Löntagarfonderna

Motion 1989/90:Fi706 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi706

av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp)
Löntagarfonderna

Motiven för att införa de kollektiva löntagarfonderna var att i första hand
genom s.k. vinstdelning bidra till att bryta den onda cirkel som består i att
höga vinster alltid tenderar att följas av kraftig löneglidning vilket i sin tur
leder till högre inflation och försämrad tillväxtkraft. I dag kan konstateras
att löntagarfonderna inte haft någon mätbar dämpande inverkan på löneglidning
och avtalade löneökningar utan att vår löneutveckling fortsätter att
vara starkt ogynnsam gentemot våra konkurrentländer. Någon uttalad återhållsamhet
från arbetstagarorganisationerna med hänvisning till löntagarfonderna
har inte framkommit. Istället har den höga sysselsättningsnivån
och bristen på arbetskraft drivit upp lönerna betydligt snabbare än i konkurrentländerna.

Ett annat av de uppsatta målen var att ge löntagarna ett direkt ansvar för
riskkapitalets användning och allokering samtidigt som de får del i framtida
vinster och ett ökat inflytande. Eller klarare uttryckt ge de centrala arbetstagarorganisationerna
ett ytterligare inflytande över kapitalets användning.

Detta mål framträder också allt tydligare i takt med att de andra motiven
förbleknar.

Vid slutet av år 1989 kan fonderna ha ett värde på cirka 17-18 miljarder
kronor. I takt med ökade resurser har löntagarfonderna också sökt sig in på
småföretagsområdet, vilket innebär att småföretagen via vinstdelningsskatt
och den särskilda tilläggspensionsavgiften får betala sin egen socialisering.

För att ekonomin på sikt skall ha en god balans krävs en god framtidstro
inom näringslivet. En ökad framtidstro som också leder till ytterligare investeringar.
Detta gäller inte minst i de mindre och medelstora företagen. Där
tas besluten om investeringar av människor som själva byggt upp sin rörelse
och därför mer direkt är beroende av vad som väntar i framtiden. De beslut
som tas i denna företagskategori är också av avgörande betydelse för sysselsättningen.
I dag skapas 70 % av de nya jobben i det privata näringslivet i
mindre och medelstora företag.

Den enda garantin som dessa företag har för att få konkurrera på likvärdiga
villkor är att marknaden är fri. Redan i dag finns ett stort antal offentliga
konkurrenshinder som försvårar småföretagens villkor. Och tyvärr tycks
antalet snarare öka än minska. Med den inställning till fri företagsamhet
byggd på enskilt ägande som visats från delar av den fackliga rörelsen finns
det befogad anledning att befara att de kollektiva löntagarfonderna successivt
kommer att förstärka dessa konkurrenshinder. Ett belysande exempel är
den utredning inom Landsorganisationen (LO) som föreslagit införandet av
flera nya kollektiva fonder som skall ge löntagarorganisationerna ännu mer

makt över kapitalbildningen. Därför bör de kollektiva löntagarfonderna av- Mot. 1989/90
vecklas omedelbart. Fi706

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avskaffa de kollektiva löntagarfonder som infördes
genom proposition 1983/84:50.

Stockholm den 18 januari 1990
Marianne Andersson (c)

Stig Bertilsson (m)

Hans Nyhage (m)

Siw Persson (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingvar Eriksson (m)

Ulf Melin (m)

Bengt Rosén (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Britta Bjelle (fp)

Charlotte Cederschiöld (m)
Ulla Orring (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

6