska kyrkans
egendom. Målet bör vara att åstadkomma en lösning som
tryggar egendomens bestånd för avsett ändamål, slår vakt
om kulturhistoriska värden och medger att den kyrkliga
finansförmögenheten utnyttjas rationellt. Kyrkofondens
statliga styrelse bör avskaffas och dess medel disponeras
efter beslut inom Svenska kyrkan.

Det avgörande steget för att ge Svenska kyrkan en i
förhållande till staten fri ställning blir beslutet att ersätta de
kyrkokommunala organens beskattningsrätt med ett system
för uppbörd av kyrkoavgift som kan förenas med kyrkans
ställning som ett från staten fristående trossamfund.

1988 års kyrkomötes utredningsförslag

Det ligger i Svenska kyrkans eget intresse att snarast ta
ställning till på vilket sätt och i vilken takt som kyrkan skall
ta ett eget ansvar för sin ekonomiska situation. Ett första
steg i denna riktning har tagits av 1988 års kyrkomöte.

Till kyrkomötet hemställdes i motion 1988:2 av Torgny
Larsson (s) m.fl. att kyrkomötet hos regeringen begär att en
utredning, med vissa expertgrupper och kyrkliga
referensgrupper, tillsätts i syfte att utreda kyrkans
ekonomiska och rättsliga förhållanden inför en
relationsförändring. I motionen framhålls att i den nya
diskussion som tycks förestå i fråga om relationerna mellan
stat och kyrka är det angeläget att denna bygger på
tillförlitligt faktaunderlag och realistiska antaganden om
vad en ny relation skulle innebära. Den utredning som
motionen föreslår skulle, säger man, lägga en bärkraftig
grund för den fortsatta diskussionen om stat--kyrka-
problematiken.

I motion 1988:19 av Knut Kullenberg (m) m.fl. om
sambandet mellan kyrkan och staten yrkades att regeringen
skulle tillsätta en utredning med uppgift att klarlägga
grundförutsättningarna för relationen mellan stat och
kyrka. I motionen framhålls att de tidigare utredningarna i
stat--kyrka-frågan noggrant penetrerat de principiella
aspekterna, men att det däremot finns större skäl att
granska de ekonomiska förhållandena som berör stat--
kyrka. Man efterlyser en ekonomisk långsiktsprognos och
vill ha analyser av människors beredvillighet att betala en
avgift till Svenska kyrkan i nya relationer. Vidare önskar
man att en kommande utredning skall belysa hur en
kyrkoordning för Svenska kyrkan skall utformas för att ta
över de regler som i dag finns i de olika lagar som berör
Svenska kyrkan. Speciellt lyfts frågorna om utjämning
mellan Svenska kyrkans församlingar och förvaltningen av
kyrkans egendomar fram.

I motion 1988:28 av Urban Gibson (fp) m.fl. begärdes en
utredning av finansieringen av Svenska kyrkans verksamhet
efter en förändring av relationerna mellan staten och
kyrkan. Det föreslås också att kyrkomötet begär att
centralstyrelsen tar upp överläggningar med regeringen och
riksdagspartierna för att klargöra statens villkor för Svenska
kyrkan vid en relationsändring. I motionen görs en
genomgång av regeringens skrivelse till 1979 års kyrkomöte
om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.
Man önskar i motionen, mot bakgrund av att i regeringens
skrivelse till 1979 års kyrkomöte fanns långtgående förslag
om att trygga Svenska kyrkans ekonomi vid en
relationsförändring, få besked om huruvida statsmakterna
står kvar vid 1979 års erbjudande till Svenska kyrkan eller
vilka förutsättningar som har ändrats.

Kyrkolagsutskottet (1988:5) redovisade vilka
utredningsinsatser som gjorts angående stat--kyrka-
relationerna sedan år 1958. Man redovisade speciellt vilket
utredningsmaterial som finns om Svenska kyrkans ekonomi
och om kyrkans rättsliga förhållanden.

Utskottet framhöll att en ev. ny utredning, mot
bakgrund av att det tidigare utredningsmaterialet är
omfattande, bör inriktas på praktiska och tekniska frågor
och ej ta upp ideologiska spörsmål. Äldre material måste
därtill kompletteras från faktasynpunkt.

Utskottet stannade efter en avvägning av olika alternativ
för att begära en statlig utedning av expertkaraktär för att
närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska och
rättsliga förhållanden och med möjligheter för Svenska
kyrkan att följa arbetet i utredningen. Kyrkomötet beslöt
enligt utskottets förslag att i skrivelse till regeringen begära
en sådan utredning.

Efter det att bland annat folkpartiet liberalerna i en
partimotion till 1988/89 års riksmöte efterlyst ett initiativ
från regeringen i ärendet, tillsattes en utredning (C
1989:02). Till utredare utsågs förre statsrådet,
kammarrättspresident Carl Axel Petri. Denne har
uppdragit åt statskontoret att redovisa underlag för den
ekonomiska delen av utredningen.

Av direktiven till utredningen framgår att den skall
redovisa ett fylligt underlag för en bedömning av vilka
ekonomiska och rättsliga betingelser kyrkan lever under i
dag och hur dessa låter anpassa sig till förändringar av
relationerna inom ramen för nuvarande samband mellan
stat och kyrka eller förändringar med mer långtgående
innebörd. Härvid bör övervägas vilka alternativa
ekonomiska modeller som kan erbjuda sig för Svenska
kyrkan. Arbetet skall vara avslutat före utgången av år
1991.

Våra slutsatser och förslag

Vi noterar återigen med tillfredsställelse att Svenska
kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, i stort sett
enhälligt begärt denna utredning. Vi accepterar att man
inom Svenska kyrkan behöver detta faktamaterial innan
man kan ta slutgiltig ställning till huruvida kyrkan skall ta
det initiativ som statsmakterna efterlyst för att ta upp nya
förhandlingar mellan staten och Svenska kyrkan, om andra
relationer än dagens mellan staten och kyrkan.

Vi anser det emellertid mycket angeläget att
utredningen genomförs inom den av regeringen fastslagna
tidsramen. Ett genomförande av en reform av relationerna
mellan stat och kyrka kommer under alla förhållanden att
ta relativt lång tid. Om utredningen avlämnas under år 1991
och remissbehandlas under år 1992, kan ställningstagande
för Svenska kyrkans del ske vid 1993 års kyrkomöte och
förslag föreläggas riksdagen under november månad år
1993, vilken tidpunkt är den senaste för att ett beslut, som
också innebär ändring av grundlag, skall kunna fattas dels
före och dels efter 1994 års val. Genomförandet av en
reform skulle då kunna ske under år 1995.

Sedan den föreslagna utredningen framlagt sina förslag,
bör nästa steg bli ett samtal mellan regeringen och Svenska
kyrkan, där regeringen klargör vilka villkoren är från
statens sida för en relationsförändring. Ställer staten upp
med den uppbördshjälp, som rimligen kommer att bli ett av
utredningens huvudalternativ? Kommer den modell
folkpartiregeringen valde med ett särskilt statsbidrag till
kyrkan att följas i en kommande utfästelse från statens sida?

Sådana ställningstaganden måste göras av regeringen,
gärna efter överläggningar med riksdagspartierna, och
framläggas i nära anslutning till den begärda
expertutredningens presentation av faktamaterialet, för att
Svenska kyrkans företrädare skall kunna ta ställning till en
relationsförändring.

Först sedan ett sådant ställningstagande föreligger och
sedan kyrkan haft tid att internt debattera
förutsättningarna, kan man vänta att Svenska kyrkan själv
skall ta det initiativ till en relationsförändring som
regeringen efterlyst när folkpartiet liberalerna och andra
ställt frågan om statens fortsatta agerande i denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den principiella synen på
relationen mellan stat och kyrka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av att den
Petriska utredningen genomför sitt uppdrag inom utsatt tid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klargörande av villkoren från
statens sida vid en relationsförändring mellan staten och
svenska kyrkan.

nStockholm den 14 januari 1991

Bengt Westerberg (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Charlotte Branting (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Anne Wibble (fp)

Carl-Johan Wilson (fp)