Lärarutbildning i sex och samlevnad

Motion 2004/05:Ub255 av Carina Hägg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad lärarutbildning i sex och samlevnad.

Motivering

Skolans undervisning i sex och samlevnad är ofta föremål för debatt. Skolverkets granskning 1999 visade att kvaliteten skiftar kraftigt mellan och inom skolorna. Det gör att likvärdigheten i den undervisning som eleverna enligt skollagen ska få undergrävs. Exempel på kritik är att undervisningen har en biologisk slagsida eller förbigår frågor om genus, liksom om smitt- och graviditetsskydd, och att HBT-elever (HBT = homo-, bi-, transpersoner) inte känner sig inkluderade i undervisningen. Eleverna efterlyser mer samtal.

Samtidigt är förväntningarna höga på vad sex- och samlevnadsundervisningen ska åstadkomma. Flera utredningar (t ex hiv/aidsutredningen 2003 och utredningen för kunskaper om sexuellt exploaterade barn i Sverige 2004) menar att skolans sex- och samlevnadsundervisning är viktig. Statens folkhälsoinstitut tar upp betydelsen av sex- och samlevnadsundervisning i de av regeringen fastställda folkhälsomålen (folkhälsomål 8). Ändå sker lite för att stärka undervisningen. Exempelvis har ingen uppföljning skett av "Den första nationella konferensen om sexualitet och samlevnad i skolan" 2002, trots det stora intresset och starka önskemål från skolhåll och landsting om att den skulle bli en regelbundet återkommande kunskapskonferens.

Vidare har könssjukdomarna de senaste åren ökat i Sverige, i synnerhet förekomsten av klamydia. Ökningen är störst i tonårsgruppen. Av dem som diagnostiserats med klamydia 2003 var andelen 15-19-åringar 27,7 procent, en ökning med 4,3 procentenheter från 2002.

Frågan är vilka förutsättningar vi ger lärarna och andra verksamma i skolan.

Sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk 1955. Sverige var då pionjärland och först i världen med obligatorisk sexualundervisning i skolan. Men trots ett 50-årigt obligatorium i skolan visar undervisningen på lärarutbildningarna stora brister. På ungefär hälften av lärarutbildningarna får inte studenterna någon undervisning i kunskapsområdet sex och samlevnad. Endast runt sex procent av lärarstudenterna får sådan undervisning, trots att ämnet enligt läroplanerna (Lpo 94 respektive Lpf 94) ska vara ämnesövergripande.

Lärarna har rätt att känna sig trygga i sin pedagogiska uppgift, eleverna har rätt att känna sig trygga med att de har kompetenta lärare i ämnet.

Vi måste förbättra förutsättningarna för skolorna att kunna utföra en undervisning av hög kvalitet. Givetvis är en hög kompetens hos lärarna avgörande för kvaliteten. En självklart väg är att förbättra utbildningen av blivande lärare och andra pedagoger.

Åtgärder som bör övervägas är bland annat en översyn av lärarutbildningarnas undervisning i sex och samlevnad som också kan ge förslag på hur sex- och samlevnadsämnet kan stärkas på lärarutbildningen.

Stockholm den 21 september 2004

Carina Hägg (s)