Läkemedelsmissbruket

Motion 1989/90:So535 av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So535

av Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c)
Läkemedelsmissbruket

Under århundranden har människan använt olika medel för att påverka psyket.
De kan ha använts i religiösa eller rituella sammanhang, men säkert lika
ofta som berusningsmedel eller som medicinskt botemedel.

Psykofarmaka fick sitt verkliga genombrott i och med att barbituraterna
vid seklets början började användas som sömnmedel och lugnande medel.
Missbruk rapporterades bara efter något års användning. Barbituraterna
hade allvarliga biverkningar och kom ofta att användas som självmordspreparat.
Sedan 1984 är de därför avregistrerade i Sverige och borttagna ur den
medicinska praktiken.

Talidomid och meprobamat introducerades under 1950 talet. Talidomid
registrerades under namnet Neurosedyn. Meprobomat visade sig snart ha
samma biverkningar som barbiturater. Neurosedynen visade sig ge grava
fosterskador och drogs in efter ett par år.

Under 1970-talet har gruppen lugnande medel och sömnmedel dominerats
av bensodiazepinerna. De försäljs under varunamn som Librium, Valium,
Sobril, Rohypnol m fl. De är alla narkotika klassade. De har under 1970talet
kommit att alltmer ersätta de äldre medlen. Bensodiazepiner kan dock
i likhet med de äldre preparaten ge upphov till beroende respektive missbruk.
Medlen har god klinisk effekt och mindre toxicitet, trots det uppstår
beroende hos många patienter som får medlen förskrivna.

Bensodiazepinerna används främst vid behandling av ångest, depressioner
och sömnbesvär. För många utgör inte läkemedelen några problem och kan
anses medicinskt motiverade.

Bruk-beroende-missbruk

För en grupp patienter utgör dock dessa preparat inkörsporten till ett beroende
som de inte förväntat sig. All konsumtion sker inom den medicinska
praktiken och något missbruk borde därför inte bli aktuellt.

Trots att det sedan länge är känt och accepterat att bensodiazepinerna kan
utveckla beroende har någon helt invändningsfri definition av beroende respektive
missbruk inte kommit fram.

Inom WHO har flera definitioner lanserats. Definitionen från 1969 anger:

1. Psykiskt beroende - på grund av de olika psykiska effekter och upp

levelser medlet ger upphov till.

2. Fysiskt beroende - i form av utveckling av abstinenssymptom eller

tolerans.

Abstinenssymptom innebär karaktäristiska besvär som uppkommer när
medlets koncentration minskar i kroppen. Tolerans innebär ett behov av att
öka dosen för att uppnå samma effekt.

Övergående abstinensbesvär kan noteras även vid låga doseringar. Ofta
rör det sig om en förstärkt återkomst av patientens ursprungsbesvär. Vid mer
uttalade former tillkommer förutom ångest och sömnstörningar även nedstämdhet,
minnes- och koncentrationssvårigheter. Vid olika studier har det
visat sig att abstinensens längd kan vara åtskilliga veckor och månader.

I dag misstänker man att barn till mödrar som använder bensodiazepiner
under graviditeten riskerar att få skador. Patienter som varit utsatta för höga
doser av dessa medel under graviditeten har i en del fall fått barn som visat
en mental retardation och i vissa fall kroppsliga skador. Om dessa orsakats
av bensodiazepiner eller ej är ännu ej fullt kartlagt. Detta tyder dock på att
det bör vara stor återhållsamhet när det gäller förskrivning av dessa preparat
till gravida kvinnor.

Förskrivningsvägar

Det tycks vara relativt få människor som utanför den medicinska praktiken
enbart missbrukar psykofarmaka. Ofta är det alkohol- och narkotikamissbrukare
som också har psykofarmaka i sin missbruksbild. Man räknar med
flera tiotusentals biandmissbrukare.

Preparaten fås vanligen genom en frikostig förskrivning av en eller flera
läkare eller via den illegala marknaden. Det finns stora olikheter mellan
olika gruppers sätt att använda sömnmedel och lugnande medel. Tydligast
är skillnaderna vid en jämförelse mellan män och kvinnor samt mellan olika
åldersgrupper. Kvinnorna får nästan dubbelt så många förskrivningar av lugnande
medel och sömnmedel. Skillnaderna mellan könen är störst i åldersgrupperna
40-59 år.

De regionala skillnaderna visar sig i den försäljningsstatistik som redovisas.
1986 hade Göteborg och Bohuslän den högsta försäljningen i landet .
Detta var mer än dubbelt så mycket som försäljningen i Norrbottens län.
Den största förklaringen till dessa skillnader står förmodlingen att finna på
utbudssidan - i sådant som läkartäthet, läkarnas attityder till och kunskaper
om psykiska problem och deras behandling, närheten till apotek m.m.

Genom begränsade insatser som exempelvis skett i Malmö har man lyckats
sänka försäljningen av sömnmedel och lugnande medel. Detta skedde
genom riktad information till samtliga läkare. På ett år lyckades man genom
detta sänka försäljningen med 25 %.

Vi kräver kraftiga insatser i läkarnas utbildning för att förhindra onödig
utskrivning av lugnande medel och sömnmedel av bensodiazepiner. Särskilt

Mot. 1989/90

So535

7

bör äldre kvinnors situation uppmärksammas och att det inte förskrivs läkemedel
då annan behandling på ett bättre sätt skulle lösa de symptom dessa
patienter uppvisar.

I stället för denna förskrivning bör ett annat förhållningsätt till patienternas
symptom komma ifråga. Lugnande medel och sömnmedel fyller ibland
sin funktion, det får dock aldrig bli en slentrianmässig utskrivning och det är
sällan motiverat att skriva ut doser som överstiger ett par dagars förbrukning.
Därför bör dessa doser minimeras till högst tio tabletter per uttag.

Kontrollåtgärder för att minska missbruket

Vi anser det dessutom befogat med bättre kontrollmöjligheter som förhindrar
att vissa läkare alltför frikostigt skriver ut dessa preparat inte minst till
missbrukare av alkohol och narkotika. Det finns all anledning att se allvarligt
på att man ersätter ett beroende med ett annat. Detta hjälper ej missbrukaren
ur sin missbrukssituation. Möjligtvis att den underlättar för läkaren att
behandla patienter på löpande band.

En avgiftning från missbruk och beroende av dessa läkemedel är betydligt
svårare än traditionellt missbruk. För de missbrukare som genomgår behandling
måste möjligheter till en längre tids förskrivning kunna ske. En behandlingsplan
som upprättats av den läkare som sköter avgiftningen måste
föreligga för att denna förskrivning skall kunna ske. Detta kommer att kräva
stora personella resurser då antalet missbrukare är mycket högt.

Sekretessbestämmelserna är till för att skydda patienternas integritet.
1986 skärptes bestämmelserna genom en tolkning som justitieombudsmannen
gjorde. Sedan dess får apotekspersonalen inte ens svara på en direkt
fråga från en läkare i de fall han önskar upplysningar rörande hans patients
förskrivningar från andra läkare av lugnande preparat. Apoteken får inte
heller själva larma om de upptäcker oroväckande antal förskrivningar till en
person.

Detta innebär att en patient kan gå till flera läkare och hämta ut många
förskrivningar under en kort tid. Detta kan ske utan att apotekspersonalen
kan rapportera detta eller slå larm om missförhållanden. Apotekspersonalen
anser att de önskar en möjlighet att hjälpa patienter i en beroendesituation
genom en möjlighet att rapportera missförhållanden. Tillsynslagen behöver
därför ses över och förändras så att denna rapporteringsmöjlighet införs.

Apotekspersonalen kan, om de märker att en viss läkare skriver ut allt för
mycket av t. ex. bensodiazepiner eller sprit, kontakta läkemedelsinspektionen
på socialstyrelsen, som sedan kan undersöka förhållandet. Denna möjlighet
kommer att förstärkas med den nya regionaliseringen som håller på
att genomföras inom socialstyrelsen.

De datorer som finns på apoteken är inte uppbyggda för registrering av
personaluppgifter utan enbart för prissättning och etikettskrivning. Recepten
kommer in, sparas i tre år för riksförsäkringsverkets eventuella ekonomiska
kontroll. De förstörs sedan. För närvarande finns det ingen som känner
till vem som skriver ut vad och hur mycket till vem förutom när det gäller
tung narkotika. Dessa förskrivningar sparas och registreras efter ett särskilt
system.

Mot. 1989/90

So535

8

Samma förfaringssätt borde också kunna användas när det gäller bensodiazepinförskrivningar.
Apoteken är inte skyldiga att arkivera dessa recept
separat och göra det näst intill omöjligt att få ett grepp om enskilda läkares
förskrivning. Därför bör bensodiazepinpreparat klassas som tung narkotika
och recepten förvaras och registreras på samma sätt som tung narkotika.

För dem som idag har ett beroende och missbruk av bensodiazepiner
måste massiva insatser till för att avgifta och behandla den missbrukande.
Ofta har läkemedlen förskrivits i krissituationer som hade kunnat lösas med
ett bättre omhändertagande än vad en förskrivning av en burk med lugnande
preparat innebär. I denna grupp av missbrukare är det mycket vanligt med
biandmissbruk där alkohol ingår som en drog som förstärker missbruket. Ett
stort antal dödsfall har rapporterats på grund av detta biandmissbruk. Den
särskilda vårdinsats som krävs för att komma tillrätta med detta missbruk
måste ägnas särskild uppmärksamhet. I det arbetet finns det all anledning
att ta tillvara de erfarenheter som klientorganisationen RFHL, riksföreningen
för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, besitter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildnings- och informationsinsatser för att sänka
förskrivningen av sömnmedel och lugnande preparat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskrivning av lugnande medel och sömnmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i tillsynslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikaklassificeringen av sömnmedel och lugnande
medel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård och behandling av läkemedelsberoende.

Stockholm den 22 januari 1990

Karin Israelsson (c) Marianne Jönsson (c)

Mot. 1989/90

So535

9