med anledning av förs. 2002/03:RR12 Riksdagens revisorers förslag angående villkoren för veterinär verksamhet

Motion 2002/03:MJ21 av Gunnar Goude och Mikaela Valtersson (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för en förbättrad rekrytering av veterinärer till den veterinära fältverksamheten genom en lokalisering av veterinärutbildningen till en region med högt antal av både lantbruksdjur, hästar och sällskapsdjur.

2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda veterinärutbildningens organisatoriska tillhörighet i enlighet med motionens förslag.

3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur lokalisering och organisering av veterinärutbildningen inverkar på forskningssamarbete samt samarbete med veterinärväsendets olika avnämare.

Motivering

Intresset för djur är stort i samhället idag, vilket inte minst syns på antalet studenter som söker veterinärutbildning och andra utbildningar med inriktning på djur. Medan antalet djur i lantbruket minskar ökar antalet sällskapsdjur och behovet av veterinärer likaså. Veterinärer är dessutom eftersökta inom olika förvaltningar och i dag finns brist på veterinärer.

Olika bedömare har angett behovet av nyrekrytering av veterinärer till den veterinära fältverksamheten, distriktsveterinärkåren, är ca 50–100. Årligen utexamineras ca 70 veterinärer från veterinärfakulteten på SLU. Dock har intresset för att arbeta inom distriktsveterinärorganisationen (DVO) minskat drastiskt under de senaste åren. Sommaren 2002 var Jordbruksverket, som administrerar DVO, tvunget att rekrytera sommarvikarier från våra grannländer, p.g.a. att få veterinärstudenter, som normalt brukar träda in under sommarsemestrarna, valde att sommarjobba inom DVO. Även Svenska Djurhälsovården påpekar i sitt remissyttrande över revisorernas rapport att det har blivit allt svårare att få tag i veterinärer med intresse av att arbete med lantbruksdjur. Inom veterinärutbildningen märks att allt färre intresserar sig för lantbruksdjuren. Av de veterinärer som avslutade sin utbildning hösten 2002 hade endast 7 st profilerat sig på lantbruksdjur.

På grund av utvecklingen inom lantbruksnäringen finns det idag mycket lite lantbruksdjur inom veterinärfakultetens näraliggande upptagningsområde (Uppsala kommun). Detta har medfört ett dåligt patientunderlag för dessa djurslag, vilket givetvis påverkar menligt både utbildningens kvalité och möjligheten att skapa ett intresse för den veterinära fältverksamheten bland veterinärstudenterna.

Vid sidan av sitt djurskyddsuppdrag har veterinärväsendet en mycket viktig samhällsfunktion att fylla då det gäller livsmedelssäkerhet och smittskydd. Båda dessa är intimt förknippade med den veterinära fältverksamheten, verksamheten ute bland lantbrukets djur, och veterinärutbildningen måste därför vara utformad på ett sätt så att rekryteringen till denna sektor säkerställs. Frågan måste ställas om det är möjligt att säkra detta genom en utbildning som inte längre kan erbjuda ett för fältverksamheten representativt patientunderlag, eftersom lantbruksdjuren inte finns längre i tillräcklig utsträckning i Uppland och i Stockholmsregionen. Vi anser därför att den utredning som föreslås av Riksdagens revisorer även bör innehålla en analys av hur rekryteringsmöjligheterna kan förbättras genom en lokalisering av veterinärutbildningen till en region med en hög djurtäthet av både lantbruksdjur, hästar och sällskapsdjur. Som ett exempel kan Skara nämnas, där landets första veterinärutbildning startades år 1775. I Skara finns redan idag utbildningar inom livsmedel, husdjurens miljö och hälsa, djursjukvård och Hovslagarskolan samt ett väl fungerande djursjukhus. Institutionerna i Skara har också ett välutvecklat samarbete med lantbruksnäring och lantbruksforskning. Där finns alltså redan det samarbete mellan olika professioner inom djurhållningen som bildandet av SLU syftade till, något som dock ej har kunnat utvecklas i Uppsala. Västra Götalands län är också ett av landets djurrikaste, jämfört med Uppsala län finns här fem sex gånger fler kor och grisar, det vill säga de djur blivande distriktsveterinärer behöver erfarenhet av. Här finns dessutom många hästar, såväl inom avel som sport. Den nya Djurskyddsmyndigheten, som givetvis kommer att ha ett stort utbyte av ett samarbete med veterinär forskning och utbildning, kommer att placeras i Skara.

Frågan bör också ställas om veterinärutbildningens organisatoriska tillhörighet. Tre alternativ bör utredas – att kvarstå som fakultet under SLU, en omformning av veterinärfakulteten till Veterinärhögskola (så som situationen var fram till 1976) samt att överflytta fakulteten till annat universitet med medicinsk utbildning. Särskilt bör konsekvenser för samarbete med övrig husdjursforskning samt humanmedicinsk forskning av de olika alternativen belysas. Utredningen bör också beskriva lokaliseringens och organisationsformens konsekvenser för samarbete med veterinärväsendets olika avnämare.

Stockholm den 17 april 2003
Gunnar Goude (mp)	Mikaela Valtersson (mp)