Läkarutbildningen i Umeå

Motion 1988/89:Ub504 av Ulla Orring (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub504

av Ulla Orring (fp)
Läkarutbildningen i Umeå

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika villkor för hela
landets befolkning. Tyvärr råder mycket ojämlika förhållanden i vårt land
vad gäller sjukvårdens tillgänglighet.

Förutom bristen på läkare och annan sjukvårdspersonal förekommer
inom den norra sjukvårdsregionen språkliga svårigheter för en god kontakt
mellan patient med samiska och finska som modersmål och läkare. Vikarierande
danska läkare blir därför ingen tillgång för sjukvården inom vissa
delar av Norrlands inland.

För att kunna utöva läkaryrket är förutom medicinska och etiska kunskaper,
den språkliga kommunikationen mellan patient och läkare av utomordentligt
stor betydelse. Även en gemensam kulturell bakgrund utgör en stor
värdegemenskap för kontakten mellan patient och läkare.

I andra länder har dessa förhållanden redan uppmärksammats. I Danmark
har man sökt främja utbildning av grönländare (inuiter) till sjukvårdspersonal
och läkare. I Canada, som också har glesbygdsproblem av likartad
karaktär som norra Norrlands inland, förs nu en medveten politik syftande
till att överföra ansvaret för sjukvården inom inuitiska och indianska befolkningsgrupper
till personal rekryterade från dessa grupper.

I Finland finns läkarutbildningsplatser reserverade för samer vid universitetet
i Uleåborg. I Norge har sedan 1963 funnits en särskild kvot för samisktalande
läkarstuderande vid universitetet i Bergen. Två platser för samisktalande
studenter som uppfyller minimikraven har avsatts. Kvoteringen
i Bergen har utan tvivel varit avgörande för utvecklingen av den samiska
hälsovården. Studieresultaten från de samisktalande har ej heller på något
sätt varit sämre än hos de enbart norsktalande. Vid universitetet i Tromsö
finns ingen särskild kvotering utan i stället får de samisktalande studerande
extra poäng för kunskap i samiska vid intag till läkarlinjen. På samma sätt
har också en särskild kvotering för ungdomar från Finnmark skett, om de
uppfyller vissa minimikrav.

Erfarenheterna från den särskilda satsningen för läkarstuderande i Norge
visar nu på förbättrade förutsättningar för hälso- och sjukvård för befolkningen.

Sålunda har även inrättats ett samiskt specialistcentrum i Karasjok i
Nord-Norge bemannat av samisktalande läkare i invärtesmedicin och reumatologi.
Även barn- och ungdomspsykiatri med specialistutbildad läkare
finns.

En hälsoundersökning som genomfördes 1980 i Norge för att kartlägga
den samiska befolkningens hälsotillstånd, visade att samerna skilde sig från

befolkningen i övrigt genom en högre andel av bl.a. socialmedicinska problem.
Inte mindre än 65% av den undersökta gruppen uppgav språkproblem
som hinder för att söka läkare för råd och vård.

I norra Sverige, främst i Torne-dalen, finns stora grupper av finsktalande
medborgare. Det syns självklart att även dessa samt övriga finsktalande
gruppers behov av läkare- och sjukvårdskontakt skulle underlättas om tillgång
på finsktalande läkare kunde svara upp mot behovet.

I norra sjukvårdsregionen är läkarbristen betydande. Till en del motverkas
detta förhållande genom den nu föreslagna ökade utbildningen av läkarstuderande
i Umeå. Det har visat sig att mellan 6070% av de i Umeå
utbildade läkarna stannar i den norra regionen efter avslutad utbildning.
Det finns anledning att förmoda att en stor del av de läkare som rekryterats
från den nordliga finsk- och samiskspråkiga befolkningen också skulle
komma att utöva läkaryrket bland dessa befolkningsgrupper särskilt om de
utbildas i Umeå.

Det finns all anledning att vid den nu föreslagna utökningen av läkarstuderande
vid Umeå universitet se över antagningsbestämmelserna.

Sammanfattningsvis visar också erfarenheterna från Norge, där man i 25
år använt sig av kvotering vid antagning av samisktalande studerande till
läkarutbildning, att hälso- och sjukvårdens tillgänglighet förbättrats för
dessa grupper.

Jag föreslår att personer med samisk och finskspråkig bakgrund i Sverige
som fyller allmänna kompetenskrav för läkarutbildning ges extra intagningspoäng
till läkarutbildning för deras kunskaper i samiska respektive
finska eller alternativt att ett visst antal läkarutbildningsplatser reserveras
för sådana personer.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om intagning av studerande med samisk- och
finskspråkig bakgrund till läkarutbildning vid Umeå universitet.

Stockholm den 12 januari 1989
Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
Ub504

7