Mått på välståndsutvecklingen som tar hänsyn till naturresurser och förändringar i miljön

Motion 1989/90:Fi401 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi401

av Gunnar Björk m.fl. (c)

Mått på välståndsutvecklingen som tar
hänsyn till naturresurser och förändringar i
miljön

Mot.

1989/90

Fi401-406

Han reste sig.

- Om vi för ett ögonblick, sa han torrt, kunde rikta vår uppmärksamhet på
den ekonomiska politiken.

- Ekonomisk politik! hojtade Ford Prefect. Ekonomisk politik!

Företagskonsulten gav honom en blick värdig en hornsimpa.

- Ekonomisk politik... upprepade han, det var vad jag sa.

- Hur skulle ni kunna ha pengar, undrade Ford, när ingen av er producerar
någonting? Dom växer inte på träd, som ni vet.

- Jag kanske kan få fortsätta...?

Ford nickade uppgivet.

- Tack. Sedan vi beslöt, för några veckor sedan, att använda löv som lagligt
betalningsmedel har vi naturligtvis blivit oerhört rika allesammans.

Ford stirrade misstroget på folkmassan, som sorlade uppskattande och girigt
klämde på sina putande träningsoveraller.

- Men vi har också fått lite problem med inflationen, sa företagskonsulten,
på grund av den höga graden av lövtillgänglighet. Detta innebär, om jag förstått
saken rätt, att man numera får ge upp till tre normalstora skogar för en
jordnöt.

Folkmassan sorlade oroligt. Företagskonsulten lugnade den.

- Så för att eliminera problemet, och återupprätta Lövets värde, kommer
vi nu att starta en massiv avlövningskampanj och, äh... bränna ner alla skogar.
Jag tror att ni håller med mig om att detta är det förnuftigaste vi kan
göra under nuvarande omständigheter.

Folkmassan tycktes lite osäker om detta i en eller ett par sekunder, men
sedan någon framhållit hur mycket detta skulle öka värdet av alla löv som
dom hade i fickorna hördes vilda tjut av glädje och företagskonsulten fick
stående ovationer. Samtliga i folkmassan ingående kamrerer och revisorer
såg fram emot en lönsam höst.

Ur Douglas Adams Liftarens Guide till Galaxen

Inledning

Människan har stor förmåga till kreativitet och nytänkande. Det gäller inte
minst inför svåra situationer. Nöden är uppfinningarnas moder heter det i
ordspråket. Men människan har också ett behov av att skapa rutiner och
fasta föreställningar. I detta skapande spelar förenklingar av verkligheten till
vetenskapliga modeller en central roll.

För ekonomin utgör nationalräkenskaperna ett sådant centralt verktyg.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Fi401-406

Det moderna systemet för nationalräkenskaper daterar sig till 30-talet då det Mot. 1989/90

introducerades av den engelske ekonomen J M Keynes. Fi401

Nationalräkenskaperna har varit till ovärderlig hjälp för att följa och analysera
ländernas ekonomiska utveckling. Ett begrepp, bruttonationalprodukten
(BNP), har därvid haft en nyckelroll. BNP/capita har under decenniernas
gång varit den helt dominerande bedömningsgrunden för hur rikt
ett land är.

Men vetenskapliga modeller är som nämnts alltid förenklingar av verkligheten.
BNP har kommit att användas i många sammanhang där begreppets
brister blivit alltför uppenbara. Den allt mer tilltagande miljöförstöringen
och överutnyttjandet av vissa naturresurser har lett till en allt starkare insikt
om nödvändigheten av ett nytt synsätt på välfärden. Detta nya synsätt bygger
på principen bruka utan att förbruka. Vi måste lära oss att leva på räntan
av vad jorden kan producera - inte leva upp kapitalet som vi tidigare inte
hesiterat inför.

En ny syn på välfärdssamhället medför också behov av nya vetenskapliga
grunder och modeller. Det är om detta som denna motion handlar. Forskningsarbetet
för att inkludera miljö- och naturresurspåverkan i de ekonomiska
modellerna har i Sverige redan pågått i ett par decennier. Erik
Dahmén var en av pionjärerna bland forskarna. Med debattboken Sätt pris
på miljön (1969) gav han inspiration till den fortsatta utvecklingen.

Centerpartiet var först ut bland de politiska partierna att ta upp dessa frågor.
Redan i en centermotion 1966 kritiserades t.ex. det faktum att

nationalproduktens, ökning alltmer möjliggöres på bekostnad av naturförstöringar,
till vilka hänsyn inte tages i nationalprodukten. Motionen bar
Gunnar Hedlunds namn. Krav ställdes på ett välfärdsmått med miljö- och
naturresursvärden.

Centern har också i en lång följd av år föreslagit att god miljö skall betraktas
som ett mål för den ekonomiska politiken. Som ett resultat av ett yrkande
från centern gick detta krav igenom riksdagen våren 1989. I utskottsbetänkande
1988/89:FiU30 heter det: Utskottet instämmer också till fullo i motionärernas
uppfattning att kraven på en god miljö måste vara en av de viktigaste
utgångspunkterna för utformningen av den ekonomiska politiken. Vi
kommer längre fram i denna motion att ytterligare redogöra för vår syn på
god miljö som ett ekonomiskt-politiskt mål.

Vi krävde senast i partimotion 1988/89:Fi62 våren 1989 att gröna nationalräkenskaper
införs. Kravet uttrycktes på följande sätt:

Bruttonationalprodukten, BNP, är ett i många avseenden användbart mått
inom nationalekonomin. BNP har dock över tiden använts i många sammanhang
där begreppets brister blivit alltför uppenbara. Bland annat tar BNP
inte hänsyn till de dimensioner som är relaterade till miljöhänsyn och resurshushållning.
Användningen av BNP-måttet måste därför ställas under debatt.
Alternativa mått som tar hänsyn till miljön måste komplettera traditionella
ekonomisk-politiska mål. Först då blir också ett begrepp som BNP rätt
utnyttjat. Naturresursräkenskaper i någon form bör finnas med i framtida
statsbudgetar.

Orsakerna till att Sverige, trots forskning och debatt i snart 25 år, ännu inte
infört gröna nationalräkenskaper är flera. Framför allt den makroekono

2

miska delen av detta område har under årens lopp bjudit avsevärt motstånd
för forskarna. En bred politisk uppslutning för att prioritera området har
också saknats.

Många andra länder har kommit betydligt längre än Sverige hittills gjort.
Det är nu hög tid att ta fram gröna nationalräkenskaper för Sverige. Det är
alldeles nödvändigt för att åstadkomma den hållbara utveckling som bl.a.
FNs världskommission för miljö och utveckling pläderat för.

Regeringen har nu i dagarna meddelat att man avser att ge långtidsutredningen
i uppdrag att ta fram vissa nationalräkenskaper som tar hänsyn till
naturresurserna. Vi hälsar detta med tillfredsställelse. Vi betraktar det som
en framgång för miljörörelsens, forskarnas och centerns mångåriga arbete.
Centern lägger ändock fram denna motion. Den behövs för att fördjupa och
precisera diskussionen kring gröna nationalräkenskaper. Samma krav som
framförs i denna motion framförs i vår partimotion 1989/90 om ekonomisk
politik i anledning av regeringens budgetproposition.

Tillväxtens problem och välsignelser

Bruttonationalprodukten, BNP, uttrycker värdet av allt det som under en
viss tidsperiod framställs i ett land avseende varor och tjänster. Förändringen
i BNP kallas vanligen tillväxt och det är kring just tillväxten den stora debattstriden
stått. Det finns dock andra mått som också uttrycker produktionsresultaten.
BNP är ett bruttomått och övervärderar därför värdet av
den produktion som åstadkommits. Detta beror på att BNP inte tar hänsyn
till att det reala kapital i form av maskiner, fabriker etc. som använts för
produktionen förslits. Om hänsyn istället tas till denna kapitalförslitning får
vi ett annat mått - nettonationalprodukten, NNP. NNP visar hur mycket
landet kan producera med bevarande av sin produktionsapparat intakt.

Redan från traditionellt ekonomiska synvinklar har BNP-begreppet brister.
Ett exempel är att den omfattande självverksamhet som bedrivs inom
hushållens ram inte avspeglas i BNP. Den allvarligaste bristen är emellertid
att hänsyn inte tas till miljö eller naturresursanvändning. Ett nationalinkomstbegrepp
som så korrekt som möjligt skall avspegla verkligheten borde
rimligen inte undvika så centrala tillgångar för länderna som det här är fråga
om. Detta görs dock idag.

I boken Värdera miljön (SNS förlag 1989) redogör Erik Dahmén för de
brister i dagens tillväxt-begrepp som är relaterade till miljö- och naturresurshushållning.
Han skriver (sid 147-149):

Kostnader i form av förbrukning av råvaror och energi samt de arbetskraftskostnader
som är förenade med produktionen blir normalt täckta av producenterna
och återspeglade i produkternas priser. Detta är emellertid inte fallet
med de kostnader som uppoffringar av miljövärden innebär. De företagsekonomiska,
inklusive kommunalekonomiska, kostnadsberäkningarna brukar
sluta vid skorstenarna, avloppstrummorna och andra utsläppsställen.
Detta betyder att de kostnader som består av skador på värdesatt miljö inte
kommer med i bilden.

Följderna härav kan lätt sammanfattas:

Mot. 1989/90

Fi401

1. Eftersom miljöskadande teknik i regel är billigare för producenterna än

3

mindre skadliga eller inte alls miljöskadande sådan brukar den bli Mot. 1989/90

vald Fi401

2. Produktionens avfallsprodukter blir sällan omhändertagna på det mest
miljövänliga sättet.

3. Intresset för att satsa pengar på försök att utveckla ny, miljövänligare
teknik för produktion och avfallshantering blir inte så stort

4. Eftersom många produkters priser inte återspeglar samtliga framställningskostnader
och kostnader för avfallsprodukternas hantering, blir efterfrågan
på, och därmed produktionen av, sådant som direkt och indirekt är
miljöskadligt förhållandevis stor.

Dahmén påpekar att detta leder till att den ekonomiska tillväxten får inslag
av miljöskador som ett resultat av vad som händer i produktionen. Detta
gäller dock också, skriver Dahmén, även användningen och förbrukningen
av produkterna. Inte heller i dessa led i produktcykeln belastas konsumenterna
för miljökostnader fullt ut och olika i förhållande till de olika grader
av miljöskada som produkterna ger upphov till. Konstruktionen av BNP innebär
också att en dubbelräkning av miljörelaterade varor och tjänster görs.

Sålunda räknas i BNP in såväl ökad biltrafik, som medför ökade utsläpp,
som produktion av katalysatorrenare. Såväl upphovet till miljöskadorna
som avlägsnandet av dem ingår alltså i BNP.

Frågan om tillväxt och miljö har allt som oftast förts i form av en rigid
dispyt mellan två skolor; de som är för tillväxt och de som är emot. Detta
förhållande har snarare kvävt debatten än stimulerat den. Nu börjar dock
en mer nyanserad diskussion att spira. De flesta sakkunniga på området är
numera överens om att det är tillväxtens innehåll som är det centrala och det
är detta som bör diskuteras.

Det är ingen tvingande omständighet att tillväxt medför miljöförstöring.

Dahmén pekar i sitt inlägg i Värdera miljön! på följande två omständigheter.
För det första innebar den tidiga industrialiseringen faktiskt förbättrad
miljö. Dahmén tar elektrifieringen som ett exempel. För det andra är den
senare utvecklingen av industrialiseringen, som medfört försämrad miljö, ett
resultat av att alla kostnader inte räknats in i de ekonomiska kalkylerna vilket
redogjorts för ovan. Tillväxt består heller inte enbart av produktion,
användning och förbrukning av råvaror och energi. De mjuka delarna i
tillväxten såsom produktion av kunskap, information, vård och omsorg har
fått en allt större betydelse. Dessa komponenter har inte den direkt negativa
påverkan på miljön som den hårda sidan av tillväxten. En tillväxt med
mindre skadlig miljöpåverkan är därmed möjlig om den mjuka delen av
tillväxten får en ökad specifik vikt och den hårda sidan en minskad betydelse.

För den del av tillväxten som utgörs av råvaruuttag och energianvändning
gäller följande. Om tillväxten sker genom ökat resursuttag blir resultatet en
negativ påverkan på miljön. Om den däremot uppträder i form av bättre renings-
eller återvinningsteknik, så bidrar detta till en gynnsammare påverkan
på miljön. Om tillväxten sker genom att den tekniska utvecklingen leder till
produktion av resurssnåla varor kan den vara mer förenlig med resurshus

hållning. Kan man styra den tekniska och ekonomiska utvecklingen över i Mot. 1989/90

en miljöskyddande och resurshushållande riktning innebär detta en mer mil- Fi401

jövänlig tillväxt. Kan man se till att en allt större del av den totala produktionen
används för miljövårdande åtgärder blir resultatet också att mindre miljöskadlig
inriktning möjliggörs.

Det hävdas ofta att tillväxt är en nödvändighet för en förbättrad miljö.

Detta skulle bero på att tillväxten genererar resurser som sedan kan användas
för förbättringar av miljön. U-länder med enorma miljöproblem jämförs
då ofta med I-länder där miljöförstöringen har gått långt men är relativt sett
mindre. Om tillväxten åstadkoms på ett sätt som försämrar miljön blir dock,
även om en viss del av tillväxten används för miljöförbättrande åtgärder, nettoeffekten
den att detta inte medför nya resurser utan istället att miljöskulden
- den ackumulerade miljöförsämringen - ökar. Det gäller också, enligt
vår mening, inte bara att omforma en eventuell produktionsökning ur miljösynpunkt,
utan hela produktionen.

Omvänt gäller att en låg BNP-tillväxt eller noll-tillväxt inte heller med
nödvändighet förbättrar miljön. Som nämnts ovan innebär effektivare energianvändning
och framväxten av miljövänligare produktionsprocesser m.m.
både bidrag till tillväxten och till en bättre miljö. Minskad fattigdom, genom
ökad produktion, i U-länderna är dessutom ett stöd för en minskad miljöförstöring
i dessa länder eftersom det kan minska den desperata skövlingen av
naturresurser såsom regnskogarna, det kan hjälpa till att bromsa den alltför
snabba befolkningsutvecklingen m.m.

Det är alltså istället tillväxtens innehåll som måste vara i fokus. I den mån
vi vill ha tillväxt för att nå andra mål än en förbättrad miljö, måste den formas
så att den blir miljövänlig. Det förhållandet att det således inte är en
tvingande omständighet med noll-tillväxt för att rädda miljön, innebär emellertid
inte att köpfesten - den materiella slit- och slängkonsumtionen - kan
fortsätta. Miljöförbättringarna kommer under alla förhållanden att kosta i
form av minskad bekvämlighet och, troligen, en minskad materiell konsumtion
i I-världen. Hur vi kommer att lyckas med att förbättra miljön är i stor
utsträckning en fråga om i vilken utsträckning medborgarna är beredda att
ställa upp på en politik som kan innebära minskad direkt konsumtion för att
istället prioritera framtidsinvesteringar för reparation och återställande av
naturen.

Vi måste alltså göra BNP-begreppet rättvisa genom att reducera tolkningen
av det till det som begreppet verkligen visar och är bra på att åskådliggöra.
BNP är ett mått på ekonomins produktionskapacitet - inte ett välfärdsmått,
vilket det ofta använts som. Nya nationalräkenskaper, som inkluderar
miljö- och naturresurser, måste också tas fram.

Miljöförstöringen kostar också årligen mycket stora summor för samhällena.
Den västtyske professorn i nationalekonomi Lutz Wicke har beräknat
att för Västtysklands del kostar miljöförstöringen motsvarande 6 % av BNP
årligen. Wicke har då enbart räknat med materiella skador, produktivitetsminskningar,
ökade kostnader för att rena vatten etc. Han har avstått från att
bedöma psykosociala kostnader, minskade mänskliga värden och ekologiska
risker. Hans bedömning utgör således endast en undre gräns för miljöförstöringens
kostnader, beräknat på de direkt mätbara kostnaderna. Det finns 5

ingen anledning att tro att mijöförstöringen skulle vara mindre kostsam i Mot. 1989/90

Sverige. Det skulle innebära att miljöförstöringen kostar minst 70 miljarder Fi401
1990.

World Resources Institute (WRI) i Washington har gjort miljö- och naturresursberäkningar
på exemplet Indonesien. Indonesiens BNP steg årligen
med 7 % mellan 1971 och 1984. När WRI tog i beaktande tre naturresurser olja,
timmer och jord - och hur mycket dessa resurser tagits i anspråk, halverades
bedömningen av BNR Den nettonationalprodukt som WRI tog
fram gav en mer realistisk bedömning av Indonesiens välståndsutveckling.

En hållbar utveckling

Världskommissionen för miljö och utveckling, under ledning av den dåvarande
norska statsministern Gro Harlem Brundtland, lade 1987 en rapport,
på svenska betitlad Vår gemensamma framtid (Prisma/Tiden 1988). Kommissionens
arbete har betytt mycket för att på nytt sätta fart på debatten
kring de globala miljö- och resurshushållningsfrågorna.

Kommissionen inför begreppet En hållbar utveckling. Man definierar
detta som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov (sid 57).

Målen för ekonomisk och social utveckling i alla länder måste definieras i
termer av hållbarhet, säger man.

I ett särskilt kapitel ges en rad exempel på vad som krävs för att åstadkomma
en hållbar utveckling. Dessa är bland annat:

- att allas grundläggande behov kan tillfredsställas och att alla ges tillfälle
att tillfredsställa sina önskningar om ett bättre liv. Man säger också att en
levnadsstandard som sträcker sig utöver ett grundläggande minimum är
möjlig endast om konsumtionsnivåerna överallt beaktar den långsiktiga
hållbarheten.

- ekonomisk tillväxt där de grundläggandde behoven inte tillfredsställs. En
hållbar utveckling kan vara förenlig med ekonomisk tillväxt under förutsättning
att tillväxten avspeglar de grundläggande principerna för hållbarhet
och inte innebär exploatering av andra människor.

- att samhället tillfredsställer människors behov både genom ökad produktion
och genom att säkerställa lika möjligheter för alla.

- balans mellan befolkningsutvecklingen och förändringarna av ekosystemets
produktionsmöjligheter.

- att de naturliga system som utgör grunden för livet på jorden d.v.s. atmosfären,
vattnet, jordarna och organismerna inte hotas.

- att växter och djur skyddas från utrotning.

- jämlik tillgång på de begränsade naturresurserna och att de tekniska ansträngningarna
omorienteras för att minska trycket på resurserna långt
innan dess definitiva gränser nås.

- att användningen av icke förnybara energiresurser sker på ett sådant sätt
att det lämnar så många framtida valmöjligheter som möjligt öppna.

Kommissionens rapport sammanfattar viktiga målsättningar såvitt avser den
miljö- och utvecklingspolitik som följer av begreppet en hållbar utveckling
på följande sätt (sid 64):

6

* Förnyad tillväxt

* Förändring av tillväxtens kvalitet

Mot. 1989/90

Fi401

* Tillgodoseende av de grundläggande behoven vad avser arbete, mat,
energi, vatten och hälsovård

* Säkerställande av en hållbar befolkningsnivå

* Bevarande och förstärkning av naturresursbasen

* Ny inriktning av teknologi och riskhantering

* Integrering av miljö och ekonomi i beslutsprocessen.

Kommissionen vill ändra tillväxtens kvalitet så att även kostnader för miljöförstöring
och naturresursförbrukning ingår i tillväxtbegreppet. En förnyad
tillväxt och förändring av tillväxtens kvalitet är, enligt kommissionen, en förutsättning
för en hållbar ekonomisk utveckling. Kommissionen menar också
att det inte är tillräckligt att man breddar det antal ekonomiska variabler som
man tar hänsyn till. Om förhållandena skall betraktas som hållbara krävs
en syn på människors behov och välfärd som innefattar också sådana ickeekonomiska
värden som utbildning och hälsa, vilka värderas för sin egen
skull på samma sätt som rent vatten, ren luft och skydd av naturens skönhet.
(sid 68).

Våra synpunkter överensstämmer i stor utsträckning med kommissionens
sådan den kommer till uttryck i rapporten. Vår slutsats är att det krävs en
förändrad syn på utveckling. Ett nej till ett ekologiskt känsligt projekt, t.ex.
en motorväg, kan, utifrån synsättet hållbar utveckling, vara ett tecken på
framsteg och inte ett hinder för utvecklingen. Utvecklingen i Sverige måste
stå i överensstämmelse med den globala situationen. Ekonomisk tillväxt är
nödvändig i utvecklingsländerna. Människorna i utvecklingsländerna kan
inte förvägras att sträva efter att komma ur sin fattigdom. Minskad fattigdom
är ett stöd för en minskad miljöförstöring, en bromsning av den alltför
snabba befolkningsutvecklingen etc. och därmed en hållbar utveckling. Utvecklingen
i såväl I- som U-länder måste bedrivas i enlighet med hållbarhetskriteriet.
Vi vill också betona att det inte enbart handlar om att i en global
skala skapa nya resurser via en hållbar utveckling, utan också om att omfördela
och omskapa de befintliga resurserna.

Gröna nationalräkenskaper

Sorn vi i inledningsavsnittet nämnt har centern under en lång följd av år krävt
att nationalräkenskaper som tar hänsyn till miljö och naturresurser införs.

Senast i samband med vårens kompletteringsproposition ställde centern i
partimotion 1988/89:Fi62 krav på dels att god miljö skall vara ett fullvärdigt
mål för den ekonomiska politiken, dels att alternativa BNP-mått som tar
hänsyn till miljön måste komplettera traditionella ekonomiska-politiska
mått, samt slutligen att naturresursräkenskaper skall ingå i framtida statsbudgetar.

Som vi tidigare anfört antog riksdagen vårt förslag angående god miljö
som ett mål i den ekonomiska politiken. Det är dock enligt vår mening nödvändigt
att precisera hur vi anser att detta beslut bör tolkas.

I betänkandet 1988/89:FiU30 återfinns följande formuleringar (sid 8283):
En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en 7

god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik ekonomisk Mot. 1989/90

politik är en förutsättning för en aktiv miljöpolitik. Fi401

En framgångsrik ekonomisk politik i traditionell mening, d.v.s. där
BNP-tillväxt är det dominerande målet, är inte en förutsättning för en hållbar
utveckling sådan världskommissionen för miljö och utveckling beskrivit
det. Det är, som vi tidigare sagt, den ekonomiska produktionens innehåll
som är det avgörande. Det är istället så att en hållbar utveckling är ett kriterium
för vad som bör betraktas som en i verklig mening framgångsrik ekonomisk
politik. En framgångsrik ekonomisk politik är således enligt vår mening
en politik som möjliggör en hållbar utveckling enligt världskommissionens
definition.

Enligt vår mening bör vidare målet god miljö i samband med den ekonomiska
politiken, i enlighet med det resonemang som framförs av världskommissionen,
tolkas så att detta mål är grundläggande för de övriga ekonomiskpolitiska
målen och samtidigt överordnat dessa. Sambandet mellan ekonomisk-politiska
mål är också viktigt att betona. En bra regionalpolitik är t.ex.
ett viktigt stöd för en god miljö.

Våra krav angående alternativa nationalräkenskaper, som tar hänsyn till
miljö- och naturresurser, bemöttes i betänkande FiU30 med följande kommentar
(sid 82): Enligt utskottets mening råder det idag i riksdagen enighet
om att god miljö ingår som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken.

Detta gäller oaktat att det inte är möjligt att utforma ett enhetligt mått som
gör det möjligt att kvantifiera de samlade effekterna på miljön av ett visst
tillväxtförlopp. Även om det inte var ekonomiska mått av denna preciseringsgrad
som utskottet talar om som centern efterlyste, konstaterar vi med
tillfredsställelse att regeringen numera, endast ett halvår senare, bedömer
det möjligt att ta fram alternativa nationalräkenskaper i enlighet med vårt
förslag.

Tyvärr är Sverige som nation redan i inledningsskedet långt efter en rad
andra nationer på detta område. Norge har sedan 1980 presenterat naturresursräkenskaper.
Detta innebär att man, istället för att värdera miljö- och
naturresurser i monetära enheter, anger dem i fysiska termer såsom ton och
kubikmeter. Energi och luft är de två resurser som man i Norge lägger störst
vikt vid. Man presenterar också naturresursräkenskaper för fisk, mineraler
och skog. Även Frankrike och Canada använder sig av naturresursräkenskaper.

Västtyskland beslutade förra året att till 1995 ta fram en alternativ miljöBNP
som ett alternativ till den vanliga bruttonationalprodukten.

OECD och Världsbankens miljöavdelning bedriver ett intensivt forskningsarbete
på området miljönationalräkenskaper.

Sverige bör således ha alla möjligheter att ta fram såväl ett grönt tillväxtbegrepp
som naturresursräkenskaper. Vi vill förorda följande inriktning av
det svenska arbetet med gröna nationalräkenskaper.

1. Det gröna tillväxt-begreppet bör enligt vår mening utformas så att BNP
kompletteras med värdering i monetära enheter av förändringar i naturresurserna
och förändringarna i miljön. Man kan därvid utgå från ett miljövårdsprogram
som talar om hur mycket det kostar att återställa naturen.

Den kan utgöra underlag för en avskrivningskalkyl. Därmed kan en grön
netto-nationalprodukt (NNP) räknas fram. Redan idag beräknas en nettonationalprodukt
där hänsyn tas till avskrivningar. Detta borde kunna fås att
inkludera också förändringar i miljö- och i naturresursbasen. Den konventionella
BNP-n bör tills vidare finnas kvar eftersom de gröna nationalräkenskaperna
ännu inte har en tillräckligt bred internationell användning. Tolkningen
av BNP måste dock revideras avsevärt. BNP måste ses enbart som
ett mått på ekonomins produktionsförmåga, inte som ett universellt välfärdsmått.

2. Arbetet med att ta fram naturresursräkenskaper bör lämpligen ske med
det norska systemet som modell. De svenska naturresursräkenskaperna bör
i inledningsskedet omfatta energi, vatten, luft, malm och skog.

3. Arbetet med att ta fram ett grönt BNP-begrepp och naturresursräkenskaper
i enlighet med vad som ovan sagts, bör utföras av Statistiska Centralbyrån.

4. Sverige måste trycka på i internationella fora för att användningen av
gröna nationalräkenskaper skall bli en global företeelse. Detta gäller inte
minst i samband med den kommande världsmiljökonferensen i Brasilien.

Det räcker dock inte att ta fram gröna nationalräkenskaper. Förekomsten av
dessa måste också sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och naturresursaspekter
blir grundläggande i all samhällsplanering.

Termen ekonomisk tilväxt bör, liksom BNP-begreppet, inskränkas till att
användas för att uttrycka produktionsförmågan. Istället bör det vidare begreppet
hållbar utveckling i enlighet med världskommissionens förslag bli
den ledstjärna som samhällsekonomin strävar efter.

Vad som sagts under detta avsnitt bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mått på välståndsutvecklingen som tar hänsyn till naturresurser
och förändringar i miljön.

Stockholm den 12 januari 1990

Gunnar Björk (c)

Ivar Franzén (c) Görel Thurdin (c)

Rolf Henneryd (c) Håkan Hansson (c)

Gunilla André (c) Martin Olsson (c)

Mot. 1989/90

Fi401

Larz Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

9