Mänskliga rättigheter i Iran

Motion 1990/91:U618 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp)

I Iran bryter regimen gång på gång på det grövsta sätt
mot de mänskliga rättigheterna. Dödstraff är dagligen
förekommande. Och än värre är, att politiska fångar döms
till döden under förevändningen att de är droglangare.
Sedan slutet av augusti har regeringen officiellt meddelat att
minst 175 avrättats på grund av knarkhandel. Och pålitliga
källor rapporterar att många av dessa egentligen är politiska
fångar.

Mellan januari och november 1990 har 550 avrättningar
ägt rum. Detta meddelar regeringen genom media.

Politiska mord i utlandet som genomförts genom statens
eller säkerhetspolisens ingripande förekommer och ibland
har de kunnat spåras. Det mest kända är mordet på Mr K.
Rajavi 24 april 1990.

Mogladai, som innehar den ledande befattningen i Irans
högsta domstol har flera gånger uttalat att tortyr är
acceptabelt. En gång sade han följande: ''När den
anklagade har information kan förföljelse och tortyr av
honom vara användbart för att neutralisera en komplott
mot systemet eller nödvändigt att skydda regeringen''. (Fritt
översatt) Den 9 december 1990 yttrade han följande: ''Även
utan att skulden är fastställd är det tillåtet att förhöra den
anklagade eller misstänkte, göra husundersökning,
arrestera, tortera och sätta honom i
fängelse''.(Fritt översatt)

Genom FN:s rapportör Galindo Pohls subjektiva
rapport har regimen vågat fortsätta sina massavrättningar,
sin tortyr och godtyckliga fängslanden.

Även frivilligorganisationer som internationella Röda
korset förbjuds besöka fängelser och vissa läger.

Irans behandling av kurderna är också helt oacceptabel.
En iransk kvinna sade, att när de är hotade och förföljda
kan de skjutas med en kula, men kurderna skjuts med två.
Kurdernas situation behandlas i en annan av mp:s motioner.

Sverige har mycket goda handelsförbindelser med bl.a.
Iran och genom att minska dem och hålla dem på låg nivå
kan Sverige visa hur allvarligt vi ser på Irans brott mot de
mänskliga rättigheterna.

Var dödsstraffet än tillämpas i världen ska Sverige verka
för dess upphörande.

Hemställan

med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges handelsförbindelser
med Iran,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige genom FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna tar upp kränkningarna i Iran,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kampen mot dödsstraffet intensifieras.

Stockholm den 22 januari 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)