Lönebaserad reserveringsmöjlighet

Motion 1997/98:Sk667 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, c, m, kd)

Sverige behöver i dag fler mindre företag. Det är inom denna sektor som sysselsättningen i första hand förväntas öka för att arbetslösheten skall komma ner på en acceptabel nivå. Så måste också ske för att medborgarnas välfärd skall kunna behållas.

Den egna vinsten är mindre företags viktigaste finansieringskälla. Vinsten är de medel företagaren själv i första hand föredrar för att finansiera en expansion. Detta förhållande framgår tydligt av undersökningarna i Småföretagens Riskkapitalförsörjning, Ds 1994:52.

Siffror som presenterats av NUTEK 1996 visar att förhållandet ännu gäller, även om skillnaden minskat med någon procentenhet, och kommer i än högre grad att gälla i det nya s.k. kunskapssamhället där en allt större andel av tillgångarna i ett företag utgörs av immateriella tillgångar som är svåra att låna mot som säkerhet.

Den enda till buds stående vinstreserveringsmöjligheten för företag är idag periodiseringsfonden. Till den får numera 20 procent, tidigare 25 procent, av årsvinsten avsättas under fem år. Sänkningen motverkar den önskvärda förstärkningen av företagens eget kapital.

Någon form av vinstreserveringsmöjlighet, generellt tillämplig men särskilt avsedd för mindre företag, finns inte idag. Detta trots att soliditeten i de mindre företagen alltjämt är cirka tio procent lägre än i tillverkande företag med fler än 200 anställda. En vinstreserveringsmöjlighet särskilt riktad mot mindre företag, företrädesvis inom tjänstesektorn bör därför införas, både för att få upp soliditeten och som kompensation för den ökade risk som är förknippad med verksamheten i dessa företag. Att denna högre risk de facto föreligger erkänns av beskattningsordningarna i Storbritannien, USA och även flera andra europeiska länder. Den lättnad i dubbelbeskattningen av aktier som införts 1997 är inte tillräcklig för att bidra till att öka soliditeten i onoterade aktiebolag.

Så länge soliditeten i mindre företag alltjämt är lägre än i större företag bör därför övervägas att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar, dvs. att den inte behöver lösas upp varje år.

En utformning som därför bör övervägas är att koppla en reserveringsmöjlighet till just lönesumman i företaget. Av vinsten bör skattefritt få reserveras ett belopp motsvarande 20 procent av lönesumman i företaget till dess reserven uppgår till 50 basbelopp, f.n. drygt 1,8 miljoner kronor. Beloppet motsvarar uppsägningslönen för knappt 10 anställda. Med en sådan utformning bidrar reserven både till att öka soliditeten och till att främja sysselsättningen. Ökade vinstreserveringsmöjligheter leder till ökade investeringar och i förekommande fall expansion. Starkare företag med en viss ekonomisk buffert är också mer benägna att anställa fler personer.

Den statsfinansiella kostnaden för reserven uppgår med låg inflation endast till räntan på motsvarande belopp under samma tid samt visst intäktsbortfall som uppkommer vid konkurs. Dessa kostnader är inte större än att de kan tas ur de stöd som idag i olika former tillförs företagen. Reserveringsmöjligheten är just en sådan långsiktig strukturell åtgärd vartill överskotten bör användas om de inte går till att amortera på statsskulden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebaserad reserveringsmöjlighet för mindre företag.

Stockholm den 6 oktober 1997
Bengt Harding Olson (fp)
Inga Berggren (m)	Marianne Andersson (c)
Kenth Skårvik (fp)	Michael Stjernström (kd)
Sten Svensson (m)	Kjell Ericsson (c)