Lärarutbildningen

Motion 1990/91:Ub560 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

1. Sammanfattning

Moderata samlingspartiet vill skapa en skola där alla
elever får goda kunskaper och färdigheter. För detta krävs
lärare som själva har goda kunskaper. Allt tyder på att
dagens lärarutbildning inte kommer att kunna leva upp till
detta krav. Den nuvarande lärarutbildningen bör läggas
om så att inslagen av ämnesstudier ökar.

En särskild kommission bör omgående få i uppgift att
komma med förslag till kvalitetsförstärkning av den
nuvarande utbildningen för grundskollärare.

Graderade betyg bör snarast införas i de i
utbildningen ingående kurserna samt i slutbetyget.

Vidare föreslår vi att en fast organisation för
inspektion och kontroll av utbildningsresultaten
inrättas.

Vi upprepar vårt förslag om en ny -- på ämnesstudier
grundad -- lärarutbildning. Vi föreslår vidare att
ämnesstudier prioriteras i lärarnas fortbildning och föreslår
en förstärkning av anslaget för lokala och individuella linjer
samt fristående skolor med 390 miljoner kronor, varav 40
miljoner kronor avser den av oss föreslagna
lärarutbildningen.

2. Bakgrund

Skolans uppgift är att ge alla elever bästa möjliga
kunskaper och därmed förutsättningar för personlig
utveckling. Utbildningen skall också kvalificera för
arbetslivet. Genom insatser i skolsystemet skapas grunden
för Sveriges utveckling och fortsatta ekonomiska styrka.

Läraren har en nyckelroll i skolan. Entusiasmerande och
skickliga lärares insatser kan ha avgörande betydelse för att
väcka ungdomars intresse för studier. En bra lärarkår och
en bra lärarutbildning är viktiga för både nationen och de
enskilda människorna.

Det är emellertid vår uppfattning att dagens
lärarutbildning är behäftad med stora brister. Att vi inte är
ensamma om denna uppfattning framgår bland annat av
följande citat:

Vi har infantiliserat lärarkåren och vår lärarutbildning
får Sovjetsystemet att verka liberalt. Nu ska lärarna få
större frihet. Jag hoppas att de inte är så försvagade att de
inte kan gripa tillfället.

(UNT 5 dec 1990)

Detta omdöme har fällts av den person som tidigare var
rektor för lärarutbildningen i Stockholm och som nu utsetts
att vara chef för det nya statliga skolverket.

Den faktiska effekten av en lärarutbildning kan inte
avläsas förrän lärare med den nya utbildningen examinerats
och arbetat i skolan ett antal år. Redan nu kan emellertid
konstateras att utbildningen inte kommer att kunna ge
tillräckliga kunskaper i de ämnen som de blivande lärarna
skall undervisa i. Utbildningen har i flertalet fall inte heller
den anknytning till forskningen som krävs för att
utbildningen skall vila på vetenskaplig grund.

Den nya lärarutbildningen är nu inne på sitt tredje år och
ännu förmår inte utbildningen att locka tillräckligt många
kvalificerade sökande. En orsak kan vara utbildningens
konstruktion och bristande information om vilka
förkunskaper som krävs.

En annan och mer oroande förklaring är att intresset för
läraryrket också speglar hur ungdomar uppfattar samhällets
inställning till skola och utbildning. Givetvis inverkar även
den status som läraryrket har och den tillfredsställelse som
arbetet kan ge. De unga människor som skall välja yrke har
haft mycket goda möjligheter att bilda sig en realistisk
uppfattning om lärarbanans för- eller nackdelar under sin
egen skoltid.

Företrädare för UHÄ har uttalat att de vikande
konjunkturerna kan leda till att fler söker sig till
lärarutbildning. Det kan inte accepteras att lärarutbildning
ses som en restpost som fångar upp sökande som inte
kommit in på andra utbildningar.

Yrkets status sammanhänger givetvis med utbildningens
kvalitet och den uppskattning den därigenom röner. Det
räcker inte med ökade löner. Arbetet som lärare måste
bygga på en allmän respekt för kunskap och kvalitet.

Situationen framstår som än mer alarmerande i skenet
av de uppgifter som framkommit om att många blivande
lärare avbryter sina studier. Av dem som 1988 började sin
utbildning med inriktning mot undervisning i årskurserna
4--9 har nästan hälften -- 45 procent -- i dag hoppat av. I
denna antagningsomgång lyckades man heller inte fylla
samtliga utbildningsplatser från starten.

Flera undersökningar har därtill visat att många lärare är
beredda att lämna läraryrket och övergå till annan
verksamhet. Om så sker blir följderna för skolan och
undervisningen mycket allvarliga.

Lärarnas riksförbund har nyligen redovisat att mellan
var tredje och var fjärde lektion i vissa ämnen på högstadiet
leds av personer som helt saknar utbildning i ämnet ifråga.
I ämnena geografi, religionskunskap och samhällskunskap
genomfördes cirka 35 procent av undervisningen av
personer utan den nödvändiga kompetensen.

Våren 1990 redovisade några av våra mest
välrenommerade forskare att det i upp emot 30 procent av
klasserna i årskurserna 4--5 på mellanstadiet inte
förekommer någon undervisning alls i samhällskunskap
eller religionskunskap.

Inte minst mot bakgrund av dessa uppgifter är det
fullständigt klart att det behövs en betydande uppstramning
och förstärkning av grundutbildning och fortbildning av
lärare. Det är inte acceptabelt att viktiga delar av
undervisningen genomförs av personer utan adekvat
utbildning och det är definitivt orimligt att föreskriven
undervisning ej genomförs.

Sverige går åter mot en period av lärarbrist, trots att få
saker borde vara så lätta att förutse som det framtida
behovet av lärare. Många av dem som antagits till
lärarutbildning har saknat full kompetens. De har sedan fått
komplettera sina gymnasiekurser samtidigt som de deltagit
i lärarutbildningen. Särskilt svårt är det att få sökande till
utbildning med inriktning mot naturvetenskap och
matematik.

Eleverna har rätt att få en undervisning av god kvalitet.
Detta kräver behöriga och välutbildade lärare. Att en sådan
självklarhet inte slår igenom i de politiska besluten är en
skandal och ett svek mot våra barn och ungdomar.

3. Dagens grundskollärarutbildning

För närvarande utbildas de första kullarna i den nya
grundskollärarutbildningen. Moderata samlingspartiet har
konsekvent krävt att denna utbildning borde ha utformats
annorlunda.

Vi hävdar att problem uppstår bland annat genom att
alla lärare tvingas spänna över alltför många ämnen och
årskurser. Genom en, i vissa fall, långt driven integration
av kurserna riskerar ämnena att förlora sin identitet. Vissa
kurser är så korta att de inte kan leda till varaktiga
kunskaper. Den s.k. didaktiken -- som förts in som ett nytt
begrepp i utbildningen -- kan inte kompensera för brister i
kunskap.

En från moderata samlingspartiet fristående grupp av
vetenskapsmän har analyserat den nya lärarutbildningen.
Gruppens uppfattning är att utbildningen med den
inriktning den har i dag inte ger den nödvändiga
ämneskompetensen.

Särskilt allvarligt är enligt gruppen att utbildningen i
vissa fall bedrivs så att ämnesstudierna inte når upp till de
poängtal som anges i den centrala utbildningsplanen. I de
lokala planerna splittras ämnet upp i så små delar eller förs
samman i så integrerade kunskapsområden att det enskilda
ämnet i praktiken inte längre går att identifiera.

Det är kanske möjligt att under utbildningens gång tona
ner betydelsen av ämneskunskaper. Emellertid avslöjas
omedelbart obarmhärtigt brister i kunskaperna när läraren
möter eleverna. Då kan ingen metodisk färdighet eller
didaktik dölja bristerna. Detta kommer att besannas när de
nya lärarna har undervisat i några år, d.v.s. under senare
delen av 1990-talet.

Det är enligt vår mening oansvarigt och heller inte
möjligt att vänta så länge med en reformering av
utbildningen. Det är inte heller en framkomlig väg att nu
helt avveckla grundskollärarutbildningen.

Det är ofrånkomligt att det vid ett decentraliserat ansvar
vad avser innehåll och uppläggning av utbildningen
kommer att finnas vissa skillnader mellan utbildningarna
vid olika högskolor. Denna variation och mångfald bör vara
till fördel för eleverna och skolan. Emellertid får inte
skillnaderna vara så stora att det inte går att urskilja en
gemensam kärna av kunskaper hos lärare av samma
kategori.

4. Våra förslag

Av vad som ovan anförts framgår att vårt syfte är att
förse skolan med lärare som har en rejäl ämneskompetens.
Detta är den främsta grunden för en god undervisning.

Det kan synas märkligt att det behövs vetenskapliga
avhandlingar för att dokumentera behovet av goda
kunskaper hos lärarna. Så har emellertid skett och därvid
har redovisats att de lärare som har goda kunskaper också
blir trygga i sin lärargärning. Denna trygghet är en
förutsättning för en god arbetsmiljö och ett bra samspel
med eleverna.

Utan egna kunskaper är läraren hänvisad till lärobokens
framställning. Den kritiska analysen blir dålig och risken för
en förenklad eller ensidig framställning blir stor.

4.1 Förändra nuvarande utbildning

Den nuvarande grundskollärarutbildningen måste
läggas om så att inslagen av ämnesstudier ökar. Dessa
förändringar måste ske utan dröjsmål. Vi föreslår också att
regeringen omgående låter göra en snabb och översiktlig
kartläggning av vilka kunskaper den nuvarande
utbildningen av grundskollärare ger.

Vi föreslår därtill att en kommission tillsätts med uppgift
att fördjupa analysen och lägga förslag till förändring och
förstärkning av utbildningen för blivande grundskollärare.

Utgångspunkten för arbetet skall vara att lärarna måste
ha de ämneskunskaper som krävs för att bedriva en
undervisning av hög kvalitet.

Kommissionen måste ha frihet att pröva om det är
möjligt att upprätthålla kvalitetskraven med den nu
gällande decentraliseringen av ansvaret för
lärarutbildningen.

Vidare bör kommissionen analysera om
yrkesinriktningen i lärarutbildningen drivits för långt. I
arbetet bör klargöras vilka krav som bör ställas på
ämnesstruktur för att möjliggöra uppföljning och skapa ett
tydligt samband med övrig högskoleutbildning.

Slutligen bör kommissionen analysera hur
lärarutbildningen kan tillföras lärare som har den
erforderliga kompetensen för att undervisningen skall
kunna bedrivas på vetenskaplig grund.

Vi vill framhålla att de blivande lärarna för årskurserna
1--7 bör få en utbildning som har sin huvudsakliga inriktning
mot undervisning på lågstadiet. Tjänstgöring på högre
stadier bör för dessa lärare endast komma i fråga om de har
en fördjupad utbildning i aktuella ämnen.

Däremot är det värdefullt att lärarutbildningen inte
inriktas enbart mot undervisning på ett skolstadium.
Samverkan över stadiegränser är värdefull och nödvändig
när undervisningen skall anpassas efter de enskilda
eleverna. Därför bör t.ex. samverkan ske också mellan
utbildningarna för blivande förskollärare och
grundskollärare.

4.2 En alternativ utbildning

Enligt vår uppfattning bör en ny utbildning, baserad på
ämnesstudier, skapas för blivande lärare för årskurserna 4--
9.

Nuvarande lärarutbildning bibehålls med den skillnaden
att utbildningen av lärare för årskurserna 4--9 enligt nu
gällande system minskar i omfattning. Skolan kan
därigenom tillföras lärare med en varierad och gedigen
bakgrund. Det är vår övertygelse att den utbildning som
bäst lyckas förse de blivande lärarna med kunskaper också
kommer att bli den mest efterfrågade.

Våra utgångspunkter för en bra lärarutbildningen är
att:Kunskapsmålet skall vara prioriterat i skolan.All
utbildning skall ligga på en hög internationell nivå.
Lärarna måste vara kunniga och metodiskt skickliga.
Läraryrket måste vara attraktivt.

Vi anser att lärarutbildningen måste bedrivas så att de
blivande lärarna får den trygghet i sin yrkesutövning som
kommer av goda kunskaper. Vi föreslår därför att en ny
lärarutbildning organiseras efter följande principer:

Ämneskunskaperna i centrum

För de lärare som skall undervisa från och med fjärde
klass skapas en ny inriktning av lärarutbildningen som utgår
från den blivande lärarens val av ämnen.

Dessa blivande lärare väljer ämnen efter intresse. Detta
leder till att skolan kan ta till vara olika personers
kunskaper och intressen. I detta finns ett engagemang som
skolan i dag inte kan dra fördel av.

Krav för lärarbehörighet m.m.

Studierna skall omfatta minst 180 poäng. För behörighet
att undervisa i svenska och vissa andra ämnen skall krävas
minst 60 poäng och minst 40 poäng i annat ämne.
Sammanlagt skall krävas ämnesstudier motsvarande 140
poäng. Studier i pedagogik och metodik samt praktik
förläggs till utbildningens senare del.

Formella förändringar

Den föreslagna utbildningen kräver att det finns ett brett
utbud av fristående kurser inom den högre utbildningen.
Linjesystemet har, enligt vår mening, begränsad relevans
för de blivande lärarna i denna modell.

Garantiplatser i den avslutande praktisk/pedagogiska
utbildningen fördelas till en viss andel av de elever som
väljer att studera för att bli lärare. Samtliga platser bör dock
inte fördelas i förväg utan utrymme bör även finnas för dem
som efter fullgjorda ämnesstudier bestämmer sig för att
satsa på läraryrket.

Vidare bör prövas möjligheten att organisera en
introduktionsperiod för den som tänker sig in på
lärarbanan.

4.3 Betyg

I grundskollärarutbildningen ges betyg på kurs eller del
av kurs samt betyg i lärarskicklighet. Betygen är i båda
fallen godkänd eller underkänd. Efter genomgången
utbildning utfärdas utbildningsbevis. Där anges
utbildningens inriktning, genomgångna kurser och deras
poängtal samt betyget i lärarskicklighet. Några graderade
betyg förekommer inte i utbildningsbeviset. Detta är desto
mer anmärkningsvärt som det ges graderade betyg i
motsvarande kurser om de inte ingår i lärarutbildningen.

I praktiken är således slutdokumentet från
lärarutbildningen ett bevis på behörighet att utöva
läraryrket. Ingen gradering görs vare sig under
utbildningens gång eller i slutbetyget.

Vi anser att graderade betyg omgående bör införas i
såväl kurser som slutbetyg. Betyg stimulerar till goda
prestationer. De har också ett värde vid anställning.

4.4 Kontroll -- utvärdering

Regeringen har uppdragit åt UHÄ att utvärdera den nya
grundskollärarutbildningen. Av uppdraget framgår att
regeringen begär redovisningar av hur man i utbildningen
lyckas nå mål som avser pedagogisk kompetens och
förberedelse för medverkan i utvecklings- och
utvärderingsarbete. Ingen del av direktivet berör frågan om
de studerade får tillräckliga kunskaper i de ämnen som de
skall undervisa i.

I den decentralisering av ansvaret för skolan som nu sker
hänvisas till lärarkompetensen som ett medel att hålla en
hög kvalitet och en över hela landet likvärdig utbildning.
Frågor om lärarutbildningens innehåll och kvalitet har
således stor betydelse för att statsmakternas intentioner
skall infrias.

Vi föreslår att det skapas en fast organisation för
inspektion och kontroll av lärararutbildningen. Särskild vikt
skall fästas vid att de blivande lärarna får den nödvändiga
ämneskompetensen samt att de erhåller de metodiska
insikter och färdigheter som krävs för att bli goda lärare.

4.5 En fortbildning för ökad kompetens

En nyexaminerad lärare skall verka i sitt yrke i cirka
fyrtio år. Under en så lång tid kommer mycket att
förändras. Det är utomordentligt betydelsefullt att en lärare
får möjlighet att hålla sig à jour med utvecklingen såväl
metodiskt som i sina ämnen. Detta sker till viss del
fortlöpande men för att kunna göra ett bra arbete krävs
tillfälle till koncentrerade och fördjupade studier.

Vi har ovan konstaterat att goda ämneskunskaper är den
viktigaste grunden för lärarens verksamhet. Av detta skäl
bör även fortbildningen inriktas på att ge lärarna aktuella
och relevanta kunskaper i de ämnen som de undervisar i.

Fortbildningen av lärare måste därför läggas om. Alla
lärare bör få erbjudande om att -- utöver deltagande i den
fortbildning som kontinuerligt måste ges -- delta i
sammanhållen ämnesinriktad fortbildning om sammanlagt
minst 20 poäng under en tioårsperiod.

Genomgången fortbildning bör också få genomslag vid
lönesättningen. Vi anser det självklart att hög kompetens
och särskilt ansvar också skall erkännas och ge mer lön.

Sällan diskuteras karriärsystemets effekter på
utbildningsområdet. En skicklig lärare övergår ofta till
annan verksamhet än undervisning. I dag gör skolans
karriärsystem duktiga pedagoger till
projektadministratörer och byråkrater. Skolan behöver ett
system som värdesätter goda pedagoger så att de blir kvar i
läraryrket.

Vi föreslår att anslaget för lokala och individuella linjer
samt fristående kurser höjs med 390 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.

4.6 Särskilda åtgärder för att häva lärarbristen

Trots den planerade ökningen av lärarutbildningen
kommer bristen på utbildade lärare att vara stor under ett
antal år framöver. Då lärarutbildningen redan i dag har
svårigheter att dra till sig tillräckligt många kompetenta
sökande måste extraordinära åtgärder vidtas för att förse
skolan med utbildad personal.

En väg är att organisera utbildningar för att fånga upp
personer som verkar inom skolan utan formell behörighet.
Sådan utbildning får emellertid inte ges av endast formella
skäl. Kvalitetskraven måste, enligt vår mening, även här
sättas högt.

Vi vill också peka på möjligheterna att locka tillbaka
personer som lämnat läraryrket till skolan. Det kan ske
genom att erbjuda en adekvat kompletterande utbildning,
en god arbetssituation samt rimlig arbetsvärdering.

Det finns också skäl att överväga om inte personer med
annan utbildningsbakgrund skulle kunna göra värdefulla
insatser i undervisningen under förutsättning att de får en
lämpligt avpassad utbildning i pedagogik och metodik.

Mot bakgrund av förslaget att reducera undervisningen i
hemspråk kan ett antal personer med lärarutbildning från
andra länder riskera att förlora sitt arbete som
hemspråkslärare. Det bör vara möjligt att erbjuda sådana
personer en kompletterande utbildning. Därigenom kan
också deras värdefulla kompetens tas till vara.

Som en förutsättning för alla åtgärder i syfte att häva
lärarbristen måste dock vid all utbildning av lärare gälla att
utbildningen skall inriktas på att ge kunskaper utifrån de
riktlinjer vi ovan redovisat.

4.7 Lärarnas tjänstetitlar

I anslutning till frågor om lärarförsörjning kan vi inte
förbigå frågan om lärares tjänstetitlar. Med nuvarande
ordning utbildas grundskollärare med inriktning mot
årskurserna 1--7 eller 4--9. Dessa benämns i dagligt tal
numera ''tidigarelärare'' respektive ''senarelärare''. En
effekt av kommunaliseringen av lärartjänsterna kan bli att
övriga traditionellt välbekanta tjänstetitlar som adjunkt och
ämneslärare försvinner.

Redan nu finns lärartjänster som rubriceras med siffror.
För dem som inte arbetar i skolan vilar det något av ett
löjets skimmer kring beteckningar som lärare 4 eller lärare
18. Vi förordar att man återgår till tjänstebenämningar som
är begripliga och som innehavarna kan vara stolta över.

Riksdagens utbildningsutskott har för övrigt uttalat att
redan verksamma lärare skall få behålla sina
tjänstebenämningar (UbU 1987/88:12).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ämnesstudier i
lärarutbildningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas
i syfte att förstärka utbildningen för blivande
grundskollärare i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att inrätta en ny -- på
ämnesstudier grundad -- utbildning för lärare i enlighet med
vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snabb och översiktlig
kartläggning av lärarutbildningen,

5. att riksdagen beslutar att inrätta en organisation för
inspektion och kontroll av lärarutbildningen i enlighet med
vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att fortbildningen för lärare
läggs om i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda åtgärder för att häva
lärarbristen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera
skickliga lärare att bli kvar i yrket,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärares tjänstebenämningar.

Stockholm den 23 januari 1991

Ann-Cathrine Haglund (m)

Birgitta Rydle (m)

Birger Hagård (m)

Ulf Melin (m)

Hans Dau (m)

Birgit Henriksson (m)

Rune Rydén (m)

Göran Allmér (m)

Elisabeth Fleetwood (m)