Kyrkofrid, m.m.

Motion 1990/91:Ju722 av Lars Norberg och Elisabet Franzén (mp)

Birger Jarl stiftade enligt traditionen de så kallade
fridslagarna: Kvinnofrid, Hemfrid, Kyrkofrid och
Tingsfrid. Dessa lagar bekräftades genom Alnö stadga år
1280. Sedan dess har lagarna i många avseenden förfallit.
När det gäller hemfriden och kvinnofriden har vi i Sverige
sedan länge kända problem som lagarna ofullständigt
behandlar. På senare år har det visat sig att inte heller
kyrkofriden har tillräckligt lagskydd. Polisen kan tränga in
i kyrkor och hämta ut människor som inte gjort sig
''skyldiga'' till annat än att ha flytt från en för dem
outhärdlig verklighet i det egna landet. När de hotas av
polisen har de tagit sin tillflykt till kyrkan som sedan
gammalt i Europa betraktats som okränkbart heligt rum.
Men okränkbarheten gäller ej i Sverige.

Kyrkofrid

På Birger Jarls tid var det de styrandes uppgift att skydda
dem som tog sin tillflykt till kyrkan och de som förgrep sig
på dem som tog sin tillflykt till kyrkans skydd skulle straffas.
I dag tillåter lagen statens representanter att gå in i kyrkor
och med våld föra ut dem som sökt kyrkans skydd. Så har
skett för några år sedan i Alsike kloster. På senare år har
många flyktingar tagit sin tillflykt till kyrkan, men de
riskerar då att polisen skall med tvång föra dem därifrån.

Återupprätta lagarna

Mycket av de gamla lagarna behöver återupprättas.
Givetvis i modern form, men med samma syfte. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med sådana förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna,
att Birger Jarls fridslagar ånyo behöver bli gällande i
Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en lag
om kyrkofrid.

Stockholm den 25 januari 1991

Lars Norberg (mp)

Elisabet Franzén (mp)