Lagen om anställningsskydd LAS

Motion 2001/02:A290 av Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda på vilket sätt anställningstryggheten kan stärkas för de korttidsanställda.

Motivering

De anställningsformer som ökade mest under 1990-talet, under åren med svag ekonomi i landet, var tidsbegränsade anställningar och andra former av korttidsanställningar, så kallade behovsanställningar, timanställningar, objekt- eller projektanställningar.

Sammanlagt har under första kvartalet 2001 drygt 525 000 personer någon form av tidsbegränsad anställning. Det är en ökning med 150 000 sedan 1990.

Behovsanställningar, när arbetsgivaren ringer och erbjuder arbete när behov uppstår ofta samma morgon då arbete skall utföras, är i särklass vanligast bland LOs kvinnor.

I åldern 25–29 år bland kvinnorna har tidsbegränsade anställningar praktiskt taget fördubblats sedan 1990, från 15 procent till nästa 30 procent 2001.

Statistiken visar att det är generellt yngre kvinnor som drabbas av de kortare anställningarna och den större otryggheten. Nu in i 2000-talet så kan vi läsa om samvetslösa arbetsgivare som t o m kräver kontrakt vid anställning av unga kvinnor där de förbinder sig att inte skaffa barn!

Det är många individer som inte kan planera sin tillvaro långsiktigt p g a osäkerheten över sin privata ekonomi. En fråga man kan ställa sig är vilka effekter det kan få att så många människor i de åldrar, då man normalt skaffar barn och bildar familj, lever med den stora ekonomiska och sociala osäkerheten som en tidsbegränsad anställning innebär.

LO har gjort en undersökning med anledning av den ökade osäkerheten som tidsbegränsade arbeten innebär. En slutsats man gör är att osäkerheten faktiskt påverkar människors mest centrala livsfråga som viljan att bilda familj och skaffa barn. Detta är en viktig av flera anledningar till att barnafödandet minskade drastiskt från början av 1990-talet till dagens låga tal.

Det absoluta flertalet av oss önskar en fast anställning som ger ekonomisk och social trygghet så att vi kan planera för framtiden med familj, barn, bostad m.m. Detta visar flera undersökningar som har gjorts under åren. Det finns ingen skillnad mellan män och kvinnor eller mellan hög- och lågutbildad. De unga, både tjejer och killar, vill också ha tryggheten som en tillsvidareanställning ger.

Trygghet är en förutsättning för ett utvecklande arbetsliv som ger tillväxt både för individer och företag.

Nu är det hög tid att utreda på vilket sätt anställningstryggheten kan stärkas för dem med korttidsanställningar.

Stockholm den 1 oktober 2001
Raimo Pärssinen (s)	Per-Olof Svensson (s)