med anledning av förslag 1989/90:8 Riksdagens revisorers förslag angående arbetsskadeförsäkringen

Motion 1989/90:Sf42 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf42

av Karin Israelsson m.fl. (c)

med anledning av förslag 1989/90:8 Riksdagens
revisorers förslag angående arbetsskadeförsäkringen

Inledning

Riksdagens revisorer har i sin granskning av arbetsskadeförsäkringen riktat
en svidande kritik mot arbetsskadeförsäkringslagens tillämpning. Man menar
att det finns anledning att ifrågasätta om lagen går att tillämpa på ett från
rättvisesynpunkt acceptabelt sätt.

Kritiken går i sin huvudsak ut på följande:

- att det är omöjligt att dra gränser mellan arbetsbetingade och icke-arbetsbetingade
skador

- att handläggningstiderna är för långa

- att beviljningsfrekvensen varierar allt för mycket mellan olika försäkringskassor

- att ändringsfrekvensen i försäkringsrätter och försäkringsöverdomstolen

är hög

Revisorerna uppger två tänkbara alternativ. Att låta alla arbetsskadeanmälningar
godkännas automatiskt eller att helt avskaffa lagen.

Revisorerna menar att det nu är hög tid för regering och riksdag att göra
något åt den bekymmersamma situationen.

Vår uppfattning
Arbetsskador - ett samhällsproblem

Den ökade utslagningen på arbetsmarknaden är oroande. Antalet arbetsskadeanmälningar
har ökat med ca 25 procent årligen under de senaste fem
åren. Även andelen bifallna arbetsskadeanmälningar har ökat starkt under
1980-talet. De långa sjukfallen som via arbetsskadeförsäkringen ofta övergår
i förtidspensionering är ett av de största samhällsekonomiska problemen.
Antalet människor som är förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna
har under 1980-talet ökat från 350000 till 500000. En av anledningarna
till den ökade utslagningen är arbetsmiljön och dess upphov till arbetsskador.

Kostnaderna för sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringen ökar kraftigt.
Prognoserna pekar på en ökning med åtta miljarder per år. Arbetsgivarna
betalar 0,9 procent av lönesumman till arbetsskadefonden som i sin tur beta

lar ut ersättningen till personer med arbetsskada. Arbetsskadefonden har nu Mot. 1989/90

kollapsat. Pengarna i fonden räcker inte ens til! att betala hälften av arbets- Sf42

skadeersättningarna. Bakom arbetsskadefondens kollaps ligger det kraftigt
ökade antalet godkända arbetsskador under senare år.

Fysisk belastning och monotoni i arbetet har visat starka samband med
sjukdomsfrånvaro och förtidspension. Resultatet av olika undersökningar
visar att allt fler människor uppger att arbetet ger ergonomiska belastningar.

Det är framför allt kvinnor som drabbas. De skadas bl.a. av tunga lyft och
upprepade och ensidiga arbetsrörelser.

Rehabiliteringen är inte effektiv idag. Bland 195 arbetsskadeanmälningar
var endast 31 av de skadade efter tre år tillbaka i samma arbete, enligt en
undersökning.

Arbetsmiljön måste förbättras

En förbättrad arbetsmiljö kan innebära mycket. Alltifrån bättre tekniska
hjälpmedel och utrustning till en omorganisation som ger mer inflytande för
de anställda. En god arbetsmiljö utgör grunden för att förhindra sjukdom,
behålla personal och rekrytera ny personal.

I arbetet med att uppnå förbättringar härvidlag spelar personalen på försäkringskassor,
arbetsförmedlingar och yrkesinspektioner en stor roll. Dessa
bör kunna bedriva någon form av konsultarbete i förhållande till företagen.

Den personal vid försäkringskassorna som idag administrerar arbetsskadeförsäkringen
bör i större utsträckning kunna arbeta med rehabilitering. För
detta krävs att kassorna befrias från den i många fall onödiga pappershanteringen
av de korta sjukskrivingsfallen.

Det är konstaterat att arbetsskador orsakas av såväl fysiska som psykiska
faktorer i arbetsmiljön. Statistiken visar exempelvis att sjukfrånvaron är
lägre i småföretag. Detta kan till stor del antas bero på större möjlighet att
påverka sin arbetssituation och medföljande ökad trivsel.

Arbetsgivarna måste ges större ansvar för att utforma en god arbetsmiljö.

Tänkbart vore att VDN-deklarera varje arbetsplats som har särskilt utsatta
arbeten där såväl fysiska som psykiska faktorer vägs in. Den som söker arbete
skall få vetskap om vilka faror som föreligger med en anställning. Införandet
av obligatoriska arbetsmiljöbokslut är ett annat intressant alternativ.

Att sätta gränsvärden för belastningar kan också vara effektivt.

Det är också betydelsefullt att samordningsansvaret ligger på en myndighet
- lämpligen försäkringskassan. Rollfördelningen mellan sjukvård, försäkringskassa,
arbetsförmedling och socialtjänst behövs göras klarare. Det
är angeläget att de fackliga organisationerna tar större ansvar för frågorna.

I sammanhanget bör särskilt betonas företagshälsovårdens och yrkesinspektionens
betydelse. Företagshälsovårdens roll måste förstärkas. Det
finns stora fördelar att vinna med att även sjukanmälningar meddelas företagshälsovården
som då snabbt kan komma in och förebygga ytterligare
skadefall. Yrkesinspektionens roll som impulsgivare behöver förstärkas.

Det är viktigt att ta tillvara de möjligheter till rehabilitering som går att få
genom bidrag från arbetslivsfonden. Vi vill dock poängtera en brist, nämligen
att bidrag inte kan användas för att betala medicinsk eller social rehabilitering.

Vi har i en annan motion pekat på vikten av att införa en arbetsgivarpe- Mot. 1989/90

riod. Arbetsgivarna får då under de två första veckorna betala ut lön till den Sf42

sjuke utan inblandning av försäkringskassan. På så sätt kommer kraven på
en bättre arbetsmiljö att visa sig mera påtagligt för arbetsgivaren. Småföretagen,
som vi tidigare påpekat har en genomsnittligt lägre sjukfrånvaro, bör
ha en lägre sjukförsäkringsavgift än övriga företag.

Kostnaderna för sjukfrånvaro och arbetsskador måste föras så nära källan
som möjligt. Det måste löna sig för ett företag att förbättra arbetsmiljön.

Det kan ske t ex genom att arbetsgivaravgifterna differentieras.

Kontrakt mot säkerhetsmål är en metod som bia prövats i Frankrike. Metoden
har tillkommit för att uppmuntra små och medelstora företag att göra
direkta investeringar i syfte att förebygga risker. Företagen kan teckna individuellt
anpassade avtal om säkerhetsmål för att förbättra arbetsmiljön. Metoden
kan enligt vår mening vara värd att diskutera ytterligare även för
svenska förhållanden. Vad här anförts om åtgärder för att förbättra arbetsmiljön
bör ges regeringen till känna.

Reformera arbetsskadeförsäkringen

Nuvarande arbetsskadeförsäkring ger enligt vår mening fel signaler till arbetstagarna.
Många har insett att det kan löna sig att bli klassad som arbetsskadad
eftersom ersättningen är högre än från den vanliga sjukförsäkringens.
Detta är en helt oacceptabel situation som måste förändras.

Det är också oroande att en så lång tid tillåts gå utan att någon reagerar
på de signaler som kommer från upprepade korta sjukfall, långtidssjukskrivningar
och arbetsskadeersättning. För att förhindra utslagning måste arbetsgivaren
ha ett klart fastlagt ansvar som bl.a. tar sig uttryck i att denne tar
över betalningen för de korta sjukfallen. Statistiken behöver förbättras över
arbetsplatsernas arbetsmiljö. Arbetsskadeförsäkringen ger inte dessa signaler.

Vi förespråkar därför i en annan motion att arbetsskadeförsäkringen slås
samman med den vanliga sjukförsäkringen och att denna höjs till 100 procent
av arbetslönen. Administrationen kan därmed förenklas och väntetiderna
kortas.

Den integrering vi förespråkar måste naturligtvis förenas med de åtgärder
som ovan anförts för att nå bästa möjliga arbetsmiljö.

Arbetsskadeförsäkringen har inte haft den roll i det förebyggande arbetet
som många hoppats. Det har snarare visat sig att försäkringen har en mycket
liten betydelse som impulsgivare till arbetsmiljöförbättringar.

På en punkt delar vi inte helt revisorernas uppfattning. Det gäller läkarnas
möjligheter att fastställa vad som är en arbetsskada. Revisorerna hävdar att
den medicinska kunskapen som är grunden för bedömningen inte räcker till
och att bedömningen därför många gånger blir orättvis. Man får lätt intrycket
av att medicinsk kunskap inte finns i tillräcklig omfattning för att
göra dessa bedömningar. Det är dock inte där svårigheten ligger. Kunskap
finns, det är lagen i sig som utgör ett hinder för att göra en i alla lägen rättvisande
bedömning.

Lagen om arbetsskadeförsäkring har visserligen mjukats upp i förhållande

till den tidigare lagen, lagen om yrkesskadeförsäkring, med avseende på Mot. 1989/90

skadebegreppet som nu blivit helt öppet. En granskning tillåts av samtliga Sf42

sjukdomstyper, men de bägge i praktiken svårhanterliga leden skadlig inverkan
och orsakssamband arbete-sjukdom är alltjämt avgörande moment
i beslutsprocessen. Beroendet av läkarnas bedömning är således relativt
stort.

Individens möjlighet att uttrycka sig och förmågan att driva sin egen sak
blir allt viktigare. Klienter som inte har dessa förutsättningar har därför blivit
beroende av assistans från främst fackligt håll. Därmed har facken fått en
viktigare roll, vilket kanske också varit meningen. Vad här anförts om förslag
till åtgärder för att få en reformerad arbetsskadeförsäkring bör ges regeringen
till känna.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att vi i allt väsentligt delar
riksdagsrevisorernas uppfattning om att det krävs kraftfulla åtgärder för att
förbättra arbetsmiljön och arbetsskadeförsäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra arbetsmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till en reformerad arbetsskadeförsäkring.

Stockholm den 15 februari 1990

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c) Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c) Göran Engström (c)

Roland Larsson (c) Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

9