Läkarbristen i de nordliga länen

Motion 1988/89:So513 av Ingrid Hemmingsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:So513

av Ingrid Hemmingsson (m)
Läkarbristen i de nordliga länen

När Dagmarsystemet infördes var ett av argumenten för detta att det skulle
bidra till en positiv utveckling i Norrlandslänen vad gäller tillgången på
läkare.

Verkligheten visar i dag att det förväntade resultatet uteblev. I vissa delar
av de fyra nordligaste länen är bristen på läkare ytterst besvärande.
Naturligvis drabbar det först och främst de människor som är sjuka.

Ett stort antal tjänster är ej besatta utan upprätthålls endast kortare
perioder av vikarier. Detta förhållande innebär att det under långa tider inte
finns någon läkare. Det innebär också att människor sällan får komma till
samma läkare vilket skapar otrygghet. Det är kanske mest kännbart för den
äldre delen av befolkningen.

Det här ställer också till bekymmer för sjukvårdens huvudman, landstinget.
Problemen måste lösas på något sätt. Det är landstingens uppgift att
tillhandahålla god sjukvård till alla.

I Jämtlands län är 1/3 av läkartjänsterna ej ordinariebesatta. Utgifterna för
administration och särskilda kostnader och ersättningar till vikarier ökar
ständigt samtidigt som det inte ger någon varaktig lösning.

I vissa län, främst Norrbotten, har på senare tid andra lösningar prövats
som t.ex. läkarstafetter. Detta innebär att flera läkare genom avtal avlöser
varandra för att uppehålla en tjänst. Detta har bidragit till att kostnaderna
skjutit i höjden och att rese- och traktamentskostnader tillkommer, ibland
även olika konstruktioner med forskningspengar.

Uppfinningsrikedomen hos landstingen för att locka till sig läkare tenderar
att öka. Det gör även kostnaderna.

Detta innebär att det blir allt viktigare att åstadkomma varaktiga lösningar
för att besätta de vakanta läkartjänsterna. Det kan inte ske genom tvång och
regleringar som ej ger någon varaktig positiv effekt utan det för med sig nya
problem. Det måste i stället sättas in åtgärder som stimulerar läkare att söka
sig till ett Norlandslän.

Det grundläggande felet här liksom inom andra områden i vårt samhället
är den höga marginalskatten. Den medför att läkare ej utnyttjar sitt
yrkeskunnande. Många tar hellre ledigt än att göra en extra arbetsinsats med
det skattesystem vi har i dag.

Med moderat skattepolitik som innebär en betydligt lägre marginalskatt
och dessutom skatt efter försörjningsbörda skulle det inte råda den brist på
läkare som är i dag.

Något måste emellertid göras åt dagens akuta situation. Det behövs större

flexibilitet i fråga om anställningsförhållanden. Alternativa tjänstgöringsformer
bör kunna erbjudas. Det kan ske vid en landstingskommunal vårdcentral
i kombination med privatpraktik eller fritidspraktik. Läkarna bör även
kunna erbjudas att arrendera en vårdcentral eller tjänst i kombination med
företagshälsovård.

Läkartaxan bör ligga högre i glesbygden än i landet i övrigt. Läkare i
glesbygd borges möjligheter till ett vetenskapligt och kollegialt utbyte. Detta
bör kunna ske genom ett samarbete med universitet och länssjukhus.

Andra kombinationer av lösningar måste utredas, t.ex. avskrivning av del
av studielån om läkaren förbinder sig att stanna ett visst antal år på en ort där
det råder läkarbrist. Ett annat problem kan vara att det inte finns arbete för
maka eller make på orten. En tudelning av inkomsten före skatt kan för en
del familjer vara en lösning som passar dem eftersom familjen då under en tid
kan leva på en inkomst.

En kombination av olika åtgärder måste till. Det bör snarast utarbetas
förslag till sådana för att komma till rätta med problemen.

Hemställan

Med anledning av det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som kan
förbättra läkarsituationen i Norrlandslänen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1989

Ingrid Hemmingsson (m)

Mot. 1988/89
So513

4