Mänskliga rättigheter och diskriminering

Motion 2000/01:K399 av Per Lager m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
nuvarande lagstiftning på diskrimineringsområdet i enlighet med vad
som anförs i motionen (avsnitt 3.3 och 3.3.1).

2. Riksdagen begär att regeringen utreder en samordning av de nuvarande
ombudsmännen i en myndighet - Ombudsmannen för mänskliga
rättigheter, i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 3.4).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om införande av MR-klausuler vid offentliga upphandlingar
(avsnitt 3.2). 1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att Sverige skall ratificera tilläggsprotokollet till den
internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (avsnitt 3.3). 2
5.
1 Yrkande 3 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 4 hänvisat till UU.

Att slippa bli diskriminerad är en mänsklig
rättighet

Det är en mänsklig rättighet (MR) att inte bli diskriminerad. Alla har rätt
till lika behandling oavsett kön, etniskt ursprung, trosbekännelse,
funktionshinder, sexuell läggning eller andra ovidkommande
omständigheter. Den enskilda individens skydd mot diskriminering och
andra mänskliga rättigheter finns också i olika internationella dokument
som Sverige förbundit sig att följa.

Sveriges arbete för jämställdhet är välkänt. Samtidigt är inte de juridiska
verktygen för främjandet av jämställdhet tillräckligt effektiva. Miljöpartiets
förslag för att motverka diskriminering kan effektivisera och modernisera i
synnerhet arbetet mot könsdiskriminering.

Jämställdhetslagen var länge den främsta antidiskrimineringslagen i
Sverige - den enda lagen mot diskriminering inom arbetslivet. De nya
antidiskrimineringslagar som införts är ännu bättre. Samtidigt har
könsdiskriminering utanför arbetslivet varit och är fortfarande laglig i
världens "mest" jämställda land.

Attityder och beteenden

Tyvärr har Sveriges arbete inom diskrimineringsområdet varit allt för
ineffektivt. Man har inriktat sig för mycket på att försöka förändra
människors attityder i syfte att uppnå ett förändrat beteende. För
Miljöpartiet är det naturligtvis viktigt med attitydförändringar men det
primära är ändå att beteendet ändras. I bästa fall kommer presumtiva
diskriminerare att ändra sina attityder efter sitt beteendemönster. Det
väsentliga är dock att de upphör med diskriminerande handlingar.

MR-klausul vid offentlig upphandling

För att uppnå ett förändrat beteende behövs tydliga och konkreta verktyg
som kan förstås av samhällets olika aktörer. En arbetsgivare som vet att
skadestånd eller en förlorad offentlig upphandling kan bli följden av
diskriminerande handlingar kommer att vara mer benägen att övervinna
sina fördomar (utan att nödvändigtvis förändra dem).

Därför föreslår vi införandet av antidiskrimineringsklausuler vid offentliga
upphandlingar. Med andra ord ska statens alla upphandlingar innehålla en
klausul där leverantören åtar sig att inte bryta mot någon av de gällande
diskrimineringslagarna. Därutöver ska klausulen klarlägga att staten
förbehåller sig rätten att häva avtalet med en leverantör som överträder
förbuden. Sveriges invånare har rätt att förvänta sig att deras skattemedel inte
går till företag som bryter mot diskrimineringslagstiftningen.

Förslaget har prövats i t.ex. Storbritannien, USA och Kanada. Där utgör
det ett effektivt komplement till de gällande antidiskrimineringslagarna. En
korrekt skriven klausul är dessutom förenlig med gällande EG-rätt. Bland
annat har EG-kommissionen i ett meddelande (Offentlig upphandling inom
Europeiska unionen, Bryssel den 11 mars 1998, KOM [98] 143) understrukit
att "direktivreglerna om offentlig upphandling tillåter att anbudssökande eller
anbudsgivare som brutit mot gällande lagstiftning på området, inklusive
bestämmelser om främjande av lika möjligheter, utesluts. En andra möjlighet
består i att ställa, såsom villkor som skall gälla under avtalstiden, krav av
social karaktär. Dessa kan till exempel syfta till att främja anställning av
kvinnor eller att skydda vissa missgynnade kategorier." Kommissionen till
och med uppmanar medlemsstaterna att "använda sitt inflytande såsom
inköpare till att fullfölja ovannämnda sociala och arbetsmarknadspolitiska
mål. Kommissionen kommer å sin sida att agera på samma sätt i sina egna
upphandlingsförfaranden."

En gemensam MR-lag

Synen på mänskliga rättigheter i Sverige har lett till ett väldigt spretande
system för motverkande av diskriminering. Vi anser att de olika lagarna
mot diskriminering i arbetslivet ska samordnas i en lag om mänskliga
rättigheter med motverkande av diskriminering som huvudsyfte. Lagen
ska även utvidgas med en civilrättslig del angående diskriminering i det
övriga samhällslivet.

Dessutom har Sverige inte ratificerat tilläggsprotokollet till den
internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, som ger individer och grupper individuell klagorätt om deras
rättigheter har kränkts. Vi anser att Sverige ska ratificera
tilläggsprotokollet.
Det vore i så fall lämpligt att de bestämmelser som rör individuell klagorätt
tas in i en gemensam lag om mänskliga rättigheter.

Diskriminering utanför arbetslivet

Diskriminering är även ett problem utanför arbetslivet (se vidare
Miljöpartiets motion, Könsdiskriminering, 2000/01:A805. Det är enligt
brottsbalken 16 kap. 9 § brottsligt av en näringsidkare att diskriminera
någon på grund av etnisk tillhörighet eller homosexualitet. Men det är inte
brottsligt att diskriminera någon på grund av kön eller funktionshinder.

Diskrimineringsutredningen har i uppdrag att överväga lagens effektivitet
samt ett införande av funktionshinder såsom diskrimineringsgrund. Samtidigt
har regeringen i direktivet i princip förbjudit utredaren att överväga
införandet
av kön som diskrimineringsgrund.

Däremot öppnar direktivet upp möjligheten till det som Miljöpartiet
föreslog redan för några år sen, en effektiv civilrättslig skadeståndsbaserad
lag mot diskriminering. Vi hoppas att utredningen kommer fram till att
straffrätt är ett både olämpligt och ineffektivt instrument för reglering av
diskriminering. Vid en internationell jämförelse blir detta väldigt tydligt.

Det finns nästan inga fällande domar i de länder som använder sig av en
straffrättslig reglering. De nordiska länderna och Frankrike är de tydligaste
exemplen. Däremot finns det domar från t.ex. Holland, England, USA och
Kanada - vilka använder sig av en civilrättslig reglering. Här är det värt att
notera att Holland har övergått till en civilrättslig reglering med Kanadas
Human Rights Act som förebild.

FN:s kvinnokonvention ställer dessutom krav på att lagar mot
könsdiskriminering skall tas fram både inom och utanför arbetslivet.

En gemensam ombudsman för MR-frågor

Som en följdeffekt av en samlad MR-lag mot diskriminering är det
lämpligt att en samordning av de relevanta tillsynsmyndigheterna görs.

De nuvarande ombudsmännen bör således samordnas i en ny myndighet -
en ombudsman för mänskliga rättigheter. I en annan motion om en
Internetombudsman föreslår vi att man utreder möjligheterna att sammanföra
alla ombudsmän under riksdagen. En variant kan vara att sammanföra enbart
rättighetsombudsmännen. För närvarande finns det fyra så kallade
rättighetsombudsmän, JämO, DO, Handikappombudsman och HomO.
Diskrimineringsfrågorna är uppdelade på fem departement och minst fyra
riksdagsutskott. Ombudsmännens uppdrag faller under fyra olika ministrars
ansvarsområden. Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter i stället för
särintressen skulle det politiska arbetet bli mer fokuserat. De nuvarande
ombudsmännen bör således samordnas i en ny myndighet - en ombudsman
för mänskliga rättigheter under riksdagen.

En förebild är Australiens Human Rights and Equal Opportunities
Commission. Den leds av en Head Commissioner. Därutöver finns det en
Commissioner för de olika huvudområdena - kön, ras och funktionshinder.
En liknande konstruktion i Sverige skulle ge motverkande av diskriminering
en annan tyngd. På ett praktiskt plan skulle det leda till samordnings- och
samarbetsvinster samt ett mer direkt utbyte av idéer på det juridiska planet.

Stockholm den 1 oktober 2000

Per Lager (mp)

Kia Andreasson (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Lars Ångström (mp)

Ewa Larsson (mp)