Mått på tillväxten i samhällsekonomin

Motion 1989/90:Fi411 av Kent Lundgren och Krister Skånberg (båda mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi411

av Kent Lundgren och Krister Skånberg (båda mp)
Mått på tillväxten i samhällsekonomin

Dagsläget

Det svenska folket och dess organisationer matas varje år med siffror om
hur dålig vår tillväxtutveckling är och detta katastrofvärde uttrycks alltid i
procent av BNP.

Dessa bedrövelsens siffror ges alltid stort utrymme i Dagens Industrier,
Veckans Affärer samt dagstidningarnas börssidor och den massmediala fokuseringen
hålls sedan vid liv under lång tid av arbetsgivarorganisationernas
olika tidningar samt av olika industrikoncerners bransch- och personaltidningar.

Det värsta är emellertid att dessa årliga redovisningsvärden - med få undantag
- kommer att fortsätta att sjunka även i framtiden. Detta ligger i fenomenets
natur och är en automatisk följd av att jämföra två på varandra
följande år. BNP höjs ju hela tiden i värde och tillväxten har därför ett allt
högre värde att jämföra sig emot.

Med automatisk nödvändighet måste tillväxtprocenten komma allt mer till
korta vid sådana jämförelser och kommer att bli allt lägre, tills den blott är
promille av BNP.

En kort exemplifiering:

Om vi använder 1950-talet som basvärde och sätter det till 100, så innebär
en höjning med 10 enheter mot detta basvärde att tillväxten varit 10% för
1951. Vi antar sedan att tillväxten utvecklats så att den för 1988 är uppe i 400
enheter. Vi konstaterar sedan att vi för 1989 har lyckats höja tillväxten med
ytterligare 10 enheter vid en jämförelse med basvärdet. Räknar vi då procent
mot 1988, så har vi en tillväxt av 2,5%. Men räknar vi mot bastalet så är
tillväxten fortfarande 10%. Siffran 2,5% är således klart vilseledande i debatten
och den är inte heller jämförbar mot andra länder om vi inte har
samma utgångspunkt att stå på, d.v.s. samma bastal.

Vi använder således en felaktig måttstock vid våra beräkningar av tillväxten
i dag och med tanke på vad det ställer till med i samhällsdiskussionen, så
är det viktigt att detta omgående rättas till.

Man må tycka vad man vill om tillväxt i allmänhet och dagens BNP-jämförelser
som mått för denna tillväxt i synnerhet - vilket motionärerna också
gör - men skall vi använda detta urdåliga verktyg att mäta tillväxt emot, så
måste det göras i ett fast utgångsvärde.

Vi anser därför att BNP måste få sitt basvärde fastställt och därefter Mot. 1989/90

måste tillväxthöjningarna beräknas i ekvivalenter av detta basvärde. Man Fi411

kommer då att kunna se att 2,5% i dag motsvarar lika många delars tillväxt
av basvärdet som 10% gjorde på 50-talet och därmed manipuleras inte
längre svenska folket att tro att de är lata.

När Jantelagens ok således har lyfts bort från de blågula axlarna, så att vi
alla återigen kan känna oss stolta, glada och präktiga - kanske också i förhållande
till våra europeiska kusiner - så kan vi få en mer verklighetsbaserad
avtalsrörelse, vilket väl alla goda krafter måste ha som gemensamt mål.

Nästa steg att värdera samhällets produktivitet och tillväxt på BNP är således
i sig ett mått med stora brister, eftersom den värderar destruktiv tillväxt t.ex.
trafikolyckor som åstadkommer sjukvårdsproduktivitet - lika högt som
s.k. positiv produktion. Den tar inte heller hänsyn till vare sig förbrukningen
av ändliga naturresurser eller miljöförstöringen i sina beräkningar, vilket är
katastrofalt för vår gemensamma framtid.

Enklaste sättet att komma tillrätta med de mest akuta felen i räkenskaperna
är att omvandla BNP till NNP, d.v.s. att ta fram en nettonationalprodukt.
Detta innebär att en utredning omgående tillsätts, som går igenom de
ingående posterna i BNP och föreslår vilka av dessa som skall betraktas som
destruktiva ur samhällssynpunkt. Dessa poster skall i så fall inte tas med i
beräkningen, eller räknas helt, eller delvis, som minusposter ur produktivitetssynpunkt.

Tredje steget att mäta produktivitet och tillväxt på

Den ovan nämnda utredningen bör sedan gå vidare och åstadkomma gröna
räkenskaper i samhällets mätmetoder, d.v.s. ändliga resurser skall beräknas,
dess förbrukning skall ses som minusposter och mark-, vatten- och annan
miljöförstöring - t.ex. förstöring av kulturella byggnadsverk och konst skall
också belasta beräkningarna som minusposter. På detta sätt åstadkommes
en samhällelig balansräkning. Först då är det möjligt att få fram ett resursunderlag
som visar vad människans nuvarande livsstil åstadkommer och
leder till.

Utifrån dessa beräkningar kan sedan åtgärder för förändring mot planetens
och dess invånares överlevnad sättas in och kostnadsberäknas, om regeringen
medverkar till att via internationella förhandlingar sprida de framtagna
mätmetoderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillväxt skall redovisas i reella tal av ett framräknat
basvärde av BNP med omgående verkan,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning vars
första uppgift skall vara att ta fram förslag till beräkning av NNP enligt
motionens anda,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

10

uppgift att ta fram gröna räkenskaper i form av en samhällelig ba- Mot. 1989/90
lansräkning, Fi411

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att via internationella förhandlingar sprida de framtagna
beräkningsmetoderna.

Stockholm den 23 januari 1990

Kent Lundgren (mp) Krister Skånberg (mp)

11