med anledning av förs. 2002/03:RR15 Riksdagens revisorers förslag angående CSN:s handläggningstider och tillgänglighet

Motion 2003/04:Ub2 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avgifter, enligt vad Riksdagens revisorer föreslår, inte bör utgöra så stor del av CSN:s intäkter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regelsystemet för studiestöd skall förenklas enligt Riksdagens revisorers förslag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försök med minskad förhandsprövning bör göras enligt Riksdagens revisorers förslag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att banker och finansinstitut skall ges tillstånd att konkurrera med CSN på studielånsmarknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att CSN skall betala straffavgift när beskeden om och utbetalningarna av studiemedel försenas.

Motivering

Ett generöst, rättvist och välfungerande studiestödssystem är en förutsättning för att alla ska kunna läsa vid högskolan, oavsett sina ekonomiska förhållanden. Folkpartiet liberalerna har därför varit djupt oroat över flera inslag i dagens system, framför allt den fråga som Riksdagens revisorer tagit upp i sin rapport: Handläggningen på CSN tar i många fall så lång tid att studenterna inte får pengar till sina studier i tid. Trots att förbättringar har genomförts, handlägger myndigheten fortfarande ansökningar om studiemedel långsammare än man gjorde 1997, när problemen började. Tidigare hade CSN som mål att 80 % av alla studiemedelsansökningar skulle handläggas inom tre veckor. Trots att detta måste anses vara ett lågt satt mål, har CSN inte lyckats nå det sedan 1996. År 2001 handlades bara 60 % av alla ansökningar inom tre veckor.

Studenterna drabbas av liten tillgänglighet, långa handläggningstider och sena utbetalningar. Riksdagens revisorers kritik mot CSN för bristande effektivitet och service har varit skarp. Samtidigt tar CSN ut allt högre administrativa avgifter av studenterna. Riksdagens revisorer pekar på att ungefär hälften av CSN:s intäkter kommer från avgifter. Kombinationen av stigande avgifter och försämrad service är stötande. Folkpartiet välkomnar därför revisorernas förslag om att avgifterna inte bör utgöra en så stor del av myndighetens intäkter.

Folkpartiet instämmer även i förslaget att förenkla regelsystemet för studiestöd. När det gäller förslaget att minska på förhandskontrollen inser Folkpartiet fördelarna, framför allt att arbetsbördan blir jämnare fördelad över året. Samtidigt måste de risker flera remissinstanser påtalar tas på allvar. Myndighetsbeslut får inte fattas på bristfälligt underlag. Det kan leda till att studenter blir återbetalningsskyldiga och i förlängningen att skadeståndsanspråk riktas mot staten. Studenter befinner sig ekonomiskt i en mycket utsatt situation och för dem som blir skyldiga att betala tillbaka inte bara lånet utan även bidragen kan stora problem uppstå. Med tanke på myndighetens stora problem och eftersom det bara är en försöksverksamhet som föreslås anser dock Folkpartiet att förslaget om minskad förhandsprövning bör prövas. Det bör vara möjligt att hitta ett enkelt system som kan behandla okomplicerade ansökningar enklare än idag. Efterhandskontrollen bör också kunna ske så snabbt att inte mer än en felaktig utbetalning ska kunna göras. Dessutom måste informationen till de sökande vara så tydlig att de inte av misstag söker studiemedel de inte har rätt till.

Folkpartiet anser att studiestödssystemet måste genomgå ytterligare reformer. För det första är det orimligt att en myndighet, som dessutom inte har lyckats med uppdraget, ska ha monopol på att hantera studielån. Det finns ingen anledning till att inte utsätta denna verksamhet för konkurrens. Tvärtom skulle det vara välgörande om studenter hade möjlighet att välja en bank eller ett annat finansiellt institut. Konkurrens medför att inblandade parter gör sitt yttersta för att erbjuda förmånliga villkor och god service. Staten ska även i denna modell ha en roll genom att sätta upp reglerna, vara borgenär för lånen samt tillhandahålla bidragsdelen i studiemedlet.

För det andra bör CSN få ökade incitament att betala ut studiemedlen i tid. Ett sådant incitament skulle vara att myndigheten får betala straffavgifter till de studenter som inte får sina pengar i tid. Detta vore en logisk åtgärd, eftersom studenterna får betala förseningsavgifter om de blir försenade med sina återbetalningar. Folkpartiet har ytterligare förslag till förbättringar av studiemedelssystemet – t.ex. införande av en tredje termin, generösa dispensregler och avskaffande av fribeloppsgränsen. Eftersom dessa förslag inte rör CSN beskriver vi inte dem närmare här utan hänvisar till Folkpartiets studiemedelsmotion.

Stockholm den 19 september 2003
Ulf Nilsson (fp)
Ana Maria Narti (fp)	Axel Darvik (fp)
Marita Aronson (fp)	Liselott Hagberg (fp)
Anita Brodén (fp)