Landsbygdens möjligheter

Motion 2001/02:N265 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i regionalpolitiskt syfte.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till lokal förvaltning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reducerad drivmedelsskatt på 31 öre per liter på diesel och bensin.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bilen på landsbygden och nödvändigheten av att satsa på befintliga bränslealternativ, exempelvis etanolinblandning i bensinen.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en samordningsfunktion vid länsbygderåden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vidareutveckling av Folkrörelserådets verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att för budgetåret 2002 anslå 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag till allmänna samlingslokaler.3

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundservicepaket och servicepunkter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en levande landsbygd.4

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till arbetstillfällen på landsbygden genom återställningsarbeten till ursprunglig miljö enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.4

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till vildmarksturism och fisketurism.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om byskolans betydelse och möjligheter till särskild dispens från lägsta elevantal vid start av friskola i glesbygdsområden.5

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett delat Sverige.

1 Yrkande 1 hänvisat till BoU.

2 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SkU.

3 Yrkande 8 hänvisat till KrU.

4 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till MJU.

5 Yrkande 14 hänvisat till UbU.

Inledning

Genombrottet för bygderörelsen kom under 1980-talet i samband med landsbygdskampanjen Hela Sverige ska leva. Framför allt bildandet av Folkrörelserådet 1989 skapade en tilltro till gemensamma satsningar i Sveriges glesbygd. Den framtidstro och entusiasm som sedan följde resulterade i närmare 4 000 lokala utvecklingsgrupper. Detta speglar det ansvar som lands- och glesbygdsbor är beredda att ta för att utveckla sitt närområde och sin hembygd. Den vartannat år återkommande Landsbygdsriksdagen har svetsat samman landsbygdsentusiaster som aldrig förr. Man är helt medveten om att ett hårt arbete krävs för att återskapa en levande landsbygd. Det är ett arbete som landsbygdsbefolkningen själva måste stå för. Ett positivt stöd krävs dock av alla goda krafter, inte minst från riksdag och regering, för att lyckas i det arbetet.

Intresset för att kunna leva, bo och verka på landsbygden är egentligen stort, inte minst hos unga människor. Många anser också att landsbygden är den bästa uppväxtmiljön för barnen. Det är däremot inte alltid så lätt att förverkliga sina drömmar om ett liv på landet. Hindren är många.

Möjligheterna till att kombinera olika typer av försörjningskällor är begränsade. Den framväxande informationsteknologin och distansarbetsvarianter har inte givit den skjuts framåt som man hoppats på.

Möjligheten att skaffa bostad och ibland en gård med tillhörande jord och skog är viktiga faktorer som påverkar den enskildes intresse och möjligheter till ett boende på landsbygden. Problem som finns på landsbygden är exempelvis att via bank få låna pengar för etablering i glesbygd. Det är också i stort sett omöjligt att klara sig utan bil. Att få en dagisplats på rimligt avstånd är inte heller det lättaste. Det finns med andra ord många svårigheter att övervinna.

Vad gör egentligen regeringen för att underlätta boendet på landsbygden?

Flykten från landsbygden har accelererat under senare år, trots den kamp som Folkrörelserådet – Hela Sverige ska leva – har fört och trots de nästan 4 000 lokala bygde- och utvecklingsgrupperna som envetet kämpar för sin bygds överlevnad och utveckling.

Naturligtvis finns det goda positiva exempel som lokalt hjälpt till att vända strömmen, men tyvärr är de för få.

Infrastrukturens betydelse

Uteblivna infrastruktursatsningar och brister inom regionalpolitikens område har permanentat landsbygdens kris och fortsatta utarmning. Bra kommunikationer är en förutsättning för att vårt land ska kunna utveckla välstånd och välfärd samt öka sysselsättningen och tillväxten. Kollektivtrafiken är heller inte tillgänglig i hela landet. På många håll är man ytterst beroende av bilen för sin försörjning, utbildning, för att kunna skjutsa barnen till dagis och skola, eller för fritidsändamål. Då håller det inte att höja bränsleskatten eller dra ned på underhållet av vägarna. Visst står bilismen och transporterna för en stor del av de ökade koldioxidutsläppen, men det är väl ändå inte glesbygdsborna med daglig kamp för överlevnad som huvudsakligen ska rädda miljön. Andra metoder än att belasta glesbygdsbor med energiskatter måste prövas.

Boende i glesbygd har utan tvekan ett stort avståndshandikapp när det gäller möjligheten att tillgodogöra sig den samhällsservice som är självklar för vanliga människor i mer tätbefolkade områden. Det handlar dessutom om bristfällig kollektivtrafik med ett beroende av biltransporter och de merkostnader detta innebär. För att något kompensera detta föreslår vi generellt sänkt skatt på diesel med 31 öre per liter över hela landet och dessutom en skattesänkning med 31 öre per liter bensin inom stödområde A.

Dessutom måste miljöbilar bli en självklarhet i ett miljövänligt samhälle. I väntan på miljöbilarnas intåg måste åtgärder vidtas för att miljöanpassa drivmedlet för att möjliggöra Hela-Sverige-ska-leva-idén. Än så länge upplevs regeringens utspel på området bara som tomt prat.

Det är hög tid att regeringen tar vara på möjligheterna till alternativa bränslen som bl.a. inblandning av etanol i redan befintliga motorer ger. Skattefri etanolinblandning måste bli verklighet snarast. Att möjligheterna till både inhemsk produktion och skattelättnader för etanol ska behöva dras i långbänk med en regering som säger sig vilja gå i täten för ett ekologiskt hållbart samhälle är anmärkningsvärt.

Jordförvärvslagstiftningen

Vid förvärv måste fastighetsbildning och fastighetsägande på ett tydligare sätt stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet. Lagstiftningen, även skogsvårdslagen, borde bättre bidra till att bevara och utveckla en levande landsbygd. Det bör inte vara möjligt att enkelt slingra sig förbi de gällande reglerna i jordförvärvslagstiftningen som rör stödområde A. Det tilltagande utboägandet resulterar i många fall i att byar utarmas.

Fastboende bybor äger ofta inte ens en femtedel av byns marker och har många gånger inte längre kvar bestämmandet i byn. Gemensamma kulturmönster som jakt, fiske, kultur- och miljövård kompliceras dessutom avsevärt, med ökat utboägande. En död hand läggs över stora områden och blir till hinder för all positiv utveckling av bygden. Ska jordförvärvslagen fortsättningsvis ha ett regionalpolitiskt syfte är det nödvändigt att se till att bestämmelserna om förvärvstillstånd verkligen efterlevs.

Lokala förvaltningsmodeller

När Assi Domän bolagiserades påbörjades en utförsäljning av de tidigare statliga skogarna. Lokala opinioner har på olika sätt agerat för att rädda kvar så mycket som möjligt i respektive bygd. I samarbete med Sveaskog har trevande försök med lokal förvaltning genomförts i vissa områden och även naturskyddade sådana. Ett gott exempel på detta är bl.a. Byskogsforum i norra och västra Dalarna där lokala krafter arbetar för att skapa utkomstmöjligheter för den lokala befolkningen också i den yttersta glesbygden. Flera sådana goda exempel med lokal initiativkraft finns.

Målsättningen att skapa lokala förvaltningsmodeller i berörda områden kan vara ett sätt att rädda och skapa nya arbetstillfällen. Modeller för lokal skogs- och naturförvaltning måste stödjas fram till konkreta beslut. Sveaskog kan, om bara viljan finns, bli ett bra instrument i regionalpolitiken.

De stora arealer av skyddsvärd skog som regeringen under kommande år avser undanta från skogsproduktion i form av reservat och nationalparker kan också med rätt satsning skapa nya utkomstmöjligheter genom lokal tillsyn och förvaltning med inslag av turistisk verksamhet av vildmarkstyp.

Likaså skapas genom miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag nya arbetstillfällen genom att återskapa förstörda vattendrag till nya möjligheter på fiskets område.

Visionen att många vattendrag i Sverige åter ska bli miljöer för vandrande fiskarter som lax, harr och öring är värd att satsa på. Här finns också en stor framtida potential för turism, inte minst för det svenska inlandet. Bland annat arbetar fiskevårdande organisationer för en restaurering av det rinnande vattnet i Siljansområdet med syfte att rädda spillran av den stora Siljansöringen. Sådan verksamhet är värd riksdagens stöd.

Lokal demokrati – underifrånperspektiv

Folkrörelserådet och de många lokala utvecklingsgruppernas arbete är bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det i fortsättningen om att stimulera alla krafter i arbetet med att skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre orterna. Målsättningen är att ingen ort är för liten för att få möjlighet att överleva. För att klara deltagandet i det regionala partnerskapet och arbetet med tillväxtavtalen krävs en samordnande kraft vid länsbygderåden, dvs. en kraft som kan arbeta för och ta vara på befintliga resurser.

Kristdemokraterna stöder Folkrörelserådets mycket medvetna arbete för landsbygden. Möjligheter till en vidareutveckling av rådets insatser måste prövas. Ett exempel är förslaget till en samordnande funktion med placering vid länsbygderåden.

Stöd till allmänna samlingslokaler

De allmänna samlingslokalerna är av stor betydelse för boende på landsbygden. Det finns fortfarande många orter som helt saknar samlingslokal men som är i behov av en sådan. Ofta är samlingslokalen liktydigt med byars och små samhällens identitet, sammanhållning och utveckling. Alla de många byutvecklingsgrupper som i Folkrörelserådets regi enträget arbetar för sin bygds överlevnad och utveckling nyttjar ofta dessa samlingslokaler för sitt engagemang.

Om demokratin, det offentliga lokala samtalet, ska frodas måste det finnas tillgång till lämpliga lokaler på rimligt avstånd. Mötesplatser för samtal skapar möjligheter till demokratisk skolning. Det var ofta på IOGT-logen som det demokratiska intresset vaknade en gång i tiden. Detta arv är värt att förvalta och föra vidare.

Ofta utgör samlingslokalen också ett centrum för kulturell verksamhet av olika slag. I en tid av rotlöshet utgör inte minst nykterhetsrörelsens alkoholfria miljöer en positiv samlingsplats för våra ungdomar. Detta är viktigt att stödja. De ekonomiska betingelserna för allmänna samlingslokaler är kärva. Regeringen har under senare år dragit in resurser till denna verksamhet, vilket skapar brist på mötesmöjligheter i vissa delar av landet. Verksamheten är oftast ideellt driven, och lokalt engagerade människor bidrar med många frivilliga arbetstimmar. De ringa medel som stat och kommun satsar ger därmed ett mervärde som skapar engagemang.

Kristdemokraterna föreslår därför i sin budgetmotion att ytterligare 10 miljoner kronor utöver regeringen satsas på anslaget för samlingslokaler under utgiftsområde 17 för budgetåret 2002.

Grundservicepaket och servicepunkter

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket som ska sätta stopp för serviceindragningar inom småorts-, landsbygds-, och glesbygdsområden bör beaktas.

Förslaget innebär att posten och lanthandeln ska ta ansvar för en typ av grundservicepaket. Flera projekt stödda av EU-medel pågår ute i landet där syftet är att hitta vägar för framtiden att rädda landsbygdsbutiken. Flera modeller med samordnad service prövas. Modellen med medborgarkontor där stora delar av den samhälleliga och privata servicen samlas lanserades redan i början av 90-talet med Inger Davidson som civilminister.

Post- och lantbrevbärare utgör en viktig funktion som i många bygder innebär en värdefull social kontakt för äldre och en omistlig hjälp för småföretagare.

Behov finns också att hitta vägar till upphandlingsmodeller som gynnar de lokala småföretagen och den lokala miljön. Nuvarande upphandlingsförordningar gynnar storskalighet, ofta utan miljöhänsyn. Vid upphandling bör möjligheten att ställa krav utifrån miljöhänsyn stärkas.

Kristdemokraternas idé om servicepunkter innebär en samordning av gemensamma krafter och tillgångar för att med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna garantera en grundservicenivå inom rimligt avstånd. Upprättandet av lokala nav bör ske i samarbete mellan lokalbefolkning, bygderörelsen, näringslivet, kommunen och länsstyrelsen.

Riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag

På landsbygden där många av företagen byggts upp utifrån små medel med en ganska stor egen insats har behovet av riskkapital inte funnits förrän man står i begrepp att expandera. En viktig förutsättning för att skapa ytterligare arbetstillfällen bygger på tillgången till riskkapital. Bankernas benägenhet att låna ut pengar till landsbygdsföretag har minskat i takt med att befolkningsutvecklingen varit negativ.

Säkerheten för lån bedöms inte utifrån samma värdeprinciper som i större samhällen. Det finns utvecklingsprojekt som syftat till att säkerställa både sysselsättning och samhällsservice som inte kunnat genomföras på grund av problem med finansiering.

På sikt drabbas landsbygdsföretagen och de olika utvecklingsprojekten av alltför allvarliga problem om inte kraftansträngningar görs för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital. Till den framtida utvecklingspotentialen kan vi också räkna in det vi kallar socialt företagande där samverkan kan ske mellan privat eller ideell sektor och offentlig verksamhet.

Det är angeläget att frågorna om riskkapitalförsörjningen i landsbygden belyses på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en lösning. Detta borde närmare utredas.

Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna vill göra en kraftfull satsning för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen. Jordbrukspolitiken är i sammanhanget mycket väsentligt ur arbetsmarknads- och regionalpolitisk synvinkel.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket måste ges lika konkurrensvillkor med omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på el- och eldningsolja samt diesel och handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder. Den så kallade skatteryggsäcken måste lyftas av.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig basnäring. De mindre sågverken på landsbygden måste värnas och ges möjligheter att vidareutvecklas. Lokal vidareförädling av befintliga naturresurser måste bättre stimuleras. Detta skapar arbetstillfällen.

Byskolan – livsnerven i byn

Många byskolor hotas idag av stängning på grund av för få elever. Tyvärr är detta verklighet för många föräldrar inte minst i Norrlands inland. Hur många mil ska sexåringar behöva färdas på dåliga grusvägar till tätortsskolan? Man kan också fråga sig hur lång en sexårings arbetsdag får vara.

Naturligtvis kan inte krav ställas på att kommunen ska fortsätta driva en byskola med alltför få elever utan att de får specialdestinerade resurser för byskolan. Om föräldrar trots allt väljer att stanna kvar i byn samtidigt som det är svårt att godta allt för långa resvägar till skolan för barnen finns ett utrymme i skollagen för s.k. hemundervisning. Flera familjer i en by kan sannolikt samverka för gemensam egen undervisning av barnen med stöd från samhället. Stor restriktivitet föreligger från Skolverket när det gäller att bevilja tillstånd till detta. Ett bättre alternativ är kanske att starta en fristående skola.

Enligt Skolverkets regler måste antalet barn vara minst 20. Kristdemokraterna menar att möjligheter till särskild dispens från lägsta elevantal vid ansökan om att starta friskola i glesbygdsområden skall vara möjlig.

Ett delat Sverige

Höga skatter och avgifter tillsammans med en svag regionalpolitik leder till ett delat Sverige. Nu måste en ny politik utformas som kan stoppa flyttlassen och därmed lägga en bättre grund för en positiv utveckling i hela landet. Landsbygdens resurser kan rätt använda bli basen för en framtida förädlingsverksamhet för många människor som drömmer om ett liv på landsbygden.

Stockholm den 3 oktober 2001
Ulf Björklund (kd)
Caroline Hagström (kd)	Johnny Gylling (kd)
Harald Bergström (kd)	Ulla-Britt Hagström (kd)
Magnus Jacobsson (kd)	Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Mikael Oscarsson (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Annelie Enochson (kd)