med anledning av förs. 1991/92:11 Riksdagens revisorers förslag angående effektiviteten i förvaltningen av svenskt utvecklingsbistånd

Motion 1991/92:U5 av Lars Moquist m.fl. (nyd)

Riksdagsrevisorernas kritiska rapport om effektiviteten
i det svenska utvecklingsbiståndet ger en god inblick i
SIDAs och UDs sätt att hantera biståndsfrågorna.

Landprogrammering/projektbistånd

Programländernas planeringskapacitet är normalt
mycket begränsad och mottagarländernas prioriteringar
ligger långt ifrån alltid i linje med våra biståndspolitiska
mål. Vid ett nyligen avslutat biståndspolitiskt seminarium i
Helsingfors den 21--22 oktober uttalade flera talare -- bl.a.
från den afrikanska kontinenten -- att i-ländernas bistånd i
många fall fått motsatt effekt mot den avsedda, dvs.
biståndet hade möjliggjort ett befästande av diktaturer och
möjliggjort att regimer kunnat fortsätta föra en politik i
strid mot människornas önskningar och förhoppningar. Av
rapporten framgår att landprogrammeringens andel av
utvecklingssamarbetet successivt minskat till nuvarande
dryga 50 %.
Vi anser att landprogrammeringens andel av
utvecklingssamarbetet skall fortsätta att successivt minska
och ersättas av projektinriktat bistånd. Vid valet av projekt
skall vi i största möjliga utsträckning satsa på projekt som
ligger i linje med de allmänna biståndspolitiska målen men
som också inriktas på projekt där vi utnyttjar svenskt
kunnande och svenska företags kompetens.

Outnyttjade reservationer

Av revisionsrapporten framgår att utgående
reservationer uppgår till drygt 7 miljarder
kronor. Dessa medel kan enligt
revisionsrapporten inte utnyttjas för andra ändamål än de
ursprungligen avsedda utan särskilt riksdagsbeslut. Ändå
har sådana medel -- utan riksdagens hörande -- utnyttjats
för t.ex. byggnadsarbeten på svenska ambassader. Med
tanke på det omättliga behov av biståndsinsatser som finns
ute i världen är det inte rimligt att SIDA eller UD fritt kan
förfoga över dessa reservationer eller att dessa ackumuleras
bara för att det krävs särskilt riksdagsbeslut för pengarnas
användning. Vi anser att SIDA eller UD -- så snart man
erhåller kännedom om att anvisade pengar inte kommer att
utnyttjas -- åläggs att rapportera därom till riksdagen såvida
reservationen inte uppgår till ett ringa belopp.

Avräkningsmodell för förvaltningsanslag

Av revisionsrapporten framgår vidare att revisorerna
anser att UD använder en avräkningsmodell vad avser
kostnader för ambassadernas arbete med
biståndshandläggningen som inte står i överensstämmelse
med det arbete ambassadpersonalen lägger ned på
biståndsarbete. Detta får till följd att stora belopp, som
riksdagen beslutat skall gå till bistånd, i själva verket
utnyttjats för att betala sådana UD-tjänstemän, som inte är
integrerade i biståndsverksamheten. Vi anser att särskild
uppmärksamhet skall riktas på detta problem så att
riksdagen får en korrekt bild av förvaltningsanslagen såväl
för SIDAs verksamhet som för UDs.

Information

För att få en bättre insikt i hur det svenska biståndet
kommit olika utvecklingsländer till del är det viktigt att det
lämnas en offentlig lättillgänglig redovisning av hur
biståndet hittills utnyttjats. Redovisningen skall ta upp alla
sådana aspekter på biståndet som erfordras för att såväl
allmänheten som riksdagen skall få en god bild av vårt
svenska utvecklingsbistånd. En utvärdering av
biståndsprojekten skall självfallet omfattas av
redovisningen. Vi anser att en öppen och allmän
redovisning av det svenska biståndet är av utomordentlig
betydelse när riksdagen i framtiden skall ta ställning till
formerna och målen för kommande biståndssatsningar.

Styrelserepresentation i SIDA

Riksdagsrevisorerna tar också upp frågan om
riksdagsledamöters representation i statliga myndigheters
styrelser i allmänhet och i SIDAs styrelse i synnerhet. I
SIDAs styrelse, som har att ta ställning till olika
biståndsprojekt, är det viktigt med en bred kompetens.
Därför är det märkligt att det i SIDAs nuvarande styrelse
inte synes ingå någon representant från näringslivet. Sådan
representant har tidigare ansetts skola ingå i styrelsen, och
vi vill därför föreslå riksdagen att frågan om särskilda
näringslivsrepresentanter i SIDAs styrelse närmare utreds.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en successiv övergång från
landprogrammerat bistånd till projektinriktat bistånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att biståndet i största möjliga utsträckning bör satsas på
projekt där svenskt kunnande och svenska företags
kompetens utnyttjas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör informeras om de biståndsanslag som inte
utnyttjas (s.k. reservationer),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om UDs avräkningsmodell vad avser
kostnaderna för ambassadernas arbete med
biståndshandläggning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att frågan om särskilda näringslivsrepresentanter i SIDAs
styrelse bör utredas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen sägs om information och redovisning av det
svenska utvecklingsbiståndet.

Stockholm den 24 oktober 1991

Lars Moquist (nyd)

Kenneth Attefors (nyd)

John Bouvin (nyd)

Max Montalvo (nyd)

Christer Windén (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)