Långsiktiga investeringar på kommunikationsområdet

Motion 1988/89:T212 av Kjell Johansson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T212

av Kjell Johansson (fp)

Långsiktiga investeringar på kommunikationsområdet

Runt om i Europa sker idag betydande uppbyggnader och moderniseringar
av infrastrukturen. En mycket långtgående upprustning av järnvägsnäten
genomförs. Man bygger ut tvåfiliga motorvägar med en tredje körbana i
vardera riktningen.

Det är ingen tillfällighet att dessa satsningar nu genomförs. Det finns en
rad tunga skäl för detta. Industrins utbyggnad underlättas. Tjänsteproduktionen
likaså. Arbetsmarknader vidgas och effektiviseras. Förvärvsmöjligheterna
ökar - främst för kvinnor. Modern järnvägstrafik är lönsam och
miljövänlig. Bättre vägar ger jämnare trafikrytm och lägre miljöföroreningar.
Färre liv spills i trafiken. Färre skadas och lemlästas. Kort sagt.
Totalkalkylen är oerhört positiv.

Alla de nämnda fördelarna gäller också generellt för vårt land. Goda
kommunikationer är ett livsvillkor för Sverige som industrination. Utvecklingen
går emot en alltmer påtaglig integrering av produktions- och
transportapparaten.

Detta till trots sker inte lika målmedvetna satsningar här hemma. Tvärtom
förfaller vägnätet och man hör allt oftare att regionala vägförvaltare inte
kan behålla vägarna i permanentat skick utan tvingas återgå till gamla tiders
grusvägar.

Omtänkande behövs

Vi kan uppenbarligen inte fortsätta att köra i samma hjulspår. Det gäller,
bokstavligt talat, att komma ur dem innan de blivit för djupa.

Regeringen föreslår nu en utredning om införande av avgifter. Tolkat som
en signal till omtänkande hälsas detta med tillfredsställelse.

Hittills har investeringar inom väg- och järnvägsområdet huvudsakligen
finansierats via löpande budget. Det blir alltmera uppenbart att detta system
inte svarar mot de krav på effektivitet och förnyelsetakt som måste
ställas i framtiden. SJ:s svårigheter är sannolikt inte enbart ett resultat av
politikernas vaktslående om bansträckningar som förlorat sina lönsamhetsförutsättningar.
Det är också i hög grad en följd av otidsenliga finansieringsmetoder
som med mördande effektivitet förhindrat en utveckling av
potentiellt lönsam verksamhet. Vilken svensk industrigren eller vilket enskilt
företag skulle idag ha kunnat redovisa en stark ställning om man varit
hänvisade till att finansiera långsiktiga investeringar med löpande vinstmedel?

Hade denna metod gällt generellt för näringslivet hade Sverige idag varit
ett u-land.

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr T211-214

Moderna finansieringsmetoder Mot. 1988/89

T212

Effektiv verksamhet kräver effektiv finansiering. Skall vi ha någon möjlighet
att klara de mycket stora investeringsbehoven på kommunikationsområdet
krävs ett radikalt nytänkande. SJ måste ges full handlingsfrihet att
sköta och finansiera verksamheten inom ramen för marknadsekonomiska
spelregler.

Då det gäller vägnätet bör förslag till nya verksamhetsformer med möjligheter
till enskilda initiativ framläggas. Som det nu är får lån för investeringar
endast upptas i riksbanken efter beslut därom i riksdagen. Med hänsyn
till de mycket stora finansieringsbehoven - och att det brådskar - måste vi
finna former för en långsiktig finansiering över tiden. Om inte nya grepp
prövas kommer nödvändiga satsningar aldrig att kunna genomföras.

I samband med den utredning om avgiftsfinansiering som regeringen
aviserar i årets budget bör därför samtidigt en utredning göras om nya och
moderna finansieringsformer för investeringar i infrastruktur.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nya metoder för finansiering av
långsiktiga investeringar på kommunikationsområdet.

Stockholm den 18 januari 1989
Kjell Johansson (fp)

4