Ledamöternas placering i kammaren

Motion 1992/93:K310 av Charlotte Cederschiöld (m)

I de allra flesta parlament är ledamöterna placerade efter
partitillhörighet. I de allra flesta svenska parlamentariska
församlingar är ledamöterna placerade efter
partitillhörighet. I det svenska parlamentet tillämpas en
udda ordning. Samtidigt är det få länder där den enskilde
ledamoten i så hög utsträckning följer den uppfattning som
med majoritetsförfarande beslutats i parti- och
riksdagsgrupp. T o m i Europaparlamentet gäller partivis
placering. Inte ens i Europarådet gäller geografiska
kriterier.

Den placering som gäller för svenska ledamöter har
framför allt sin motsvarighet i östblocket. Placeringen
missgynnar politiskt majoritetstänkande och gynnar
bytänkande. Ledamöterna har i första hand ett nationellt
ansvar. Det bör man ta. I annat fall riskerar landet att
drabbas av stort underskott, precis som också har skett. Om
intresset inriktar sig på hur mycket som skall fördelas till
varje region/län i stället för på hur man åstadkommer större
resurser för alla så är detta destruktivt ur landets synpunkt.

Demokrati grundar sig på politiska partier. Dessa utgör
grunden för ledamotens uppdrag och det bör även speglas
vid placeringen i kammaren. Det var länge sedan vi i
Sverige övergav bostadsorten som beteckning efter
ledamotens namn. Numera är det partibeteckningen som
karaktäriserar ledamotens roll i parlamentet, inte den ort
vederbörande kommer ifrån.

Vid talmannens översyn av riksdagsarbetet är det
angeläget att jämförelser görs med andra västeuropeiska
parlament och att vi strävar efter att närma oss de villkor
som är vanliga i andra europeiska länder vad avser
riksdagsårets förläggning, tid för riksdagsarbetet, för
valkretsarbetet, för ledighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksdagsarbetets utformning
samt placering av ledamöterna i kammaren.

Stockholm den 22 januari 1993

Charlotte Cederschiöld (m)