Till innehåll på sidan

Lagstiftningen rörande omhändertagandet av avfall m.m.

Motion 1992/93:Jo603 av Per Olof Håkansson m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning
1993-01-26
Bordläggning
1993-02-09
Hänvisning
1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Behovet av en ny syn på avfallsfrågorna
Det råder en bred politisk samstämmighet om att
samhället behöver vidta åtgärder som syftar till att
förebygga förekomsten av skadliga kemiska ämnen i
produkter, varor och restprodukter. Målet för dessa
åtgärder är bland annat att användningen av kemikalier inte
skall skada människors hälsa eller ge upphov till skador på
naturmiljön, vare sig på kort eller lång sikt. Redskapen för
att nå målen är bland annat olika lagar. Lagar som
utvecklats för att möta skilda behov. Lagen om kemiska
produkter, arbetsmiljölagen, miljöskyddslagen eller
renhållningslagen kan anges som exempel på denna
indelning.
För avfallsområdet gäller flera lagar. Utgångspunkten
för dessa är att ett avfall föreligger, och lagen tar sikte på att
ge restriktioner för hur detta skall få eller icke få hanteras.
I denna motion lägger vi tonvikten på vissa principer för
utformningen av regelsystemet för hanterandet av det
miljöfarliga avfallet (MFA).
Särlagstiftning för avfall/MFA
Frågan om något skall anses som MFA avgörs enbart av
innehavaren. Det är således innehavaren som väljer om
varan skall hanteras enligt det regelsystem som gäller för
MFA eller om de regler som gäller för en insatsvara eller
produkt skall gälla. Detta närmast godtycke eller mycket
medvetna val styr vilket regelsystem som skall äga
tillämpning.
Om ett ämne eller en produkt bestämmes som avfall
saknas i regelsystemet bestämmelser för vilken grad av
''återvinning'' som ämnet eller produkten skall genomgå för
att det skall föras ur kategoriseringen som avfall.
''Återvinningen'' kan i dag bestå av enbart en pappersmässig
omklassificering, och ett helt nytt regelverk kommer
därmed att gälla. Detta är inte tillfredsställande.
Vi ser betydande svårigheter att från en sådan
utgångspunkt fortsättningsvis utveckla ett effektivt verktyg
för samhällets insatser i form av ett regelsystem. Avfallet
bör i stället få ses som ett stadium för en produkt eller ett
ämne varvid lagstiftningen mera bör ses ur ett
helhetsperspektiv än tidigare.
Vad vi främst saknar är en analys av om det är möjligt
att även fortsättningsvis angripa och lösa problemen utifrån
ett renodlat avfallsperspektiv eller om det inte är
nödvändigt att i stället bygga upp regelsystemet utifrån
ämnets eller produktens farlighet i ett mera generellt
perspektiv.
Dagens samhälle innehåller många kemiska ämnen och
produkter som, om de hanteras felaktigt, kan leda till
betydande negativa konsekvenser för hälsan och miljön.
Det finns i dag uppskattningsvis 20 000 ämnen som
marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. Det förekommer
cirka 50 000 kemiska produkter, i stor mängd material och
varor som används i en rad olika industriella processer. Det
kan inte vara rimligt att bygga upp ett system av
hanteringsregler för dessa och ett annat mera restriktivt för
i princip samma ämnen och produkter, med enbart den
skillnaden att de av innehavaren betraktas som uttjänta
eller förbrukade.
Enligt vår uppfattning går det inte utan omfattande nya,
komplicerade och säkerligen vid en prövning svårhanterliga
juridiska regler m.m. att fortsätta på den inslagna vägen för
lagstiftningen. En annan väg måste väljas. En omställning
från att angripa via vad som kallas för avfall till via en
definierad farlighet bör förberedas redan nu.
Ett nytt synsätt
Oavsett om ett ämne eller en produkt kallas för
insatsvara eller avfall bör reglerna göras generella utifrån
farligheten. Utgångspunkten måste vara att det behövs
särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.
Ett ämnes eller en produkts hantering och
omhändertagande måste bygga på graden av farlighet, där
inte minst halt och volym av ''farligheten'' beaktas.
Principen för en sådan lagstiftning finns i form av lagen om
kemiska produkter (1985:426), LKP.
Av vad vi erfarit ger inte vare sig tid- eller arbetsplanen
för den pågående miljöskyddsutredningen utrymme för
någon djupare analys av lagstiftningsfrågorna på
avfallsområdet. Det torde därför inte genom
miljöskyddskommitténs försorg komma att ske en analys av
den omställning som vi menar behöver utredas närmare.
Den nyligen avslutade MFA-utredningens slutsatser
behöver ses över, och detta bör ske inom ramen för en sådan
''omställningsutredning'' som vi menar bör komma till stånd
omgående.
Vi anser att en utredning snarast bör pröva möjligheten
till en omställning med den av oss här skisserade
inriktningen. Vi föreslår att en sådan utredning kommer till
stånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en
omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall
m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 14 januari 1993

Per Olof Håkansson (s)

Ines Uusmann (s)

Iréne Vestlund (s)

Jarl Lander (s)

Mats Lindberg (s)


Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.