med anledning av förs. 2000/01:RR11 Nya vägar till vägar och järnvägar?

Motion 2000/01:T8 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regeringens redovisning av väg- och järnvägsinvesteringars
finansiering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av planeringsprocessen för investeringar i vägar
och järnvägar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av kraven på beslutsunderlaget för investeringar i
vägar och järnvägar.

Motivering

I Förslaget till riksdagen 2000/01:RR11 Riksdagens
revisorers förslag angående Nya vägar till vägar och
järnvägar? granskas väg- och järnvägsinvesteringar som helt
eller delvis finansieras på annat sätt än med anslag över
statsbudgeten. Granskningen har inriktats både på de olika
finansieringsformer som har använts och på det
samhällsekonomiska underlag som har tagits fram för beslut
om väg- och järnvägsinvesteringar.

Enligt budgetlagens huvudregel skall infrastrukturinvesteringar finansieras
med anslag över statsbudgeten. Det innebär att investeringarna skall betalas
inom ramen för statens löpande inkomster. Riksdagen har dock möjlighet att
besluta att en investering skall finansieras på annat sätt än med anslag.

Denna möjlighet har riksdagen utnyttjat flera gånger. Väg- och
järnvägsinvesteringar har finansierats med lån i Riksgäldskontoret (t.ex. E
18), statligt garanterade lån på marknaden (t.ex. Botniabanan) och lån från
kommuner, s.k. förskottering (t.ex. Tranebergsbron).

Investeringar kan också avgiftsfinansieras (t.ex. Rödöbron), samfinansieras
av olika parter (t.ex. Citytunneln) eller privatfinansieras genom partnerskap
(t.ex. Arlandabanan).

Gemensamt för alternativa finansieringsformer är att hela
investeringsbeloppet inte belastar statsbudgeten när investeringen äger rum. I
stället sprids kostnaden ut över en längre tid. Detta innebär att framtida
anslag
intecknas för betalning av redan gjorda investeringar samt räntekostnader,
vilket kan begränsa framtida riksdagars möjlighet att besluta om nya
investeringar eller ändrad inriktning eller omfattning av investeringarna.

Riksdagens revisorer konstaterar att erfarenheten av effekterna av vissa
finansieringsformer och det empiriska stödet för olika argument är begränsad.
Vi instämmer i revisorernas slutsats att det är angeläget att investeringar i
vägar och järnvägar genomförs så kostnadseffektivt som möjligt.

Vid sidan om den ordinarie planeringsprocessen hanteras projekt som
finansieras på annat sätt än med anslag. Planeringen görs inte utifrån någon
samlad ekonomisk ram, utan varje projekt planeras för sig. Revisorerna
kritiserar ett sådant förfarningssätt och håller med om att
prioriteringsgrunderna därmed inte blir lika klara som för anslagsfinansierade
projekt.

Vi anser att det är viktigt att kraven på fullgoda underlag måste uppfyllas
och att det är särskilt viktigt när det gäller alternativfinansierade projekt av
den storlek som ingår i revisorernas granskning.

Regeringens redovisning av
investeringarnas finansiering
måste förbättras

Moderata samlingspartiet håller med revisorerna om att
alternativa finansieringsformer är förknippade med risker.
Därför bör regeringen vid varje förslag om en investering
med alternativ finansiering klargöra för riksdagen motiven
för och riskerna med den valda finansieringsformen. Även
investe-ringens inverkan på de framtida statsfinanserna bör
klarläggas på ett tydligt sätt. Regeringen bör också följa upp
genomförda investeringar och för riksdagen redovisa den
valda finansieringsformens effekter.

Vi instämmer även i revisorernas uppfattning, att det är angeläget att
riksdagen kontinuerligt, helst årligen, får en samlad redovisning av väg- och
järnvägsinvesteringarnas långsiktiga statsfinansiella effekter.

Planeringsprocessen bör ses över

Moderata samlingspartiet håller med revisorerna om att en
översyn bör ta sikte på en planeringsmodell där samtliga
nationella väg- och järnvägsinve-steringar som helt eller
delvis finansieras med statliga medel prövas inbördes,
oberoende av finansieringsform. Vi delar uppfattningen om
att valet av investeringsprojekt bör baseras på
samhällsekonomiska bedömningar men att det i dagens
system finns risk för att samhällsekonomiskt mindre
angelägna investeringar ges företräde om de kan finansieras
på annat sätt än med anslag över statsbudgeten.

Regeringen bör därmed ta initiativ till en översyn av planeringsprocessen
för investeringar i vägar och järnvägar.

Det samhällsekonomiska
beslutsunderlaget bör utvecklas

Vi anser i likhet med revisorerna att det samhällsekonomiska
beslutsunderlaget för väg- och järnvägsinvesteringar bör ses
över. Revisorerna påpekar att det är viktigt att en
investerings alla effekter, både de som ingår i kalkylen och
de som hanteras utanför kalkylen, redovisas samlat. En
samlad redovisning kan underlätta en bedömning av
projektet.

Revisorerna påpekar också att regeringen för riksdagen tydligt bör
motivera och redovisa sina förslag till enskilda väg- och järnvägsinvesteringar
utifrån det samlade beslutsunderlaget. Särskilt angeläget är det i de fall då
motiven för projektet inte kan fångas av den samlade samhällsekonomiska
kalkylen.

Regeringen bör därför med skyndsamhet ta initiativ till en översyn av
kraven på samhällsekonomiskt underlag vid beslut om investeringar i vägar
och järnvägar.

Stockholm den 21 februari 2001

Per-Richard Molén (m)

Tom Heyman (m)

Lars Björkman (m)

Birgitta Wistrand (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Lars Elinderson (m)

Jeppe Johnsson (m)

Elizabeth Nyström (m)

Per Westerberg (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Karin Enström (m)