Lagen om styrelserepresentation för de privatanställda

Motion 1989/90:A749 av Sonja Rembo m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A749

av Sonja Rembo m.fl. (m)

Lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda

Lagen om styrelserepresentation jämte medbestämmandelagen ger de anställdas
representanter en omfattande insyn i företagets angelägenheter och
långtgående möjligheter att få sina synpunkter beaktade i samband med såväl
företagsledningsfrågor som frågor som rör den dagliga verksamheten.
Härigenom kan de anställdas kunnande och erfarenheter bidra till företagets
utveckling, vilket i det övervägande antalet fall torde vara till fördel för såväl
de anställda som företaget.

Det innebär emellertid också att de anställdas representanter har ett ansvar
för att sekretesskravet efterlevs. Samarbete mellan parter måste alltid
bygga på ett ömsesidigt förtroende.

Den socialdemokratiska politiken innebär ständigt utvidgade rättigheter
för de anställdas organisationer. De fackliga organisationerna är starkt centraliserade.
Genom lagstiftningen har de fått möjligheter att sammanställa
information som ger dem en unik position ifråga om kännedom om samtliga
företags interna angelägenheter, vilket också skett i ett känt fall.

Detta kan beklagas och hänföras till ett unikt fall av dåligt omdöme. Man
kan dock inte bortse från att lagarna ger de fackliga organisationerna en möjlighet
att insamla och sammanställa information av en omfattning som inte
ens statsmakterna har tillgång till. Detta måste betraktas som djupt bekymmersamt
från såväl marknadsekonomisk som demokratisk synpunkt.

Det går inte att bortse från det motsatsförhållande som råder mellan å ena
sidan de fackliga organisationernas strävan att medverka i beslutsfattande
på alla nivåer och i alla sammanhang inom företagen och å andra sidan nödvändigheten
av att organisationerna agerar som representanter för de anställda,
även i situationer då de anställdas intressen kan vara i konflikt med
ägar- och företagsledningsrollen. Denna konflikt blir alltmer uttalad allteftersom
de fackliga organisationerna via löntagarfonder och AP-fonder kommer
att utöva ett mer direkt ägarinflytande i företagen och på kapitalmarknaden.
De fackliga organisationernas legitimitet kan komma att ifrågasättas.

Detta illustrerar än en gång nödvändigheten av att den arbetsmarknadsrättsliga
lagstiftningen blir föremål för en utredning, vilket vi har föreslagit i
motionen En reformerad arbetsrättslig lagstiftning.

Den förändring av lagarna om styrelserepresentation som riksdagen antog
hösten 1987 innebar bland annat att antalet personalföreträdare i styrelsen

för företag med minst 1000 anställda utökades till tre ledamöter och tre sup- Mot. 1989/90
pleanter. A749

Likaså fick arbetstagarrepresentant rätt att närvara och delta också i beredningsorgan,
om det gäller ett ärende som senare skall avgöras av styrelsen.
Någon ovillkorlig rätt till sådan medverkan bör inte föreligga med hänsyn
till sekretesskraven.

En förutsättning för att de fackliga organisationerna skall vara representativa
är att de har en stark förankring bland de anställda på det berörda företaget.
Detta kan knappast anses vara fallet om mindre än hälften av de anställda
är organiserade. Representativitetsregeln bör ändras i enlighet härmed.

Härav följer också att arbetstagarrepresentant ovillkorligen skall utses
bland de anställda i företaget, eller, ifråga om moderbolag, inom koncernen.

Avvägningen mellan de anställdas intressen och arbetsgivarens är särskilt
känslig i företag vars verksamhet är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller
annan ideell natur eller som kooperativ, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande
ändamål. Beredning eller beslut i ärenden som rör verksamhetens
mål och inriktning i sådana företag måste i likhet med vad som är
fallet i MBL undantas från lagens regler.

I enlighet med vad vi har anfört i annat sammanhang bör frågan om ideella
skadestånd i den arbetsrättsliga lagstiftningen och avtal bli föremål för kartläggning
och utvärdering. Vi anser det särskilt olyckligt att i lagen om styrelserepresentation
införts vittgående skadeståndsregler innan en sådan utvärdering
kommit till stånd. Lagens syfte att medverka till ett förtroendefullt
samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare motverkas av skadeståndsreglerna.
Dessa bör därför avföras ur lagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagen om styrelserepresentation för de privatanställda,

2. att riksdagen beslutar att upphäva 13 § 1 stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda, beträffande deltagande i beredningsorgan,

3. att riksdagen beslutar att ändra 6 § 1 stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda så att beslut om inrättande av styrelserepresentation
för de anställda endast kan fattas av lokal arbetstagarorganisation
eller lokala arbetstagarorganisationer som företräder
minst hälften av de anställda samt att motsvarande ändring införs
i 2 stycket,

4. att riksdagen beslutar att ändra 9 § 1 stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda så att arbetstagarrepresentanterna
skall utses bland de anställda vid företaget eller, i fråga om moderföretag,
inom koncernen,

5. att riksdagen beslutar att 14 § 2 stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall ha följande lydelse:

Om ett företags verksamhet är av sådan natur eller har sådant ändamål som Mot. 1989/90

avses i 2 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetsta- A749

garrepresentanterna inte delta i behandlingen av en fråga som gäller verksamhetens
mål och inriktning.

6. att riksdagen beslutar att upphäva 15 § lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda med hänvisning till vad i motionen anförts
angående skadestånd.

Stockholm den 25 januari 1990

Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m) Mona Saint Cyr (m)

Erik Holmkvist (m) Ulf Melin (m)

Charlotte Cederschiöld (m) Lars Ahlström (m)

17

99795, Slockholm 1990