Lagen om allmän försäkring

Motion 1993/94:Sf248 av Sylvia Lindgren och Iréne Vestlund (s)

I lagen om allmän försäkring (AFL) 18 kap 1 § sägs: För
varje landsting samt varje kommun, som inte tillhör något
landsting, skall det finnas en allmän försäkringskassa. En
försäkringskassas verksamhetsområde får dock, om
regeringen för ett särskilt fall bestämmer det, omfatta två
landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss
nämnts. Allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i
den mån så prövas erforderligt.

I riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om
organisationen av de allmänna försäkringskassorna står i 2
§: I varje kommun skall försäkringskassan ha minst ett
lokalkontor. Om det finns fler än ett lokalkontor i en
kommun skall varje lokalkontors område omfatta en eller
fler församlingar. För att indelningen skall få ske på annat
sätt fordras medgivande från riksförsäkringsverket.

Om det finns särskilda skäl beträffande en kommun i ett
storstadsområde kan riksförsäkringsverket efter ansökan
från försäkringskassa medge undantag från bestämmelsen i
första stycket. Till ansökan skall försäkringskassan bifoga
ett yttrande från kommunen.

Överväganden

I samband med förnyelsearbetet inom offentliga sektorn
med krav på kostnadseffektiv verksamhet har inom
socialförsäkringsadministrationen genomförts en
decentralisering av verksamhet och delegering av
beslutsnivåer i riktning mot den operativa
fältorganisationen.

Syftet är att genom närhet till kunderna, korta
beslutsvägar och god kännedom om lokala och påverkande
faktorer skapa en rationell handläggning med en så
förenklad och resurssnål administration som möjligt.

Behovet av lokala kontor eller annan form av service
inom socialförsäkringen förändras över tiden i takt med
förändringar i förmånssystemet. Behoven är även olika
inom glesbygd med långa avstånd och storstadsområden
med korta resvägar och bra allmänna kommunikationer.
Nuvarande centralt utformade krav på lokalkontor i varje
kommun ter sig i dag inte tidsenliga och försvårar genom sin
stelhet en nödvändig anpassning bl.a. till ekonomiska krav.

En bedömning av antalet lokalkontor bör rimligen ske
på den lokala nivå där kundernas behov är kända och där
kunskap om efterfrågan på försäkringskassans tjänster
finns.

Där kan och bör även prövas vilken servicenivå som är
bäst lämpad för respektive område och i vilken organiserad
form detta -- på för medborgarna bästa sätt -- skall kunna
tillgodoses.

Den traditionella formen för lokalkontor är inte alltid
den mest rationella eller lämpliga utan alternativa former
med servicepunkter, filialkontor etc kan komma ifråga.

Det torde ligga helt inom ramen för försäkringskassans
styrelse att bedöma, avväga och besluta i dessa frågor. Där
finns den lokala kännedomen och överblicken av specifika
förhållanden, särskilda behov, befolkningssammansättning,
avstånd och inte minst kunskap om efterfrågan på
försäkringskassans tjänster på orten. Kassans styrelse kan
även bedöma vilken grad av serviceinsats som är bäst,
traditionellt kontor, servicepunkt eller liknande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att i 18 kap. 1 § andra
stycket AFL föreskriva att allmän försäkringskassa inom
sitt verksamhetsområde skall tillhandahålla erforderlig
service i olika former,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beslut om försäkringskassas
lokala organisation fattas av styrelsen.

Stockholm den 21 januari 1994

Sylvia Lindgren (s)

Iréne Vestlund (s)