Lasersikten

Motion 1991/92:Ju801 av Sigrid Bolkéus och Axel Andersson (s)

Den snabba tekniska utvecklingen inom vapenteknologi
har även genererat produkter inom den civila och
civilpolisiära sektorn, vars behov utanför den legitima
skytte- och jägarverksamheten starkt kan ifrågasättas.

Ett aktuellt och tydligt exempel på detta är sikten som i
princip bara består av en högfrekvent för ögat osynligt
ljusstråle. När ljuset träffar ett föremål alstras en röd fläck,
som ger betraktaren en optisk information. Det betyder att
ett vapen kan avfyras från höften. Endast pistolskyttar i
vissa tävlingsgrenar samt poliser har ett legitimt behov av
lasersikten i vårt land.

Med hänsyn till lasersiktenas sorgligt väldokumenterade
kriminella verksamhetsområde, anser vi därför att den fria
försäljningen av dessa bör förbjudas. I en debattartikel i
Expressen den 16 december 1991 skriver vapenexperten
Lars-Kristian Bergh i samma ämne och även han anser att
den som saknar vapenlicens borde inte ha rätt att förvärva
eller inneha lasersikte.

I Expressen-artikeln framgår det att finkalibriga vapen
som är försedda med lasersikten kan avfyras med stor
precision från ett dolt läge, undanskymt i kläder eller från
en trasig ficka, utan att vapnet behöver höjas till ögonhöjd.
Med andra ord, någon traditionell siktning behöver inte
göras. Just i detta ligger en extra fara, en utsatt person ser
inte att ett vapen riktas mot denne och tar därför inte
instinktivt skydd. Ett finkalibrigt vapen har tämligen låg
knall, har låg vikt och ger nästan ingen märkbar rekyl.
Lasersikten är små cigarrstora föremål med i
sammanhanget försumbar vikt. I kombination med redan
farliga vapen blir funktionsgraden i våldskriminella
sammanhang starkt förhöjd.

Lasertekniken används inom en rad områden för
avståndsmätningar, även för civilt bruk. Dessa apparater är
större, har kraftigare effekt och är försedda med elektronik
för att på en teckenruta, så kallad display, kunna presentera
digital och alfabetisk information. Ett förbud mot
lasersikten innebär därför inte att några legitima intressen
sätts förnär. Vår avsikt är inte att försvåra för landets
pistolskyttar som tävlar Combat eller så kallat praktiskt
skytte att kunna köpa lasersikten utan väntetid. Mot
uppvisandet av giltig vapenlicens för jakt- eller
tävlingsvapen, enhands- eller tvåhandsvapen, bör enligt vår
mening inköpstransaktion kunna ske direkt över disk.

Vi anser även att en registrering av inköpet bör ske. Det
kan praktiskt tillgå så att butiken fyller i en blankett, en
inköpsanmälan, och sänder denna till polismyndigheten
som för in inköpet på vederbörandes licensregisterkort.

Enligt vår mening är det inte lämpligt med
övergångsbestämmelser för lasersikten av den typ som finns
för startpistoler. Lasersikten är små, lätta och enkla att
smuggla in i landet. Förbudet att inneha lasersikten för dem
som inte har vapenlicens bör därför bli generellt och träda i
kraft snarast möjligt. För att inte åstadkomma ekonomisk
skada för det fåtal personer som utan att vara vapenägare
innehar lasersikte, så anser vi att inlösen bör göras via
polismyndigheterna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den som saknar vapenlicens
inte bör ha rätt att förvara eller inneha lasersikte,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att registrering av inköp av
lasersikte bör ske,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de personer som innehar
lasersikte utan att vara vapenägare skall kunna få siktet
inlöst via polismyndigheterna.

Stockholm den 10 januari 1992

Sigrid Bolkéus (s)

Axel Andersson (s)