Massmediepolitik

Motion 2002/03:K399 av Leif Björnlod och Mona Jönsson (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att tillsätta en bred massmedieutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd för Öppna Kanalen.

3. Riksdagen beslutar att uppdra åt riksdagsstyrelsen att arbeta för att samtliga debatter i plenum borde sändas i public service-kanal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att vissa justeringar behöver göras i presstödet i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Valet är nu definitivt över, och nya ord på den mediala dagordningen är budget och ministrar. Ord som vinnarna och förlorarna har stoppats undan längst in i garderoben igen. Väljaren har gjort sitt, och nu tar de folkvalda över att förvalta demokratin till nästa val då väljaren blir en viktig person igen.

Mellan val ska journalisten granska, informera och hålla debatten i gång i det offentliga rum som vi alla ska ha tillgång till. Och public service-TV, det vill säga Sveriges Radio, SR, Sveriges Television, SVT, och Utbildningsradion, UR, har på uppdrag av riksdag och regering skyldighet att under hela sin fyraåriga avtalstid hålla debatten om sin egen demokratiska roll i samhället levande.

Det här fungerar inte. Medieutbudet tenderar hela tiden att bli mer och mer ensidigt. Stora grupper i samhäller saknar röst mellan valen. Därför fortsätter demokratin att urholkas och intresset för samhällets utveckling minskar. Detta är en utomordentligt allvarlig och oroande utveckling. Samtidigt som vi står inför stora avgörande livsstilsfrågor minskar kunskapen och intresset för den enskilde individens avgörande betydelse i samhällsbygget.

Jag tycker att vi – folket, väljarna – har rätt till ett mer utvecklat medieutbud än det som erbjuds oss i dag. Utvecklingen på den så kallade mediemarknaden tenderar att mest handla om teknik och ekonomi. Innehållet, själva budskapet, menar jag har kommit på avvägar. En demokrati som bristfälligt granskar själva det mediala utbudet, kvaliteten och budbärarens avsikter, underminerar själva folkstyret.

Tre förslag till omedelbara åtgärder

Ordets makt är också min makt. Låt därför riksdagens debatter sändas i sin helhet i SVT. I dag direktsänds budgetdebatter och vissa särskilt påkallade debatter samt riksdagens frågestund. Under mina år som riksdagsledamot har jag fått mottaga mycket positiv återkoppling från dessa debatter, både från pensionärer, studerande och arbetssökande; spridningen av tittandet är stort. Jag menar att demokratin väsentligt kan vitaliseras om alla riksdagsdebatter kan direktsändas. Som det är nu avgör tidningarnas politiska profil och i liten uträckning även journalisten vad folket vill ha så kallad nyhet om. Folket, vi, borde ha rätt att själva, ofiltrerat, kunna välja ut den kunskap om den politiska debatten som vi vill ha. Jag är dessutom övertygad om att kvinnor och män kommer att prioritera att se olika typer av debatter.

UR kan med fördel ta ansvar för dess sändningar inom ramen för public service-uppdraget. Det är bara för regeringen att skriva in det i det nya avtalet.

Presstödets utformning behöver ses över igen av flera skäl.

1. Dagens urbanisering och massmediekoncentration innebär bland annat att en femtedel av landets befolkning, de som bor i stor Stockholm, inte har egna lokala tidningar att tillgå. De måste helt förlita sig på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Metro och vissa reklambaserade tidningar såsom Söderförort. En femtedel av landets befolkning saknar därför möjlighet till lokal fördjupning och medial analys av samhällsutvecklingen i lokala tidningar. Då minskar självklart det demokratiska intresset för att ta eget ansvar för sin hembygd och ställa krav på lokala politiska företrädare.

2. Många unga människor läser i dag tidningar via Internet. Dessa utgåvor saknar i dag presstöd, vilket inte kan anses rimligt.

3. Det finns många olika invandrartidskrifter där man skriver på sitt eget modersmål. De flesta förmedlas ekonomiskt stöd via Kulturrådet. Jag menar att en viss del, låt oss säga 20 procent, av dessa tidningars och tidskrifters innehåll borde skrivas på svenska. Då möjliggörs läsning av innehållet för alla och inte endast den egna kulturkretsen. De invandrades egna olika prioriterade debatter och nyheter kan bli allas kunskap och allas debatt. Speciellt öronmärkta pengar borde avsättas för detta ändamål.

Öppna Kanalen, det i dag enda icke-kommersiella mediet för rörliga bilder, bör få statligt stöd så att dess verksamhet kan täcka hela Sverige. I dag finns Öppna Kanalen endast i de större kommuner som har ekonomisk möjlighet att stödja denna föreningsbaserade verksamhet. Där direktsänds t ex kommunfullmäktigedebatter, lokalt producerade nyheter och kulturinslag.

Det här är några konkreta förslag till att göra fler röster hörda i mediebruset. Den allmänna kommersiella medietrenden går mot allt större ägarkoncentrationer. och trenden behöver brytas. Det är vi skyldig demokratin, folkstyret, om vi vill bevara den och vitalisera samhällsdebatten. Lyckas vi med det kanske också fler människor vill gå och rösta vid nästa val.

Men den breda debatten om dagens journalistiska utrymme i det kommersiella flödet och i public service-TV saknar en arena i dag. Därför är jag benägen att hålla med dem som tycker att en bred massmedieutredning behöver tillsättas nu.

När den grävande undersökande journalisten inte längre tillåts ha tid för sitt grävande och inte själv tillåts äga sitt skrivna material utan marginaliseras till en renodlad inkomstkälla för mediemoguler, är det mycket illa ställt för demokratin. Osäkra anställningsförhållanden har redan tystat många kritiska röster inom andra arbetsområden. En kuvad och tyst journalistkår är en rysare och en demokratins dödgrävare.

Jag har tidigare varnat för fast food-mentaliteten inom public service-TV:s nyhetsutbud. Liknande nyheter glättigt förmedlas i de båda kanalerna under hela dagen med lite kosmetiska förändringar. Men denna oroande trend gäller hela vårt tillgängliga medieutbud. Och nya medier behöver definitivt inte innebära att den totala mångfalden ökar så att fler får möjlighet att orientera sig i samhällsdebatten eller i lokalsamhällets utveckling. Därför behövs också en massmedieutredning.

Stockholm den 23 oktober 2002
Leif Björnlod (mp)	Mona Jönsson (mp)