med anledning av förs. 2000/01:RR12 Svenskundervisning för invandrare och invandrarnas arbetsmarknad

Motion 2000/01:Ub39 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sfi-undervisning bör förekomma på flera olika nivåer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheten att läsa sfi på högskolenivå.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning av bedömningskriterierna inom sfi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kombinera språkundervisning med arbete eller
arbetspraktik.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten att stå till arbetsmarknadens förfogande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesspecifik språkundervisning.

Inledning

Att ge invandrare möjlighet att lära sig svenska är kanske den viktigaste
uppgiften för att främja en positiv integration i det svenska samhället.
Genom språket öppnas möjligheter till förståelse för och deltagande i vårt
samhälle och vår kultur liksom till möjligheten att dela en social
gemenskap. Språket är också vägen in på den svenska arbetsmarknaden.
Av dessa anledningar blir undervisningen i svenska för invandrare en av
de mest betydande integrationsinsatserna. Det är viktigt att hitta former
för utbildningen som gör att den kan möta behoven hos individer med
såväl olika kulturell bakgrund som utbildningsbakgrund. En god
svenskundervisning är en god investering inte enbart för den enskilde
utan för samhället i stort.

Utbildning för individen

Svenska för invandrare är en utbildningsform som är till för att ge varje
enskild invandrare en god start i Sverige. Men som utbildningen ser ut
idag är den inte skapad för den enskilde utan för kollektivet. Alla ska gå
samma kurs och lära sig lika mycket oavsett om du är analfabet eller
akademiker. Det resulterar i att de som kommit till Sverige helt utan eller
med en låg utbildning kan gå i flera år utan att klara sfi-kursen och utan
den är det inte ens möjligt att registreras som arbetssökande hos
arbetsförmedlingen. Det kan dessutom innebära ett hårt slag mot
självkänslan att ständigt misslyckas med sin utbildning.

Riksdagens revisorer (RR) har i sitt förslag till riksdagen konstaterat att det
är ett stort problem att upplägget av sfi är så oflexibelt. De har därför
föreslagit en utredning för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga
för att utbildningen bättre ska tillgodose elevernas behov. Vi har länge arbetat
för en mer flexibel, individanpassad sfi, och vi stöder därför RR i deras
förslag om en utredning. Vi anser dock att revisorernas alternativ till lösning,
att ge sfi-kurser i två nivåer, bör kompletteras. Sfi måste kunna möta individer
med en rad varierande behov och kunskaper och då är det tveksamt om två
nivåer räcker. Dessutom anser vi att det måste finnas en möjlighet för dem
som har en akademisk bakgrund att läsa svenska som andraspråk på
högskolenivå. Det skulle med all sannolikhet både kännas mer stimulerande
och innebära ett kontaktskapande som är betydande i det framtida arbetslivet.
Som ett led i denna individanpassade utbildning måste även en översyn göras
av de läromedel som finns för att se om de motsvarar behoven på skilda
utbildnings-
nivåer.

Vi vill också ha en översyn av de bedömningsskriterier som satts upp för
att mäta sfi-elevernas kunskaper. Hur bedöms elevernas kunskaper och vad
måste de kunna för att ta sfi-poängen? Bedöms alla efter samma krav, vilket
borde vara en självklarhet, eller ställs högre krav på vissa grupper? Stämmer
kraven överens med vad som är rimligt att kräva för ett inträde på den svenska
arbetsmarknaden? Dessa frågor bör utredas för att sfi på ett bättre sätt ska
kunna möta individuella behov.

För att möjliggöra en flexibel, individanpassad undervisning krävs lärare
med god kompetens. RR konstaterar att många sfi-lärare idag saknar
utbildning i såväl vuxenpedagogik som svenska som andra språk. Vi tror att
kunskaper i dessa ämnen är en stor fördel för lärare inom sfi och tillstyrker
därför revisorernas förslag att Skolverket i sitt tillsynsarbete uppmärksammar
lärarnas kompetens.

Språkundervisning för anknytningsinvandrare

Med mottagandet av flyktingar följer även en introduktionsersättning till
kommunen som används till bl.a. sfi. Däremot avser denna ersättning
endast direkta flyktingar och inte anknytningsärenden. De enda
anknytningsärenden som räknas till flyktingkvoten är de som söker
anknytning till en flykting inom två år från det att denne har erhållit
uppehållstillstånd i Sverige. Många gånger dröjer det dock mer än två år
innan den anhörige kommer efter till Sverige, och därmed utgår ingen
introduktionsersättning till kommunen. Denna grupp
anknytningsinvandrare hamnar lite i skymundan när det gäller
svenskundervisning trots att kommunerna är skyldiga att tillgodose även
denna grupps behov av utbildning. Behovet av svenskundervisning skiljer
sig inte åt för en flykting eller en person som kommer på detta sätt.
Behovet är detsamma. Kristdemokraterna vill att
introduktionsersättningssystemet utvärderas och att en översyn görs när
det gäller ersättning till kommunerna för flyktingar och kommunernas
ansvar.

Språk och arbete

Att kunna språket är av avgörande betydelse för att komma ut på
arbetsmarknaden men arbete kan också vara ett sätt att lära sig språket.
Särskilt för dem som saknar tidigare studievana kan ett arbete där språket
lockas fram i en vardagssituation vara betydligt mer effektivt än
skolbänken. RR föreslår att sfi ska kunna samordnas med
arbetsmarknadspolitiska program, vilket vi tillstyrker. Vi tror att en
pedagogisk metod som innebär svenskundervisning kombinerat med en
praktikplats eller ett arbete inte enbart skulle främja
språkinlärningen utan även underlätta det fortsatta steget ut på
arbetsmarknaden. Om det syftet ska uppfyllas bör dock arbetspraktiken i
första hand ske inom den bransch eller det yrke där personen tidigare
arbetade. Det får inte bli en ogenomtänkt placering inom vilken bransch
som helst. Det är också viktigt att utbildningen sätts in så snart det är
möjligt så att inte väntetid på svenskutbildning blir ett hinder i
arbetssökandet.

Eftersom syftet med sfi bl.a. är att underlätta inträdet på arbetsmarknaden
är det orimligt att en studerande vid sfi inte samtidigt kan stå till
arbetsmarknadens förfogande även om denne inte klarar att ta sfi-poängen.
Sfi-poängen borde inte vara ett krav för att få stå till arbetsmarknadens
förfogande hos arbetsförmedlingen. Det är dock viktigt att en sfi-elev som
avbryter sina studier för att börja arbeta kan återuppta studierna vid ett
senare
tillfälle om behov och intresse finns.

För att ytterligare underlätta för utländska yrkesarbetare att komma in på
den svenska arbetsmarknaden skulle språkundervisningen kunna inriktas mot
specifika yrkesgrupper. RR föreslår en översyn när det gäller
språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Vi skulle vilja se en översyn
som inte enbart inriktar sig på vårdpersonalen, även om det på grund av den
stora personalbristen är ett prioriterat område. Översynen bör istället gälla
möjligheten att ge flera olika yrkesgrupper en riktad språkundervisning.
Denna typ av utbildningar bör kunna anpassas även till lågutbildade i form av
korta branschinriktade kurser varvade med yrkesarbete. Varje kurs skulle
innehålla svenska med yrkesterminologi. Efter avslutad kurs och en tids
arbete skulle det vara möjligt att återkomma till en fortsättningskurs för att
sedan eventuellt avancera inom yrket.

Inom arbetsmarknadspolitiken görs idag många ansträngningar för att
hjälpa invandrare ut på arbetsmarknaden. Eftersom resurserna är begränsade
sker idag en prioritering utifrån begreppet "utomnordisk medborgare". RR
konstaterar att detta är ett allt för trubbigt verktyg som inte fyller sin
funktion.
Prioriteringen inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna borde följa de
enskilda individernas behov och inte det faktum om de är utomnordiska
medborgare eller inte.

Kunskapsvalidering

Revisorerna lyfter i sitt förslag fram betydelsen av kunskapsvalidering för
inträde på den svenska arbetsmarknaden. Vi tycker att det är positivt att
RR kommenterat detta eftersom det är ett ständigt återkommande problem
för många invandrare, vilket vi tagit upp i många tidigare motioner. Det
måste skapas möjligheter för personer med utbildning från andra länder
att få sin utbildning värderad för att så snart som möjligt kunna börja
arbeta eller komplettera sin utbildning här i Sverige. I utformandet av ett
system för livslångt lärande är validering av kompetens och
tillvaratagande av den kunskap som människor skaffat sig i ett annat land
eller utanför utbildningssystemet ett måste. Idag har arbetssökande med
reella kunskaper utan formell utbildning ett sämre utgångsläge på
arbetsmarknaden, vilket måste förändras. Ett utredning om
kunskapsvalidering pågår, och vi anser att den inom en snar framtid bör
komma med acceptabla förslag på hur denna fråga ska lösas.

Utvecklingspeng

Kristdemokraterna anser att de nyanlända inte bör placeras utan fritt få
välja bostadsort, och vi föreslår att systemet med förhandlingar och avtal
med kommunerna avskaffas. Istället anser vi att det ekonomiska stödet till
den nyanlände bör följa individen i form av en utvecklingspeng som
fördelas av RFV och sedan betalas ut av försäkringskassan. Därigenom
ges individen och den lokala nivån ett större ansvar. RFV bör även på
detta sätt betala ut ersättningen till kommunerna för sfi-undervisningen.

Stockholm den 21 mars 2001

Erling Wälivaara (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Magda Ayoub (kd)

Sven Brus (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)