Livsmedelskontrollen

Motion 1992/93:L705 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c)

I Sverige ställs stränga krav på den inhemska
livsmedelsproduktionen. Det är framförallt
bestämmelserna om hänsyn till miljö, hälsa, djurskydd och
livsmedelskvalitet som ger uttryck för en hög
ambitionsnivå. Vid en internationell jämförelse är de
svenska kraven mer långtgående än motsvarande krav i
flertalet av de länder som exporterar livsmedel till Sverige.

Vad gäller vegetabilieproduktionen finns i Sverige ett
program för omfattande neddragningar av
bekämpningsmedelsanvändningen och övergång till mindre
hälsofarliga preparat. I uppfödningen av djur för
livsmedelsproduktion får inte hormoner och antibiotika
användas i tillväxtbefrämjande syfte, hårda karensregler
gäller efter medicinering och djurskyddsreglerna är mer
långtgående än i andra länder. Genom ett konsekvent
arbete med hälsokontroll och smittskydd har t ex salmonella
helt kunnat elimineras eller hållas på betydligt lägre nivå än
i något annat land.

1989 beslutade riksdagen att konsumentkrav ska kunna
utgöra grund för förbud eller restriktioner för importerade
livsmedel. Utgångspunkten i GATT-förhandlingarna är för
de nordiska ländernas del att även andra än rent
hälsomässiga skäl i vissa fall bör kunna accepteras i GATT:s
regelsystem. Även frågor av etisk innebörd är föremål för
förhandlingar.

Lika villkor

Vi anser att konsumenterna måste kunna lita på
livsmedlen och att de svenska producenterna måste
tillförsäkras en konkurrens på lika villkor. Därför måste
samma krav kunna ställas på de importerade livsmedlen
som gäller för de inhemskt producerade beträffande
användningen av kemiska medel, medicinska preparat som
hormoner och andra produktionsformer. I de förestående
EG-överläggningarna anser vi att man från svensk sida
måste se till att importbestämmelserna utformas efter dessa
krav.

I samband med behandlingen av EES-utskottets
betänkande EU1 togs frågan om krav på slakterier upp.
Utskottet angav att de svenska slakterier som exporterar till
EG redan nu har en hantering som överensstämmer med
EG:s regler. Vidare utgick utskottet från att de krav som
ställs på svenska exportslakterier också kommer att gälla för
de slakterier inom EES som skall exportera sina produkter
till Sverige. Vi menar att samma krav som svenska
slakterier ställs inför även måste gälla för de länders
slakterier varifrån Sverige importerar produkter.

Märkning

I samband med att livsmedelslagen ändrades 1989
beslutades om märkning av ursprungsland på förpackade
livsmedel. Vi anser att även oförpackade livsmedel ska
märkas med ursprungsland. Det är otillfredsställande att
t ex varor som säljs över disk ska vara undantagna från
ursprungsmärkning. I de flesta fall finns ju en uppgift om
varans pris anslagen som anger sort och pris. Det bör därför
vara lätt att även ange ursprungsland.

Vad gäller lösförsäljning av frukt och grönsaker finns en
överenskommelse med branschen att ursprungslandet ska
anges. Tyvärr finns en del brister i efterlevnaden varför även
frukt och grönsaker bör omfattas av krav på
ursprungsmärkning.

Vid märkning av en del varor, t ex sylt och marmelad,
förekommer att som ursprungsland uppges det land där
varan förpackats eller beretts. Detta anser vi inte är
godtagbart. Ska det egentliga syftet med ursprungsland nås
måste märkningen avse det verkliga ursprungslandet och
inte ett s k ''mellanland''.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i samband med EG-
överläggningar samma krav bör ställas på importerade
livsmedel som på de svenskproducerade livsmedlen,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samma regler som svenska
slakterier ställs inför vid export också bör gälla de länders
slakterier varifrån Sverige importerar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att oförpackade livsmedel, även
frukt och grönsaker, bör ursprungsmärkas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ursprungsmärkning bör avse
det verkliga ursprungslandet och inte ett ''mellanland'' där
varan förpackats eller råvaran beretts.

Stockholm den 21 januari 1993

Stina Gustavsson (c)

Rosa Östh (c)

1Yrkande 1 hänvisat till UU.