Landstingen

Motion 2004/05:So264 av Jörgen Johansson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommande förändringsarbete inom hälso- och sjukvården skapas utifrån federalismens principer så att lokala och regionala särarter tas till vara.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att landstingen läggs ned.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samordna hälso- och sjukvården i större regioner med syfte att uppfylla befolkningens behov av vård.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nyinrättade regionbildningen är direktvald.

Motivering

Landstingen har under 90-talet fram till idag haft problem av ekonomisk art. Detta har skett samtidigt som den medicinsktekniska utvecklingen varit omfattande. Resultaten av förändringsarbetet har blivit en alltmer renodlad sjukvårdsorganisation som förefaller att alltmer sakna den legitimitet som erfordras. Behovet av en förändring, för att klara framtida krav, är stor och det förändringsarbetet måste skapas utifrån lokala och regionala förutsättningar och därmed ha en folklig bas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vården blir alltmer specialiserad. Alltfler blir medicinskt färdigbehandlade inom primärvården och behovet av stora lasarettsanläggningar minskar. Paradoxen inom vården består dock i att det är den friska gruppen som har makten medan den behövande är i minoritet. Den vårdbehövandes krav på vården är att snarast bli frisk, inte att ha lasarettet i närområdet, medan den friske ser arbetstillfällen som det primära. I det perspektivet skall vården förändras så att den klarar de vårdbehövandes behov, vilket inte är enkelt.

Dagens landsting är ofta små. Alltför ofta är samverkan över landstingsgränserna dålig då det undergräver den egna situationen. Resultatet blir en ineffektiv vård som knappast klarar de krav de vårdbehövande har. En förändring av nuvarande landstingsgränser är därför nödvändig med en samordnad styrning för att uppnå optimal vårdeffekt. En sådan förändring kräver dock radikala organisatoriska förändringar, vilka knappast är uppseendeväckande i de breda folklagren. Ett första steg i det arbetet är att lägga ner landstingen. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett andra steg är att inrätta regioner som har ett befolkningsunderlag som möjliggör upprätthållande av den mer kvalificerade vården. Subspecialiteter kan därutöver samordnas i riket och i extrema fall i Europa. Som ett exempel kan nämnas de fyra små landstingen inom Mälardalen med sina c:a 250 000-300 000 invånare per län, vilka med fördel kan samordna och därmed effektivisera sin verksamhet. Detta kombinerat med att på sikt införliva hela Mälardalen i en regionbildning. Vid sidan av ansvaret inom hälso- och sjukvården bör andra verksamheter finnas. Initialt är det dock viktigt att lösa den akuta situation som finns inom landstingssektorn i syfte att klara de behov av sjukvård som befolkningen har. Detta bör ges regeringen till känna.

En förändrad organisation för landstingens nuvarande verksamheter kräver också ett demokratiskt styre. Utifrån behovet av en folklig förankring i dessa frågor är det därför naturligt att denna styresform skall vara direkt vald. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 19 september 2004

Jörgen Johansson (c)