Länsanslag för regional balans

Motion 1989/90:A437 av Inge Carlsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A437

av Inge Carlsson m.fl. (s)
Länsanslag för regional balans

Alla har rätt till arbete, bostad, social service, utbildning och kultur oberoende
av var i landet de bor. Detta förutsätter en politik, som förmår att
skapa bättre balans mellan landets olika delar och inom länen. En sådan politik
skall inriktas på att sprida företagsamhet, skapa arbetstillfällen och göra
den sociala servicen bättre tillgänglig.

Regionalpolitiska styrmedel bör användas både i syfte att dämpa överhettning
i vissa regioner och hindra utglesning i andra. Det är riksdagen och regeringen
som har det övergripande ansvaret för att de regionalpolitiska satsningarna
kommer till stånd och att de samplaneras med åtgärder inom andra
sektorer, som har betydelse för den regionala utvecklingen. De regionala instanserna,
speciellt då länsstyrelserna, skall ha betydande frihet att, inom de
ramar som fastställs av riksdag och regering, utforma de konkreta regionalpolitiska
insatserna inom den egna regionen.

Det anslag som regeringen i årets budget anslår till länsstyrelsen i Östergötland
måste kraftigt ökas för att motverka den pågående obalansen mellan
kommunerna i länet. Situationen i Östergötland är anmärkningsvärd och besvärande
för den regionalpolitiska utvecklingen. Den inomregionala obalansen
vad gäller befolkningsutvecklingen består och riskerar att förstärkas i det
längre perspektivet. De små kommunerna i södra delen av länet, dvs. Ödeshög,
Boxholm, Ydre, Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik samt Finspång i
norra länsdelen, har haft och prognostiseras få en mycket svag utveckling.
Dessa östgötakommuner i södra delen har bland de allra sämsta värdena för
olika kriterier på sysselsättnings- och befolkningsutveckling bland de kommuner
som ingår i det s.k. sydostlandet (delar av Östergötlands, Jönköpings
och Kronobergs län samt Kalmar och Blekinge län) vilket särskilt utpekas
som problemområde av 1987 års regionalpolitiska kommitté.

Finspång som inte var med i denna jämförelse har den sämsta befolkningsutvecklingen
under 1980-talet med en minskning på 6,4 %. Länsstyrelsens
befolkningsprognos för Finspångs kommun pekar på en minskning med 735
personer till år 2000. Med tanke på att kommunen från januari 1978 haft en
befolkningsminskning på inte mindre än 1 692 personer så räcker inte länsanslaget
till utan här behövs andra åtgärder.

Vi har under de senaste åren haft en överhettning inte minst i Storstockholm.
En väg att komma till rätta med detta problem är att utlokalisera delar

av företag eller verk, som t.ex. post, bank och försäkringsverksamhet till Mot. 1989/90
Finspångs kommun. A437

Östergötland behöver också ökade anslag för insatser inom det allmänna
utvecklingsarbetet i länet. Insatserna avser såväl bidrag till lösningar av problem
som berör hela länet, t.ex. den pågående omställningen inom jordbruket,
som insatser för att initiera och påskynda utvecklingsprojekt inom bl.a.
utbildning och kommunikationer med syfte att bibehålla länets expansionskraft.

För att kunna fördjupa insatserna i de nu prioriterade tre kommunerna
och skärgårdsområdet, för att bredda insatserna för regional balans i flera
kommuner samt för att kunna spela en aktiv roll i det allmänna utvecklingsarbetet
i länet krävs en omfördelning av anslaget till förmån för länsstyrelsen
i Östergötland.

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande länsanslag för regional balans.

Stockholm den 25 januari 1990

Inge Carlsson (s)

Torsten Karlsson (s) Viola Furubjelke (s)

14