Legitimation för naprapater

Motion 1990/91:So415 av Hugo Bergdahl och Sigge Godin (fp)

Allmänhetens förtroende för naprapatin är stort och
fortsätter att växa. Naprapater är redan idag etablerade
inom företagshälsovård, idrottsrörelsen och
fackföreningsrörelsen. Naprapati är den största och
vanligaste behandlingsformen inom manuell medicin i
Sverige. Verksamheten har nått en sådan omfattning, att
den bör föras in under samhällets tillsyn.

Naprapaterna är en tillgång för snabb och effektiv vård
vid rörelseapparatens sjukdomar. Patienterna belastar inte
sjukvården och därmed minskas också vårdköerna. Årligen
utförs ca. 1 miljon behandlingar; detta motsvarar ungefär
200 000 patienter, varför vårdutbudet ej kan anses ringa.
Dessutom kommer de drabbade snabbt tillbaka i
produktionen, vilket besparar samhället stora kostnader.

Naprapati är vår tids terapisystem för behandling av
rygg-, nack-, led- och muskelbesvär och av idrotts- och
arbetsskador. Namnet kommer av ''napravit'' och ''pathos''
och betyder i fri översättning ''korrigering av orsak till
lidande''.

Korrigeringen gäller rörelsesymmetrin i ryggrad och
extremiteter -- naprapaten försöker åstadkomma normal
rörlighet i alla leder och en så korrekt kroppshållning som
möjligt. Han använder såväl manipulationsbehandling som
fysioterapi i form av rörelseterapi, massage och
elektromedicin.

Det finns för närvarande över 300 utbildade och
verksamma naprapater i Sverige. Enligt uppgift från
Svenska naprapatförbundet har medlemmarna i förbundet
utbildning som Doctors of Naprapathy antingen vid
Colleges of Naprapathy i USA eller vid Naprapathic School
i Stockholm. Socialstyrelsen har möjlighet att kontrollera
och påverka utbildningen vid Naprapathic School.

För inträde i Naprapathic School i Stockholm krävs
gymnasiekompetens eller motsvarande. Utbildningstiden
är tre och ett halvt år. De dominerande inslagen i
grundutbildningen, som omfattar de tre första terminerna,
är teoretisk utbildning i de anatomiska, fysiologiska,
patologiska och terapeutiska ämnena som massage,
sjukgymnastik och klinisk praktik.

Krav har tidigare framförts på att välutbildade
naprapater skall få legitimation för att därmed kunna
inordnas i den svenska sjukvården. Legitimation eller
liknande torde därmed vara en förutsättning för att den som
blir behandlad av en skicklig naprapat skall kunna få en viss
del av behandlingskostnaden täckt av försäkringskassan.
Det är i längden inte acceptabelt att samhället via
försäkringssystemet exempelvis stöder behandling av
sjukgymnaster men fortfarande inte om den utförs av en
kanske mycket bättre utbildad naprapat.

Redan 1976 uttalade socialförsäkringsutskottet att en
seriöst utövad kiropraktisk verksamhet utgör en resurs.
1984 uttalade socialutskottet att så snart resultaten från
försöksverksamheten med kiropraktorer förelåg, skulle en
motsvarande försöksverksamhet med naprapater
övervägas. Trots att fem år gått efter detta uttalande har
naprapaterna fortfarande inte fått någon legitimation.

Många söker sig dock till naprapater för att få hjälp och
många har också blivit botade från t.ex. svåra ryggbesvär.
Den numera ganska stora yrkeskåren borde bättre kunna
utnyttjas inom sjukvården. Patienter som behandlas av dem
borde ha rätt till ersättning genom sjukförsäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att naprapater
skall kunna erhålla legitimation.

Stockholm den 17 januari 1991

Hugo Bergdahl (fp)

Sigge Godin (fp)