med anledning av prop. 1987/88:144 om musiken i svenska kyrkan

Motion 1987/88:Kr25 av Sten Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Kr25

av Sten Svensson (m)

med anledning av prop. 1987/88:144 om musiken
i svenska kyrkan

Propositionen om musiken i svenska kyrkan är i många avseenden positiv
för det kyrkliga musiklivet liksom för musiklivet i allmänhet. I vissa avseenden
bör emellertid riksdagen i sitt beslut precisera propositionens mera
svepande formuleringar, så att alla berörda parter i pastoraten, i stiften och
inom utbildningen får en klarare bild av framtiden än vad som kan utläsas i
propositionen.

1 förslaget till tjänsteorganisation föreslås att det i varje pastorat skall
finnas minst en organist anställd. Detta framgår bl. a. av 6 § i förslaget till
lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Kravet kan anses vara lovvärt men
är helt orealistiskt. Ett stort antal pastorat kommer aldrig att kunna få en
organisttjänst besatt med behörig innehavare, om organist i framtiden har
samma betydelse som i dag.

Under allmän motivering, allmänna utgångspunkter framhålls att det
kyrkliga reformarbetet under senare år har präglats av en strävan att ge
svenska kyrkan en större inomkyrklig frihet att själv besluta om resursanvändning
och resursfördelning. Om detta även skall gälla de frågor propositionen
behandlar krävs, att t. ex. kyrkomötet och svenska kyrkans centralråd
till sig knyter en kyrkomusikalisk expertis. I samma avsnitt sägs att ett
visst statligt inflytande skall finnas kvar för att kvaliteten i den kyrkomusikaliska
verksamheten skall garanteras i framtiden. Det torde emellertid stå
klart att kvaliteten har mera att göra med vilket innehåll man lägger i krav
på behörighet för tjänst, utbildning osv. än vilket organ som skall garantera
denna kvalitet.

I avsnittet obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter säger föredragande
statsrådet, att det står pastoraten fritt att utvidga den kyrkomusikaliska
verksamheten till helt andra områden än gudstjänstmusik, orgelvård, kyrkosång
osv. Här bör dock vissa gränser sättas upp så att en kyrkomusiker
inte tvingas utföra för honom/henne helt omöjliga arbetsuppgifter. En
stiftsmusiker med kunskap och erfarenhet kan i detta sammanhang vara en
stor tillgång.

Under rubriken kombinationstjänster tas upp olika slags tjänster, där en
kyrkomusikers kunnande kan tas tillvara. Ett ofta förbisett faktum är att
kyrkomusikerna på många håll utför ett arbete vid sidan av uppgiften som
kyrkomusiker. Som den ende på orten med någon form av musikutbildning

tas hans/hennes tjänster i anspråk i det lokala musiklivet även utanför 1

Mot.
1987/88
Kr2530

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Kr2530

kyrkan. Det är angeläget att understryka uttalandet i propositionen att det Mot. 1987/88

ändå till sist måste ankomma på kyrkan att svara för innehållet i kyrkomusi- Kr25

kertjänsten.

Utredningen om musiken i kyrkan föreslog inrättandet av en stiftsmusikertjänst.
Propositionen föreslår att domkyrkoorganisten skall vara sakkunnig
vid domkapitlets handläggning av kyrkomusikerärenden. Detta in
nebär ingen förändring i förhållande till det nuvarande läget. Tidigare i
motionen pekas på uppgifter för en eventuell stiftsmusiker. Till detta kommer
så viktiga arbetsuppgifter som att svara för fortbildning, vara till råd
och hjälp i församlingsarbete m. m., varför riksdagen måste förorda utredningens
intentioner om behovet av tjänsten som stiftsmusiker.

Under rubriken utbildningen av kyrkomusiker, med underrubriken utbildningen
av kantorer, föreslås att kantorsutbildningen i form av organistoch
kantorsexamen skall få ske på Sköndalsinstitutet och de folkhögskolor
som nämndes i utredningen. På två punkter är propositionen mera oklar än
utredningen. Det gäller först själva utbildningen med examen. Det måste
klart framgå, att det kommer att bli en examen i framtiden, inte två som nu
är fallet. Vidare kan denna utbildning med examen spridas till hur många
ställen som helst, utan att kravet på god kvalitet blir lidande. För att upprätthålla
kvalitetskravet har ju bl. a. Musikaliska akademien föreslagit ett
slopande av sommarkurserna. Av samma skäl måste kyrkokantorsutbildningen
med åtföljande examen begränsas till de institutioner som föreslås i
utredningen, Sköndalsinstitutet och de fyra folkhögskolorna.

Propositionen för ett resonemang om folkhögskolans frihet och möjligheten
att kombinera denna med en kantorsutbildning, där vissa bestämda
krav måste ställas på utbildningen, som avslutas med prov och examen. För
de aktuella folkhögskolorna utgör detta inget större problem. Ingen kan
påtvinga en folkhögskola vissa ämnen eller kurser. Varje skola är suverän
och beslutar själv i dessa frågor. Den erfarenhet man har av kantorsutbildningen
är positiv. Det finns en parallell med fritidsledarutbildningen, som
sedan flera år sker i folkhögskolans regi. Trots vissa gemensamma krav på
kvalitet och inriktning sätter de olika skolorna sin prägel på utbildningen.

Ett viktigt krav för kantorsutbildningen på Sköndalsinsitutet och folkhögskolorna
är att det skall fordras allmän behörighet enligt högskoleförordningen
för att antas. Det är viktigt både för att eleverna skall klara utbildningen
och för den kommande verksamheten. Redan nu kan examen förbättras
och samtidigt avdramatiseras genom att man fortlöpande tenterar i
de olika ämnena efter genomgången kurs. Vid ett misslyckande ges man
möjligheter att pröva igen.

För att kunna motsvara kravet på god kvalitet och en likvärdig utbildning
bör en gemensam kursplan utarbetas för folkhögskolorna och Sköndalsinstitutet.
Lämplig samordnare är svenska kyrkans utbildningsnämnd, som
har ett liknande ansvar för fritidsledarutbildningen på de kyrkliga folkhögskolorna.

När det gäller de bidrag som ges till utbildningen av kyrkomusiker,
nämns i propositionen summan 1 392 500 kr. som utgår ur kyrkofonden
under nuvarande budgetår. Det framgår också att bidrag för sommarkurser
och kantorsexamination från och med innevarande budgetår betalas ur

kyrkofonden. En större precisering vore här mycket önskvärd, inte minst Mot. 1987/88

för att utbildningssamordnare skall veta vilka summor man kan räkna med. Kr25

Bidraget bör inte begränsas till att endast kunna utnyttjas för de kostnader

som examinationen för med sig. Det står vidare helt klart, att de statsbidrag

som en folkhögskola kan räkna med för att bedriva kantorsutbildningen

inte alls räcker för att täcka de kostnader man har för undervisningen, som

är mycket lärarintensiv. Inköp och underhåll av instrument, särskilt orglar

och pianon, utgör en stor kostnad för de berörda skolorna, för vilket inget

särskilt bidrag utgår.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om tjänsteorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om kombinationstjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om stiftsmusikertjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om utbildning av kantorer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om bidraget till utbildning av kyrkomusiker.

Stockholm den 19 april 1988
Sten Svensson fm)

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Kr2530

3