Mångsyssleriet inom politiken m.m.

Motion 1989/90:K307 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: K307

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Mångsyssleriet inom politiken m.m.

Om jämställdhet i politiken

Jämställdhetsfrågorna börjar få status. Det är inne att visa att man är vidsynt
och ger kvinnorna lika möjligheter till uppdrag och tjänster i politiska
sammanhang. I miljöpartiet de gröna ser vi detta som en självklarhet och
kräver att vartdera könet skall vara representerat med minst 40 %. Det är
naturligtvis lättare för ett nybildat parti, som har infört denna princip från
början, att fylla detta krav, medan det är svårare för de gamla partierna, som
har att ändra på inrotade vanor och förhållanden.

Syftet med jämställdhet var ursprungligen att rättvisa skulle råda i sä
måtto att en person på grund av sitt kön aldrig skulle behöva stå tillbaka
till förmån för en person av motsatt kön. Detta argument är lika starkt som
någonsin och kommer att så förbli ända tills grundläggande inställning och
uppfostringsmetoder ändrats genomgripande.

Miljöpartiet de gröna vill framhålla vikten av ett annat syfte med jämställdhet,
nämligen att kvinnliga egenskaper är av större värde än manliga
inom ett flertal sektorer av samhällslivet. Inom ekonomi, utrikespolitik,
skolpolitik m fl områden är det viktigare med samarbete - en typiskt kvinnlig
egenskap - än med konkurrens, en typiskt manlig egenskap. Även om inte
dessa andliga egenskaper entydigt följer det fysiska könsmönstret, skulle
beaktande av könskvotering leda till en bättre utveckling av vårt samhälle.
Vi anser att varje parti, som har minst fem ordinarie platser i en kommuns
nämnder och styrelser, bör könskvotera dessa så att minst 40 % av platserna
innehas av representanter för vartdera könet.

Under de senaste åren har försök, utredningar och betänkanden gjort problemet
synligt och vi har nu en något så när fast grund att stå på för fortsatt
arbete. I jämställdhetspropositionen (prop. 1987/88:105, Jämställdhetspolitiken
inför 90-talet) fastslogs att regeringen år 1992 skulle föreslå riksdagen
att stifta en lag, som säger att det skall råda en jämn könsfördelning i statliga
organ

- om kvinnorna då inte är representerade med minst 30 % och

- om regeringskansli, organisationer och partier då inte kan redovisa handlingsplaner
för hur målet 40 % år 1995 skall nås.

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr K306-M5

Dagens situation

Kvinnorepresentationen är särskilt låg på traditionellt mansdominerade områden
och på tyngre politiska poster. I tekniska nämnder har kvinnor ca
12 % och i byggnadsnämnderna 18 % av förtroendeuppdragen, men i konsument-
och socialnämnder 68 resp 55 %. I kommunstyrelserna är bara var
femte ledamot kvinna. -1 riksdagen är 38 % kvinnor och i landstinget 42 %.

I statliga regionala styrelser är bara 22 % och på central nivå 29 % kvinnor.

Närvarorätt för suppleanter

De som sällan eller aldrig fått möjlighet att öva sin förmåga att yttra sig offentligt
säger gärna nej till erbjudanden om platser i politiska nämnder och
styrelser. Detta gäller av olika sociala orsaker ofta kvinnor, trots att kvinnospråket
kännetecknas av att vara klart, enkelt och kortfattat.

Suppleantskapet skulle lätt kunna fungera som utbildningshjälp. Suppleanterna
ha i dag ofta ingen yttranderätt, ofta får de inte heller underlaget
för sammanträdets ärenden. De har alltså ingen möjlighet till språkträning i
dessa för dem så viktiga sammanhang. Detta är slöseri med mänskliga tillgångar.
Om suppleanten i stället tas in i arbetet, får hjälpa till med beredningen
av ärendena och får träna med föredragningen skulle alla parter vara
hjälpta och suppleanten skulle utan rädsla ta sig an kommande uppdrag.

Minska mångsyssleriet

Att samla på sig en mängd politiska uppdrag är förkastligt ur många synvinklar.
Mångsyssleriet minskar möjligheten för mänga att aktivt delta i politiskt
arbete och försvårar särskilt för kvinnor att få uppdrag. Det är påfrestande
tor mångsysslarens hälsa, familj och fritid. Det innebär ofta att ärendena inte
hinner bli ordentligt förberedda. Mångsysslaren tillvänjs till makt, blir lätt
pamp. Att begränsa de politiska uppdragens antal är alltså viktigt. Miljöpartiet
de gröna föreslår att mångsyssleriet starkt begränsas. Att inneha tunga
poster på det regionala och/eller kommunala planet samtidigt som man är
riksdagsledamot anser vi vara förkastligt. Även möjligheten att vara ordförande
i mer än en nämnd/utskott eller motsvarande begränsar möjligheten
för kvinnorepresentation. En utredning bör tillsättas för att arbeta fram ett
lagförslag mot mångsyssleriet.

Tidsbegränsa politiska uppdrag

Möjligheten att göra sitt förtroendeuppdrag till "yrke måste begränsas.
Främst män håller sig länge kvar på sina politiska uppdrag; också detta gör
det svårt för kvinnorna att göra sig gällande. - När en person i dag inte blir
omvald uppfattas detta som att partiet/väljarna har mist förtroendet för vederbörande.
Det har gått prestige i detta att bli omvald. Vi anser att det
borde vara naturligt med ökad växling inom politiken 5Å att fler ungdomar
och kvinnor får möjlighet till politiskt arbete. Vårt förslag är att man inte skall
kunna sitta mer än tre mandatperioder i sträck i samma beslutande församling.

Mot. 1989/90
K307

Men även här förordar vi att den utredning som skall föreslå mångsyssle- Mot. 1989/90
riets begränsning får utarbeta ett lagförslag, som begränsar den tid man får K307
inneha samma post i en beslutande församling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning och lagförslag för att begränsa mångsyssleriet
i politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning och lagförslag för att begränsa antalet
mandatperioder för politiska uppdrag.

Stockholm den 22 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Anna Horn af Rantzien (mp)

Eva Goés (mp) Gösta Lynga (mp)

Kent Lundgren (mp) Kaj Nilsson (mp)

Hans Leghammar (mp)

5