Lika behandling av frikyrko- och idrottsrörelsen

Motion 1992/93:Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds)

Sverige har ett väl utbyggt föreningsliv där många
människor gör en stor ideell insats samt offrar både tid och
egna medel i verksamheten.

Två av dessa verksamhetsgrenar, frikyrkan och
idrottsrörelsen särbehandlas allt mer från myndighetshåll.
Vi har t.ex. kunnat läsa om Christina de Silva från Portugal
som har verkat i Sverige som evangelist i tre år. Hon utvisas
nu samtidigt som bl a idrottsmän undantas från
treårsregeln.

En annan form av särbehandling kan vi läsa om i
Riksskatteverkets RSV 432 utg 1 ''Nya skatteregler för
företagare''. Där undantas återigen idrottsförening resp
idrottsman från vissa förpliktelser som t.ex. frikyrkan
underkastas.

Frikyrkan som har sin verksamhet väl utbyggd i landet
har en viktig samhällsfunktion. Förutom ungdomsarbetet så
fungerar den också som en värdefull social inrättning för
äldre människor som där finner både gemenskap och
trygghet. Behovet av stöd och uppmuntran från samhällets
sida för den sortens verksamhet måste också ses som viktig.
Att i det läget skapa restriktioner för frikyrkan samtidigt
som idrottsrörelsen särbehandlas kan därför inte ses som en
human och rättfärdig handling från statsmaktens sida.
Staten bör sträva efter att de förmåner och undantag som
ges idrottsrörelsen också ska omfatta frikyrkorörelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om likabehandling av
frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen i skattehänseende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvisning.1

Stockholm den 13 januari 1993

Lars Svensk (kds)

Alwa Wennerlund (kds)

1 Yrkande 2 hänvisat till SfU