Lärlingsutbildning

Motion 1999/2000:Ub223 av Stefan Attefall m.fl. (kd)

1 Inledning

Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är ungefär dubbelt så hög
jämfört med den genomsnittliga arbetslösheten. Kraftiga
insatser måste vidtas för att minska ungdomars trösklar in i
arbetslivet. Dessutom har gymnasieskolan blivit allt mer
anpassad till elever med teoretiska färdigheter vilket har lett
till att allt för många inte trivs i den nuvarande
gymnasieskolan.

Många hantverkaryrken håller på att dö ut i och med att många av de idag
verksamma hantverkarna har uppnått pensionsålder varför återväxten i dessa
yrken är hotad. Hantverkaryrken är dessutom en viktig del av vårt kulturarv.

Det finns behov av kompetenta yrkesarbetare på områden som det
reguljära utbildningssystemet har svårt att tillgodose. Bristen på yrkeser-
farenhet hos ungdomar upplevs som ett stort problem bland arbetsgivare när
det gäller rekrytering av ung arbetskraft. De elever som har gått i den
skolförlagda yrkesutbildningen saknar i många fall de erfarenheter och
färdigheter som arbetsgivarna efterfrågar.

2 Bakgrunden till varför det
behövs ett nytt
lärlingssystem

När gymnasieskolan i mitten av 1990-talet var föremål för
reformering såg man samtidigt över relationen mellan de
yrkesförberedande och studieförberedande utbildningarna.
Man konstaterade att någon verklig integrering aldrig
kommit till stånd och att de flesta yrkesförberedande
utbildningarna var kortare än de studieförberedande och inte
uppfattades som jämbördiga. Ambitionen att åstadkomma
jämställdhet fanns dock fortfarande kvar och förstärktes av
att man tyckte sig se arbetsmarknadens ökande krav. Man
bedömde att den gamla uppdelningen mellan arbetare och
tjänstemän var på väg att upphöra och att framtidens
arbetsmarknad krävde personer med kombinationer av
praktiskt yrkeskunnande, baskunskaper, kommunikativa
färdigheter och kunskaper i såväl allmänna ämnen som
yrkesämnen. Så blev gymnasieskolan föremål för den största
förändringen av den frivilliga skolan som någonsin gjorts i
Sverige.

Ett resultat av ansträngningarna blev att alla program gjordes treåriga. De
yrkesförberedande programmen utökades och det som kom att kallas
kärnämnen blev gemensamma kurser på alla program, oavsett inriktning. På
detta sätt skulle alla få grundläggande behörighet till högskolan och statusen
på de yrkesförberedande utbildningarna skulle öka. Gymnasieskolan skulle
överbrygga gränserna mellan samhällsgrupper och yrkesområden.

I dagens gymnasieskola bedrivs idag en försöksverksamhet med
lärlingsutbildning inom det individuella programmet (IV). Enligt skollagens
5 kap. 4 b § ska programmet syfta till att stimulera eleven att senare gå över
till ett nationellt program eller specialutformat program och göra det möjligt
för ungdomar att genom lärlingsutbildning förena anställning med studier av
vissa yrkesämnen inom gymnasieskolan.

För vissa har det individuella programmet inneburit en bro till fullvärdiga
gymnasiestudier. Statistik från Skolverket visar till exempel att 60 procent av
de nära 5 650 elever som 1996 kom direkt från grundskolan gick över till
studier på ett nationellt program efter ett års studier på ett individuellt
program. För andra har det individuella programmet blivit symbolen för
många av den nya gymnasieskolans problem.

Verkligheten inom det individuella programmet blev en annan än vad
regeringen räknat med. Elevantalet det ökar dramatiskt. Hösten 1992 var
10 500 elever registrerade på programmet, att jämföra med 1998 års nivå då
programmet omfattade mer än 13 procent av gymnasieskolans förstaårs-
elever. Detta motsvarar 15 300 elever bara i årskurs ett. Statistik visar också
att över 50 procent av de elever som 1994 började i årskurs 1 på det
individuella programmet lämnat gymnasieskolan redan efter ett eller två år.
Bara 17 procent av eleverna hade efter fyra år fått ett slutbetyg. Det individu-
ella programmet blev en indikation på att den nya gymnasieskola inte var till
för alla.

Vi måste ställa oss frågan om dagens gymnasieskola tillgodoser indi-
vidernas önskemål eller om gymnasieskolan utformats utifrån orealistiska
politiska föresatser. Uppfyller gymnasieskolan sina åtaganden vad gäller
ungdomar som efterfrågar en praktisk utbildning? Tillåter vi över huvud
taget ungdomar att välja ett praktiskt utformat program, där teorin är
anpassad efter yrkets krav och inte utifrån det politiska målet att jämställdhet
mellan människor handlar om alla människors behörighet att söka högskola.
Det är dags att på allvar sätta den enskildes önskemål i centrum och använda
den politiska makten till att skapa reella alternativ för ungdomar som
snabbare vill ut i arbetslivet.

För drygt två år sedan utlovade dåvarande skolministern att det skulle
införas ett lärlingssystem. Förslaget baserades på gymnasieskolans behov av
en närmare kontakt med näringslivet. Vad som hänt sedan dess är att en
försöksverksamhet med lärlingsutbildning inletts. De två första åren av
lärlingsutbildningen ska läsas i gymnasieskolan. Därefter följer ett till två år
då utbildningen är förlagd till ett företag. Lärlingsutbildningen ska ge en
fullständig gymnasieutbildning. Lärlingen behåller sin status som elev även
på arbetsplatsen. Det innebär att det är skolan som har det övergripande
ansvaret för utbildningen. Någon ersättning till de företag som tar emot
lärlingar utgår inte.

Försöksverksamheten har emellertid resulterat i ett fiasko. Endast drygt 15
skolor bedriver lärlingsutbildningar för knappt 150 elever. Trots detta
beslutade riksdagen i våras att införa en lärlingsutbildning från hösten år
2000. Detta gjordes dock med en tydlig markering gentemot regeringen att
den tidigare försöksverksamheten med lärlingsutbildning inte att hade
fungerat tillfredsställande.

Hur samarbetet mellan skola och arbetsliv ska se ut utreds för närvarande
av en särskild utsedd arbetsgrupp med representanter från både skola och
arbetsliv. I uppdraget ligger att föreslå nödvändiga förändringar i regelverk
med mera för att en lärlingsutbildning ska kunna införas som ett reguljärt
inslag inom gymnasieskolans yrkesutbildningar. Samtidigt arbetar
"kommittén med kvalificerad yrkesutbildning" för att under hösten avge sitt
slutbetänkande. Utformningen av den nya lärlingsutbildningen ska
presenteras våren 2000, vilket är alltför sent för att möjliggöra ett ikraft-
trädande år 2000. Regeringens planering är återigen orealistisk.

Målgruppen för den yrkesutbildningen är elever som avslutat sina
gymnasiestudier med godkända betyg, dvs är högskolebehöriga. Den
kvalificerade yrkesutbildningen kommer på detta sätt att fylla stora behov
samtidigt som den utesluter många med önskemål om en yrkesutbildning.
Det är noterbart att även denna verksamhet bedrivs som försök och inte
kommer att vara avslutad i tid för att kunna genomgå en utvärdering. Till
skillnad mot lärlingsutbildningen är det dock en omfattande verksamhet som
säkert kommer att ge det underlag som behövs för att fatta korrekta beslut.
Problemet är således inte utbildningen i sig, utan vad som faller utanför dess
ramar.

3 Utbildningar som idag går
under begreppet
lärlingsutbildning

Den svenska yrkesutbildningen bedrivs i olika former och på
olika nivåer. Den helt övervägande delen av den gymnasiala
yrkesutbildningen sker på de nationella programmen med
yrkesämnen. En liten del sker dock på industrigymnasierna
och i vad som kallas den gymnasiala lärlingsutbildningen.
Dessa utbildningar är i den nuvarande gymnasieskolan
högskoleförberedande vilket har lett till att de fått ett stort
inslag av teori. Därigenom har också en stor del av idén med
en praktiskt orienterad lärlingsutbildning försvunnit.

När det gäller lärlingsutbildningen förekommer i dag ett flertal olika
begrepp. Dels den traditionella lärlingsutbildningen, som drivs helt i
företagets regi och där inga krav ställs på grundutbildning annat än grund-
skolekompetens, en viss del av utbildningen kan ske på branschinstitut, dels
den gymnasiala lärlingsutbildningen, där lärlingen samtidigt är elev i
gymnasieskolan och läser allmänna ämnen. Yrkesutbildningen sker i ett
företag.

Utöver detta talar man om kvalificerad yrkesutbildning (KY) efter
avslutade gymnasiestudier. Inom ramen för denna sker en del av utbildnings-
tiden som "lärande i arbete" på en arbetsplats.

4 Ungdomsarbetslöshet och
arbetsmarknad

Den svenska arbetsmarknaden har under 1990-talet
genomgått kraftiga förändringar. Arbetslösheten är
exceptionellt hög och nya former av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har introducerats. Trots en ljusare situation nu i
slutet av 1990-talet än i början är problemen fortsatt stora,
inte minst för ungdomar.

Sedan 1990/91 har arbetslösheten bland ungdomar ökat kraftigt liksom
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till
ungdomar. Kommunerna har kommit att spela en allt mer aktiv roll inom
arbetsmarknadspolitiken, särskilt vad gäller de åtgärder som riktas till
ungdomar. I anslutning till regeringens proposition 1994/95:218 "En
effektivare arbetsmarknadspolitik" förordades ett vidgat kommunalt ansvar
för arbetslösa ungdomar under 20 år. Detta utökade ansvar innebar att
kommunerna i lag gavs möjlighet att, efter avtal med respektive
länsarbetsnämnd, från och med den 1 oktober 1995 anordna praktik eller
annan verksamhet på heltid för arbetslösa ungdomar till och med den 30 juni
det år den unge fyller 20 år.

Enligt AMS statistik var i genomsnitt 126 000 människor mellan 18 och
24 år registrerade som arbetssökande 1997, det vill säga 17 procent av
ungdomarna i dessa åldrar. Av dessa var omkring 40 procent i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är viktigt att ha i åtanke att studerande
som står till arbetsmarknadens förfogande till skillnad från andra länder
räknas till arbetskraften i den svenska officiella arbetslöshetsstatistiken.
Detta innebär att Sverige redovisar en lägre arbetslöshet än om vi skulle
tillämpa samma redovisningsprinciper som andra EU-länder.

5 Individuella
handlingsplaner

Vi kristdemokrater har länge betonat vikten av individuella
handlings- och utvecklingsplaner för den enskilde individen.
Det är vår övertygelse att det leder till en bättre matchning
mellan individens önskemål samt vad som efterfrågas på
marknaden. Stöd för detta synsätt finns i en omfattande
utvärdering som genomförts av AMS. De mest
framgångsrika åtgärderna är de som har utformats med
hänsyn tagen till ungdomarnas individuella förmåga, behov,
vilja och strävanden i harmoni med det lokala näringslivets
behov. Den stora fördelen med 1998 års reform,
utvecklingsgarantin, är att den syftar till att finna lämpliga
individuella lösningar.

6 Hur ser arbetsmarknaden
ut idag?

Sverige följer sakta i många andra länders fotspår mot ökad
rörlighet på arbetsmarknaden och en uppluckring av
anställningstryggheten. De nya arbetsorganisationerna och
inte minst investeringarna i ny teknik ställer nya och större
krav på arbetskraften vad gäller yrkesutbildning,
yrkeskunnande samt ökad flexibilitet. Vidare ställs krav på
ökad förmåga till omställning samt bredare
befattningsområden hos arbetskraften. På motsvarande sätt
ökar kraven på arbetsgivaren att ta tillvara och utveckla de
anställdas kompetens, engagemang och kreativitet. Det går
att skönja en trend både på den inhemska och utländska
arbetsmarknaden att allt mer personal anställs på viss tid
eller hyrs in för att klara toppar i arbetsbelastningen.
Företagen strävar, mer idag än tidigare, mot att vara så
flexibla som möjligt vad gäller kapacitet och kostnader.

Idag är arbetsmarknaden mer komplicerad och ställer andra kompetens-
krav, vilka ofta inte kan tillgodoses inom ramen för den traditionella
utbildningen. Många arbetsgivare anser att inskolningen av den unga
arbetskraften är alldeles för kostsam. Inskolningen på arbetsplatsen tar oftast
lång tid och innebär omfattande kostnader, ansträngningar och åtagande för
arbetsgivare vilket gör dem mindre benägna att anställa ungdomar.

Det är viktigt att undvika stora generella lösningar för arbetslösa
ungdomar, utan i större utsträckning använda sig av individuella lösningar
för att möta den moderna arbetsmarknaden. Lärlingsutbildning är en sådan
lösning.

Att en lärlingsutbildning kommer till stånd är således beslutat, men hur
den ska se ut råder det osäkerhet kring. Den ska erbjudas som ett alternativ
inom nationella och specialutformade program med yrkesämnen och
utformas med erfarenheter från den försöksverksamhet som pågår. Det enda
vi i övrigt med säkerhet vet är att den ska uppnå samma program- och
kursplanemål som ordinarie utbildning i skolan med APU. Med andra ord
ska den ge grundläggande behörighet för högskolestudier.

7 Lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk
åtgärd

Det existerar inte någon centralt sammanställd information
över lärlingsutbildningar som bedrivs i projektform runt om i
landet hos Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Informationen
hos AMS om och var i landet lärlingsutbildning bedrivs, hur
den är utformad och vilken omfattning den idag har är
bristfällig. En kartläggning över landets lärlingsutbildningar,
vilka inryms inom de arbetsmarknadspolitiska området,
kräver att kontakt tas med varje länsarbetsnämnd. Det är
oroväckande att det inte existerar en bättre samordning
mellan central-, regional- och kommunalnivå. Det behövs
också en bättre samordning mellan länen för att kunna utbyta
idéer och erfarenheter.

Trots svårigheten att få tag i information om lärlingsutbildning så bedrivs
lärlingsutbildningar runt om i landet, dock i en mycket begränsad
omfattning.

För att kunna få en tillväxt i de traditionella hantverkaryrkena och för att
svara upp mot företagens olika behov av yrkeskompetens så behövs en
mängd olika utbildningsvägar. Därför är det väldigt viktigt att det existerar
ett lärlingssystem inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Många av
våra traditionella hantverksyrken håller idag på att dö ut varför nyrekrytering
är nödvändigt för att ett kulturarv ska kunna fortleva.

I Skaraborg har man på ett effektivt sätt byggt upp en lärlingsutbildning
som en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Satsningen görs som ett
samarbetsprojekt mellan Företagarna i Skaraborg och Länsarbetsnämnden i
samråd med LO-facken i Västsverige. Medel har erhållits av Europeiska
socialfonden.

I bland annat Vaggerydsmodellen använder sig arbetsförmedlingen av en
företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning som slagit mycket väl ut. Där
förläggs utbildningen till fem sex olika företag som har ansvar för den
praktiska utbildningen. En teoridag per vecka ingår och för de elever som
behöver det också en dag svenskundervisning per vecka. Denna utbildning
har inslag av lärlingsutbildning.

8 Vad tycker de unga om
lärlingsutbildning

Vid en undersökning som SCB genomförde 1997 med tusen
ungdomar framkom en hel del intressanta synpunkter, bland
annat önskemål om en smidigare övergång mellan skola och
arbetsliv. Detta är en förutsättning för att utbildningen ska få
önskad verkan, det vill säga att förbereda ungdomar för ett
arbete direkt efter gymnasiet. En gymnasieutbildning ska
inte enbart förbereda individen till fortsatta eftergymnasiala
studier.

I en undersökning, gjord på uppdrag av SAF i september 1997 med ett
tusental ungdomar mellan 16 och 25 år, framkom hur ungdomarna själva ser
på sin gymnasieutbildning och på en eventuell lärlingsutbildning. Av de
tillfrågade var det 36 procent som ansåg att de inte får en gymnasieutbildning
som gör dem väl förberedda för framtiden.

Skälen som anges är bland annat fel vägval av linje, att utbildningen inte
lever upp till näringslivets krav, att den är för allmän och inte tillräckligt
yrkesförberedande. Majoriteten, 83 procent, vill ha en del av utbildningen
förlagd på en riktig arbetsplats. I de olika ungdomsgrupperna, till exempel
arbetslösa, de som har ungdomspraktik eller är heltidsarbetande samt de med
yrkesförberedande gymnasieutbildning, är det minst två av tre ungdomar
som vill ha en del av utbildningen förlagd till en vanlig arbetsplats. Hälften
av de tillfrågade vill att utbildningen på företagen ska vara under hela
gymnasietiden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att åtta av tio ungdomar i SAF:s
undersökning önskar att en del av gymnasieutbildningen sker på en riktig
arbetsplats. Tre av fyra anser att utbildningen skulle bli mycket bättre om den
till viss del sköttes av vanliga företag på riktiga arbetsplatser.

Ungdomsarbetslösheten är inte bara konjunkturberoende, utan har också
strukturella orsaker. Ungdomsarbetslösheten minskade inte i samma
utsträckning som i de andra åldersgrupperna vid de senaste konjunktur-
svängningarna. Vid intervjuer med dagens ungdomar framkommer tydligt
oron för att bli arbetslös och att därmed tvingas att leva på bidrag.
Arbetslösheten har under 1990-talet varit den viktigaste politiska frågan
bland unga.

Gymnasieskolan upplevs av många ungdomar ha en alltför teoretisk
inriktning, vilket återspeglas i den höga statistiken över ungdomar som inte
har avslutat sina gymnasiestudier. Av samtliga elever som hösten 1996 gick
årskurs 1 på ett nationellt program var det 3,9 procent som avbröt sina
studier, 8,4 procent hade bytt studieväg. Elever på individuella program hade
en betydligt högre andel studieavbrott, 35 procent. Studieavbrott mellan
årskurs 1 hösten 1997 och årskurs 2 hösten 1998 låg på 4,5 procent för
eleverna på nationella program och 36,5 procent för elever på individuella
program.

Detta visar vad vi kristdemokrater hela tiden har hävdat, vilket även
ungdomarna nämner i undersökningen, att det bör vara mer praktik i skolan.
Ungdomarna får viss arbetslivserfarenhet samt möjlighet att prova på att
arbeta inom olika yrkesområden.

9 Utländska erfarenheter av
lärlingsutbildning

Lärlingsutbildning är inget nationellt fenomen utan är väl
förankrat i andra europeiska länder och har fungerat som en
effektiv inträdesbiljett för ungdomar på arbetsmarknaden.
Lärlingsutbildning är en del av yrkesutbildning vilken
fungerar som ett alternativ till vidareutbildning för ungdomar
efter genomförd obligatorisk grundutbildning. Lärlingsut-
bildningarna har nått varierande framgång och är utformade
olika i de europeiska länderna. Vissa länder har
framgångsrikt kunnat anpassa utbildningen till det egna
landets nationella förutsättningar, och där har
lärlingsutbildningen verkat som ett bra komplement till den
befintliga skolan. Utbildningen har även fungerat som en
effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att minska
ungdomsarbetslösheten. Regelrätta lärlingssystem finns
exempelvis i Tyskland, Danmark, Norge och Österrike och
kan användas som bra exempel på hur effektiva
lärlingsutbildningsprogram ska utformas.

10 Kristdemokraternas
förslag till en ny gymnasial
lärlingsutbildning

Vi kristdemokrater har under lång tid drivit kravet på en väl
fungerande lärlingsutbildning som möjliggör för ungdomar
att få fäste på arbetsmarknaden efter genomgången
gymnasieskola. Den nya gymnasieskolan med dess betoning
på teoretisk kunskap tillsammans med vissa
branschers/yrkens problem att nyrekrytera, har aktualiserat
behovet av ett nytt modernt lärlingssystem. 1987/88 fanns 3
000 lärlingselever i gymnasieskolan. Idag finns knappt 150.
Siffrorna talar i klarspråk om att dagens lärlingssystem är ett
fiasko. Den tillgodoser varken elevernas behov av en
relevant yrkesutbildning eller företagens behov av
kvalificerade yrkesarbetare. Skolan saknar på många håll ett
tätt samarbete med näringslivet. Företagen med sin moderna
maskinutrustning och uppdaterade kunnande är en
nödvändig länk i arbetet att skapa en modern lärlings-
utbildning. Dessa två faktorer låter sig knappast tillskapas
inom skolans väggar eller ram. Vi menar att en samordning
av resurserna mellan skola och näringsliv är en förutsättning
för att Sverige ska kunna tillgodose såväl elever som
näringsliv med en yrkesutbildning värd namnet.

Därför behöver vi ett modernt, välfungerande lärlingssystem inom
gymnasieskolan och inom arbetsmarknadspolitiken.

10.1 Eget program inom
gymnasieskolans ram

Lärlingsutbildningen bildar ett eget program inom
gymnasieskolans ram. Även kommuner som saknar egen
gymnasieskola kan arrangera detta program genom att köpa
den teoretiska delen hos en grannkommun.

10.2 En flexibel utformning med få
centrala regler

Lärlingsutbildningen kan vara mellan 2 och 4 år beroende på
yrkets karaktär och lärotid samt vidare önskemål om studier
på yrkeshögskola eller universitet/högskola efter avslutad
utbildning. En individuell utbildningsplan för varje
elev/lärling är viktig och förutsätter en flexibel organisation
och få centrala regler.

10.3 Arbetslivskompetens i form av en
gedigen yrkesutbildning

Lärlingsutbildningen syftar till att ge arbetslivskompetens i
form av en gedigen yrkesutbildning. Utbildningen måste inte
med nödvändighet ge högskolebehörighet. Om eleven väljer
bort högskolebehörigheten blir utbildningstiden kortare.
Fullföljd lärlingsutbildningen ger dock alltid behörighet till
yrkeshögskola.

10.4 Samarbete mellan utbildning och
det lokala näringslivet

Lärlingsutbildningen ska knytas nära det lokala näringslivet.
Skolan planerar i nära samarbete med det lokala näringslivet
för "lärlingsplatserna". Att ungdomar i tidig ålder får fäste på
den lokala arbetsmarknaden ger möjlighet till ett fortsatt
boende på orten, vilket ger positiva regionalpolitiska
konsekvenser.

10.5 Praktik varvat med teori

Praktik varvas med teori redan från första terminen. Eleven
betraktas dock som elev under hela utbildningstiden. Skolan
är alltså huvudman för hela utbildningen oavsett
förläggningplats. De teoretiska delarna ska i möjligaste mån
knytas till praktiken. Teorin ska ge goda generella
baskunskaper. Fördelningen bör vara två tre dagar av teori
respektive praktik per vecka.

Skolan svarar för handledning till kontaktpersonerna på företagen. För
detta måste skolan avsätta erforderliga personella resurser. Samarbete byggs
upp och utformas flexibelt efter lokala förutsättningar och stategier. Genom
att praktiken börjar så tidigt ger det stora möjligheter för eleven att bedöma
om det valda yrket är intressant.

10.6 Lärlingsavtal

Eleven/lärlingen får en viss ersättning från företaget enligt
"lärlingsavtal" i relation till den insats som görs i
produktionen, förslagsvis från och med 2:a året.

10.7 Yrkesprov som leder till en
examen

Utbildningen avslutas med ett yrkesprov och leder till en
yrkesexamen. Alla elever med avslutad utbildning ska ha
behörighet till fortsatt yrkesutbildning på den yrkeshögskola
som vi kristdemokrater förordar.

10.8 Inget anställningstvång för
företagen

Företaget ska inte tvingas anställa eleven/lärlingen vid
avslutad utbildning. För införandet av ett nytt
lärlingsprogram avsätter Kristdemokraterna 25 miljoner
kronor år 2000 inom utgiftsområde 16.

11 Kristdemokraternas
förslag till lärlingsutbildning
som arbetsmarknadspolitisk
åtgärd

Det behövs en mängd olika utbildningsvägar för att svara
mot företagens olika behov av yrkeskompetens. Många av
våra traditionella hantverksyrken håller idag på att dö ut
varför nyrekrytering är nödvändigt för att ett kulturarv ska
kunna fortleva.

Med en gymnasial väl fungerande lärlingsutbildning kommer på sikt
behovet att minska av lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Vi menar dock att det i dagsläget finns behov av lärlingsutbildning som en
effektiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

11.1 En yrkeskompetens som leder till
arbete

Lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska ge
en gedigen yrkeskompetens som leder till arbete, antingen
genom anställning eller genom att starta eget.

11.2 Anlagstest och
motivationsprövning

Lärlingen får göra anlagstest och motivationsprövning innan
utbildningen påbörjas.

11.3 Utbildning i nära samarbete med
lokala näringslivet

Lärlingsutbildningen ska ske i nära samarbete med det lokala
näringslivet. Ett visst mått av flexibilitet måste även byggas
in i läroplanerna. Det bör ges utrymme för
utbildningsalternativ som uppfyller regionala och lokala
önskemål eller behov. Utbildningen är mestadels förlagd till
ett företag. Skriftlig överenskommelse träffas.

11.4 Avtal i samarbete mellan
arbetsförmedling, arbetsgivare och
berörda fackförbund

Avtal beträffande lärlingslön, försäkringsfrågor med mera
träffas i samarbete mellan arbetsförmedling, arbetsgivare och
berört fackförbund.

11.5 Uppföljning och avstämning

Kontinuerlig uppföljning görs, men efter tre månader bör en
avstämning ske om utbildningen ska fortsätta.

11.6 Utbildningens längd

Utbildningen ska utformas mycket individinriktat och kan
följdaktligen ta olika lång tid. Ett tak bör dock sättas för
utbildningstiden på förslagsvis 3 år. Undantag kan dock
göras när utbildning utformas för att kvalificera till fortsatta
studier i den kristdemokratiska tappningen av yrkeshögskola
alternativt universitet/högskola efter avslutad åtgärd.

11.7 Ersättning till företagen

Företagen får ersättning från arbetsförmedlingen för
utbildning/handledning under det första året för de kostnader
de åsamkas för handledning, nyttjande av maskiner,
produktionsbortfall, material osv. Detta är väsentligt för att
också små företag ska kunna ta emot lärlingar. Vi föreslår en
ersättning på
3 000-4 000 kr/månad. Denna ersättningsnivå är knappast så
hög att oseriösa företag gör sig besvär. Det är viktigt att
företagen strävar efter att ge så "bred" yrkeskompetens som
möjligt till lärlingen.

11.8 Kvalitetssäkring och yrkesbevis

Vi anser att utbildningen ska kvalitetssäkras, gärna med
yrkesexamen efter branschens önskemål. Utbildningen
avslutas med ett gesällprov/yrkesprov. Yrkesbevis utfärdas
Alla elever med avslutad lärlingsutbildning har behörighet
till fortsatt yrkesutbildning på yrkeshögskola.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om eget lärlingsprogram inom gymnasieskolans ram
med en flexibel utformning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lärlingsutbildning som arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.1

Stockholm den 3 oktober 1999

Stefan Attefall (kd)

Maria Larsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

1 Yrkande 2 hänvisat till AU.