Lagstiftning om registrerat partnerskap för homosexuella

Motion 1990/91:L418 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Likhet inför lagen är en oeftergivlig grundprincip i ett
rättssamhälle. Olikheter, som sätter vissa grupper av
medborgare i sämre läge än andra eller innebär privilegier,
kan aldrig accepteras. Då det gäller civillagstiftningen är
dess syfte, att hjälpa medborgarna med regler som rör deras
olika ömsesidiga relationer. Det är därvid av vikt, att ingen
kategori medborgare utestängs från sådan hjälp och sådant
skydd.

Den svenska familjelagstiftningen genomgick en viktig
reformering år 1973. Lagstiftningens uppgift är -- förklarade
man då -- inte att komma med föreskrifter för människornas
privatliv utan i stället att ge dem lagens stöd i de praktiska
angelägenheter, som hör samman med samlevnad och
familj. I samband därmed gjorde riksdagen ett viktigt
uttalande med innebörden, att man såg samlevnad mellan
homosexuella som ''en från samhällets synpunkt fullt
acceptabel form av samlevnad''.

Sedan dess har svensk familjerätt kompletterats med ett
regelsystem gällande ogifta samboendes rättsliga och
ekonomiska förhållanden.

Fortfarande saknar emellertid den talrika gruppen
homosexuella rättslig möjlighet att reglera sina
samlevnadsförhållanden på ett sätt som överensstämmer
med den heterosexuella majoritetens. Detta är i längden
ohållbart utifrån principen om likställighet inför lagen.
Homosexuella har naturligtvis samma behov av och samma
rätt till lagligt skydd och reglering av sin samlevnad som
heterosexuella. Staten och samhällsgemenskapen har å sin
sida -- utifrån vår grundlags allmänna principer -- ett
intresse av att denna fråga löses.

Av olika skäl, som vi här inte närmare går in på, har det
inte visat sig möjligt att f.n. inrangera homosexuell
samlevnad i redan gällande lagstiftning om äktenskap.
Människornas behov och likheten inför lagen talar därför
klart för att man måste skapa en parallell rättsform för
homosexuellas samlevnad. En sådan form erbjuder sig i det
som kallas registrerat partnerskap.

För att ett sådant institut nu införs i svensk lagstiftning
talar inte endast den ovan anförda likhetsprincipen. Det har
tagit lång tid och kostat mycket arbete att genombryta de
fördomar gentemot homosexuella, som länge präglat
svenskt samhällsliv. Homosexuella har långt fram i tiden
varit på skilda sätt diskriminerade och uteslutna från
möjligheter till lagligt skydd. Det är därför även ett rent
moraliskt krav, att samhället nu gottgör dessa beklagliga
förhållanden i vårt gemensamma förgångna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
om registrerat partnerskap för homosexuella.

Stockholm den 24 januari 1991

Margareta Winberg (s)

Anneli Hulthén (s)

Ulla Pettersson (s)

Ulla-Britt Åbark (s)