Löneskillnader mellan kvinnor och män

Motion 1991/92:A816 av Rose-Marie Frebran (kds)

Svenska kvinnor har den högsta förvärvsfrekvensen i
världen. Att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden är
därför inte längre någon angelägen jämställdhetsfråga.
Däremot finns det åtskilliga problem för kvinnorna i
arbetslivet som behöver rättas till.

Det kanske allvarligaste av dessa problem är
löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Heltidsarbetande kvinnor har i genomsnitt 74--90 %
av männens löner beroende på avtalsområde.

Av de vanligaste yrkena är det de inom vård och service
som är lägst betalda. Dessa är också typiska kvinnoyrken.
Majoriteten kvinnor finns därför i låglöneyrken.

Nuvarande lönesättning ger intryck av att det anses mer
värdefullt att sköta en maskin än en människa. Det behövs
en ny syn på vad som är värdefullt. Omsorgs- och andra
typiska kvinnoyrken måste värderas högre. Att en ung
kvinna efter tvåårig vårdlinje får betydligt lägre lön som
undersköterska än vad en jämnårig man med samma
utbildningslängd får inom verkstadsindustrin är orimligt.

Alla försök att komma till rätta med problemet torde
resultera i halvmesyrer om inte metoden med könsneutral
arbetsvärdering tillgrips som ett verkningsfullt instrument.

Det är positivt att en statlig utredning om löneskillnader
mellan kvinnor och män tillsattes av den förra regeringen.
Enligt direktiven (Dir. 1991:61) skall utredningen ägna sin
begränsade tid (intill utgången av 1992) åt ett
mångfasetterat uppdrag. Frågan om arbetsvärdering finns
med som en del av uppdraget. Denna del ges inte prioritet
framför någon annan del.

Den nya regeringen bör vidta två åtgärder. Dels bör den
ge frågan om könsneutral arbetsvärdering överordnad
prioritet. Dels bör den överväga om
löneskillnadsutredningen behöver mer tid för sitt arbete.
En faktor att beakta i det sammanhanget är också
ordförandebytet i höstas. Genom dessa åtgärder skulle
regeringen fullfölja traditionen från perioden 1976--1982 av
aktivt jämställdhetsarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka
löneskillnadsutredningens pågående arbete.

Stockholm den 27 januari 1992

Rose-Marie Frebran (kds)