Lika lön för kvinnor och män

Motion 1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Sammanfattning

Vänsterpartiet föreslår:

Förslag till lagstiftning mot könsrelaterade löneskillnader efter kana-
densisk modell

Sanktioner om arbetsgivaren inte gör någon kartläggning eller analys av
löneskillnader. Sanktionen skall innefatta höga skadestånd, en tidsplan
för åtgärder samt likställas med brott mot kollektivavtal.

Könsrelaterade löneskillnader skall inte kunna motiveras med hänvis-
ning till marknadskrafterna eller med att lönerna av tradition varit hem-
liga.

Inför offentliga löner även inom privat sektor så att full insyn ges i
företagens lönesättning.

Förstärk JämO:s resurser ytterligare och inrätta en avdelning som
enbart handlägger lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

Inför möjlighet till grupptalan.

Vänsterpartiet arbetar för att lika eller likvärdiga arbeten ska
ge lika lön för kvinnor och män. Principen om lika lön för
kvinnor och män är ett viktigt led i strävan efter en
långsiktigt bärkraftig och solidarisk lönepolitik.

Löneskillnadsutredningens slutbetänkande visade att det fortfarande
existerar osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på den svenska
arbetsmarknaden - trots jämställdhetslagen och trots att Sverige ratificerat ett
antal internationella konventioner på området. Löneskillnadsutredningen fann
att löneskillnader som var direkt beroende av kön rörde sig inom intervallet
1-8 %. Skillnaderna har i andra undersökningar ofta visat sig vara betydligt
större än så. Därför är det dags för mer kraftfulla åtgärder.

Än i dag styrs lönebildningen av traditionella föreställningar om mäns
respektive kvinnors olika ekonomiska behov samt av det faktum att traditio-
nellt manliga arbetsuppgifter värderas högre än kvinnors. Föreställningen att
män har ett större försörjningsbehov och behov av högre materiell kompen-
sation för sitt arbete lever kvar.

Åsa Löfström vid Umeå universitet är en av landets experter på löneskill-
nader. Hon har visat att det som sägs ligga kvinnor till last i lönehänseende
(barn, förvärvsuppehåll m.m.) värderas helt annorlunda när det gäller män.

Löfström konstaterar att

män med barn har en entydig lönefördel framför män utan barn - - - Flera
barn är dessutom inte något negativt ur lönehänseende (för män), snarare
tvärtom. För kvinnor däremot föreligger inga motsvarande skillnader mellan
dem som har respektive inte har barn.

Att ändra på lönesättningen handlar både om att förändra
attityder och att förändra lagstiftning och
arbetsvärderingskriterier. Vänsterpartiet anser att fack och
arbetsgivare har ett direkt ansvar för att framtidens
arbetsvärdering blir saklig och korrekt och bidrar till att
utjämna osakliga löneskillnader. För att möjliggöra aktiva
åtgärder mot arbetsgivare, fack m.fl. som medverkar till
könsdiskriminerande lönesättning bör JämO ges större
möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning medger.

Kollektiv
lönediskriminering

Nya regler bör också utarbetas som gör det möjligt att
rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Nu krävs det
att lönerna på en och samma arbetsplats och vid likvärdigt
arbete är olika för att man skall kunna angripa dem. Särskilt
svårt blir detta naturligtvis på små arbetsplatser eller
arbetsplatser med likartade typer av arbeten. Jämförelser med
likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare måste tillåtas.

Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste
intensifieras. I dag går det t.ex. inte att jämföra löneskillnader i olika
yrkes-
grupper med varandra för att hävda löneskillnader. Arbetsgivare och fack kan
ofta dölja sig bakom detta faktum. För att kunna studera de bakomliggande
mekanismer som gör att kvinnors arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre
krävs därför ett helt nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet i
kvinnors arbete.

Exemplet Kanada

Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest
framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och
könsrelaterade löneskillnader. Vänsterpartiet föreslår att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande
förslag till lagstiftning för svensk del. Vi tänker oss det så
här:

Alla arbetsgivare med fler än 100 anställda bör i lagen åläggas att först
genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten
och därefter göra upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön
för arbeten av lika värde. Det bör också bestämmas i lag att arbetsgivaren
varje år måste avsätta minst en procent av lönesumman och använda det för
att närma lönerna i kvinnodominerade arbeten till lönerna i likvärdiga
mansdominerade arbeten.

Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör inte åläggas att göra upp en
plan, men att genomföra likalöneprincipen senast samtidigt som de större
arbetsgivarna. Om de försummar detta bör de kunna åläggas av domstol att
omedelbart justera lönen, också med retroaktiv verkan.

Alla svenska företag bör föra könsbaserad lönestatistik som offentliggörs
och sprids på arbetsplatsen. Även arbetsgivare med färre än tio anställda skall
ha den skyldigheten.

Hemliga löner

Inom den offentliga sektorn är lönerna offentliga vilket
innebär att den som tror att hon/han är lönediskriminerad kan
få tillgång till löneuppgifter och andra uppgifter om den
hon/han vill jämföra sig med. Vänsterpartiet anser att en
arbetstagare, också inom privat sektor, skall kunna begära
fram uppgifter på den hon/han vill jämföra sig med via
arbetsgivaren eller den fackliga organisationen.
Vänsterpartiet anser inte att en hänvisning till
marknadskrafterna är argument nog mot denna rättighet eller
att lönerna av tradition varit hemliga.

Behovet av grupptalan - som använts med framgång i USA - framfördes
redan vid översynen av den tidigare jämställdhetslagen. Fördelen med
grupptalan är att en enskild person inte behöver dra sig för att anmäla
lönediskriminering av rädsla för att bli trakasserad. Grupptalanutredningen
lämnar sitt betänkande samtidigt som allmänna motionstiden går ut.

Vänsterpartiet förutsätter att utredningen presenterar förslag om grupptalan,
kraftfulla förslag som kan vara ett effektivt medel mot lönediskriminering.

Stärk JämO

I Löneskillnadsutredningen (9.5.1) konstaterades att JämO:s
resurser inte räcker till för att övervaka alla enskilda företag i
landet för att med tillräcklig effekt aktivt kunna bevaka och
driva bl.a. lönediskrimineringsfrågor. I årets budget tillförs
JämO ytterligare resurser vilket är bra men ändå inte
tillräckligt i förhållande till behovet av ökade insatser främst
beträffande lönediskriminering.

Vänsterpartiet anser att Jämställdhetsombudsmannen för det kommande
budgetåret bör tillföras medel för ytterligare fyra handläggar- och två
assistenttjänster. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så att det klart
framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor. I den
ändrade instruktionen bör också anges att en del av arbetet skall avse infor-
mation och opinionsbildning. Myndigheten bör även fortsättningsvis tillföras
förstärkningar. Det är nödvändigt om vi menar allvar med uttalanden om att
jämställdhet mellan könen är ett viktigt mål.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade befogenheter för JämO,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kollektiv lönediskriminering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade
löneskillnader i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till rätt till grupptalan,

6. att riksdagen till anslag C 1 Jämställdhetsombudsmannen anvisar
3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 5 oktober 1996

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Ulla Hoffmann (v)