Mälaren

Motion 1991/92:Jo644 av Hugo Bergdahl (fp)

Inledning

Mälaren är Sveriges tredje största insjö. Runt Mälaren
finns Sveriges mest tättbefolkade område. Det gör att
miljöbelastningen på sjön är stor. Visserligen har Mälarens
miljösituation utvecklats till det bättre under senare år, men
mycket återstår att göra.

Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt. Den
erbjuder rekreation, bad och naturupplevelser för miljoner
människor. Mälarens vida vatten är en ovärderlig tillgång
för alla de fritidsbåtägare som utnyttjar sjön. Runt sjön
finns en kulturbygd med mångtusenårig historia.

Men Mälaren är också en starkt trafikerad transportled
som passeras av många miljöfarliga laster. Runt sjön finns
jordbruksbygder som avvattnas av flera vattendrag som för
med sig stora mängder kväve och fosfor. Den får ta emot
avloppsvatten från hundratals kända reningsverk och där
finns industrier som gör omfattande utsläpp.

Hoten mot Mälaren

Mälaren får ta emot stora mängder fosfor och kväve.
Denna övergödning gynnar växtlighet, t.ex. alger.
Nedbrytningen av växtmaterial kräver syre. I en näringsrik
sjö kan denna nedbrytning medföra syrebrist på bottnarna.

Utvecklingen har ännu inte gått så långt i Mälaren, men
algproduktionen är betydande och ökar. Det ökar också
riskerna för s.k. giftalger. Mälaren får sitt tillskott av
närsalter främst från jord- och skogsbruk, men också från
kommunala reningsverk, industri och trafik.

Långtgående åtgärder har genomförts så att
fosforutsläppen från kommunala reningsverk kunnat
minskas på senare år. Medan fosforutsläppen minskat har
kvävetillförseln hållit sig konstant eller ökat. Tillförseln har
minskat från industrin medan den har ökat från jordbruket
och luften. Detta beror på rationaliseringen av och ändrade
driftsformer i jordbruket och ökade kväveutsläpp från
framför allt trafiken.

Hoten är definitivt inte avvärjda. Algblomningen har
varit omfattande de senaste åren. Utvecklingen i en
näringsbelastad sjö kan gå mycket fort. På kort tid kan den
förvandlas till oigenkännlighet. Tas inte krafttag nu är
risken stor att vi får uppleva allt intensivare, tätare
förekommande och farligare algblomningar. Därför måste
totalutsläppen av kväve och fosfor minska.

Det är dock inte bara totalutsläppen som har betydelse.
Även det inbördes förhållandet mellan kväve och fosfor är
av stor vikt när det gäller algproduktionen. I allmänhet är
det tillgången på fosfor som avgör hur stor algtillväxten blir,
men under vissa perioder kan i stället kväve spela den
avgörande rollen.

Utarmning av naturen

En omistlig del av Mälarens miljö utgör de lummiga
insjöskärgårdarna och strandområdena. Här finns mycket
lövskog, rester av gammalt odlingslandskap med ängar och
hagar, orörd natur som urskog och myr. Växt- och djurlivet
är mycket rikt.

Trots naturvårdsinsatser i form av strandskydd,
naturreservat och dylikt, skärpta regler om
naturvårdshänsyn i jord- och skogsbruk, utvidgad
kommunal översiktsplan, m.m. har trycket på den
värdefulla naturen ökat. En långtgående förstörelse och
utarmning av bland annat växt- och djurlivet hotar på
många håll. De viktigaste orsakerna är rationalisering och
expansion av jord- och skogsbruk, men också bebyggelse,
båthamnar, etc. bidrar.

Mälarens natur utgör en ovärderlig tillgång för
rekreation och friluftsliv. En viktig uppgift för naturvården
är att slå vakt om attraktiva områden för allmänhetens
friluftsliv. Samtidigt kan friluftslivet orsaka slitage, störning
av fågelliv, m.m. Sådana problem finns på vissa håll i
Mälaren.

Olje- och kemikalieutsläpp

Sjötransporter är allmänt sett miljövänliga och
energisnåla och är klart att föredra framför
landsvägstransporter. Men effekterna av en olycka på
Mälaren på ett olyckligt ställe kan bli katastrofala. Även
relativt små utsläpp kan innebära stora skador på djurlivet,
stränderna och dricksvatten.

Trafiken

Land-, sjö- och lufttrafik påverkar miljön i
Mälarområdet. Kunskaperna om de olika trafikslagens
miljöeffekter är otillräckliga. Deras samlade inverkan i
området har inte kartlagts. Därför saknas en viktig
förutsättning för framtidens trafiksystem.

Trafiken på de många vägarna och broarna runt Mälaren
får stora effekter. Risken är stor för miljöfarliga utsläpp vid
olyckor med t.ex. tankbilar. Ytvattnet förorenas av
avrinning från vägar. Luftföroreningar av kväveoxider och
kolväten faller ned i sjön och dess tillrinningsområden.
Utsläppen från trafiken bidrar starkt till den ökade
försurningen av mark och vatten med dess allvarliga följder
i form av urlakning av bl.a. metaller. Viktigast för att
begränsa dessa effekter är generella åtgärder, till exempel
katalytisk avgasrening och hårdare krav för dieselutsläpp.
En kraftig höjning av skrotningspremien skulle innebära att
äldre bilar utan katalytisk rening snabbare skulle tas ur
drift. Även åtgärder för att föra över trafik från väg till
framför allt järnväg måste till.

Säkerhetskraven vid sjötransporter måste höjas
ytterligare, främst för de omfattande
kemikalietransporterna, bland annat ammoniak till Köping.

Jord- och skogsbruk

Med en annan jordbrukspolitik -- bl.a. genom att införa
en arealersättning -- skulle många positiva effekter för
miljön i Mälarområdet nås.

Med detta system får de som brukar jorden en
ekonomisk ersättning per hektar. Dagens stöd gynnar ett
högintensivt jordbruk, en arealersättning är neutral i det
avseendet. Därigenom ökar möjligheterna att minska
användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Inom ramen för en arealersättning kan man också ersätta
lantbrukarna för landskapsvårdande insatser av allmänt
intresse, till exempel för att hålla naturbetesmarker som
hotas av förbuskning öppna.

I och kring Mälaren krävs kraftfulla miljövårdsinsatser
för att minska läckaget av närsalter och bekämpningsmedel
till sjön och dess tillrinningsområden. Vi vill därfär införa
ett besprutningsförbud av bekämpningsmedel 200 meter
från vattendrag.

Jord- och skogsbruk står för ca 3/4 och kommunala
avloppsverk, industri m.m. för ca 1/4 av utsläppen av
närsalter till Mälaren. Vi ser det därför som angeläget att
insatser i första hand prioriteras som begränsar läckaget
från jord- och skogsbruk. Jordbruket bör stimuleras till och
åläggas att vidta mer långtgående åtgärder för att minska
tillförseln av föroreningar till sjöarna.

Det krävs kraftfulla insatser för att bevara värdefulla
kulturlandskap, främst naturliga betesmarker och andra
rester av det äldre odlingslandskapet.

Den natur- och landskapsomvandling som pågår till följd
av det moderna skogsbrukets expansion måste hejdas. Det
gäller framför allt överföringen av löv- och blandskog,
kulturmark, m.m. till tät granskog med förödande
konsekvenser för flora och fauna. Skogsbruket måste ta
betydligt större hänsyn till naturvården än vad som nu sker.
Både i fråga om var och hur skogsbruket ska bedrivas måste
naturvårdsaspekterna ges större tyngd. Det gäller främst
bevarandet av nuvarande lövskogs- och blandskogskaraktär
närmast stränderna.

Industrin

De dominerande industrierna inom Mälarens
tillrinningsområde är järnverk och metallindustri samt
kemisk industri.

Under de senaste 20 åren har ett stort antal förorenande
industrier lagt ner driften, samtidigt som kraven på
reningsåtgärder ökat. Resultatet är i flera avseenden
minskad miljöpåverkan. Därför har de årliga utsläppen av
kväve och fosfor från industrin mer än halverats under den
senaste 20-årsperioden.

De största industriutsläppen sker i Kolbäcksåns,
Arbogaåns och Eskilstunaåns avrinningsområden direkt till
Mälaren. För Eskilstunaån gäller att de sker nära
mynningen, och tillförs därför Mälaren utan möjlighet till
sedimentering på vägen.

När det gäller de direkta utsläppen av närsalter till
Mälaren dominerar Supra i Köping i den västra delen. Till
den centrala delen av sjön sker betydande direktutsläpp av
närsalter och organiskt material från Fermenta i Strängnäs.

Generellt gäller att de industriella utsläppen är mindre
kända än utsläppen från de kommunala reningsverken.
Minst kända är utsläppen av miljögifter. Flera av
industrierna använder de kommunala avloppssystemen.
Flertalet av industrierna är små. Dessa utsläpp påverkar
såväl vattenrecipienten som innehållet i reningsverkens
slam. Kunskapen om utsläppen är på många håll
otillräcklig.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Västerås har gjort
en inventering över samtliga miljöfarliga utsläpp. En sådan
inventering borde göras i alla kommuner för att sedan följas
av beslutande åtgärder.

Fiske

Mälaren är en fiskrik sjö. Fångsten av gös, gädda, ål med
flera fiskarter är betydande.

Ett relativt stort antal yrkesfiskare får sin utkomst ur
sjön. Samtidigt är Mälaren med sin närhet till stora
befolkningscentra av stor betydelse för fritidsfisket.

Fisket har delvis hotats genom algproduktion och
fiskdöd. Förekomsten av kiselalger i Mälaren har ökat
markant de senaste åren. Olika uppfattningar råder om
anledningen till detta. Klart är att påverkan från
industriutsläpp, kommunala reningsverk, jord- och
skogsbruk har haft stor betydelse.

Behovet av framtida förbättringar för fisket behöver
utredas i samband med ett handlingsprogram för sjön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöproblemen i och kring
Mälaren.

Stockholm den 24 januari 1992

Hugo Bergdahl (fp)