Lika lön

Motion 1994/95:A810 av Ewa Larsson (mp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
1995-01-25
Bordläggning
1995-02-07
Hänvisning
1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

De omotiverade löneskillnaderna mellan kvinnor och män
består, trots lagstiftningen om lika lön. Kvinnorna är i stor
majoritet i de lågavlönade yrkena, och kvinnodominerade
yrken har under många år haft en sämre löneutveckling än
mansdominerade yrken. Inräknat deltidsanställda finns det
1,3 miljoner personer som tjänar högst 13 300 kronor i
månaden. Av dessa är 995 000 kvinnor, 330 000 män. Totalt
sett ligger männens löner i praktiken 10--30 % högre än
kvinnornas, till stor del beroende på att manliga branscher
och yrken har ett högre löneläge.
Sedan 1994 måste alla företag med mer än tio anställda
redovisa löneskillnaderna mellan könen. Vi betvivlar inte att
detta har haft en viss självsanerande effekt, men det är inte
tillräckligt. Utöver själva redovisningen krävs nämligen
ingenting av företagen, och det finns inga egentliga
sanktionsmöjligheter mot de företag som uppvisar osakliga
löneskillnader mellan könen.
Vi anser att lika lön för likvärdigt arbete är en självklarhet.
Därför kan vi varken acceptera den individuella
lönediskrimineringen som sker på åtskilliga företag, eller
den kollektiva lönediskrimineringen som sker i
löneförhandlingarna. Vi kräver skärpta åtgärder mot
lönediskrimineringen, med sanktionsmöjligheter mot
företag och andra arbetsgivare som har oskäliga
löneskillnader mellan könen, och med större makt åt JämO
att initiera frågan för rättslig prövning. Därutöver avkräver
vi ett större ansvar från staten som stor arbetsgivare vad
jämställdheten i lönehänseende anbelangar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sanktionsmöjligheter mot företag
som uppvisar omotiverade löneskillnader mellan könen,
2. att riksdagen begär att regeringen vidgar JämO:s
befogenheter i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens jämställdhetsmässiga
ansvar som stor arbetsgivare.

Stockholm den 23 januari 1995

Ewa Larsson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Kia Andreasson (mp)


Yrkanden (6)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionsmöjligheter mot företag som uppvisar omotiverade löneskillnader mellan könen
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionsmöjligheter mot företag som uppvisar omotiverade löneskillnader mellan könen
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen begär att regeringen vidgar JämO:s befogenheter i enlighet med vad som anförts i motionen
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen begär att regeringen vidgar JämO:s befogenheter i enlighet med vad som anförts i motionen
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens jämställdhetsmässiga ansvar som stor arbetsgivare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens jämställdhetsmässiga ansvar som stor arbetsgivare.
    Behandlas i

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.