om lagstiftningens etiska grund

Motion 1987/88:K227 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K227

av Alf Svensson (c)
om lagstiftningens etiska grund

Vilken grund har svensk lagstiftning? Är lagarna enbart en produkt av
politiskt godtycke, där skiftande politiska majoriteter skapat ett lagsystem
som inte har något inbördes sammanhang? Eller är lagarna uttryck för en
bakomliggande etik, en systematisk helhet?

Svensk rättstradition har dess värre utvecklats bort från den systematiska
helheten. I stället har moralfilosofin på lagstiftningens område etablerat en
operationell definition om lagarnas utgångspunkt. Lagen löser det problem
den avser att lösa, enligt detta synsätt. Rättssymmetrin och den etiska
grunden för lagstiftningen blir något sekundärt för att inte säga obefintligt.
Tidstypiskt är det uttalande som tidigare statsrådet Carl Lidbom gjorde på
sin tid som minister, nämligen att lagarna bara skall ses som politiska
verktyg.

Rätt och fel

I en artikel i Göte borgs-Posten den 13 augusti 1987 behandlas den moderna
tidens moral av Erland Sellberg. Han skriver bl. a.:

Föreställningen att det finns en naturlig rätt har följt människan historien
igenom och ännu i våra dagar grundar vi t. ex. FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna på en sådan naturrättsföreställning. Å andra sidan
har i modern tid och särskilt här i Sverige en radikalt annorlunda uppfattning
dominerat den praktiska filosofin. I Uppsala lärde Axel Hägerström det
tidiga 1900-talets studenter att det inte finns några objektiva värden. Att vi
anser det vara orätt att stjäla beror inte på någon av oss oberoende och sann
etik.

En sådan uppfattning leder naturligtvis lätt till en ytterst pragmatisk
hållning. I förlängningen skulle man kunna säga att makten över etiken glider
över från kyrkan eller från universitetens filosofiska lärostolar till politikerna.
Det är de som stiftar lagar och talar om att något är rätt eller fel.

Men vi människor värjer oss mot en sådan uppfattning. Nog vill vi att det
skall finnas något som är rätt eller fel oberoende av lagstiftare.

Författaren Lars Gustafsson har i en artikel i Marknadsekonomisk Tidskrift
1986/1 utvecklat en del om dessa tankegångar. Även han konstaterar att
Hägerströms emotiva värdeteori har haft ett inflytande på ett par generationer
jurister. Lars Gustafsson skriver:

Men sådana begrepp som solidaritet, fred, jämlikhet och rättvisa är ingenting

annat än relationsbegrepp, som får sin etiska vikt först i det ögonblick vi vet Mot. 1987/88
vilka deras relata är. K227

Solidaritet med den ariska rasen är otvivelaktigt också en form av
solidaritet, den stillhet som rådde i Warszawaghettot, sedan det judiska
upproret slagits ned, var otvivelaktigt också en form av fred, jämlikheten
mellan slavarna i en sibirisk guldgruva kan tänkas komma den absoluta
jämlikheten mycket nära. Om A bestraffas med nackskott för svartabörshandel,
kräver givetvis rättvisan att också B bestraffas så.

Alla dessa exempel är exempel på solidaritet, fred, jämlikhet, rättvisa,
men inte på den solidaritet, fred, jämlikhet eller rättvisa som är värda att
kämpa för. De rymmer i sig inga värden, lika litet som begreppet effektivitet
gör det. En mordbrännare kan vara mer effektiv än en brandkår.

Vad detta experiment visar är att utanför en viss invand implicit omgivning
av moraliska värden är alla dessa begrepp lika värdeneutrala som begreppet
effektivitet. Varför används de då?

Svaret är att det finns ett rutinmässigt antagande om en consensus bakom
dem, en consensus som en gång fanns och som fyllde dessa i och för sig
formella begrepp med ett moraliskt innehåll.

Innanför dessa formella begrepp ryms i dag bara tomheter, skriver Lars
Gustafsson. Det finns bara en officiell illusion av en ännu kvardröjande
consensus.

Värdemätare

Det ligger en djup allmänmänsklig sanning bakom konstaterandet att den
officiella vokabulären i form av t. ex. solidaritet och jämlikhet, saknar
innehåll om den inte relateras till något. Den pragmatiska hållningen som blir
följden av att det saknas objektiva värden blir gärna en nyckfullhetens och
godtyckets hållning. Det vill säga hållningslöshet. I solidaritetens och
jämlikhetens namn kan därmed vilka övergrepp som helst begås.

Det är ingen tvekan om att de senaste årens debatt och affärer har ökat
intresset för etiken. Den efterlyses i debattinlägg efter debattinlägg. Det som
är sant och rätt måste betraktas som sant och rätt utifrån någon värdemätare.

Annars blir även begreppen sant och rätt relativa och innehållslösa.

När kristdemokratiska samhällspartiet på olika sätt har försökt framhäva
detta har partiet ofta beskyllts för att vilja kristna samhället, dvs. att
partiet skulle vilja pådyvla samhällets institutioner någon slags konfessionalism.
Ingenting är mera felaktigt. Samhället och dess medborgare kan inte bli
kristnade genom politiska beslut. Däremot har samhällets etiska grund en
avgörande betydelse för medborgarens syn på vad som är sant och rätt. En
lagstiftare som arbetar utifrån att det inte finns en etisk grund för samhället
ett sammanhållande kitt blir gärna en godtyckets och opportunismens
lagstiftare. Det blir inget inre sammanhang i lagstiftningen. Och olika lagar
kan komma att stå i strid med varandra.

Demokratin är en dynamisk, ständigt utvecklande politisk ordning, som
garanterar alla medborgares medverkan och som säkrar deras frihet genom
fördelning och kontroll av makten. Den statliga makten är dock inte bara
legitimerad genom folkflertalets vilja eller folkets vilja, utan är också
underställd en etisk ram. Det är t. ex. den viktigaste uppgiften i politiken att

6

upprätthålla och skydda människovärdet - och inget flertal har rätt att ändra Mot. 1987/88

på detta. K227

Staten kan alltså inte vara värdeneutral, men den skall för den skull inte ta
ställning till olika trosuppfattningar. Det är en statens uppgift att garantera
varje enskild och gemenskap frihet att följa sin tro och skapa sig den livsform
som svarar mot deras egen övertygelse. Staten skall garantera den kristne
frihet till en kristen livsföring, och staten lovar ateisten frihet att vara ateist.

Båda är lika inför lagen.

Den materialistiska livssynen som i dag är den förhärskande gör människan
själv till tillvarons absoluta herre, och huvudsaken i livet blir fysisk
välfärd och ökande av det materiella goda. Den utesluter den andliga
dimensionen och de med denna förbundna etiska värderingarna. Den
autonoma humanismen kan helt visst tala om etiska värden, men människan
är själv källa och norm för den etiken. Resultatet blir en relativ moral, en
nyttomoral, som devalverar människan till en funktion eller ett medel, och
som leder till en förnekelse av människans personliga värdighet. Det kan
vara en av förklaringarna till att den svenska lagstiftningen har fått en allt
svagare etisk bakgrund. Vi ser detta i samband med t. ex. forskningen i livets
början och på många andra områden.

Allt fler börjar inse att samhället och lagstiftningen är på fel väg. Det är
ingen tillfällighet att det uppstått ett etiskt debattklimat. Under 1960- och
1970-talen var begrepp som moral och etik närmast bannlysta från den
politiska debatten och det har förvisso även påverkat de faktiska besluten i
regering och riksdag - men människan vill inte leva i ett etiskt vakuum. Förr
eller senare kräver människorna en bärande etik. Sverige har en tusenårig
kristen tradition, därför är det något av en naturlighet att många svenskar i
dag ser den kristna etiken som det enda bärande alternativet för ett
återvändande till en konsekvent och sammanhängande lagstiftning. Det
handlar inte om en trosbekännelsedebatt utan om det etiska minimum som
varje folk, varje samhälle, måste ha för att inte hamna i kaos.

Vi kristdemokrater ser det därför som en angelägenhet av helt avgörande
betydelse att lagstiftaren blir medveten om att en etisk grund för samhället är
nödvändig. Det borde vara möjligt att påbörja detta återuppbyggnadsarbete
genom att markera i regeringsformen att lagstiftningen skall ha sin grund i
den kristna etiken. Därmed skulle en grund för en consensus, som fyller de
formella politiska begreppen med ett moraliskt innehåll, skapas.

Vi föreslår därför att regeringsformen lkap. 2§ får följande utökade
lydelse genom en mening om lagstiftningens grund i den kristna etiken:

2 §. Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Lagstiftningen
skall ha sin grund i den kristna etiken och dess normgivning.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara
grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka
för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor
lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska,'språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och Mot. 1987/88
utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. K227

Det goda samhället

Varje samhälle behöver ett etiskt minimum, en bas för den samhälleliga
verksamheten. Detta minimum behövs för att bygga upp ett logiskt,
konsekvent rättssystem, men framför allt därför att denna grundläggande
uppsättning värden i sig är förutsättningen för det goda samhället. Med den
kristna etiken som grund finns basen för att bygga upp det mjuka,
hänsynsfulla och trygga samhället, där omtanken om medmänniskan och
respekten för det absoluta människovärdet blir vägledande.

Det samhälle som lever i ett etiskt tomrum - själva ordkombinationen är
egentligen en omöjlighet, då ju ordet samhälle syftar på en gemensam etisk
grund - är ett samhälle i upplösning. Det etiska tomrummet ger en hårdhet
och omänsklighet och slår sönder gemenskaperna. Som vi ser det är därför en
förankring av lagstiftningen i den kristna etiken ett positivt erbjudande som
kan göra det möjligt för människan att utveckla hela sin personlighet och påta
sig ansvar för andra och därmed skapa det goda samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta det i motionen anförda tillägget till
regeringsformens 1 kap. 2 § varav framgår att lagstiftningen skall ha
sin grund i den kristna etiken och dess normgivning.

Stockholm den 26 januari 1988
Alf Svensson (c)

8