med anledning av förs. 1995/96:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående tillämpningen av skuldsaneringslagen

Motion 1995/96:L29 av Per Rosengren m.fl. (v)

Vänsterpartiet anser att det är bra att revisorerna valt att
granska tillämpningen av skuldsaneringslagen. Det är viktigt
att lagstiftarnas intentioner följs upp med en utvärdering av
tillämpningen inom respektive område. När det gäller
skuldsaneringslagen var det nödvändigt att se över lagens
tillämpning och de praktiska resultat som denna medfört.
Revisorernas rapport är i stort sett bra, men tyvärr utelämnas
betydelsefulla faktorer.

Det är säkert svårt, att med revisorernas rapport som underlag, nu föreslå
några mer omfattande förändringar. Bilden kommer nog inte att helt klarna
förrän Konsumentverkets pågående utredning presenteras i höst. De
synpunkter som revisorerna lämnar bör emellertid beaktas så fort som
möjligt.

Tillsammans med de erfarenheter som vunnits genom studier av rättsfall
kan revisorernas rapport ligga till grund för förslag på förändringar som
sedan stäms av mot Konsumentverkets utredning. På så sätt vinns tid och
förändringar i lagstiftningen kan träda ikraft fortare. Vi konstaterar att lagen
i
praktiken tillämpats så pass restriktivt, att alltför få personer fått
skuldsanering. Revisorerna pekar på flera orsaker till detta, bl.a. bristande
resurser i steg 1-utredningen, långsam rättspraxisutveckling, skatteford-
ringarnas ställning, oklara förhållanden mellan steg 1 och steg 2 och de
problem som finns, framför allt i Stockholm, i samarbetet mellan
skattemyndighet och kronofogdemyndighet.

Först vill vi instämma i de förslag som revisorerna lägger fram. Vi menar
dock att vi redan nu kan se vissa ytterligare förslag till förändringar som
skulle effektivisera tillämpningen av lagen. Vänsterpartiet hävdar finans-
ieringsprincipen. Vi anser, i enlighet med detta, att det var fel av statsmakten
att ålägga kommunerna utredningsansvaret i steg 1, utan att kompensation
utgick för detta. Skall skuldsaneringslagen fungera som lagstiftarna tänkt sig
så får det inte saknas resurser i kommunerna för steg 1-utredningar. I detta
sammanhang pekar revisorerna på det orationella i kravet på att det frivilliga
steg 1 skall vara så fullständigt som möjligt i vissa fall. Revisorerna menar
att man i vissa fall helt skulle kunna hoppa över steg 1. Vänsterpartiet
instämmer i denna slutsats och undrar om inte en tvingande
skuldsaneringslag vore den bästa lösningen på detta och flera andra problem.

Om kommunerna även i framtiden skall stå för utredningsarbetet i steg 1
så föreslår vi att kommunerna kompenseras för dessa kostnader. Det vore
rimligt att kommunerna erhåller ett öronmärkt statsbidrag på 150 000 kr per
50 000 invånare. Det skulle kosta staten i runda tal 25 miljoner kronor.

Vi anser att det är viktigt att lyfta fram revisorernas påpekande om
skattefordringarnas ställning och vad som skall anses vara "till fördel för det
allmänna". I detta sammanhang är det viktigt att de olika myndigheterna har
en gemensam syn på hur detta skall tolkas. Vi instämmer i Riksskatteverkets
bedömning när man säger att bedömningen av vad som är till fördel för det
allmänna bör påverkas av tillkomsten av skuldsaneringslagen. Det är också
viktigt att lösa de problem som uppstår i skuldsaneringsarbetet när skulderna
innefattar fastighetsskulder.

Ett problem som kommer att bli större med tiden är behovet av
omprövning av gäldenärens betalningsförmåga. Den naturligaste lösningen
på detta problem vore att tingsrätten i princip fastställde ett förbehållsbelopp
och att allt utöver detta fördelades mellan borgenärerna. Vid förändringar av
gäldenärens ekonomi skulle då kronofogdemyndigheten kunna ändra
beloppet som fördelas mellan borgenärerna.

Vad avser skattefordringarnas ställning så utgör den rådande ordningen
problem i samband med tillämpningen av skuldsaneringslagen. Ur denna
synpunkt vore det därför en fördel om skatteprivilegiet togs bort.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringsprincipen och det öronmärkta
statsbidraget till kommunerna för utredningskostnader i
skuldsaneringsproceduren,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vad som är till fördel för det allmänna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastställelse av förbehållsbelopp,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tvingande skuldsaneringslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteprivilegiet.

Stockholm den 21 mars 1996

Per Rosengren (v)

Tanja Linderborg (v)

Björn Samuelson (v)