med anledning av förs. 1998/99:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående Utvecklingssamarbetet - styrning, genomförande, samordning och uppföljning av biståndet

Motion 1999/2000:U3 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)

Riksdagens revisorer har i ett förslag, 1998/99:RR9,
genomfört en gransning av utvecklingssamarbetet.
Revisorerna har i huvudsak granskat det bilaterala
utvecklingssamarbetet och inriktat sig på frågor om hur
biståndet styrs, genomförs, samordnas och följs upp.
Revisorernas förslag innehåller flera synpunkter som
Folkpartiet delar och som vi tidigare framfört i motioner.

Utvärdering

Utvärdering av Sidas verksamhet sköts i huvudsak av Sida
självt, förutom när det gäller den ekonomiska redovisningen
och resultatredovisningen, som sköts av RRV:s revision.
Som Folkpartiet tidigare påpekat är det önskvärt att få en
extern oberoende analys och utvärdering av det svenska
biståndet i syfte att få klarhet i frågan om biståndsresurserna
verkligen hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och
för att man skall kunna försäkra sig om att det svenska
biståndet svarar mot högt ställda kvalitetskrav. Sidas
utvärderingsenhet har visserligen stärkts och Expertgruppen
för utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts. Detta kan enligt vår
mening dock inte ersätta ett självständigt och oberoende
utvärderingsinstitut liknande det av den borgerliga fyrparti-
regeringen inrättade, men nu nedlagda, Sekretariatet för
analys och utvärdering för det svenska utvecklingsbiståndet,
SAU.

Vi instämmer således i revisorernas förslag om att ge regeringen i uppdrag
att se över formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som är mer
oberoende från biståndsorganisationen än vad fallet är idag. En sådan
utvärderingsfunktion anser vi bör vara helt fristående från Sida och UD och
dess syfte bör vara att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet.
En sådan granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser.

Anslag

Riksdagens revisorer föreslår att regeringen snarast
genomför en total översyn av anslagsstrukturen för
utvecklingssamarbetet. Översynen, menar man, bör innehålla
en förutsättningslös prövning av möjligheten att låta
kostnader för såväl förvaltning som sakverksamhet inom
utvecklingssamarbetet belasta ramanslag. Motivet till att låta
medel för utvecklingssamarbetets sakverksamhet anvisas
genom ramanslag är i första hand svårigheterna att hantera
de omfattande reservationerna på reservationsanslaget för
biståndsverksamhet. Åtaganden skulle härvid fastställas
genom bemyndigande som riksdagen ger regeringen och
anslag anvisas först när det faktiska behovet av medel
föreligger. Gränserna mellan kostnader för förvaltning
respektive sakverksamhet behöver klargöras. Folkpartiet in-
stämmer i revisorernas förslag och menar att en sådan
översyn bör kunna bli föremål för den biståndspolitiska
utredning som vi föreslår skall tillsättas.

Utvecklingsarbete via
enskilda organisationer

Enskilda människor och enskilda organisationer har från
allra första början varit pionjärerna och utgjort själva basen
för det svenska biståndet och biståndsviljan. Utredningar
som gjorts rörande biståndet visar också att internationellt
solidaritetsarbete genom enskilda organisationer är effektivt
och vilar på stor erfarenhet. Korta beslutsvägar och
obyråkratiskt sätt att arbeta gör att hjälpen genom
frivilligorganisationer är kostnadeffektiv och når fram.

Den solida biståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom
olika enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och
uppmuntras. Utan den långa biståndserfarenhet som finns bland alla dessa
enskilda organisationer såsom kyrkor och samfund av olika slag, fack-
föreningar, idrottsföreningar, politiska partier etc skulle det svenska
biståndet
inte vara så effektivt och så väl förankrat i det svenska samhället som det är
idag. Många volontärer har fört med sig mycken biståndskunskap och
fackkunskap hem till det svenska samhället efter år av engagerat inter-
nationellt biståndsarbete. Detta kommer naturligtvis det svenska samhället
till del på ett positivt sätt.

Av revisorernas rapport framkommer att drygt 90 procent av delposten för
bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer fördelas till de
ramorganisationer med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete. Sedan några
år tillbaka har Sida samarbetsavtal med tretton ramorganisationer. Förutom
Sidas formella krav för att bevilja stöd finns inga fastlagda kriterier eller
riktlinjer för vare sig hur många eller vilken typ av ramorganisationer Sida
skall ha ett långsiktigt samarbete med. Det finns inte heller några kriterier
eller riktlinjer för hur de anvisade medlen skall fördelas mellan olika
ramorganisationer. Den nuvarande sammansättningen av ramorganisationer
har inte ändrats i särskilt stor utsträckning och fördelningen av medel mellan
organisationerna har i stort sett varit densamma under de senaste åren.

Frågan om urval av ramorganisationer och fördelning av medel har enligt
revisorerna inte varit föremål för en förutsättningslös bedömning eller om-
prövning. Urvalet av ramorganisationer och fördelningen av medel organisa-
tionerna sinsemellan förefaller snarare vara godtyckligt och historiskt än
baserat på en övergripande bedömning av effektivitet och resultat. Folk-
partiet anser att detta förfarande är olyckligt och måste därför ses över. Vi
delar revisorernas uppfattning om att en utvärdering av Sidas samarbete med
enskilda organisationer bör genomföras. Detta bör med fördel kunna göras av
den biståndspolitiska utredning vi föreslår.

EU-frågor

Genom Sveriges inträde i EU har vi fått en god möjlighet att
påverka en av de allra största biståndsgivarna i världen. EU-
samarbetet erbjuder stora möjligheter att tillsammans med de
andra länderna åstadkomma konkreta resultat vad gäller
globalt utvecklingssamarbete. Vår uppfattning är dock att
huvuddelen av biståndssamarbetet även i framtiden omfattas
av närhetsprincipen och beslutas och administreras av de
enskilda medlemsländerna själva.

EU:s system för att hantera biståndsfrågor är omfattande och uppdelat på
flera olika instanser. Från svensk sida har man pekat på brister i hanteringen
bl a vad gäller uppföljning och utvärdering. Vidare har man från svensk sida
i olika sammanhang pekat på bristen på samordning mellan EU och
medlemsstaterna. Som exempel påpekar riksdagens revisorer att det vid
upprepade tillfällen förekommit att förslag till EU-projekt har visat sig
kollidera med eller överlappa svenska eller andra länders intressen.

För att samordningen mellan EU och medlemsstaterna skall kunna fungera
är det nödvändigt att det finns väl upparbetade informationskanaler för
utbyte av information om planerade och genomförda insatser. EU-kommis-
sionen och Europeiska revisionsrätten har riktat kritik mot medlemsländernas
ovilja att lämna information till kommissionen. Revisorerna konstaterar att
Sida inte har något system för att löpande hålla sig informerat om vad EU
gör på fältet. Det finns heller inte några rutiner för att systematiskt
informera
EU om svenska insatser. Det är enligt Folkpartiets uppfattning mycket
angeläget att dessa brister i samordningen snarast ses över och åtgärdas.
Folkpartiet anser liksom revisorerna att regeringen närmare bör utreda och
analysera samordningen mellan det svenska utvecklingssamarbetet och EU:s
biståndsprogram.

Biståndspolitisk utredning

Folkpartiet liberalerna har under en längre tid krävt att en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att se över
Sveriges u-lands- och biståndspolitik inför 2000-talet. Vi
behöver se över de biståndspolitiska målen för att få ett
helhetsgrepp om effekterna av den svenska bistånds-
verksamheten. En annan angelägen uppgift är att överväga
vilken styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha.

Vi delar därför riksdagens revisorers uppfattning att det utifrån det
bilaterala utvecklingssamarbetets allmänna främjande- och inriktningsmål är
svårt att följa upp, mäta effekter och utvärdera biståndsverksamheten. Vår
uppfattning är att målen har blivit alltmer trubbiga och diffusa instrument
allteftersom deras antal ökat. Biståndet är ett sätt av flera att åstadkomma
utveckling. Att minska människors lidande genom att minska deras
fattigdom är en grundläggande faktor bland flera för att åstadkomma utveck-
ling.

Den positiva förändringen av många mottagarländers ekonomiska politik
har förändrat förutsättningarna för utvecklingssamarbetet och leder till nya
möjligheter för svenskt bistånd. Inom Sida pågår ett värdefullt analysarbete
kring biståndets uppgifter. Det är hög tid att denna typ av utredningsarbete
också hanteras på politisk nivå. Den utredning om de biståndspolitiska målen
som förre biståndsminister Pierre Schori aviserade bör komma till stånd
snarast, även om en riksdagsmajoritet vid förra riksmötet avslog en
Folkpartimotion med detta krav. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett självständigt och helt obe-
roende utvärderingsinstitut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den föreslagna översynen av anslags-
strukturen skall utföras av den biståndspolitiska utredningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sidas samarbete med enskilda organisationer
skall bli föremål för en översyn av den biståndspolitiska utredningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en snar samordning mellan det svenska ut-
vecklingssamarbetet och EU:s biståndsprogram,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den biståndspolitiska utredning som
regeringen har utlovat bör tillsättas snarast.

Stockholm den 17 september 1999

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)